NHL 2025/26 – lag för lag: Colorado Avalanche
Följ HockeySverige på
Google news
Comebacken till Colorado Avalanche efter nästan tre års frånvaro var triumfatorisk. Men nu står Gabriel Landeskog inför den tuffa utmaningen att spela en hel säsong efter sina svåra knäproblem. Anthony Trudeau tror att den svenske lagkaptenens form kan bli avgörande för att ”Avs” fortfarande kan räknas som en Stanley Cup-utmanare.
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.
Inför NHL-säsongen 2025/26 analyseras samtliga 32 lag. Nu: Colorado Avalanche.
Tidigare NHL-genomgångar:
26/8 – Anaheim Ducks: Kan Leo Carlssons lyft ge slutspelsvittring?
27/8 – Boston Bruins: Flopplaget mot ny besvikelse efter märkliga sommaren?
28/8 – Buffalo Sabres: En 14-årig förbannelse som inte ser ut att brytas
29/8 – Calgary Flames: Svenskens ovissa framtid – en distraktion?
30/8 – Carolina Hurricanes: Ska NHL:s mest förutsägbara lag misslyckas igen?
31/8 – Chicago Blackhawks: För mycket press på underbarnets axlar?
Så kan Colorado Avalanche ställa upp 2025/26
Colorado Avalanche säsongen 2024/25
De flesta lag som använde 40 spelare eller fler förra säsongen höll på att bygga om (SJS), hade en åldrande kärna (PIT), genomgick en stor utförsäljning (BOS) eller var helt enkelt dåliga (NSH). Det är därför anmärkningsvärt att laget längst upp på listan, som använde hela 49 spelare, ändå slutade med 102 poäng och en automatisk slutspelsplats. Colorado Avalanche fick inte en lugn stund förra säsongen men var ofta alldeles för talangfulla för att det skulle spela någon roll.
Avs fick en turbulent start på 2024/25 då den ordinarie förstamålvakten Aleksandar Georgijev föll ihop spelmässigt under säsongens två första månader. Colorados general manager Chris MacFarland tvingades agera snabbt och bytte ut Georgijev och backupen Justus Annunen mot Mackenzie Blackwood och Scott Wedgewood i separata affärer. De nya målvakterna gjorde det strålande och vände Avalanches säsong trots skador och avstängningar på flera nyckelforwards. Ändå var MacFarland inte färdig.
Övertygad om att en kontraktsförlängning med Mikko Rantanen skulle förstöra Colorados chanser att bygga en balanserad trupp runt Nathan MacKinnon och Cale Makar (och kanske också medveten om att de sju miljonerna från lagkapten Gabriel Landeskog skulle tillbaka på lönelistan inför 2025/26) gjorde MacFarland och klubbpresident Joe Sakic Rantanen till den bästa spelaren som bytts bort mitt under en säsong sedan Joe Thornton, genom att skeppa honom till Carolina Hurricanes.
Det beslutet såg lysande ut när det gav laget en vass ytter i Martin Nečas i förstakedjan och skapade utrymme för den länge saknade Nazem Kadri-ersättaren Brock Nelson. Men det slog tillbaka när en missnöjd Rantanen bytte Carolina mot Avalanches divisionsrival Dallas Stars efter bara några veckor. Naturligtvis stötte Avalanche på Rantanen och Stars i första rundan och åkte ut efter att deras gamle vän exploderat i match sju. Kommer Colorado att vara bättre förberedda för att klara en tuff Central Division utan lika mycket dramatik under säsongen 2025/26, eller var det ett avgörande misstag att släppa ”The Moose”?
Foto: David Kirouac/Imagn Images/Bildbyrån
Nyförvärv och förluster för Colorado Avalanche
Värvningar
Victor Olofsson, VF
Brent Burns, B
Gavin Brindley, C
Danil Gusjtjin, VF
Förluster
Jonathan Drouin, VF (NYI)
Charlie Coyle, C (CBJ)
Ryan Lindgren, back (SEA)
Erik Johnson, back (UFA)
Miles Wood, VF (CBJ)
Chris Wagner, C (AHL)
Jimmy Vesey, HF (NL)
Jere Innala, VF (SHL)
Colorado Avalanches anfall
Det finns inget som stoppar Nathan MacKinnon när han väl får upp farten – vilket tar ungefär en halv sekund. MacKinnon är för explosiv för att låta sig hindras från att driva rakt in i mitten, där han skapar målchanser i ett obevekligt tempo (etta i skott på mål sedan 2015). ”Mack” är trea bland NHL-spelare i poäng och poäng per match sedan sitt genombrott 2017/18, och Avs har inte slutat sämre än tia i offensiven under dessa år.
