- "Om de spelarna inte värvades hade laget säkerligen missat slutspel"
- Uppmärksammade tränarförändringen: "Inte samma säkerhet"
- Flera nyförvärv redan klara.
- Talangen hyllas stort: "En MVP-kandidat i ligan"
- Beslutet som kostade slutspelsplatsen.
- Försöker de locka till sig SHL-talangen?
- Stjärnvärvningarna kostade mer än de smakade: "Under all kritik"
- Faktorerna bakom ”The Great Escape”.
- "Om man inte vänder på det hela kommer klubben snart att få förbereda sig för en framtid i HockeyEttan"
Läs också: Analys av Västerås säsong.
Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt. {{ PAYWALL LIMIT }}
Nybro Vikings
Lagbygget:
Inför säsongen såg jag Nybro som ett lag som skulle kunna skrälla och möjligtvis kunna ta sig in bland de sex bästa lagen i grundserien, men i stället blev det rivalen Kalmar som gjorde den resan. Men det funkade inte riktigt för Nybro den här säsongen och som jag ser det beror det främst på spelarmaterialet.
Målvaktssidan höll måttet och levererade som förväntat då Tex Williamsson återigen tillhörde toppskiktet av alla HA-målvakter, med bland annat fjärde bäst räddade mål över förväntat. Det enda negativa var egentligen att Williamsson blev skadad och inte kunde spela mer. Alexander Hellnemo stod för en hyfsad säsong men det var ändå stor kvalitetsskillnad i jämförelse med när Williamsson vaktade kassen.
På backsidan såg jag framför mig att det skulle bli en uppgradering då Nybro fick in Julius Bergman, Kevin Karlsson, Leo Sahlin Wallenius, Hugo Gabrielson och Albin Udd. Men av dem var det bara Gabrielson som blev en riktigt lyckad värvning då han blev ett utropstecken i Nybro med sina 26 poäng på 44 matcher, bäst av alla U25-backar i ligan.
Men Julius Bergman hade ett tuffare år samtidigt som Kevin Karlsson inte funkade alls i Nybro av någon anledning och skickades till Oskarshamn. Sedan plockades Leo Sahlin Wallenius tillbaka av Växjö tidigt. Alltså tre av de stora värvningarna inför säsongen mötte inte förväntningarna eller spelade inte kvar hela säsongen. Det är för svagt. Samtidigt tog Kalle Holm ett litet kliv tillbaka och var inte lika bra som när han anslöt under 2023/24.
Nybro värvade sedan Erik Flood som klev in och gjorde det bra efter att han anslöt och blev en injektion för laget, vilket sminkade över andra delar av försvaret. Men generellt sett mötte backsidan inte riktigt förväntningarna.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Framåt hade Nybro tappat i princip all sin spets inför säsongen och offensivt var det helt enkelt alldeles för svagt i början av säsongen. Émile Poirier försvann tidigt, Anton Svensson lyckades inte alls i Nybro och Emil Forslund hade inte samma impact som förväntat. Annars var övriga nyförvärv – Felix Olsson, Elias Stenman, Louis Boudon och Marcus Bergman okej eller bra men utan att göra riktig succé.
Därför var det uddlöst i Nybros offensiv under säsongsstarten. Men under säsongen återvände Juho Liuksiala och Eero Savilahti medan Ludwig Blomstrand också värvades. De tre höjde nivån på Nybros offensiv ett par nivåer och var lagets bästa offensiva spelare tillsammans med Felix Olsson och Alex Ciernik. Om de tre spelarna inte värvades hade Nybro säkerligen missat slutspel. Dock försvann de offensiva stöttepelarna i slutspelet då Nybro bara gjorde ett mål på två matcher mot Oskarshamn.
Även om flera värvningar som gjordes inför säsongen inte blev lyckade eller kom upp i förväntat nivå, räddade Nybro sig själva genom nyförvärven som hämtades in under säsongen.
