- Där var Karlskoga bäst i HockeyAllsvenskan.
- MVP-säsongen: "Var helt dominant"
- Siffrorna bakom succésäsongen: "Är det ens möjligt att upprepa"
- Därför förlorade BIK mot AIK.
- "Är BIK Karlskoga den mest välskötta föreningen i svensk hockey?"
- Tränarens sista säsong? "Då kommer han plockas av ett SHL-lag"
- Flera tunga tapp: "Får göra ett omtag"
- Drömvärvningarna – från SHL.
- "Räknar iskallt med att de kommer att utmana om ett år igen"
Läs också: Analys av Västerås säsong.
Läs också: Analys av Nybro, Almtuna och Östersunds säsonger.
Läs också: Analys av Oskarshamns säsong.
Läs också: Analys av Björklövens säsong.
Läs också: Analys av Moras säsong.
Läs också: Analys av Kalmars säsong.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Lagbygget
Målvakter:
Karlskoga har gjort det till en vana de senaste åren att ha målvaktsspel i toppklass och så var det även den här säsongen. Jag skulle även säga att BIK hade HockeyAllsvenskans allra bästa målvaktspar den här säsongen.
I min analys inför säsongen var jag faktiskt tveksam på vilken nivå som Karlskogas målvaktspar skulle hålla och jag såg det till och med som lagets potentiella svaghet inför säsongen. Lars Volden kom från ett par tyngre säsonger medan Samuel Jonsson hade haft en mardrömssäsong fylld med skador och var fortsatt helt oprövad på allsvensk nivå.
Båda klev in i säsongen med ett ganska lågt ingångsvärde och det var inte alls självklart att det skulle bli succé.
Men succé blev det. Karlskoga hade den bästa kollektiva räddningsprocenten i ligan med 91,57 och både Volden och Jonsson fanns med toppen av målvaktsligan i HockeyAllsvenskan. Volden var tredje bäst i ligan med 91,4 i räddningsprocent medan Jonsson var näst bäst med 92,2. Sett till insläppta mål per match var Volden tredje bäst med 1,98 GAA medan Jonsson var bäst av alla ligans målvakter med 1,88 GAA.
Både Volden och Jonsson var också i toppen av ligan sett till räddningsprocent jämfört med förväntat samt räddade mål jämfört med förväntat. Tillsammans räddade Lars Volden och Samuel Jonsson nästan elva mål över förväntat, en mycket stark notering. Även om Karlskoga såklart hade ett väldigt bra och stabilt försvarsspel framför målvakterna var det också tydligt att både Volden och Jonsson också presterade på en hög nivå individuellt och inte bara hjälptes av en bra defensiv.
Båda målvakterna hade fenomenala säsonger men Samuel Jonsson hade högre toppar än vad Volden hade. Jonsson höll nollan i sex matcher, vilket var bäst i hela ligan. I slutspelet saknades dock Jonsson under en längre tid vilket var ett bakslag för Karlskoga då han säkerligen hade varit förstavalet sett till att han stod i den första kvartsfinal samt hoppade in nästan direkt efter att han var frisk igen.
Nu skulle jag inte säga att det gjorde någon skillnad på utfallet. Lars Volden stod för ett habilt spel även i slutspelet och Samuel Jonsson var bra som vanligt. Det var i vilket fall inte där som Karlskoga föll mot AIK.
BIK Karlskoga släppte bara in 104 mål på hela grundserien, alltså exakt två mål per match, och målvakterna var en stor anledning bakom den starka noteringen.
Foto: [Bildbyrån]
Backar:
Jämfört med i fjol fick BIK Karlskoga behålla samma backsida i stora drag. Det var bara Albert Lyckåsen, Wilhelm Westlund och Viktor Lang som försvann och nyförvärven var Johan Motin, Tim Barkemo och Sander Vold Engebråten.
Men stommen fanns kvar i Henrik Larsson, Alexander Leandersson, Stefan Milosevic och Rikard Olsén. Där tog alla kliv och blev bättre den här säsongen samtidigt som de fick rätt pusselbitar för att fylla backplatserna. Detta var en backsida som höll hög allsvensk klass och de hade en enorm struktur i sin defensiv vilket gjorde att varje spelare passade in och fungerade väldigt väl i sina roller.
