- "VIK kan känna sig trygga i kassen"
- "Fick inte alls effekt av förändringarna som gjordes"
- De underpresterande stjärnorna: "En stor besvikelse"
- Sportchefens misslyckande – som kan kosta jobbet.
- "Hur länge orkar egentligen publiken och sponsorer?"
- Kan bryta kontrakt: "Inte lätt att lösa"
- Västerås största frågetecken: "Måste lösas omedelbart – helst i går"
- "Ingen annan HA-klubb står inför en lika utmanande och viktig lågsäsong som Västerås"
- Då kan det gå ännu värre än den här säsongen.
Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt. {{ PAYWALL LIMIT }}
Lagbygget
Målvakter:
Inför årets säsong hade målvaktsspelet varit ett bekymmer för Västerås två år i rad. Men den här säsongen har så verkligen inte varit fallet. Rasmus Korhonen fick ett väldigt stort ansvar då han vaktade kassen i 44 av 52 matcher vilket var mest i HockeyAllsvenskan. Hans 2 402 minuter på isen var också näst mest, bakom SSK:s Frans Tuohimaa. Väldigt mycket lades på Korhonens axlar.
Om man bara ser till den grundliga statistiken var Rasmus Korhonen kanske inte så märkvärdig. 90,05 i räddningsprocent och 2,87 insläppta mål per match gör att han är i botten sett till alla förstamålvakter i ligan, dock med en väldigt hög arbetsbörda. Han släppte också in hela 9,56 mål fler än förväntat vilket var fjärde sämst i ligan.
Men ser man till lika styrka är det en helt annan story. Västerås hade ett katastrofalt boxplay på 70,76 procent och 50 insläppta mål och de var sämst i ligan i numerärt underläge. Det hade också en kraftig påverkan på Korhonens statistik. Han hade nämligen 92,43 räddningsprocent i lika styrka, vilket var åttonde bäst i ligan. Han räddade också 7,39 mål fler än förväntat i lika styrka vilket var fjärde bäst i HockeyAllsvenskan.
Alltså går det inte att klandra Korhonen för lagets säsong utan han var en av få ljusglimtar. Där Västerås misslyckades var att inte ha bättre komplement vilket innebar att han fick stå väldigt mycket. Om Korhonen hade skadats kunde det gått illa för Västerås. Men finländaren själv är bara 22 år gammal och har även kontrakt över nästa säsong vilket gör att han fortfarande har utrymme att utvecklas. VIK kan känna sig trygga i kassen, men behöver ge Korhonen bättre understöd.
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
Backar:
Västerås byggde om sin backsida det senaste året och det syns tydligt på förändringarna som gjordes från och med slutet av förra säsongen till deadline under årets säsong.
- Ut: Oliver Bohm, Alexander Lindelöf, Hugo Rikälä, Ludvig Östman och Erik Flood.
- In: Niklas Folin, Noel Fransén, Albert Lyckåsen, Henrik Malmström, Olle Norberg, Elias Sjöström och Christian Berger.
Alltså blev VIK:s backsida inte lika flashig utan med mer fokus på att spela som en enhet. Vad blev utfallet då? Inte speciellt bra. Västerås försvar var i botten av HockeyAllsvenskan och i viss mån kan backsidan lite ha räddats av Rasmus Korhonens spel mellan stolparna. Men boxplay fungerade inte alls och VIK hade inte riktigt den där backgeneralen att luta sig emot samtidigt som det saknades backar som kan flytta pucken på ett bra sätt.
Noel Fransén var egentligen den enda positiva överraskningen som stod för ett godkänt spel sett till förväntningar över hela säsongen. Sedan måste det sägas att Jimmie Jansson Lorek studsade tillbaka och lyfte sig rejält den här säsongen efter ett par tyngre år. Jansson Lorek blev av med C:et inför säsongen och hanterade det på rätt sätt vilket syntes i hans spel. Sedan måste det sägas att Niklas Folin gjorde sina lagkamrater bättre och hade en positivt impact på Västerås spel då han var den enda (!) spelaren i laget som hade positivt plus/minus-statistik. Dock stack Folin inte ut nämnvärt i sitt individuella spel.
Utöver det var Västerås backsida blek och de fick inte alls effekt av förändringarna som gjordes. VIK har fem backar kvar på kontrakt inför nästa säsong vilket gör att de inte har jättemycket utrymme att förändra och förbättras till nästa säsong. De måste verkligen pricka rätt med backarna som värvas inför nästa säsong. Annars är risken att det blir ytterligare ett steg i sidled.
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
Forwards:
Det var offensiven som var Västerås stora missräkning den här säsongen. De gick från 154 gjorda mål i fjol till bara 121 mål den här säsongen. VIK hade dock ett bra powerplay och gjorde därmed endast 72 mål i lika styrka över 52 omgångar, tredje sämst i HockeyAllsvenskan. De hade endast fyra forwards (Jacob Hayhurst, Carl Jakobsson, Malte Sjögren och Kim Rosdahl) som gjorde minst tio poäng i lika styrka, det är riktigt svagt.
