- Där gick Mora fel: "Höll inte samma nivå"
- Succévärvningen: "Mäkta imponerande"
- Svaga statistiken i kvartsfinalen.
- "Nu kommer Mora att få börja om på en ny kula"
- Tuffa läget i föreningen: "Hur länge kan de överträffa det?"
- Spännande tränarvalet.
- Flera nyförvärv på ingång: "En toppback"
- Drömvärvningarna: "Kan sluta cirkeln i Mora"
- Osäker framtid: "Lär ta ett eller två år innan de kan utmana igen"
Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt.
Läs också: Analys av Västerås säsong.
Läs också: Analys av Nybro, Almtuna och Östersunds säsonger.
Läs också: Analys av Oskarshamns säsong.
Läs också: Analys av Björklövens säsong. {{ PAYWALL LIMIT }}
Lagbygget
Målvakter:
Precis som nästan varje år var Mora bortskämda med ett väldigt bra målvaktsspel. Det har haft ett väldigt bra spel mellan stolparna nästan varenda säsong sedan de åkte ut ur SHL och i år var inget undantag. Det skulle ju vara i princip omöjligt att ersätta ligans bästa målvakt i fjol, Waltteri Ignatjew, men Mora lyckades ändå riktigt bra.
Tyvärr gick det dock inte som förväntat för Carl Lidö när han flyttade till Mora. En skada störde Lidö i starten av säsongen och sedan kunde han aldrig riktigt återhämta sig. Det blev blott fyra matcher i Mora-tröjan för Lidö innan han blev utlånad tillbaka till Hanviken och sedan även till konkurrenten Östersund. Han fick helt enkelt inte plats i Mora under resterande del av säsongen när han kom tillbaka från skadan.
I stället var det Topias Leinonen och Jani Lampinen som kamperade ihop och blev Moras målvaktspar, och de höll också väldigt hög klass.
Lampinen värvades från TUTO Hockey i finska andraligan Mestis efter skadan på Carl Lidö och han gjorde omedelbar succé när han kom in i MIK-målet. Han stod för ett stabilt spel i stolparna och tillsammans med Leinonen bildade de ett väldigt jämnbra målvaktspar.
Både Lampinen och Leinonen spelade 25 matcher vardera men Lampinen stod 40 minuter mer och fick 80 skott fler på sig. Lampinen hade 91,1 i räddningsprocent och 2,53 insläppta mål per match medan Leinonen hade 91,0 och 2,31 som statistikrad. Leinonen höll dock fyra nollor jämfört med Lampinen som bara höll en nolla.
Mora valde sedan att gå på Topias Leinonen i slutspelet och det går egentligen inte att argumentera emot det. Han stod för ett oerhört bra spel med 92,9 i räddningsprocent och 2,18 insläppta mål per match trots att det blev förluster i fyra av sex matcher.
För Moras del går det dock återigen att säga att målvakterna var lite ”för bra”. Både Lampinen och Leinonen var så pass bra att de kommer att försvinna. Mora IK kommer då att få bygga om sin målvaktssida – igen – till nästa säsong.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
Backar:
Moras enda riktigt kännbara tapp på backsidan inför årets säsong var Joseph Berger som flyttade till SHL och skrev på för Mora IK. Annars fick laget behålla sina viktigaste pjäser och kryddade även med några fina förstärkningar.
Backsidan kändes då bättre på pappret i år jämfört med förra säsongen, men ändå släppte Mora in 20 mål fler. Hur kom det sig egentligen? Jo, delvis kan det såklart bero på tappet av Waltteri Ignatjew i målet men ersättarna gjorde det ändå ganska bra. I stället tror jag att Mora hade en lite väl offensiv profil på sin backsida.
Även om de hade bra backar var det kanske lite för många backar som är bättre framåt än bakåt vilket gjorde att försvarsspelet ändå fick sig en törn. Bland spelarna som blev kvar från i fjol lyckades inte bärande försvarare som Roope Laavainen och Kristoffer Gunnarsson hålla samma nivå utan de gick ner sig. Där bakom saknades också någon mer defensivt inriktad back.
Dock ska det sägas att William Pethrus tog ett jättestort kliv den här säsongen och var en ledande back för Mora. Även Ludvig Markman tog kliv framåt.
Bland nyförvärven gav det lite blandat resultat. Max Martin var såklart en stor succé och var en av ligans främsta backar innan han såldes till Linköping innan deadline i februari. Eero Teräväinen blandade och gav lite grann men var för det mesta en positiv injektion. Oskar Asplund däremot kom inte alls på samma nivå som han höll i Almtuna.
Problemet för Mora var dock att de hade för många backar med en offensiv profil med få powerplay-minuter att sprida mellan dem. Det blev då också tufft när de inte hade så många backar som var starka i egen zon.
Där bör nog Mora tänka om inför nästa säsong.
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
Forwards:
Mora IK tappade sina tre poängbästa spelare i Chad Yetman, Måns Carlsson och Daniel Ljunggren inför säsongen medan även skickliga målskyttar som Michael Brandsegg-Nygård och Noah Steen också försvann. Där försvann mycket spets som behövde ersättas.
Under säsongen gick Mora även skilda vägar med Markus Modigs och Fabian Ilestedt som varit två starka spelare i offensiven. Trots det lyckades Mora göra exakt lika många mål som förra säsongen, 152. Känslan var dock att Mora inte hade samma spets som förra säsongen, men dock hade en starkare bredd med fler spelare som levererade.
Martin Johnsen blev såklart en succévärvning och med sina 47 poäng på 49 matcher kom han nia i poängligan. 21-åringen lyckades då ersätta Daniel Ljunggren rakt av och bar upp lagets offensiv med sin playmaker-förmåga. Det är mäkta imponerande.
Johnsen höjde även upp Johan Persson som fick ett lyft igen efter en tyngre säsong i fjol. Persson gick nu att känna igen, igen, och var det hotet som han alltid förväntas vara. 35-åringen var även Moras bästa spelare i slutspelet. Sedan klev även Ludvig Levinsson fram och var en skillnadsspelare under säsongen. Kalle Kratz tog också stora steg framåt under säsongen.
Där bakom var det dock relativt tunt spetsmässigt. Tyvärr för Mora svek nordamerikanerna lite då varken Ture Linden eller Todd Burgess höll en hög nivå över tid. De blixtrade till här och där men var lite väl ojämna för att vara spetsspelare av klass på allsvensk nivå. Linden och Burgess gjorde exempelvis bara nio mål i lika styrka under säsongen
Mora hade bara fyra spelare som gjorde minst tio mål då Johnsen och Persson stod för 17 fullträffar medan Kalle Kratz gjorde tolv mål och Levinsson sköt tio mål under grundserien. I stället spreds målen ut mer och även om en breddspelare som Filip Björkman klev fram och bidrog på ett bra sätt hade Mora generellt sett behöver fler spelare som klev fram och levererade på toppnivå. Nu blev Johnsen och Persson lite väl ensamma under stunder.
Det var även offensiven som fällde Mora i kvartsfinalen mot Djurgården. De gjorde nämligen bara fyra mål (!) i lika styrka på fyra matcher. Då var det inte heller direkt så att de fälldes av att DIF hade ett enormt målvaktsspel utan de skapade helt enkelt för lite och var inte tillräckligt effektiva i fem-mot-fem-spelet.
Om Mora ska vara med och slåss högre upp kommer de att behöva ha bättre produktion från fler spelare.
Foto: [Johan Axelsson/Bildbyrån]
Ledarna
Daniel Hermansson har återigen gjort ett starkt jobb som Moratränare.
Även om resultaten blev sämre den här säsongen höll deras grundspel ungefär samma nivå som förra säsongen. De hade ungefär lika många skott på mål både framåt och bakåt jämfört med fjolåret. Den stora skillnaden nu var att deras powerplay var mycket bättre än förra säsongen medan Mora hade klart sämre räddningsprocent på sina målvakter i år.
De förväntades både göra fler mål samt släppa in fler mål än vad de faktiskt gjorde. Men i många aspekter var deras underliggande siffror väldigt lika om man jämfört 2023/24 och 2024/25. Ändå tog nio poäng färre den här säsongen. Jag tror dock mestadels att det handlar om spelarmaterialet och individuella prestationer snarare än att Moras grundspel var sämre.
Hermansson satte ramarna på ett bra sätt och visade att han fortsatt håller hög klass bland allsvenska tränare, men utfallet blev inte lika bra den här säsongen.
Nu väntar dock en förändring för Mora då Daniel Hermansson lämnar föreningen. Även målvaktstränaren Karl Malmquist försvinner efter att ha gjort ett jättejobb de senaste två säsongerna. Då kommer mycket att bli annorlunda för Mora IK.
När Johan Hedberg försvann och Daniel Hermansson tog över blev det inte så stor skillnad då Hermansson redan fanns i föreningen och låg bakom mycket av Moras spel från skuggorna. Men när Hermansson nu också lämnar kommer Mora att få börja om på en ny kula och det finns en osäkerhet kring hur de ens kommer att spela från och med nästa säsong.
Ser man till sportchefsjobbet har Andreas Hägglund återigen gjort ett starkt jobb med de medel som han har. Ännu en gång tappade Mora flera av sina toppspelare och även i år lyckades Hägglund ersätta dem på ett bra sätt. Han träffade rätt med värvningar som Martin Johnsen och Max Martin som blev lagets bästa spelare. Där bakom höll dock inte alla värvningar samma höga kvalité och det kom att bli lite av det som Mora föll på.
Men Hägglund ska ha en eloge för att han återigen byggde ett ganska slagkraftigt Mora-lag trots alla utmaningar som klubben stod för utanför isen.
Foto: [Bildbyrån]
Snackisen
Det går inte att prata om Mora IK 2024/25 utan att prata om lagets svåra ekonomi. Det såg länge mörkt ut och både elitlicensen och klubbens existens var hotad. Det hade även varit kaotiskt i Moras styrelse samt kansli med flera personer in och ut under 2024.
Men när Johan Strömwall klev in som klubbdirektör kändes det som att klubben vände på siffrorna, även om de fick fatta tuffa beslut och släppa personal. Till slut kunde Mora också lägga sig det allra största ekonomiska hotet bakom sig men det har ändå kostat en hel del.
Framför allt sålde Mora sin bästa back, Max Martin, inför slutskedet av säsongen för att få in en slant. Även om det var viktiga pengar för föreningen går det inte att säga annat än att det var hämmande för den sportsliga delen. Det kändes lite som att Mora gav upp chansen att kunna utmana under slutet av säsongen.
Det som blir intressant att följa nu är hur klubbens ekonomi kommer att spilla över till nästa säsong. Även om de klarar elitlicensen måste de ha en mer hållbar situation över tid och frågan är hur det kommer att påverka spelarbudgeten?
Mora IK har inte direkt haft den högsta budgeten redan i dagsläget utan ligger snarare på nedre halvan i HockeyAllsvenskan. Därför är det imponerande att klubben har kunnat hålla en så hög nivå som de har gjort de senaste åren och slåss i toppen mot lagen med störst budget i ligan. Men hur länge kan Mora överträffa det?
Om budgeten stramas åt och blir än mindre kommer Mora bara att få svårare och svårare att ens ta sig in på övre halvan av tabellen.
Foto: [Simon Hastegård/Bildbyrån]
Blicka framåt
I nuläget har tio spelare kontrakt inför nästa säsong men alla av dem kommer inte att bli kvar till nästa säsong. Carl Lidö ser ut att försvinna trots kontrakt medan Kalle Kratz ska flytta till Växjö. Det finns även en osäkerhet kring Martin Johnsen då han också kan snappas upp av en SHL-klubb efter sin succésäsong.
Om man bortser från de tre har Mora bara backarna Oskar Asplund, Kristoffer Gunnarsson och Joel Olerot samt forwards Filip Björkman, Charlie Forslund, Gustav Olhaver och Gustav Salmi Lilja på avtal inför 2025/26. Det är med andra ord väldigt tunt i nuläget.
Mora IK jobbar dock aktivt och har redan ett antal spelare och tränare på ingång.
Först och främst ryktas Oscar Dahlgren ersätta Daniel Hermansson och ta över som ny huvudtränare. 33-årige Dahlgren har varit tränare för Örebros J20-lag de senaste åren med bra resultat. Det blir dock något helt annat att komma in och bli huvudtränare på allsvensk nivå.
Detta är dock en ung och spännande coach som man har hört mycket gott om. Även om det kan kännas som lite av en chansning brukar Mora kunna pricka rätt i sina rekryteringar. Det blir intressant att se hur Mora kommer att spela under Dahlgren, blir det ungefär samma spel som under Hermanssons ledning eller sätter Dahlgren sin egen prägel på det hela?
Foto: [Daniel Eriksson/Bildbyrån]
Tittar man på lagbygget har båda målvakterna Jani Lampinen och Topias Leinonen redan lämnat Mora och Carl Lidö ser inte heller ut att bli kvar. De kommer därför att få tänka om mellan stolparna. Hockeynews har då avslöjat att Marcus Hellgren-Smed är överens med Mora. Det är en stark värvning då Hellgren-Smed var en toppmålvakt i HockeyAllsvenskan under hans år i Karlskoga.
Hellgren-Smed lär värvas för att vara förstemålvakt och det behövs då en målvakt som kan agera backup. Det har då ryktats att Örebros målvaktstalang Herman Liv skulle kunna bli utlånad till Mora till nästa säsong och följa med tränare Oscar Dahlgren. Det vore ett spännande målvaktspar men det kommer krävas mycket för att leva upp till spelet som Moras målvakter har hållit de senaste åren.
På backsidan försvinner Roope Laavainen, Eero Teräväinen och Ludvig Markman. Den enda som inte blivit avtackad är William Pethrus och Mora lär arbeta hårt för att försöka förlänga hans kontrakt efter den starka säsongen i år. Annars ska även 19-årige backtalangen Anton Olsson vara på väg att skriva ett A-lagskontrakt med Mora till nästa säsong.
Sedan uppges Mora i princip redan ha gjort klart med nyförvärven som ska fylla ut backsidan. Expressen har avslöjat att både Tobias Ekberg och Martin Fransson är klara för Mora nästa säsong. Sedan har Hockeynews uppgett att Mora försöker värva Viktor Persson.
Här ser jag att Ekberg vore en toppback för Mora till nästa säsong och skulle bli väldigt viktig för lagets defensiv. Fransson å sin sida har mer att ge än vad han fick visa upp i Björklöven men den är ingen given succé. Persson inledde årets säsong i Brynäs men har sedan återvänt till Liiga. Det vore en spännande back att få se på allsvensk nivå. Dock finns risken att Mora återigen gamblar på offensivt viktade backar. Räcker det verkligen med Ekberg och Gunnarsson som defensiva härförare?
Foto: [Ola Westerberg/Bildbyrån]
Det är dock på forwardssidan som Mora har mest jobb att göra. De behöver i princip sätta en helt ny topp-sexa och plocka in ny spets. Ture Linden och Todd Burgess har redan lämnat medan Mora håller öppet för vissa andra spelare. Johan Persson ser tyvärr ut att ha gjort sitt i Mora efter många framgångsrika säsonger och det är en familjesituation som gör att han sannolikt inte blir kvar.
Mora lär jobba hårt för att få behålla Ludvig Levinsson som lär kunna vara drivande i lagets offensiv om han blir kvar, men forwarden jagas av andra topplag i HockeyAllsvenskan. I övrigt ser jag också att Gabriel Säll skulle kunna bli kvar och ta nästa steg i sin utveckling nästa säsong medan Mora lär försöka förlänga med Arvid Degerstedt som var en injektion i laget efter att ha värvats sent.
Men i övrigt kommer Mora att behöva ge sig ut på marknaden för att leta toppforwards. Hittills uppges Mora kunna plocka in svenske collegecentern Travis Treloar, en spännande värvning men kan han ta en topp sex-plats i detta laget? Annars lär Mora också blicka mot att kunna plocka med sig någon Örebro-spelare som kan följa med Oscar Dahlgren, oavsett om det är Hugo Orrsten, Theodor Hallquisth eller möjligtvis någon annan spelare som är på gränsen till A-lagsspel.
Anders Hägglund kommer dock att få fortsätta jobba smart, likt han har gjort de senaste åren. Oavsett om det är SHL-lån, bra offensiva spelare i andra HA-klubbar eller värvningar från utlandet kommer han att behöva träffa rätt i de nya spetsvärvningarna. Mora har dock blivit en attraktiv förening med tanke på sin förmåga att utveckla spelare och få många att ta nästa steg i sina karriärer. Det lär kunna locka en hel del spelare.
En drömvärvning för Mora vore såklart Måns Carlsson som är kontraktslös efter att ha åkt ut ur SHL med MoDo. Här lär det bli en dragkamp mellan MoDo och Mora om att få loss Carlsson. Han vore en given toppspelare och kanske till och med en möjlig lagkapten för Mora. Egna produkten Daniel Viksten är också såklart en drömvärvning och visade i Björklöven att han fortfarande kan leverera bra på allsvensk nivå som 35-åring. Kan han nu sluta cirkeln i Mora igen?
Foto: [Bildbyrån]
Som helhet får man dock säga att framtiden är osäker för Mora IK.
Det är ett lag som ofta brukar få bygga om men i år är det ett större projekt än tidigare säsonger då större delar av truppen ska bytas ut och det dessutom kommer in en ny, och väldigt grön, tränare utifrån.
Redan inför säsongen ställde jag mig frågan ifall de hade missat sin bästa chans att gå upp och om deras tid som topplag i HockeyAllsvenskan börjar lida mot sitt slut. Nu står jag då här och tror att deras tid som en SHL-utmanare är över för den här gången.
Det är väldigt mycket som ska klaffa för att Mora ska ta sig upp och bli ett givet topp sex-lag igen. Andreas Hägglund måste pricka rätt med alla spetsvärvningar samtidigt som Oscar Dahlgren snabbt måste växa in i den nya kostymen. Om stjärnorna står rätt och allting går perfekt finns såklart chansen att överträffa förväntningarna, Mora brukar ju vara bra på det.
Men jag har svårt att se att de ska kunna utmana i toppen direkt. Det lär ta ett eller två år innan de får effekt av nybygget, och generationsskiftet, som de nu går igenom. Därför kan Mora IK tvingas ställa in sig på att gneta i mitten av HockeyAllsvenskan innan de kan blicka uppåt igen.