Det går då inte att undkomma Henrik Larsson som stod för en MVP-säsong från sin backplats. ”Kingen” låg bakom nästan allting bra som Karlskoga gjorde den här säsongen och han var i stundom helt dominant. Han är den blott tredje backen i HockeyAllsvenskans historia att göra 50 poäng, fördelat på tio mål och 40 assist.
Däremot var det inte så att Larsson bara hade en massa ”alibi-assist” utan han hade 24 förstaassist, vilket var näst mest i HockeyAllsvenskan bakom Marcus Nilsson i Björklöven. Han gjorde också 27 poäng i lika styrka vilket var topp tio i ligan. Även i slutspelet var han fenomenal med elva poäng på tolv matcher och bar verkligen Karlskoga på sina axlar, inte bara offensivt utan gjorde även ett starkt jobb i defensiven.
Henrik Larsson var en mycket värdig vinnare av båda utmärkelserna ”bästa back” samt ”MVP” i HockeyAllsvenskan 2024/25.
Sett till hela backsidan går det egentligen inte att peka på någon spelare som föll ur ramen eller inte höll samma nivå som alla andra. Alla hade bra underliggande siffror och det går liksom inte att säga att någon var klart sämre än någon annan utan de hade en oerhört hög lägstanivå.
Den enda som jag hade ett litet frågetecken för var Johan Motin som vände hem till Karlskoga till den här säsongen. Han var inte så stabil och bra som jag hade tänkt i grundserien, men Motin var en spelare som verkligen lyfte sig i slutspelet och spelade då även sin bästa hockey. Annars fick Karlskoga bra leverans från i princip alla spelare.
Tim Barkemo, Sander Vold Engebråten och Måns Krämer gjorde ett bra jobb i sina roller. Stefan Milosevic tog stora kliv till att bli en av ligans bästa defensiva backar. Rikard Olsén är en av de mest underskattade spelarna i hela ligan då han får anses vara en toppback.
I slutspelet ska det dock sägas att kanske framför allt Olsén och Milosevic inte höll samma nivå som under deras fenomenala grundserie. Sedan var det inte den stora anledningen till att Karlskoga förlorade men det ska ändå nämnas att vissa inte spelade sin bästa hockey när det gällde som mest.
Men Karlskoga hade en genomgående stabil defensiv och det går att argumentera för att de hade ligans bästa backsida, även om det är inte den mest namnkunniga. Karlskoga har ett framgångsrikt system som gör att spelare blir bättre och passar i sina roller. Det är ett väldigt högt betyg.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Forwards:
BIK Karlskoga var i en närmast unik position inför årets säsong. Av deras tio bästa forwards sett till poäng förra säsongen var åtta (!) av dem kvar i år. Bara Jesper Kokkonen och Filip Sveningsson hade lämnat. Det är nästan otänkbart i den moderna ishockeyn att, som en allsvensk förening, få behålla i princip alla sina bästa spelare utan att någon norpas av en SHL-klubb eller sticker till Europa.
De flesta av toppspelarna blev också bättre den här säsongen. Exempelvis gick Theodor Pistek från 25 till 45 poäng (+20) och Eskild Bakke Olsen gick från 37 poäng till 53 (+16). Även spelare som Hampus Plato och Simen Andre Edvardsen tog kliv under säsongen.
Framför allt Eskild Bakke Olsen måste lyftas fram som hade en otrolig säsong och kom delad fyra i poängligan samt var tvåa i assistligan. Det var ett mycket klokt beslut att norrmannen blev kvar i HockeyAllsvenskan den här säsongen där han tog stora kliv som en av ligans allra bästa playmakers. Jag tror också att han har goda möjligheter att lyckas bra i Linköping nästa säsong.