Snackisen:
”Tommy Samuelsson är en så erkänt starkt coach och jag tror att han kommer att få ut det mesta av den här gruppen för att sedan lämna över huvudansvaret till unge succécoachen Hampus Sylvegård om ett år då Samuelssons avtal löper ut efter säsongen”
Så skrev jag i min analys av Nybro Vikings inför säsongen och Tommy Samuelsson lyckades kanske inte på samma sätt den här säsongen, men jag skulle dock inte säga att det var hans fel. Men det blev exakt som jag förutspådde, och det var väl ändå ganska väntat när Nybro gick ut med att de plockar in Hampus Sylvegård.
Tommy Samuelsson är en väldigt duktig och rutinerad coach men han kanske inte är den som ska kunna ta klubben till nästa nivå. Samuelsson gjorde vad som krävdes och tog Nybro till slutspel även om laget plockade tolv poäng färre än i fjol. De klarade det tuffa andra året utan alltför mycket bekymmer.
Men nu går Nybro in i en helt annan framtid med snart 29-årige Hampus Sylvegård som huvudtränare från och med nästa säsong. Även om Sylvegård ses som ett framtidsnamn och en spännande coach inför framtiden är det lite svårt att sia om hur det kommer att gå.
Vi har sett flera yngre tränare som har lyckats de senaste åren och Sylvegård har redan imponerat med sitt jobb i Vimmerby innan han flyttade till Nybro. Min initiala känsla är att det kan bli både fågel eller fisk för Sylvegård i Nybro, men potentialen finns helt klart där.
Foto: [Sara Damne/Bildbyrån]
Blicka framåt:
Nybro har tio spelare på kontrakt inför 2025/26 fördelat på två målvakter, fyra backar och fyra forwards. De kan känna sig säkra med Tex Williamsson och Alexander Hellnemo i kassen även nästa säsong. På backsidan finns Hugo Gabrielson och Kalle Holm kontrakterade och är givna som två toppbackar även nästa säsong. Även Julius Bergman och Jesper Mångs har kontrakt och här krävs det att Bergman steppar upp jämfört med årets säsong.
I offensiven är det Marcus Bergman, Emil Forslund, Juho Liuksiala och Felix Olssson som har kontrakt. Det är fyra starka namn att behålla där framför allt Liuksiala lär vara en av lagets främsta stjärnor även till hösten.
Bland spelarna som har utgående kontrakt lär Nybro försöka förlänga med Erik Flood och nå en lösning med Ludwig Blomstrand då båda gjorde det riktigt bra efter att ha värvats under säsongen. Blomstrand har fortsatt kontrakt med Södertälje men lär inte spela där utan parterna lär vara angelägna om att nå en lösning. Även spelare som Elias Stenman, Louis Boudon, Albin Udd plus någon mer bör vara intressanta för nya avtal.
Annars lär nog många spelare lämna. Av de tunga namnen ser jag exempelvis Eero Savilahti som en sådan spelare som inte erbjuds ett nytt kontrakt sett till hans kämpiga säsong i år. Alex Ciernik lär också försvinna och Nybros stora nyckel inför 2025/26 blir att stärka offensiven. En spelare som jag tycker att Nybro bör försöka få loss är Hannes Hellberg. Han gjorde det starkt i Nybro under sin utlåning och har även utgående kontrakt med Leksand. Sedan uppges Nybro också redan ha gjort klart med flera spelare inför nästa säsong.
Barometern-OT har rapporterat att Oscar Nordin från Troja-Ljungby är klar för ”Vikings”. Nordin har öst in poäng i HockeyEttan de senaste åren och kom i toppen av poängligan den här säsongen med 46 poäng på 37 matcher. Även Piteås Viggo Nordström ska vara på väg in efter att ha kommit tvåa i HockeyEttans poängliga med hela 49 poäng på 37 matcher. Sedan ska också Theo Jacobsson från MoDo vara på väg in enligt Expressen. Jacobsson har en klar uppsida i sitt spel på allsvensk nivå och det är en värvning som jag gillar. På backsidan ska Måns Krämer från Karlskoga ansluta till Nybro och det kan vara en spelare som växer i en annan miljö.