Nečas hårda skott och förmåga att matcha MacKinnons skridskoåkning gjorde dem till en skrämmande duo i kontringsspelet efter det stora bytet. Den nyckfulla tjeckens produktion (personbästa 83 poäng) lever nu äntligen upp till ögontestet. Artturi Lehkonens arbetskapacitet längs sargen och framför målet gör den listige finländaren till en perfekt ”garbage man” (27 mål på 69 matcher) för sina snabba kedjekamrater, med vilka han bör starta säsongen.
I andrakedjan gav Landeskogs efterlängtade comeback mot Dallas, tillsammans med Valerij Nitjusjkin på Nelsons kedja, Colorado en tung och farlig enhet. Nelson hade ett svagt fjolår (26 mål) men snittade trettiofyra mål per 82 matcher mellan 2019 och 2024, en nivå som den 34-årige veteranen hoppas hitta tillbaka till i Avalanches fartfyllda anfall. Nitjusjkin är ovärderlig när han är tillgänglig, en hybrid mellan outtröttlig forechecker och kraftpaket framför mål. Colorado har spelat i tempo motsvarande nästan 57 segrar sedan 2021 när ryssen varit med. Han behöver bara hålla sig i spel; skador och avstängningar har hållit ”Nuke” under 66 matcher i var och en av hans sex säsonger i Avs.
Längre ner i hierarkin kan ytterforwarden Victor Olofsson visa sig vara ett smart sent tillskott. Den ojämne powerforwarden Ross Colton (16 mål på 61 matcher) var Avalanches enda bevisat produktiva botten sex-forward innan Olofsson anslöt – en skrämmande situation med tanke på vad vi vet om Lehkonens och Nitjusjkins skadehistorik (och vad vi inte vet om Landeskogs rekonstruerade knä). Även om Olofsson aldrig överträffat sin lovande rookiesäsong (20 mål på 54 matcher), är svensken fortfarande en skicklig skytt som kan bidra till Avalanches sällan utnyttjade andra powerplay-uppställning.
Sedan finns det backuppsättningen, där ligans mest fängslande back sedan Bobby Orr gjorde NHL-debut för nästan sextio år sedan spelar. Cale Makar noterade nyligen den andra 30-målssäsongen av en back sedan 1993, och hans bländande soloräder gör det nästan till en besvikelse att hans personbästa ”bara” är 92 poäng. Tresiffrigt bör vara möjligt i år.
Colorado Avalanches försvar
Har Makars legendariska offensiva förmåga gjort honom till en underskattad försvarare? Jared Bednar använder gärna Makar, partnern Devon Toews och MacKinnons kedja som en femmannakedja för att tvinga motståndarnas bästa spelare att försvara sig. För Makar innebar det den tolfte högsta istiden mot ”elitmotstånd” av alla backar 2024/25, enligt Puck IQ. Ändå slutade han med den bästa andelen målchanser (58,9 %) och näst flest pucktapp hos motståndarna (60) på sin position när han vann sin andra Norris Trophy.
Toews, i traditionen efter Brian Rafalski och den bortgångne Brad McCrimmon, är grovt underskattad på grund av sin association med en superstjärna. Den före detta New York Islanders-backen snittar +41 i plus/minus och över 49 puckvinster per 82 matcher för Avs. Det skadar inte att han även står för tio mål och femtio poäng per säsong. En mästare på att använda fart och tajming för att stänga ner spel. Toews kommer att spela tillsammans med Makar i Kanadas OS-lag i Milano.
Att ha NHL:s bästa backpar på isen halva matchen lyfter hela Colorado. Ändå förtjänar den småvuxna duon Samuel Girard och Sam Malinski beröm för att ha hållit ihop en lappad botten-fyra förra säsongen. Girards offensiva produktion har rasat de senaste åren (24 poäng på 73 matcher), men han är en smart back med fart och skicklighet att hålla Avs på rätt spår. Det är en riskminimerande stil som Cornell-examinerade Malinski klokt imiterade under sin första hela säsong.
Josh Mansons skadehistorik (48 matcher 2024/25) och tendens att dra på sig onödiga utvisningar kan göra honom frustrerande, men en plats i topp-fyra bredvid Girard väntar honom ändå när träningslägret avslutas. 33-åringen är unik i sin förmåga att rensa framför mål samtidigt som han klarar tempot Bednar kräver (69:e percentilen i toppfart bland backar enligt NHL EDGE). Mansons nya lärling, 40-årige Brent Burns, får nöja sig med minuter i tredje backpar efter en tung sista säsong i Carolina.