Sedan kunde Karlskoga även addera en spelare som Christoffer Jansson som var helt fenomenal och en av ligans allra bästa tvåvägsspelare. Han var en stor tillgång både offensivt och defensivt och var en sådan centerpjäs som laget kanske saknat tidigare.
BIK hade därmed både en enorm spets och även en stark bredd med flera spelare längre ner i kedjehierarkin som också levererade och klev fram. Värmlänningarna var också aktiva på marknaden och förbättrades ju längre säsongen led.
Leevi Viitala, Jack Berglund, Hugo Lejon och Alexander Ljungkrantz kom alla in och höjde nivån på forwardssidan. Dock försvann de lite mer under slutspelet.
Trots att BIK Karlskoga hade en stark forwardssida var det i offensiven som det hackade under slutspelet. Det var den stora skillnaden som gjorde att BIK åkte ut i semifinal i år igen, det var lite för få spelare som klev fram och verkligen gjorde skillnad. Hampus Plato och Christoffer Jansson stod för otroliga slutspelsinsatser men där bakom blev det lite för tunt då flera spelare tappade formmässigt och inte fick den utdelning som hade krävts.
Dessvärre för Karlskoga överskuggas den fantastiska grundserien lite av slutspelet då spetsen försvann mer och mer. Det kom också att kosta i slutändan.
Foto: [Fredrik Karlsson/Bildbyrån]
Ledarna
Är BIK Karlskoga den mest välskötta föreningen i HockeyAllsvenskan?
Kanske till och med i svensk hockey?
Det går såklart att göra det argumentet då de konstant slåss i toppen utan att någonsin ha haft en budget som är på samma nivå som toppkonkurrenterna. De har gjort det till en vana att prestera på en hög nivå med mindre medel och de ska ha all heder för sitt arbete där.
Dennis Hall kom in för två år sedan och har verkligen fått ut det bästa av sin trupp. Innan han kom in hade Karlskoga haft en tuff säsong 2022/23 och trenden pekade åt fel håll. Det fanns då legitima frågetecken kring om BIK skulle kunna fortsätta slåss i toppen eller om deras tid som utmanare var förbi. Mardrömsstarten på säsongen 2023/24 stärkte den tesen.
Den elfte december 2023 fick assisterande tränaren Johan Schoultz sparken då BIK Karlskoga låg utanför en slutspelsplats i HockeyAllsvenskan. Karlskoga valde att fortsätta tro på Dennis Hall som huvudtränare och efter det hittade han någonting och har verkligen växt in i kostymen som en av ligans allra skickligaste coacher.
Karlskoga har sedan också blivit en legitim SHL-utmanare. Sedan lucia 2023 har BIK Karlskoga tagit 164 poäng och vunnit 55 av 79 grundseriematcher för ett snitt på 2,08 poäng per match. Att ha ett så högt snitt över så lång tid är otroligt imponerande. Den här säsongen plockade också BIK Karlskoga 112 poäng i grundserien, vilket är lika mycket som Brynäs tog förra säsongen och mer än vad MoDo hade när de gick upp till SHL 2023. Det säger en hel del om vilken nivå som BIK har hållit och frågan är om det ens är möjligt att återupprepa den nivån framöver?
Foto: [Aron Broman/Bildbyrån]
Under Dennis Halls ledning har den mytomspunna ”Boforsandan” återvänt och Karlskoga har återigen blivit ett otroligt jobbigt lag att möta med en väldigt stabil defensiv samt med offensiva spelare som gör skillnad. Men det är framför allt defensiven som sticker ut och där har Hall samt backtränare Martin Sandgren gjort ett jättejobb. Det är inte konstigt att Frölunda plockar Sandgren efter det jobbet som han har gjort med BIK:s defensiv.
Dennis Hall har kontrakt med BIK Karlskoga även nästa säsong och om han fortsätter så här kommer det att bli hans sista säsong i föreningen. Jag räknar iskallt med att han kommer att plockas av något SHL-lag efter det, för så bra är 35-åringen.
Sportchef Torsten Yngveson ska också ha en eloge för sitt jobb. Karlskoga ligger ungefär precis i mitten av löneligan i HockeyAllsvenskan. De är flera miljoner kronor bakom båda slutspelsmotståndarna Oskarshamn och AIK. Karlskogas estimerade lönebudget är ungefär hälften (!) av vad Djurgården har, men ändå kan Karlskoga vara uppe och slåss på samma nivå.
Där gör Yngevson ett enormt jobb med att ha fingertoppskänsla och hittade toppvärvningar till ett bra pris som utvecklar sig till rejäla fynd. Eskild Bakke Olsen, Christoffer Jansson och Samuel Jonsson är bara några exempel på billiga spelare som har kommit till Bofors och gjort rejäl succé.
Därför kan Karlskoga fortsatt känna sig trygga. Även om de kommer att tappa ett stort antal topplirare till nästa säsong kommer Torsten Yngevson att kunna hitta nya fynd och andra spelare som kommer att fylla de hålen som uppstår. Jag har inga tvivel om att han kommer att sätta ihop en slagkraftig trupp även nästa säsong.
Foto: [Simon Hastegård/Bildbyrån]
Snackisen
Även om BIK Karlskoga hade en fenomenal grundserie går det inte att komma ifrån att de tappade lite fart i slutspelet. På 52 matcher i grundserien gjorde Karlskoga 173 mål framåt och släppte in 104 mål bakåt. De snittade då 3,33 mål per match framåt och 2,0 mål per match bakåt.
- I kvartsfinalen mot Oskarshamn gjorde BIK 17 mål på sex matcher och släppte in tolv mål. Det ger ett snitt på 2,83 mål framåt och 2,0 mål bakåt.
- I semifinalen mot AIK gjorde Karlskoga 15 mål på sex matcher och släppte in 18 mål. Snittet blir då 2,5 mål framåt och 3,0 mål bakåt.
Det var två väldigt jämna serier. Av Karlskogas tolv slutspelsmatcher slutade tio av dem med uddamålsvinster och sju av dem gick till förlängning, vilket är en sjuk statistik. Det går då såklart att säga att det var små marginaler som gjorde att Karlskoga åkte ut, och det stämmer också. Men BIK hade kunnat göra så mycket mer.
Karlskoga skapade tillräckligt med chanser för att slå ut AIK och de hade även bättre underliggande siffror i serien, men de fick helt enkelt inte ut maximalt när det behövdes som mest. Det lilla sista saknades. Självklart går det att peka på att de mötte två fantastiska målvakter i Evan Cowley (Oskarshamn) och Victor Brattström (AIK) men BIK Karlskoga bör ändå ha kunnat göra fler mål än vad de faktiskt gjorde i slutspelet.
Karlskoga hade ett väldigt starkt powerplay men de blev nästan alldeles för beroende av PP-spelet i semifinalen mot AIK. De gjorde hela sju powerplay-mål på de sex matcherna, men då blev det bara åtta mål i lika styrka. Att bara göra åtta mål i fem-mot-fem-spelet på sex semifinaler är inte tillräckligt bra för att gå vidare till final.
Sett till hela slutspelet var Johan Motin (!) poängbäst i lika styrka för Karlskoga med sex poäng. Många av de offensiva stjärnorna gjorde då bara tre, fyra eller fem poäng i lika styrka på tolv slutspelsmatcher, det håller inte i längden. Nyförvärven Alexander Ljungkrantz och Leevi Viitala försvann också mer i slutspelet efter att ha varit riktigt bra i grundserien. Eskild Bakke Olsen och Theodor Pistek, lagets två poängbästa forwards i grundserien, höll inte alls samma nivå under slutspelet.
När allting adderas hade Karlskoga inte samma utdelning och effektivitet som de hade i grundserien och det kom även att bli deras fall. Det hade räckt med att bara göra två eller tre mål fler på AIK så hade Karlskoga gjort sig redo för en final just nu.
Där har BIK Karlskoga en utmaning inför kommande år för att se till att deras spelare är bäst när det gäller som mest i stället för att ta ut sig för tidigt och få soppatorsk i de viktiga matcherna på våren.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
Blicka framåt
Efter att ha fått behålla i princip alla toppspelare inför årets säsong kommer BIK Karlskoga inte alls att ha samma lyx den här gången. Nu kommer klubben att få göra ett omtag.
Bland spelarna som försvinner återfinns Samuel Jonsson, Måns Krämer, Stefan Milosevic, Jesper Norbäck, Eskild Bakke Olsen och Christoffer Jansson. Lägg därtill att det också finns en risk att stjärnorna Henrik Larsson och Hampus Plato kan lämna då deras kontrakt löper ut. Larsson har intresse utomlands och Plato jagas av SHL-klubbar. Just nu ser det ut att bli svårt för BIK att behålla någon av dem.
I skrivande stund har BIK Karlskoga nio spelare på kontrakt. Målvakten Lars Volden, backarna Alexander Leandersson, Johan Motin och Rikard Olsén samt forwards Gustaf Franzén, Kalle Jellvert, Viktor Lennartsson, Theodor Pistek och Gustaf Thorell. Det ska dock nämnas att Thorell endast har ett optionsår inför nästa säsong men allt talar för att BIK och kaptenen kommer att aktiva det sista kontraktsåret och att han blir kvar i föreningen.
Det är dock inte säkert att alla nio spelare blir kvar. Johan Motin har aviserat i KT-Kuriren att han skulle kunna välja att avsluta karriären medan Rikard Olsén och Theodor Pistek har SHL-intresse kring sig. Det finns en risk att BIK kan tappa ytterligare spelare.
Men beroende på vilka som blir kvar har Karlskoga ändå en stomme med kärnspelare. Alexander Leandersson, Johan Motin, Gustaf Franzén, Kalle Jellvert, Viktor Lennartsson och Gustaf Thorell bara andas Bofors. De kommer att föra kulturen vidare oavsett vilka nya spelare som värvas.
Foto: [Suvad Mrkonjic/Bildbyrån]
På målvaktssidan blir alltså Lars Volden kvar vilket innebär att Karlskoga behöver hitta en ersättare till Samuel Jonsson. Enligt Aftonbladet blir det ett helnorskt målvaktspar då BIK ska vara överens med 24-årige Trym Gran från Storhamar. Gran har varit en toppmålvakt i Norge de senaste åren och blivit mästare med Storhamar två år år i rad. Under årets säsong hade han både bäst räddningsprocent och GAA av alla målvakter i norska ligan.
Det är en spännande värvning som kan vara lite svår att bedöma. De senaste åren har vi sett norska målvakter som Tobias Normann och Jørgen Hanneborg ta klivet från Norge till HockeyAllsvenskan med blandade resultat. Hanneborg har inte varit mer än en backup på allsvensk nivå medan Normann har gjort succé i både AIK och Frölunda sedan han kom till Sverige.
Min gissning är att Trym Gran är någonstans mitt emellan Normann och Hanneborg. Men han kommer att ha trygga Volden bredvid sig och kan säkert lära sig en hel del av sin landsman. Jag är därför optimistisk och tror att Karlskoga kommer få ett bra målvaktsspel även nästa säsong.
På backsidan blir såklart den stora utmaningen att ersätta Henrik Larsson ifall han skulle lämna. En sådan back växer inte på träd och det kommer att bli en rejält utmaning. BIK:s värsta scenario är ifall både Motin och Olsén också försvinner och då kommer Karlskoga att behöva bygga om i princip hela backsidan från grunden. Klart är åtminstone att Stefan Milosevic försvinner till Leksand och Måns Krämer lämnar för spel i Nybro.
Alexander Leandersson blir åtminstone kvar och jag tror även att Tim Barkemo och Sander Vold Engebråten kommer att förlänga sina avtal för att stanna i Karlskoga. Det är två unga backar som gjorde det bra redan i år och skulle kunna ta kliv i sin utveckling till nästa säsong.
På värvningsfronten uppges Karlskoga ha gjort klart med två nya backar. Viktor Lang ska vara på väg att vända hem och det är såklart en stabil och stark defensiv back, det har han visat under alla sina tidigare säsonger i HockeyAllsvenskan. Även Jonatan Lundgren från Almtuna ska vara på ingång och det är en bra värvning. Han är en stor back som är jobbig att möta och skulle kunna ta nästa steg i Karlskoga och bli en ersättare till Stefan Milosevic.
Men det skulle behövas någon mer spelskicklig back. Skulle möjligtvis William Pethrus kunna vara en spelare som återvänder till BIK? Han passar lagets behov och kommer även från en kanonsäsong i Mora.
Foto: [Emma Wallskog/Bildbyrån]
På forwardssidan kommer BIK Karlskoga att behöva hitta en ny spets som ska driva lagets offensiv. Framför allt centerpositionen kommer att bli viktig att fylla då både förstacentern Eskild Bakke Olsen och andracentern Christoffer Jansson försvinner. Det blir en utmaning att få in två lika bra och ledande centrar till nästa säsong.
Av spelarna med utgående kontrakt lär Leevi Aaltonen och Leevi Viitala lämna och även Stelio Mattheos försvinner efter att ha haft en tung och skadefylld säsong. Sedan sticker Jesper Norbäck till Mora medan Hugo Lejon och Jack Berglund återvänder till sina SHL-klubbar och Hampus Plato blir svår att behålla för Karlskoga.
Kvar blir då Simen Andre Edvardsen, Jonatan Harju, Alexander Ljungkrantz och Tobias Sjökvist som har utgående avtal. Jag räknar med att Karlskoga kommer att göra allt de kan för att förlänga med kvartetten.
Kring nyförvärv är det desto tystare på forwardssidan. Expressen har dock avslöjat att Elias Ekström är nära en flytt till Karlskoga. Det kan vara en ganska skarp värvning av BIK. Ekström imponerade stort i Örebro för ett par år sedan men har haft två tunga säsonger sedan dess. I år var han utlånad till Västerås och hade en bra roll men utan att göra någon större succé (2+12 på 27 matcher). Men i en bättre miljö som Karlskoga skulle det dock kunna gå bättre för forwarden, som fortfarande bara är 23 år gammal.
I övrigt har BIK Karlskoga inga andra namn klara än. De kommer att få vara smarta och titta på bra spelare som de kan värva för en billigare peng. Bland konkurrenterna skulle kanske någon som William Eriksson i Almtuna kunna vara intressant eller en värmlänning som Linus Skager i Kalmar. Skulle även en sådan som Jack Berglund kunna bli aktuell för ytterligare en utlåning till BIK från Färjestad?
Det stora drömnamnet vore dock såklart Henrik Björklund. HockeyAllsvenskans målkung genom tiderna har lämnat Färjestad men bor kvar i Karlstad och har gjort flera säsonger i Karlskoga tidigare. BIK bör göra allt de kan för att värva ”Björka” som fortfarande vore en stjärna på allsvensk nivå.
En annan möjlig återvändare kan vara Oliver Eklind. Han spelade i Karlskoga som junior och kom sedan upp och gjorde succé i HockeyAllsvenskan innan han lämnade BIK för SHL-spel 2020. Eklind har dock haft en tung säsong i SHL och han är nu klubblös efter att ha lämnat Färjestad. Han skulle kunna kliva in som en toppcenter i Karlskoga.
Foto: [Bildbyrån]
Hur BIK Karlskogas silly season blir kommer till stora delar att bero på vilka spelare som de får behålla och vilka som lämnar. För de kommer att behöva ersätta ett stort antal poäng och det är flera nyckelspelare som försvinner. Känslan var att detta kanske var deras bästa chans att gå upp.
Men Torsten Yngveson har gjort det förr och lär kunna hitta skickliga och bra nyförvärv även till nästa säsong. Med Dennis Hall kvar som tränare finns också alla möjligheter för Karlskoga att slåss i toppen av HockeyAllsvenskan även nästa säsong.
Det är mycket som behöver klaffa för BIK Karlskoga men jag räknar iskallt med att de kommer att ha ett slagkraftigt lag igen, och kunna utmana om ett år igen.