Foto: [Johan Axelsson/Bildbyrån]
Nybro lär fortsätta satsa på samma sätt som tidigare år då de plockar unga och utvecklingsbara spelare som kan växa med tiden. Oavsett om det är talanger från SHL eller unga spelare från konkurrenter lär Nybro vara med och visa intresse för det är precis den typen av spelare som Nybro letar efter och skulle behöva.
På ledarsidan kommer det att bli ett ungt tränarpar med Hampus Sylvegård som huvudtränare och sedan uppges även Albin Blomqvist kliva in som assisterande. Det är en spännande duo men som nämnt tidigare är det innebär det inte samma säkerhet som Tommy Samuelsson har gjort.
Nybro Vikings har däremot hittat sin position i det allsvenska näringssystemet och på förhand känns det som att de har goda förutsättningar för att kunna vara ett mittenlag även 2025/26.
Almtuna IS
Lagbygget:
Som vanligt i Almtuna är det stor omsättning på spelarsidan. Men det var en position som blev en stor succé och det var målvaktssidan.
Almtuna släppte till flest skott mot det egna målet av alla lag, men räddades av målvaktsspelet. De hade fjärde bäst räddningsprocent i HockeyAllsvernskan och Malmölånet Oskar Blomgren stack då ut rejält och var med i toppen av målvaktsligan. Även Edvin Olofsson stod för en stark säsong även om han inte nådde samma nivå som Blomgren.
Båda målvakterna hade då högre räddningsprocent än förväntat och båda räddade fler mål än förväntat. Olofsson hade 0,2 procentenheters bättre räddningsprocent och räddade 1,6 mål fler än förväntat. Det är inte pjåkigt, men Oskar Blomgren var överlägsen i båda de statistikraderna.
Blomgren förväntades ha 89,77 i räddningsprocent men landade in på 91,32. Han var alltså 1,55 procentenheter bättre än förväntat, vilket var bäst i ligan. Han räddade också otroliga 12,14 mål fler än förväntat vilket var överlägset bäst i HockeyAllsvenskan då hanräddade nästan sex mål över förväntat mer än Karlskogas Samuel Jonsson som var tvåa i den kategorin. Oskar Blomgren var således en MVP-kandidat i ligan, inget snack om saken. Om han inte hade varit så bra hade Almtuna sannolikt hamnat klart sämre till i tabellen.
Foto: [Jesper Zerman/Bildbyrån]
I försvaret var det såklart återigen Marcus Karlström som stack ut och var den stora härföraren, precis som varje år. Men Felix Öhrqvist var också en bra injektion under sitt lån från Linköping. Sedan blev även Jonatan Lundgren en stark defensiv pjäs som imponerade för Almtuna. I övrigt var det inte många som stack ut i sitt individuella spel på backsidan.
Framåt var det spelarna som var kvar från i fjol som ledde vägen och inget av nyförvärven blev stora succéer utan var antingen ganska bra eller mer anonyma. Fredrik Schlyter, Jacob Grönhagen och Dennis Värmhed hade bra impact och underliggande siffror men hade behövt lite bättre produktion för att anses vara riktigt lyckade även om de alla var bra. Produktionsmässigt var Mikkel Øby-Olsen bäst av nyförvärven med 25 poäng.
Annars var det återigen William Eriksson som var drivande för lagets offensiv. Han fick dock sällskap av Oliver Kandergård över 30-poängsstrecket och Kandergård tog kliv och lyfte sig rejält den här säsongen. Även spelare som William Proos tog steg i rätt riktning den här säsongen. Men det var lite för få spelare som var drivande i offensiven och även levererade poängmässigt.
Det blir Almtuna stora nyckel att kunna få in fler mål i nästa säsongs lagbygge.