Det enda riktigt lyckade nyförvärvet var Jacob Hayhurst som bar lagets offensiv hela säsongen. Men i övrigt var det få nyförvärv som lyckades och många av de förväntade toppspelarna levererade inte alls på den nivån som förväntades av dem. Det var också tydligen redan i början av säsongen att centersidan inte höll måttet, ett problem som satt i hela vägen fram till uttåget mot Mora.
Konstantin Komarek gick från 50 till 21 poäng och gjorde endast nio poäng i lika styrka, för dåligt av lagets stora stjärna. Där tappade Västerås mycket av sitt offensiva spel och Komarek var inte alls samma spelare som i fjol. Kim Rosdahl värvades också för att vara lagets målkung men var en stor besvikelse under stora delar av säsongen och lyfte bara sitt spel mot slutet.
Västerås valde att göra sig av med flera ”spetsspelare” inför säsongen och satsade på en mer balanserad forwardssida med fler tvåvägsspelare. Det blev då alldeles för uddlöst, speciellt eftersom att stjärnorna inte levererade på förväntad nivå. I åttondelsfinalen mot Mora lyckades VIK bara göra tre mål, vilket kom att kosta. Västerås presterade generellt ganska bra i åttondelen men hade inte den spetsen för att avgöra matcherna.
Här har Västerås ett stort arbete att göra för att lyfta det offensiva spelet, få igång spelare som Komarek och Rosdahl samt även inte bli lika beroende av att toppspelarna ska producera. Om man ser till spelarmaterial är det den klart viktigaste punkten som Västerås måste fixa.
Foto: [Aron Broman/Bildbyrån]
Ledarna
Redan i oktober, efter blott tio matcher, fick både huvudtränaren Karl Helmersson och assisterande tränaren Örjan Lindmark sparken. Det var säsongens mest väntade besked och med facit i hand var det märkligt att de ens fick vara kvar och inleda säsongen med tanke på att förtroendet för dem redan var i botten efter fjolåret.
Efter att Helmersson och Lindmark fick kicken lyfte VIK upp Eric Karlsson som huvudtränare och klubben var tydliga med att han endast var tänkt som en interimlösning. Men den ”tillfälliga” lösningen blev kvar hela säsongen. Västerås sparkade Helmersson och Lindmark helt utan en plan kring ersättare eller hur de skulle gå vidare. I stället fick Eric Karlsson samla upp bitarna och göra det bästa han kunde. I efterhand får man ge Karlsson kredd för att laget ändå lyckades kravla sig till slutspel och han får klart godkänt med tanke på utgångsläget.
Här ska fokuset i stället läggas på sportchefen Niklas Johansson. Det har inte fungerat alls under hans år som ledare och därför pekar i princip allting på att han inte längre kommer att vara sportchef för VIK även nästa säsong. Tränarrekryteringen blev helt fel och hans senaste lagbyggen har inte heller haft någon balans och har kort och gott varit alldeles för svaga.
Det har varit alldeles för många misslyckade värvningar där det läggs för dyra pengar på en spelare som inte levererar. VIK har lagt alldeles för mycket lön på spelare som inte har kommit upp i nivå. Hur många värvningar har ”NJ” egentligen lyckats med under sin tid som sportchef för Västerås? Under årets säsong kan man egentligen bara peka ut 2-3 nyförvärv som får godkänt.
Sedan måste jag säga att jag inte begriper mig på de sena panikvärvningarna som görs innan deadline varje säsong. Veckorna innan deadline i år plockade Västerås in utespelarna Elias Sjöström, Christian Berger och Patrick Grasso. Förra året var det Jasse Ikonen, Jasper Lindsten och Hugo Rikälä. För mig är helt bisarra värvningar. I fjol var det lite mer förståeligt då VIK sålde av flera spelare men den här säsongen förstår jag inte alls varför VIK ens värvade Sjöström, Berger och Grasso.
Västerås har redan bekräftat att alla tre lämnar klubben och trion spelade bara elva-tolv matcher efter att de värvades. Den enda förklaringen är att de ”testades” inför nästa säsong. Annars ser jag inte poängen i att spendera de pengarna för det begränsade utfallet som trion hade. Västerås kunde lika gärna ha lyft upp juniorer som Nikodemus Wernquist, Viktor Pennerborn och Victor Pantzare till A-laget för att låta dem växa in i seniorspelet och även kunna spara pengar som i stället kunde läggas till lagbygget inför nästa säsong.
Ledarsidan är den absolut största nyckeln för Västerås inför nästa säsong. Om nu Niklas Johansson försvinner, och eftersom att Eric Karlsson inte heller lär bli kvar som huvudtränare, behöver Västerås byta ut de två viktigaste rollerna till nästa säsong. Det är inte ett lätt jobb och det gäller för Västerås att komma till snabba beslut där, för det behövs en klar uppgradering på de ledande positionerna.
Foto: [Kenta Jönsson/Bildbyrån]
Snackisen
- 2022/23: 67 poäng, 143 gjorda mål – 168 insläppta mål (–25).
- 2023/24: 64 poäng, 154 gjorda mål – 177 insläppta mål (–23).
- 2024/25: 58 poäng, 121 gjorda mål – 164 insläppta mål (–43).
Västerås trendar i helt fel riktning. De har blivit sämre och sämre för varje säsong som har passerat och det finns egentligen inget som tyder på att det kommer att bli speciellt mycket bättre till nästa säsong.
De tog sig till slutspel men skillnaden mellan slutspel och ingenmansland var bara en straffläggning i sista omgången. 58 poäng ska normalt sätt inte räcka för att gå till slutspel men Västerås hade turen att flera andra lag också hade svaga säsonger. Vissa säsonger hade 58 poäng till och med kunna leda till kval. Därför tycker jag inte att VIK kan komma undan med sin säsong för att de trots allt tog sig till slutspel.
Västerås IK är en klubb som inte mår bra och just nu går det inte att säga annat än att föreningen är i fritt fall. Nu måste klubben göra ett omtag efter ”Gulsvart2024” som blev ett enda stort misslyckande och kostade klubben mer än det smakade i slutändan. Hur länge orkar egentligen publiken och sponsorer?
Även om det redan känns som att botten är nådd i Västerås är min känsla att det skulle kunna bli mycket värre beroende på hur lagets lågsäsong blir.
Foto: [Aron Broman/Bildbyrån]
Blicka framåt
Västerås har 13 spelare på kontrakt inför 2025/26, ovanligt många för att vara en allsvensk förening. Speciellt för ett lag på nedre halvan. Kommer alla de 13 att spela i VIK även nästa säsong? Tveksamt.
På backsidan ser jag det inte som självklart att Albert Lyckåsen blir kvar. Potentialen finns helt klart men han hade en tuff säsong och om VIK ska bygga om sitt försvar kan nog någon behöva flytta på sig och Lyckåsen är den mest troliga i sådana fall.
Framåt finns det också några frågetecken. VIK har flera spelare som sannolikt är på dyra kontrakt, Konstantin Komarek, Kim Rosdahl, Anton Gradin och Oskar Kvist, men som inte har levererat sett till lönen. VIK lär inte kunna ha samma spelbudget till nästa säsong och skulle säkerligen kunna tänka sig att bli av med några kontrakt, men det kommer inte bli lätt att lösa.
Men om man ser till behoven rent spelarmässigt behövs det en stabil målvakt som kan avlasta Rasmus Korhonen. I försvaret måste Västerås också få in ett par starka defensiva pjäser för att få bättre balans samt en offensiv toppback. Om de värvningarna inte håller måttet kommer VIK sannolikt att ha samma problem som den här säsongen. Offensivt behöver Västerås också tänka om med fler spelare som kan leverera framåt.
Foto: [Fredrik Karlsson/Bildbyrån]
Det är inga små uppgifter som Västerås har framför sig och problemet som VIK har är att det är oklart vem som ska fatta de här besluten.
Carl Juborg har precis kommit in som ny klubbchef och kastas rakt in i hetluften med många stora frågor som måste lösas. Sportchefsfrågan måste lösas omedelbart, oavsett om Niklas Johansson blir kvar eller inte. Just nu har de ingen som jobbar med rekryteringar inför nästa säsong och ju längre tid det tar, desto mer mark tappar VIK på marknaden. De kommer att komma ut senare på marknaden än många andra lag vilket inte är optimalt med tanke på frågorna som finns kring spelarmaterialet.
Västerås lär hamna ännu längre efter då sportchefen, oavsett om det är ”NJ” eller en helt ny sportchef, kommer att behöva lösa tränarfrågan först av allt. Om tränarvalet blir fel kanske det inte spelar någon roll hur spelartruppen formas. VIK kommer alltså bara att hamna ännu mer efter för varje dag som går och de behöver få in en sportchef och en tränare, men också med kravet att det ska vara rätt ledare, så snabbt det bara går. Helst i går.
Det kryllar inte heller av kandidater, oavsett om man försöker locka namn som Tommy Samuelsson eller Viktor Stråhle. Västerås är ju inte heller ett speciellt attraktivt jobb med tanke på turbulensen i klubben de senaste åren.
Därför tvivlar jag om Västerås verkligen kommer kunna lyfta nästa säsong. De står helt enkelt inför lite för många utmaningar samtidigt.
Med det sagt är det sannolikt att ingen annan HA-klubb står inför en lika utmanande och viktig lågsäsong som Västerås just nu. Om de gör fel nu igen kan det mycket väl gå åt fel håll igen och bli ännu värre än vad det var den här säsongen.