Joel Kiviranta och Parker Kellys hårda arbetsinsats i Colorados checking line gjorde dem till publikfavoriter förra säsongen. Tyvärr kan de bli utan sin vanliga vänsterforward, defensivspecialisten Logan O’Connor, fram till jul när han återhämtar sig från en höftoperation. Lehkonen, Nitjusjkin och Kiviranta är alla kandidater att ta över O’Connors minuter i Avalanches boxplay, som var tolfte bäst i ligan i fjol.
Colorado Avalanches målvakter
Colorados 17:e-placerade räddningsprocent för laget kanske hamnar mitt i fältet, men siffran inkluderar två månader där Georgijev spelade bort sig själv ur NHL. Från Blackwoods debut den 14 december låg Avalanches räddningsprocent på 90,7, femte bäst i ligan. Endast fyra klubbar var bättre under den perioden (WPG, TBL, LAK, DAL), och alla fyra hade också årets All-Star-målvakter.
Blackwoods rykte och självförtroende tog stryk bakom svaga lag i San Jose och New Jersey, men den storväxte målvakten ser ut som en ny man i Denver. Med sina 193 cm och elitmässig sidledsförflyttning är Blackwood nästan aldrig ur spelet förrän pucken faktiskt sitter i nätet. Om han kan studsa tillbaka från ett svagt slutspel och visa att 2024/25 var hans nya normalnivå är en OS-plats med Kanada inte omöjlig. MacFarland var klok som säkrade den 28-årige målvakten på ett femårskontrakt innan Vancouver drev upp målvaktsmarknaden.
Scott Wedgewood anlände faktiskt två veckor före sin gamle Devils-kollega Blackwood och var i princip felfri i sina inhopp, då han hade den bästa perioden i sin karriär (13–4–1, 1,99 GAA, 91,7 SV% för COL). Wedgewood kommer att vara en pålitlig veteran även om han faller tillbaka till sina tidigare genomsnitt (2,98 GAA, 90,6 SV%).
Colorado Avalanches tränare
I hockeyns skoningslösa tränarvärld är Jared Bednars åtta säsonger som huvudtränare för Avalanche nu officiellt mer prestigefylld än hans Stanley Cup-ring. Bednar värderar säkert sin ring högre än jobbsäkerheten, men Mike Sullivans vänskapliga uppbrott med Pittsburgh gjorde Bednar till den näst längst sittande tränaren i NHL, långt bakom bara Tampa Bays Jon Cooper. Paul Maurices dubbel med Florida innebär samtidigt att det nu bara finns tre tränare – Bednar, Cooper och Maurice – som vunnit Stanley Cup i sina nuvarande klubbar.
Bednar har dock inte hängt kvar så länge genom att leva på 2022. Det krävs någon som kan motivera spelare för att implementera ett system med så höga fysiska krav, även med en superstjärna som arbetsnarkomanen MacKinnon som förebild i omklädningsrummet. Inget lag åker mer skridskor, och sedan MacKinnons första stora säsong har resultaten varit där: Bednars Avs har vunnit i tempo motsvarande nästan 105 poäng per säsong, vilket ofta räckt till toppstrid i divisionen. Den stora ironin? Om Colorado åker ur i första rundan igen, oavsett hur oturligt, är Bednar nästan säkert rökt – trots sin Hall of Fame-meriterande meritlista vid bara 52 års ålder. Sådan är NHL:s verklighet.
Hjälpen ser lite annorlunda ut i år, då tidigare Jack Adams-finalisten Dave Hakstol ersätter Ray Bennett, som fick sparken efter att Avalanches vanligtvis starka powerplay bara producerade tre mål på 22 försök mot Dallas. Hakstol slog ut Avs ur slutspelet 2023 som Seattles huvudtränare och ledde collegelaget North Dakota Fighting Hawks, bittra rivaler till Denver Pioneers, i elva säsonger. Inga hard feelings, eller?
Colorado Avalanches rookies
Puh. NHL:s verkliga aristokrater byter ofta långsiktiga förstärkningar mot kortsiktiga lösningar, och det stämmer i högsta grad för Colorado, som enligt Steven Ellis har ligans fjärde svagaste talangbank.
