NHL 2025/26 – lag för lag: Vancouver Canucks
Följ HockeySverige på
Google news
Få lag kliver in i NHL-säsongen med fler frågetecken kring sig än Vancouver Canucks. Efter ett till stora delar katastrofalt fjolår behöver mycket falla på plats för att kunna generera en ljus framtid. Inte minst måste Elias Pettersson bli sig själv igen efter ett och ett halvt år av mediokra resultat, konstaterar Anthony Trudeau i sin analys av laget.
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Inför NHL-säsongen 2025/26 analyseras samtliga 32 lag. Nu: Vancouver Canucks
Tidigare NHL-genomgångar:
26/8 – Anaheim Ducks: Kan Leo Carlssons lyft ge slutspelsvittring?
27/8 – Boston Bruins: Flopplaget mot ny besvikelse efter märkliga sommaren?
28/8 – Buffalo Sabres: En 14-årig förbannelse som inte ser ut att brytas
29/8 – Calgary Flames: Svenskens ovissa framtid – en distraktion?
30/8 – Carolina Hurricanes: Ska NHL:s mest förutsägbara lag misslyckas igen?
31/8 – Chicago Blackhawks: För mycket press på underbarnets axlar?
1/9 – Colorado Avalanche: Landeskogs hälsa kan bli avgörande
2/9 – Columbus Blue Jackets: Reste sig ur askan efter den fruktansvärda tragedin
3/9 – Dallas Stars: Topplaget som allt faller på mållinjen
4/9 – Detroit Red Wings: Är Lucas Raymond tillräckligt bra för att ta Detroit högre?
5/9 – Edmonton Oilers: Nervositeten stiger – vad händer med Connor McDavid?
6/9 – Florida Panthers: En dominant med chans på tredje raka bucklan
11/9 – Los Angeles Kings: En gräslig sommar – varning för flopp
12/9 – Minnesota Wild: Fansens skräck: Kaprizovs tvekan inför nytt kontrakt
13/9 – Montréal Canadiens: NHL:s mest spännande lag – redo att utmana?
14/9 – Nashville Predators: Ny misär att vänta för Filip Forsberg?
15/9 – New Jersey Devils: Ska skadekrisen fortsätta sätta krokben?
16/9 – New York Islanders: Ljus framtid – smärtsam närtid
17/9 – New York Rangers: Kan de hämta sig från det kaosartade fiaskot?
18/9 – Ottawa Senators: Perfekta förutsättningar för Ullmark att glänsa
19/9 – Philadelphia Flyers: Livet efter John Tortorella – ny coach, nya förhoppningar
21/9 – Pittsburgh Penguins: Trots tidigare superstjärnorna – på väg att bli NHL:s sämsta lag
24/9 – San Jose Sharks: Redo att slå i botten – för att fånga ännu en supertalang
26/9 – Seattle Kraken: Vart ska ni ta vägen, NHL:s gråaste gäng?
27/9 – St. Louis Blues: På riktigt eller på låtsas – efter succéspurten?
28/9 – Tampa Bay Lightning: Är storhetstiden över för Victor Hedman och kompani?
29/9 – Toronto Maple Leafs: Kan William Nylander fylla tomrummet efter superstjärnan?
30/9 – Utah Mammoth: Skönt att slippa öknen – men än finns mycket att önska
Så kan Vancouver Canucks ställa upp 2025/26
Vancouver Canucks säsongen 2024/25
Dåligt beslut i draften, kortsiktig lagbygge och inkompetent ägarskap kvävde konsekvent det lilla hopp Vancouver Canucks kunde uppbåda under decenniet efter att Alain Vigneault fått sparken. Det gjorde det något anmärkningsvärt när laget lyckades vinna Pacific Division 2023/24 med en stomme av spelare som satts ihop av den utskällde tidigare general managern Jim Benning. Stjärncentrarna J.T. Miller och Elias Pettersson, Vezina-tvåan Thatcher Demko och Norris-vinnande kaptenen Quinn Hughes såg ut som en grupp en mästare kunde byggas runt efter en knapp förlust mot Edmonton Oilers i andra rundan av slutspelet.
Tyvärr var de goda känslorna i British Columbia döda och begravda inom sex månader efter förlusten mot Edmonton. Först fick Demkos frustrerande skadehistorik ett märkligt tillägg när han missade träningsläger och inledningen av säsongen med en knäskada ingen någonsin hade hört talas om. Kevin Lankinen klev beundransvärt fram för att stabilisera målvaktsspelet, men han kunde inte hindra de ökande spänningarna mellan den formsvage Pettersson och den eldfängde Miller från att sabotera säsongen.
Om vinster hade hållit relationen någorlunda fungerande mellan de tidvis briljanta centrarna 2023/24, fanns det inga sådana distraktioner på isen som kunde hindra deras ömsesidiga ogillande från att bli ett sidospår under Canucks bedrövliga december (nio förluster på 13 matcher), inte minst efter att den balanserade kaptenen Hughes åkte på en handskada efter jul. Klubbpresident Jim Rutherford drog slutligen ur pluggen på fiaskot genom att skicka Miller tillbaka till New York Rangers den 31 januari, men först efter att upprepade gånger ha hällt bensin på den utdragna fejden i medierna.
Trots alla dumheter vid sidan av isen, långa frånvaroperioder för Hughes, Demko och Pettersson, samt Millers flytt över kontinenten, tog ”Nucks” ändå 90 poäng och höll sig kvar i slutspelsjakten till april. Kunde en respektabel avslutning under en säsong när allt gick fel betyda att Vancouver fortfarande har grunden till en utmanare? Eller var den problemfyllda säsongen 2024/25 beviset på att Canucks, som fick nobben av coach Rick Tocchet under sommaren, helt enkelt inte kan ha fina saker?
Vancouver Canucks nyförvärv och förluster
Nyförvärv
- Evander Kane, vänsterforward
- P-O Joseph, back
Förluster
- Noah Juulsen, back (PHI)
- Pius Suter, center (STL)
Vancouver Canucks anfall
Under sommaren 2024 jagade Canucks aggressivt ytterforwards för att förstärka sin bredd på positionen bortom skytten Brock Boeser och hitta potentiella partners till Pettersson. Rutherfords och general managern Patrick Allvins framgång på det området borde inte överskuggas av en i övrigt rutten säsong.
Oavsett om den ojämne Jake DeBrusk kan upprätthålla sin elitproduktion i powerplay (14 mål, delad trea i ligan), är det svårt att klaga på en debut med lagbästa 28 mål. En annan free agent-värvning, Kiefer Sherwood, bidrog med 19 mål samtidigt som han skrev om rekordböckerna för tacklingar på en säsong (462). Bland återvändande spelare noterade den tvåvägshotet Conor Garland sin andra 50-poängssäsong trots bedrövlig utdelning (6,42 i skottprocent, femte sämst, min. 1000 minuter), och den tröge Boeser lade till ytterligare 25 mål innan han skrev på en överraskande sjuårig förlängning.
Den polariserande powerforwarden Evander Kane anslöt också på kanten, och frågetecknen för Vancouver har nu flyttat till centerpositionen med Miller och Pius Suter borta. Även om Pettersson är en Selke-kandidat på 100 poäng med ett stenhårt direktskott när han är i form, har han inte varit ”i form” sedan han skrev på förlängningen som gav honom den åttonde högsta lönetaksträffen (11,6 miljoner dollar) i NHL. Hans produktionstakt på 18 mål och 59 poäng per 82 matcher över 97 matcher sedan dess är skrämmande dålig valuta. Den nye coachen Adam Foote kan placera Pettersson mellan DeBrusk och Boeser i en kedja som fick speltid i 15 matcher förra säsongen och hoppas att något lossnar för svensken.
”Petey” är inte det enda osäkerhetskortet i mitten. Den snabbe tjecken Filip Chytil, som kom i Miller-traden, har aldrig producerat i andra center-tempo (personbästa på 45 poäng) och kan vara en hjärnskakning ifrån att fundera över livet efter hockeyn. Aatu Rätys respektabla produktion (sju mål och elva poäng på 33 matcher) i begränsad istid (10:39 minuter per match) som rookie kan ge honom chansen som bottensex-center bakom Pettersson och Chytil, men hans skridskoåkning behöver förbättras om han ska stanna där.
Samtidigt som Canucks forwardssida på papper ser sämre ut än för tolv månader sedan, är Vancouvers farligaste spelare placerad på blålinjen. Hughes noterade 17 mål och 92 poäng när han vann Norris och producerade i nästan samma takt under en skadedrabbad säsong med 68 matcher i fjol. Med Roman Josi på väg ut ur sin prime är listan på backar som kan stapla poäng i den takten nere på Hughes och Cale Makar.
Vancouver Canucks försvar
Hughes defensiva skicklighet med klubban och elitmässiga skridskoåkning gör honom kapabel att aktivt försvara, men hans största tillgång när det gäller att hålla pucken ur Canucks nät är det faktum att den vanligtvis finns på hans klubba. Få spelare på någon position är lika skickliga på att ta sig igenom trafik. Problemen börjar för Vancouver under de cirka 35 minuter per kväll när Hughes inte är på isen. Jag parafraserar min kollega Matt Larkin, som beskrev Canucks beroende av Hughes när han argumenterade för Hughes som MVP inför säsongen: målchanserna var 995 mot 599 för Vancouver med Hughes på isen förra säsongen, medan motståndarna vann chanserna med 1545–1108 när han inte var därute.
Den hårdskjutande rightbacken Filip Hronek kommer troligen förbli fastklistrad vid Hughes höft i topparet. Deras game score i fem-mot-fem (31–31) drogs ner av envisa skador och en medioker räddningsprocent på 87,2 med dem på isen, men duon kontrollerar ändå tempot lika bra som någon i NHL. Det betyder att det faller på Marcus Pettersson och den reslige veteranen Tyler Myers att fixa Vancouvers fula siffror utan Hughes.
Pettersson kanske inte stack ut i sin 31 matcher långa debutresa med Canucks, men hans spel handlar om kompetent anonymitet. Canucks vann faktiskt sina icke-Hughes-minuter fem-mot-fem med två mål efter att den okomplicerade svensken debuterade. Myers har aldrig riktigt infriat sin potential som en 203 cm lång högerskytt som är bra på rören men har tyst blivit en pålitlig defensiv kugge och utvisningsdödare under Foote. Om han är Vancouvers fjärdeback, då har Rutherford och Allvin byggt den djupaste Canucks-backbesättningen sedan Sami Salo lämnade stan.
Tredjeparets slitvarg Derek Forborts rutinerade, puckkäkande närvaro var ovärderlig för Canucks tredjerankade boxplay. Forbort missade en hel del tid efter att ha ådragit sig en fraktur på ögonhålan under ett slagsmål. Men han borde inte ha några problem att återetablera sig efter att ha snittat över 17 minuter per match i ett försvar lett av Foote.
Bland forwards förlitade sig Canucks till stor del på Teddy Blueger i boxplay. Hans användbarhet vid defensiva zonstarter kommer bara bli ännu viktigare nästa säsong utan Suter och Miller. Tocchet använde ofta kedjor med Blueger och Garland för att ta initiativet under sin tid vid rodret, och Sherwood kan vara en rimlig ersättare för den bortbytte Dakota Joshua.
Vancouver Canucks målvakter
Ytterligare en skadedrabbad säsong för Demko öppnade dörren för Lankinen att ta på sig uppdraget som förstakeeper för första gången i sin NHL-karriär. Den finske målvakten startade 49 matcher trots att han var utan kontrakt till 21 september och gjorde det anmärkningsvärt bra under omständigheterna. Även om en GAA på 2,62 och en räddningsprocent på 90,2 kanske inte sticker ut som dominanta, är det gångbara siffror i dagens NHL, där ligans genomsnittliga räddningsprocent sjönk till jämna .900 förra säsongen.