Snackisen:
Återigen blev Almtuna ett lag som sålde vid deadline.
Två tunga pjäser fick lämna innan transferfönstret stängde. Först såldes ledande forwarden Elliot Ekmark till Linköping och sedan var det lagkaptenen och stora stjärnan Marcus Karlström som lämnade för spel i Leksand.
Det var alltså två av lagets bästa och viktigaste spelare som försvann inför slutspurten av säsongen. Innan dess hade Almtuna tagit 50 poäng på 43 matcher (1,16 i poängsnitt). Efter att Ekmark och Karlström sålts tog Almtuna dock bara sju poäng på nio matcher (0,77 i poängsnitt). Sex förluster på de nio sista matcherna kom också att kosta Almtuna sin slutspelsplats då Västerås kunde gå förbi genom att vinna en straffläggning i sista omgången.
Man måste då fråga sig om det verkligen var värt det för Almtuna att sälja Ekmark och Karlström för att sedan gå miste om intäkterna som slutspelet hade gett.
Det säger lite om Almtunas situation och ambitioner. Det är en klubb som kämpar med små medel och laget har redan varit öppna med att den redan låga spelarbudgeten riskerar att bli ännu lägre till nästa säsong. Hur ska då Almtuna kunna konkurrera över tid när laget konstant måste överprestera för att inte halka ner i botten av ligan?
Almtuna försämrades med 18 poäng då de gick från 76 poäng i fjol till 57 poäng i år, bara Tingsryd gick back mer fler poäng från fjolåret till årets säsong. Egentligen den enda anledningen till att de inte blev neddragna i en bottenstrid var den oerhört låga kvalitén på lagen under dem i tabellen.
Foto: [Bildbyrån]
Blicka framåt:
Så vad väntar nu för Almtuna? Ja, det är svårt att säga men laget har åtminstone fem spelare – Kalle Eriksson, Ludvig Georgsson, Karl Pettersson, Oscar Pentler och Joel Thulin – på kontrakt. Det är då en hel del jobb som behöver göras.
Målvakten Oskar Blomgren kommer inte bli kvar, det går redan att slå fast nu. I övrigt bör Edvin Olofsson vara intressant för ett nytt kontrakt. På backsidan bör Victor Aronsson vara intressant för en fortsättning medan Jonatan Lundgren redan uppges vara förlorad då han ska gå till Karlskoga. Eric Bürger fick ett stort förtroende i slutet av säsongen och lär inte spela i Rögle trots kontrakt, kan det vara en spelare som Almtuna försöker få till en lösning med?
Sedan bara måste ju Almtuna göra allt i sin makt för att försöka locka tillbaka Marcus Karlström efter sin tid i Leksand. Han är väldigt viktig för laget och det skulle bli svårt att ersätta honom till nästa säsong.
I offensiven har Almtuna ett flertal spelare som de bör försöka behålla spelare som William Eriksson, Oliver Kandergård, Mikkel Øby-Olsen, Jacob Grönhagen, William Proos, Fredrik Schlyter, Anton Klint och Lucas Stockselius där alla bör vara intressanta för nya avtal. Flera av dem är redan ledande i laget och några skulle mycket väl kunna ta nästa kliv under 2025/26.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Annars blir det en fråga om vad Almtuna har råd med, och de lär som vanligt behöva jobba smart och sikta in sig på yngre lirare och Ettan-spelare för att fylla ut truppen. Att säkra upp några SHL-lån vore säkert också en attraktiv lösning för Almtuna för att få in mer spets i laguppställningen.
På ledarsidan ser Almtuna ut att kunna behålla sin tränartrio, förutsatt att de når en lösning med Daniel Karlunden som ändå har gjort ett bättre jobb än vad jag trodde inför säsongen och han förtjänar lovorden som han har fått.
Det är dock svår att se Almtuan ta något vidare lyft till nästa säsong utan risken är överhängande att de kommer att hamna på ungefär samma ställe nästa säsong, eller kanske till och med lite sämre beroende på hur truppen kommer att se ut.