Det betyder inte att Avs står helt utan nya ansikten i år. Den unge Gavin Brindley är en energisk center från Michigan som kom över från Columbus i en oväntat riklig affär för Charlie Coyle och Miles Wood. Brindley hade en tuff rookiesäsong i AHL med Cleveland (sex mål och 17 poäng på 52 matcher) men valdes så sent som sommaren 2023 som nummer 34 totalt i draften. Med tanke på Avalanches skadeproblem bland ytterforwards kan han få chansen bredvid MacKinnon eller Nelson i korta perioder.
Det finns fler unga i Colorados organisation med potential att ta plats. Danil Gusjtjin har minst en säsong kvar med Calder-berättigande och gjorde 28 mål för AHL San Jose förra året. Hans målskytte har inte riktigt översatts till NHL än (fem poäng på 18 matcher), men han kan få chansen vid behov. Landsmannen Nikita Prisjtjepov fick en oväntad NHL-debut förra säsongen och behöver mycket mer utveckling för att etablera sig.
Slutligen är tidigare sjunderundevalet Trent Miner given som tredjemålvakt efter en stark säsong i AHL Eagles och två NHL-framträdanden 2024/25. Miners fortsatta utveckling under sin femte proffsäsong kan påverka hur laget hanterar Wedgewoods utgående kontrakt.
Tre heta frågor för Colorado Avalanche
- Vad finns kvar av Gabriel Landeskog?
När Landeskog tömde tanken och slet sönder sitt högerknä på vägen mot Stanley Cup 2022 var han en elit-powerforward, hörnspelare och ledare (77 poäng, 140 tacklingar per 82 matcher 2018–22). När han kom tillbaka mot Stars tre år senare var han … exakt samma spelare (fyra poäng, 16 tacklingar, 17:13 TOI på fem matcher). Så allt är i sin ordning och ”Landy” är inte påverkad av en ovanlig brosktransplantation och tre års frånvaro? Avs hoppas det. Han har fortfarande bara spelat nio matcher sedan comebacken, och ett möjligt OS kan sätta ännu mer press på benet. Hans kedja med åldrande Nelson och oförutsägbare Nitjusjkin kan bli en mästerskapsfaktor – eller en tickande bomb. - Stängs fönstret snabbare än vi tror?
Ett mästarlag som pantsätter sin framtid för en chans till ännu en buckla är en gammal historia i NHL. Avalanche är fortfarande med i kampen, men tecknen på nedgång finns där – inte bara för att Burns dragit upp lagets medelålder (29,88) till topp två i ligan. Lagets fartfyllda spel sätter sina spår: av de nio Colorado-spelare som varit ordinarie under Bednar de två senaste åren har bara tre – MacKinnon, Makar och Toews – undvikit att missa 21 matcher eller fler. Två av dem, MacKinnon och Makar, har redan haft långa skadeuppehåll tidigare. Vad händer med Nelson, Manson och Nitjusjkin när deras kontrakt för dem ännu längre in i trettioårsåldern? Det blir aldrig lättare för ett åldrande topplag, men Colorado kan ha allra minst tid på sig. - Vad är det magiska numret, Marty?
”Varför betalade de inte bara Rantanen?” var ett populärt eko efter Dallas-fiaskot. Men det är både slött och missvisande. Merparten av Rantanens pengar gick till förlängningar för Blackwood och Nelson, som fyllde två enorma hål i laget. Resten möjliggjorde Landeskogs återkomst – en spelare som är för respekterad för att ”parkeras” på långtidsskadelistan. Ändå växer trycket på MacFarland för varje dag som Martin Nečas, huvudbytet för Rantanen, inte skriver nytt kontrakt. Nečas har några av de mest elektriska verktygen i hockey och allt klickar precis i tid för ett stort avtal. Om han gillar Nik Ehlers spel är danskens nya kontrakt på 8,5 miljoner dollar per år en bra startpunkt. Men om Nečas pressar upp summan inom tre miljoner från Rantanens avtal … ja, då kommer frågan igen: ”Varför betalade de inte bara Rantanen?”
Förutsägelse för Colorado Avalanche 2025/26
Colorados trupp på pappret är lysande, men kommer samma trupp hålla ihop över 65+ matcher? Även då hänger mycket på att Nelson, Landeskog och Manson fortfarande har spelet i sig. Ändå har Avalanche stärkt sin position medan divisionsrivalerna Winnipeg och Dallas blivit mer topptunga. Om Avs får lite tur med skador kan de sluta högst upp i en tät Central Division och utmana Vegas om toppseed i väst. Men det de verkligen bryr sig om är förstås vad som händer därefter.
Colorado Avalanches trupp 2025/26
Source: Colorado Avalanche @ Elite Prospects
Den här artikeln handlar om:
