Ranking: NHL-draftens 15 bästa ytterforwards

Den här texten är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Läs även: Ranking – NHL-draften 2026:s bästa centrar

I behov av en ytterforward? Då är detta ett bra år att vara på jakt.

De två främsta talangerna inför NHL-draften 2026 råkar båda vara vänsterforwards – Gavin McKenna och Ivar Stenberg. Båda verkar redo att slåss om ordinarie NHL-platser direkt under säsongen 2026/27, efter starka säsonger i sina respektive ligor.

Det är inte orimligt att tänka sig att elva spelare från den här listan kommer att gå i första rundan av draften. Även om topp tio kanske kommer att domineras av backar, pratar vi fortfarande om en mängd kvalitativa forwardsalternativ att välja mellan i år.

1. Gavin McKenna, vf (Penn State University, NCAA)

Även om Ivar Stenberg visade upp sig under Hockey-VM, är Gavin McKenna fortfarande min etta. McKenna avslutade sin freshman säsong på college med 15 mål och 51 poäng på bara 35 matcher. Hans spel under andra halvan av säsongen var lika dominant som vi har sett från vilka av de bästa NCAA-spelarna som helst.

De tidiga frågetecknen kring hans produktion raderades därför ut fullständigt under slutspurten. Visst, en match med åtta poäng mot Ohio State trissade upp hans siffror rejält, men han var ändå fullständigt ostoppbar stundtals med Penn State efter JVM.

McKenna är utan tvekan den mest spännande spelaren i den här draftklassen. Han är skicklig, han förstår spelet på en nivå som verkligen kan förändra matcher, och han spelar med stort självförtroende. Sätt en pålitlig tvåvägscenter för att spela bredvid honom, och han kommer att vara en stjärna.

Läs också: Mock Draft – här hamnar stortalangerna

2. Ivar Stenberg, vf (Frölunda)

Stenbergs lägstanivå är väldigt, väldigt hög, och det bevisade han också under Hockey-VM. Ivar Stenberg har i princip inga svagheter i sitt spel. Han är dynamisk med pucken, har ett dödligt skott och visar upp ett hockey-IQ av högsta klass.

Även om hans poängproduktion avtog något under slutet av säsongen i Frölunda stod han ändå för en av de mest imponerande U19-säsongerna i modern SHL-historia och var dessutom utmärkt i VM. Lägg därtill ett fantastiskt JVM på vägen till guldet med Sverige, och hans kompletta profil blir omöjlig att förneka.

Även om hans yttersta offensiva tak kanske inte når samma nivå som McKennas renodlade målproduktion, kommer inget lag som letar efter en dominant, komplett 60-metersspelare att behöva leta längre. Egentligen borde han inte falla längre ner än till andraplatsen, men… ja, kanske får något annat lag ett riktigt fynd.

Läs också: Ivar Stenberg – en potentiell draftetta som kan gå femma

3. Wyatt Cullen, vf (USNTDP)

Vissa scouter tror att det finns en verklig möjlighet för Cullen att gå bland de fem första spelarna i draften. Han var USA:s bästa spelare genom hela U18-VM tack vare sin exceptionella spelförståelse och förmågan att, på egen hand, sätta fart på hela den amerikanska offensiven.

Hans puckhantering – både som skytt och framspelare – är anmärkningsvärd. Cullen är en skridskoåkare av högsta klass som verkar ha hittat ytterligare en växel i sitt spel när han kom igång på allvar under säsongen. Cullen är ett konstant offensivt hot eftersom han alltid läser av passningsvägar, men han har också det snabba fotarbetet och den imponerande rörligheten som krävs för att åka förbi de flesta motståndare och ta sig till farliga områden.

Få spelare har klättrat lika högt som Cullen under de senaste månaderna, och du bör hoppa på hajptåget om du gillar en spelare som går att lita på.

4. Ethan Belchetz, vf (Windsor Spitfires, OHL)

Belchetz säsong tog slut redan i mars sedan han bröt sitt vänstra nyckelben. Innan dess hade han på allvar börjat klättra på draftlistorna så pass att det kändes som att han skulle bli ett topp tio-val.

Belchetz har aldrig saknat självförtroende – och det måste man ha i mängder när man är en djävul på att åka skridskor. Han spelar med enorm kraft, vilket gör att han kan ta sig genom mitten av isen utan särskilt mycket hänsyn till omgivningen.

Skadan var dock inte den enda anledningen till att han föll – vissa scouter oroar sig för att han saknar andra egenskaper på toppnivå som utmärker honom förutom storleken.

5. Liam Ruck, hf (Medicine Hat Tigers, WHL)

Medicine Hat tappade mycket offensiv efter att bland andra Gavin McKenna och Cayden Lindstrom lämnade laget, men Ruck täckte upp för det.

Han älskar att skjuta från alla möjliga positioner på isen och är väldigt bra på att få pucken dit den behöver vara. Han ledde alla draftaktuella spelare i CHL med 45 mål, vilket gav honom en sjundeplats i hela landet. Ruck är extremt farlig runt målet med en stor variation av högkvalitativa avslut till sitt förfogande.

Kemin tillsammans med tvillingbrorsan Markus har varit tydlig redan från första början. Det känns dock som att det kommer att bli svårt att välja båda tillsammans utan någon väldigt avancerad bytesaffär innan draften. Det är den enda nackdelen med deras fantastiska spel under andra halva av säsongen.

Läs också: Tvillingarnas succé – jämförs med Sedinarna

6. Oscar Hemming, vf (Boston College, NCAA)

Efter att ha missat hela första halvan av säsongen på grund av en kontraktstvist med sin finska klubb inledde Hemming sedan starkt med Boston College. Han stod för två assist redan i sin andra match och hade även en fin period strax efteråt med fyra poäng på tre matcher. Det blev däremot en tuff avslutning på säsongen sedan han endast gjort två poäng under sina sista elva matcher vilket gör det svårt att förutspå var han kommer hamna då detta är en spelare som många scouter fortfarande verkligen gillar.

När han är som bäst är den 193 centimeter långe forwarden ett starkt hot som kan besegra vem som helst med sin storlek, fart och skicklighet. Den råa potentialen finns där, men under säsongen tvingades han spela ikapp mycket förlorad tid vilket hämmade hans spel. Jag tror att en hel säsong på college kommer att göra honom väldigt gott, och jag ser fortfarande potential för honom att ta en roll i en toppkedja i NHL.

Läs också: Oscar Hemming nobbas till U18-VM – efter schism med förbundet

7. Adam Novotný, vf (Peterborough Petes, OHL)

Adam Novotný är en robust och fysisk forward med ett fint handledsskott. Även om bristen på produktion vid JVM i vintras kom som en överraskning inledningsvis, spelade Novotný ändå väldigt starkt i de underliggande delarna av spelet. Han tog sig konsekvent in i områden med hög målchans och skapade kvalitativa möjligheter.

Alla farhågor kring hans övergång till den nordamerikanska rinken försvann snabbt under en rookiesäsong med 30 mål, där han drev Peterboroughs offensiv på ett övertygande sätt. Kombinera den offensiva drivkraften med ett mycket engagerat och ansvarsfullt tvåvägsspel, så ser han ut som en stark kandidat till att kunna bli en kraftfull topp sex-forward på NHL-nivå som producerar någonstans i spannet mellan 40 och 50 poäng.

8. Nikita Klepov, hf (Saginaw Spirit, OHL)

NHL-klubbar älskar produktiva ytterforwards, och Klepov uppfyller alla kriterier. Han förväntas gå i förstarundan och Klepov är också en fantastisk playmaker, kanske en av de bästa i hela CHL. Samtidigt är han också en skicklig skytt och var inte långt ifrån att nå 40 mål under säsongen.Det var ändå en överraskande utveckling med tanke på att han bara gjorde 31 poäng totalt i USHL året dessförinnan. 

Klepov, som är på väg till Michigan State University nästa säsong, spelar med enorm finess men är också fysiskt stark. Han är däremot bara en okej skridskoåkare, men Klepov borde ändå väljas högt eftersom magi ofta uppstår när han har kontroll över pucken i anfallszonen.

9. Elton Hermansson, hf (MoDo)

Elton Hermansson älskar att skapa offensivt. Han stod för fina siffror med MoDo i HockeyAllsvenskan den här säsongen och var nästan uppe i ett mål per match när han spelade med Småkronorna.

Ur ett rent offensivt perspektiv finns det mycket att gilla, särskilt i powerplay. Hans spel utan puck har också förbättrats under de senaste månaderna. Däremot känns det fortfarande ändå som att han inte påverkar spelet lika mycket som han behöver göra när han inte öser puckar mot mål. Jag vill se mer intensitet när han attackerar motståndarna för att försöka återvinna pucken.

Den goda nyheten är att han är som bäst på det svåraste man kan göra i hockey, vilket är att göra mål.

Läs också: Så gick det för de svenska talangerna på NHL:s combine

10. J.P. Hurlbert, vf (Kamloops Blazers, WHL)

Ingen CHL-rookie var lika giftig som Hurlbert, som noterade 42 mål och 97 poäng med Kamloops, under säsongen Han är en exceptionellt skicklig forward som vid ett tillfälle låg så långt före i WHL:s poängliga att ingen annan ens var i närheten.

Hurlbert, som är på väg till University of Michigan inför nästa säsong, har ett fantastiskt direktskott som han regelbundet använder i powerplay. Han är också en oerhört smart puckförflyttare som inte har några bekymmer med att få pucken dit den behöver vara när han spelar mot spelare i samma ålder. Mina två farhågor inför säsongen – hans spel utan puck och bristen på fart på skridskorna – är dock fortfarande problem i hans spel.

Överlag är han däremot trots allt ett givet val i första rundan.

11. Mathis Preston, hf (Vancouver Giants, WHL)

En gång i tiden ansågs Preston vara ett möjligt topp tio-val men hans spel under säsongen lämnade scouterna med en känsla av att vilja se mer av honom. De föll dock för honom igen under U18-VM, där han var en av Kanadas bästa spelare i varenda match turneringen igenom. Han är utan tvekan en talangfull spelare som skulle kulle utvecklas till att bli ett hot i en topp sex-kedja i NHL på sikt.

Preston har ett fantastiskt skott och slösar ofta ingen tid på att skjuta pucken, ofta i nät, från slottet. Där är han NHL-redo redan nu, något som väldigt få 17-18-åringar kan skryta med. Preston hittar konsekvent fria ytor på isen och kan även skapa möjligheter för sig själv med sin skridskoåkning. Han är snabb, kan vända på en femöring och brukar oftast kunna åka sig ur farliga situationer.

12. Ryan Roobroeck, vf (Niagara IceDogs, OHL)

Roobroeck är en av årets mest fascinerande talanger. Hans kombination av storlek (193 centimeter och 98 kilo) och egenskaper som målskytt (99 fullträffar på 176 grundseriematcher över tre år) gör honom otroligt intressant. Vid ett tillfälle kändes han som ett säkert topp tio-val i draften.

Man hittar inte många forwards som kan styra spelet på det sättet som han kan göra när han är som bäst, särskilt efter att ha producerat på hög nivå under större delen av sin karriär. Men för en spelare i hans storlek saknar han ofta den intensitet i spelet som krävs för att verkligen förändra matcher. Få spelare med Roobroecks talangnivå tappar fokus lika ofta i spelet, och det är verkligen synd.

Åtminstone borde Roobroeck kunna vara en stark powerplay-spelare, och han är bra framför mål. Men scouterna höjer ett varningens finger för hans arbetsinsats på isen, vilket är anledningen till att han har fallit längre ner på listan. Oavsett tycker jag fortfarande att det finns betydande uppsida i honom.

13. Casey Mutryn, hf (USNTDP)

Mutryn var en av mina favoritspelare bland de amerikanska talanger den här säsongen. Jag gillar hans fysiska spel i kombination med hans arbetsmoral som jag tror skulle kunna göra honom till en bra spelare i en tredjekedja på NHL-nivå. Han är smart, kämpar hårt och har en förmåga att hitta kemi med nästan vilken spelare som helst.

Även om jag inte tror att hans högstanivå är särskilt hög, känner jag mig säker på att Mutryn kommer att bli en NHL-spelare. Som allra troligast kommer han att vara en tredje- eller fjärdekedjespelare som kan slita hårt och vinna de flesta närkamper, men han kommer att vara en bra sådan. Han är den typen av spelare som varje lag vill ha när slutspelet kommer.

Även om taket kanske inte är speciellt högt tror jag fullt ut att han kommer att bli en stabil NHL-spelare.

14. Niklas Aaram-Olsen, vf (Örebro)

Niklas Aaram-Olsen glänser alltid internationellt och spelar som oftast en stor roll för Norge, oavsett åldersgrupp. Han är en renodlad målskytt och brukar ofta dominera mot spelare runt sin egen ålder. Jag älskar honom i powerplay, där det känns som att han gör ett bra jobb med att flytta pucken och sedan avlossa snabba direktskott.

Mot seniorer i Örebro har dock Aaram-Olsens spel lämnat en hel del att önska, och scouter har också kritiserat honom för att sakna egenskaper på hög nivå utöver sitt skott. Om han kan spela med ett högre tempo och lära sig att dominera spelet genom mitten av isen kan han bli ett riktigt fynd.

Jag gillar hans uppsida, även om vissa scouter inte är lika övertygade.

Läs också: Niklas Aaram-Olsen kan vara förlorad för Örebro

15. Simas Ignatavicius, hf (Geneve-Servette, NL)

Vi brukar inte se särskilt många talanger komma från högstaligan i Schweiz. Den litauiske forwarden har däremot fått enorm uppmärksamhet från scouterna den här säsongen. Han är en 191 centimeter lång forward som har haft en stark säsong i den schweiziska ligan och samtidigt också varit fullständigt dominant internationellt.

Ignatavicius är så mångsidig och hittar flera olika sätt att påverka spelet, både med och utan pucken. Han är bra defensivt, har ett fantastiskt snabbt handledsskott, en tydlig fysisk styrka och är dessutom väldigt skicklig.

Frågan är dock ifall Ignatavicius är intressant bara för att han är en storvuxen spelare som redan spelar seniorhockey? Eller finns det verkligen något speciellt här?