Tyvärr finns förutsättningarna inte riktigt där för att lyfta mycket mer.
Östersunds IK
Lagbygget:
Östersund satsade stort inför den här säsongen och skulle ta nästa kliv i HockeyAllsvenskan tack vare flera tunga värvningar. Men det gick inte som planerat.
Målvaktssidan skulle vara Andreas Ljunggren och Daniel Rosengren inför säsongen men sedan kom även Kristers Steinbergs samt Carl Lidö in och spelade matcher. Målvaktsspelet var dock ett problem för Östersund då ingen av dem riktigt klev fram och spelade stabilt över tid. Allihop hade sämre räddningsprocent än förväntat och släppte in klart fler mål än förväntat.
Lidö hade dock bäst vinstprocent efter att han kom in i slutet av säsongen medan Ljunggren stod för de bästa individuella prestationerna och även höll två nollor, framför allt i sista grundserieomgången då ÖIK säkrade allsvenskt spel.
Backsidan ändrades en hel del under säsongens gång. Östersund plockade in Oliver Fatul, Jakob Norén och Joel Olkkonen för att höja nivån på försvaret. ÖIK:s problem i försvaret bestod dock över hela säsongen och blev egentligen aldrig bättre. Få spelare stack då ut. Alexander Anderberg och Anton Öhman stod för en hel del poäng och kom tvåa och trea i interna poängligan, men de båda stod för en majoritet av poängen i powerplay.
Tyvärr fick Östersund helt enkelt inte ordning på defensiven på hela säsongen och ingen värvningen blev speciellt lyckad. Det blev dock en viss förbättring under andra halvan av säsongen, precis som för resten av laget.
Foto: [Johan Axelsson/Bildbyrån]
Framåt satsade Östersund tydligt på Linus Videll, Emil Molin och Albin Eriksson som skulle bära lagets offensiv men de hade det tufft, framför allt under starten av säsongen då de underpresterade rejält. ÖIK gjorde då egentligen inga större förändringar förutom att de lånade Theo Jacobsson och Lucas Pettersson från MoDo samt plockade Erik Thorwalls från Kalmar.
Jacobsson och Pettersson blev då positiva injektioner för ÖIK där framför allt stortalangen Lucas Pettersson levererade riktigt bra med 19 poäng på 26 matcher under lånet. Det var också när Linus Videll kom igång rejält och drev laget som vändningen kom och då visade han sin betydelse för laget.
Annars var dock offensiven det stora problemet för Östersund med blott 102 gjorda mål över 52 omgångar. Anfallsspelet var under all kritik under stora delar av säsongen och det var först i slutet som vändningen kom och lyckades ÖIK också säkra kontraktet i slutändan.
Snackisen:
”The Great Escape”
Under säsongens första halva tog Östersund bara elva poäng (!) med endast 37 gjorda mål och 92 insläppta mål. De låg då sist i HockeyAllsvenskan och allting pekade på att de skulle få kvala sig kvar för andra säsongen i rad.
Men under andra halvan tog Östersund i stället 33 poäng på de sista 26 omgångarna med 65 gjorda mål framåt och 76 insläppta bakåt. Till slut ledde det till att de tog sig upp på säker mark och säkrade kontraktet efter en 4-0-seger mot Björklöven i sista omgången.
I min analys inför säsongen uttryckte jag oro för ifall Östersund skulle bli lite väl beroende av sina stjärnvärvningar:
”Trion kommer att bli väldigt viktiga - kanske nästan för viktiga, då väldigt mycket av lagets offensiv kommer att hänga på deras produktion. Målen som Videll, Molin och Eriksson står för kan komma att bli avgörande och stärka lagets position. Men har ÖIK spelarna där bakom som kan avlasta om stjärnorna inte är i toppskick? Det är tveksamt och kommer att bli en nyckel under vintern”
Det visade sig sedan också att det var hyfsat nära sanningen. När exempelvis Videll inte levererade blev det för uddlöst och ÖIK hade då för får spelare som kunde kliva fram och leverera. Där hade Lucas Pettersson en stor impact för att hålla uppe lagets offensiv. Det ska även tilläggas att Daniel Öhrn var riktigt bra i slutet efter att ha kommit tillbaka från skada.
Östersund visade också tålamod med tränarstaben och valde att behålla Mikael Holmqvist som tränare hela säsongen. Något som också bidrog till att vända på lagets säsong var beslutet att plocka in Daniel Tjärnqvist som assisterande tränare. Innan han klev in i tränarstaben vann Östersund bara tre av 24 matcher – men med Tjärnqvist i båset vann de elva av 28 matcher. Tjärnqvist blev med andra ord mycket viktig för laget.
Trots att Östersund tog sex poäng färre än 2023/24, då de fick kvala sig kvar i ligan, lyckades laget nu alltså undvika kvalspel. Under andra halvan av säsongen hade Östersund ett poängsnitt på 1,27. Över 52 omgångar hade det snittet gett 66 poäng, vilket hade räckt för en nionde plats i tabellen.
ÖIK lyckades alltså med det omöjliga efter hur hopplöst det såg ut i höstas.
Foto: [Bildbyrån]
Blicka framåt:
Satsningen som Östersund gjorde inför säsongen misslyckades, hur ska klubben då bygga inför nästa säsong?
Både Linus Videll och Emil Molin har avtal även under säsongen 2025/26 och med tanke på att det lär vara ganska dyra kontrakt för en klubb av Östersunds storlek och ekonomi lär det ta upp en rejäl del av budgeten och göra att ÖIK får hitta billigare lösningar för att fylla ut laget runt omkring. Även Alexander Anderberg och Fredric Jansson har kontrakt till nästa säsong, men det är alltså bara fyra spelare klara till nästa säsong.
Nye sportchefen Rasmus Aro har då en tuff uppgift framför sig att bygga den nya truppen, där det bland annat behövs en helt ny målvaktssida. Carl Lidö har avtal med Mora men där skulle det säkert gå att få till en lösning ifall ÖIK skulle vilja få loss målvakten. Även Andreas Ljunggren skulle kunna vara aktuell för en fortsättning, men frågan är om ett målvaktspar med Ljunggren och Lidö skulle hålla tillräckligt hög nivå, eller om klubben bör tänka om.
Annars är det såklart viktigt för Östersund att försöka behålla lagkaptenen Karl Johansson, och möjligtvis även Anton Öhman som lyfte sig under säsongen. Jakob Norén vore också en intressant spelare för Östersund då hans kontrakt med Modo löper ut efter säsongen. Framåt lär ÖIK vara intresserade av att behålla trotjänarna och kulturbärarna Henrik Marklund, Carl Skärström, Erik Rainersson och Johan Mörnsjö. Annars kan det även finns spelare som Sebastian Fakt och Daniel Öhrn som skulle kunna vara värda att behålla för rätt pengar.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
Men överlag är det tydligt att Östersund måste försöka få in fler lekkamrater till Videll och Molin så att de inte behöver göra allting på egen hand.
På tränarsidan ser det ut som att ÖIK fortsätter med Mikael Holmqvist som tränare, om inget oväntat sker. Om det är rätt eller fel får tiden utvisa.
Under sina tre säsonger i HockeyAllsvenskan har Östersund kommit på plats tolv, tretton och tolv samt plockat 59, 50 och 44 poäng. De har en tydlig nedåtgående kurva och har inte råd med en liknande säsong som den här.
Östersund måste få till en förändring och vända för att ta sikte uppåt igen. För om man ligger i botten flera år i rad kommer man till slut att trilla ner. Om ÖIK inte vänder på det hela kommer klubben snart att få förbereda sig för en framtid i HockeyEttan i stället.