När Allvin belönade Lankinens lugn med en saftig förlängning på 4,5 miljoner dollar per säsong verkade det som att Canucks ledning slutligen hade gett upp på Demko. Den store, rörlige amerikanen hade länge blandat dominanta perioder med skadeuppehåll. Förra säsongen begränsade tre till synes orelaterade skador honom till 23 i stort sett ineffektiva starter (2,89 GAA, 88,9 SV%).
Efter att Demko själv fick en förlängning några månader senare är Lankinen-avtalet ändå logiskt som en försäkring, om än en dyr sådan. Med Demko som ska börja tjäna 1A-pengar (8,5 miljoner dollar per säsong) från och med 2026/27 har Rutherford och Allvin mycket som hänger på hans förmåga att hålla sig fräsch och frisk i en 60/40-fördelning med Lankinen. Om Demkos kropp håller till slutspelet får Canucks chanser på en första Stanley Cup en rejäl skjuts. De saknade honom rejält 2024 när rookien Artur Silovs tröttnade i serien mot Edmonton.
Vancouver Canucks tränare
Tocchets dump-and-chase-tänk gjorde inte alltid matchkvällarna i Rogers Arena underhållande, men hans färska Jack Adams-vinst gjorde ändå hans beslut att lämna Vancouver till ett PR-bakslag. Tocchets relation till Hughes, som växte från toppklassig puckförflyttare till franchise-spelare under hans ledning, var särskilt värdefull för Vancouver och skulle hans fortsatta närvaro hade stärkt klubbens chanser att förlänga med sin kapten nästa sommar. Rutherford och Allvin ville inte riskera att Hughes positionstränare Foote följde ”Toc” till Philadelphia, så de befordrade honom till huvudtränare framför farmarlaget Abbotsfords Calder Cup-vinnande coach Manny Malhotra.
Foote kan coacha spelare. Hughes älskar honom, och det syns i resultaten sedan Tocchets stab, där Foote ingick, städade upp efter Bruce Boudreaus stökiga defensiv. Footes vägledning har också haft en märkbar effekt på den tidigare kaotiske Myers, nu äldst på ’Nucks blålinje, och Hronek, som bara behövde ett halvår under Foote för att säkra ett rejält kontrakt. Kan Avs-legendare coacha ett lag? Han har bara försökt en gång, under en bortglömd säsong som tränare för sin son Nolans WHL-lag Kelowna Rockets. Foote kommer bara hamna på Hughes pluslista om han kan leda Canucks till framgång på isen, oavsett deras personliga relation.
Foote fick välja sin egen stab efter att powerplay-coachen Yogi Svejkovsky följde Tocchet till Flyers. Brett McLean är tillbaka i ett NHL-bås för att ersätta Svejkovsky efter en tuff tid som AHL-coach, medan den högt respekterade defensiva assistenten Kevin Dean tar över Footes gamla jobb.
Vancouver Canucks rookies
Jonathan Lekkerimäki är Vancouvers främsta forwardstalang tack vare sin skottförmåga. Lekkerimäki gjorde 19 mål för Abbotsford och spelade 24 NHL-matcher med medelmåttiga resultat (sex poäng, -6 på 12:30 minuter i snitt per match). Han är varken snabb eller stark nog för att trivas i en energiroll i en lägre kedja, så detta träningsläger blir viktigt för att visa att hans kraftfulla skott kan överlista NHL-målvakter. Det finns inget verkligt skotthot i laget förutom den sviktande Elias Pettersson. Chytil och Kane bör ha mer än tillräckligt med storlek och snabbhet mellan sig för att täcka upp för en fysiskt svag kedjekamrat i topp-sex. Med energiknippet Nils Höglander borta i upp till två månader (opererad fotled) kommer Lekkerimäki inte få en bättre chans att ta sig in i NHL direkt från campen.
Braden Cootes, som Vancouver draftade som 15:e pelare totalt för bara tre månader sedan, kan dra nytta av Höglanders frånvaro och Canucks mediokra centerdjup för att ta en plats i laget som 18-åring. Cootes hockeyförståelse och tävlingsinstinkt har imponerat under försäsongen. Han måste dock hålla sig på centerpositionen, en sällsynthet för en tonåring, för att särskilja sig från tvåvägsforwarden Drew O’Connor eller den potentiella waiver-kandidaten Linus Karlsson. En nio matcher lång provperiod och en biljett tillbaka till Seattle i WHL är sannolikt hans bästa chans att få NHL-speltid denna säsong.
På blålinjen anpassade sig Elias Pettersson (den andra) väl till det nordamerikanska spelet medan han nästan brände igenom sin Calder-berättigandeperiod (28 matcher). Pettersson, som även kallas Elias Nils Pettersson eller ”D-Petey”, för att undvika förväxling, rör sig väl och har lite bett i sitt spel, vilket kan hjälpa honom att successivt ersätta Forbort på lång sikt.
Tre heta frågor för Vancouver Canucks
- Hur mycket av lågsäsongen var utformat för att tillfredsställa Hughes?
Canucks gick från en Hughes-förtrogen till en annan bakom bänken. Med undantag för Miller satsade de oväntat dubbelt på sin 2024 Pacific Division-vinnande stomme genom att binda upp sig med Boeser och Demko, en offentlig röst av förtroende för att roster som byggts runt Hughes är tillräckligt bra för att vinna. Tror de på det, eller var att stå kvar där det gick deras sätt att hålla Hughes bekväm innan de går till förhandlingsbordet om nio månader? Kanske är den viktigare frågan… - Kommer det att fungera?
Medias fixering vid Hughes framtid är för tidig, även för en superstjärna. Han har kontrakt i ytterligare två säsonger och är inte berättigad till ett nytt avtal förrän 1 juli 2026. Vadan hysterin? Som du kanske vet är Hughes yngre bröder, Jack och Luke, också utmärkta spelare som redan är lagkamrater i New Jersey Devils. Jim Rutherford öppnade Pandoras låda genom att offentligt erkänna den äldre Hughes intresse för att återförenas med sina bröder på isen. Rutherford noterade inte ironin i att han inte har något som skulle locka New Jerseys GM Tom Fitzgerald att skicka Jack eller Luke västerut, förutom kanske Quinn, och att Devils är ett slutspelslag som kan sätta ihop ett monstertrade-erbjudande utan att tömma sin trupp. Quinn verkar redan trött på att dansa runt New Jersey-frågan, men du vet vad man säger om rök. - Vad är bästa scenariot för forwardgruppen?
Canucks golv framåt är praktiskt taget obefintligt. Betydande variabler omger varje topp-nio-forward i vår prognos, möjligen undantagna Garland och Boeser. Med andra ord, allt kan gå väldigt fel. Kanske gäller motsatsen också. Canucks ser legitimt stabila ut i målområdet och på blålinjen, men Petterssons fokus, Chytils hälsa och Kanes effektivitet efter ett år på långtidsskadelistan kommer alla bidra till att avgöra hur långt detta lag kan gå.
Förutsägelse för Vancouver Canucks 2025/26
Canucks är ett förbryllande gäng. Det finns inget lag som har visat sig vara mer beroende av en enskild spelare, även om Marcus Pettersson skulle kunna ta lite pressen från Hughes 2025/26. Det kanske inte finns någon annan trupp med så många osäkerhetsfaktorer heller. Alla Elias Pettersson, Lekkerimäki, Chytil och till och med Demko har en frustrerande bred uppsättning möjliga utfall.
Ingen av dessa spelare kom i närheten av att nå sin fulla potential förra säsongen, Hughes första med en avsevärd skadehistorik, och Canucks var fortfarande inte exakt bottenlag. Om den sista slutspelsplatsen från Pacific (det kan bara vara tre för andra säsongen i rad) avgörs mellan ultra-konservativa L.A. Kings, det talangfattiga Calgary Flames och Vancouver, är det smartaste spelet att satsa på laget med en av de tio bästa spelarna i världen. En stark prestation i slutspelet kan räcka långt för att behålla Quinn Hughes där.
Vancouver Canucks trupp säsongen 2025/26
Source: Vancouver Canucks @ Elite Prospects
Den här artikeln handlar om:
