- De tar plats i laget: “Här kan man inte gå fel”
- Trendbrottet på målvaktssidan.
- Spurtar sig supertalangen in?
- “Han är den stora X-faktorn”
- “Det blir knäckfrågan”
- Så kan de ställa upp - kedjor och backpar.{{ PAYWALL LIMIT }}
Målvakter:
Linus Ullmark, Buffalo
Jacob Markström, Calgary
Filip Gustavsson, Minnesota
Andra som är aktuella: Samuel Ersson, Jesper Wallstedt,
Vid en första anblick kan det verka självklart att Linus Ullmark är förstemålvakt, sett till att han är regerande Vezina Trophy-vinnare, och att Jacob Markström och Filip Gustavsson är lika givna där bakom. Men så är det faktiskt inte. Markström har de senaste veckorna visat att han fortfarande är en världsmålvakt, och det är faktiskt inte helt otänkbart att han kan vara Tre Kronors förstemålvakt om ett år. Filip Gustavsson är en trolig tredjemålvakt, en riktigt bra sådan, men även han jagas bakifrån av Philadelphias genombrottskeeper Samuel Ersson i första hand. Och vem vet: Kanske kan Jesper Wallstedt ta förstaspaden i Minnesota från just Gustavsson och på så sätt spela sig in i truppen? Anton Forsberg har haft en del skadeproblem, men även han är ett klart gångbart alternativ även om han just nu nog är “sjättevalet”.
Det här blir den första superturneringen sedan World Cup 2004 som Sverige inte har Henrik Lundqvist som förstemålvakt. Lundqvist var etta i OS 2006, OS 2010, OS 2014 och World Cup 2016, och innan dess var ju en lika given etta under ett decennium. Det här blir egentligen första gången sedan 90-talet Sverige inte har någon tok-given etta, och inte heller någon som är en given etta för en lång tid framöver. Men det beror som sagt inte på att det saknas alternativ, utan helt enkelt på att vi har en bättre bredd än tidigare. Markström har exempelvis kommit tvåa i Vezina Trophy en gång, och Ullmark är regerande mästare.
Här kommer Sverige stå sig bra. Man har exempelvis en bättre målvaktssida än Kanada, och en jämförbar målvaktssida med Finland även om nog hade varit Sveriges förstemålvakt om han hade varit svensk.
Backar:
Victor Hedman, Tampa Bay “C”
Erik Karlsson, Pittsburgh “A”
Rasmus Dahlin, Buffalo
Gustav Forsling, Florida
, Calgary
Hampus Lindholm, Boston
Mattias Ekholm, Edmonton
Andra som är aktuella: Marcus Pettersson, , , Oliver Ekman Larsson
Som vanligt har Sverige massvis med grymma backalternativ. Om två år, vid OS i Italien, är det möjligt att någon av veteranerna ovan har fallit ifrån. Men till nästa år känns Hedman, Karlsson och Ekholm fortsatt som ytterst gångbara namn. Erik Karlsson är regerande Norris Trophy-vinnare, Victor Hedman är fortsatt en av världens bästa backar (åtminstone offensivt) och Mattias Ekholm bildar ett av NHL:s bästa backpar tillsammans med .
Rasmus Dahlin kan mycket väl vara det här lagets försteback om ett år. Han kan då ha gått förbi Karlsson-Hedman, som ju varit Sveriges två bästa backar i över ett decennium. Dahlin blir en absolut nyckelspelare, och en av lagets största stjärnor. Hampus Lindholm känns också given, han slutade trots allt fyra i Norris Trophy-omröstningen för ett år sedan, och där har Sverige fem mer eller mindre etablerade världsbackar som “gemene man” har ganska bra koll på.
Rasmus Andersson och Gustav Forsling är fortsatt lite mer okända. Andersson åkte iväg och spelade juniorhockey och etablerade sig aldrig i svensk seniorhockey. Forsling, å sin sida, var en klassback i SHL men har ändå inte riktigt “slagit sig igenom bruset”. Kanske för att han aldrig spelat VM? Både Andersson och Forsling är dock absoluta nyckelspelare i sina respektive NHL-lag, och jag har svårt att hålla dem utanför min trupp.
Även om konkurrensen är mördande.
- Oliver Ekman-Larsson ställer alltid upp för landslaget och gör det ofta väldigt bra. När han nu fått en nytändning i och med flytten till Florida måste han nämnas som ett alternativ.
- Adam Larsson är också alltid grym i landslaget, och han har också gjort det riktigt bra i Seattle. Vill Sam Hallam ha in en tydligare defensiv back är han högaktuell.
- Det är också Jonas Brodin, som i många år setts som en världsback defensivt. Han skulle också göra det bra i en sådan här turnering.
- Marcus Pettersson är individuellt sett den kanske minst aktuella av de elva backarna jag nämnt, men han har spelat en del med Erik Karlsson och gjort det riktigt bra. Pettersson är en back som, om man ser till underliggande siffror, ofta brukar hjälpa sin backpartner.
Här kan man egentligen inte gå fel. Sverige kommer ha en riktigt bra backsida, oavsett vilka sju av dessa elva man väljer.
Centrar:
Mika Zibanejad, New York Rangers “A”
Elias Lindholm, Vancouver
Elias Pettersson, Vancouver
, Minnesota
Mikael Backlund, Calgary
Sverige har många bra centrar i NHL, och det gör att någon eller ett par av dem kommer få spela ytterforward. Här pekar jag ut de fem bästa centeralternativen (i mitt tycke). Det finns ett par centeralternativ till, men dessa skriver jag som ytterforwards i stället då jag inte riktigt ser hur de ska kunna slå sig in som just centrar.
Sverige har inte riktigt de här “härförarcentrarna” som man haft tidigare, med Mats Sundin i första hand och senare även med , Henrik Zetterberg och Nicklas Bäckström. Men Tre Kronor har fortsatt några absoluta topptvåvägscentrar. Backlund, Lindholm, Pettersson och Eriksson Ek slutade topp-tio i Selke Trophy-omröstningen (omröstningen för NHL:s bästa defensiva forward) förra säsongen. Mika Zibanejad slutade “bara” på 16:e plats. Och med det är han alltså sämst av de fem centeralternativ jag bollar upp här.
Pettersson är den överlägset bästa offensiva spelaren av dessa, och naturligtvis Sveriges stora fixstjärna. Lite beroende på om man vill lasta tungt på två toppkedjor eller bredda produktionen på tre kedjor kan man laborera lite med om han ska gå som center eller ytterforward. Även Elias Lindholm är ju en klart gångbar spelare som forward ifall man känner att man vill ha en liten annan karaktär på centersidan.
Men precis som på backsidan går det egentligen inte att gå fel här.
Forwards:
William Nylander Toronto
Filip Forsberg, Nashville
Jesper Bratt, New Jersey
Adrian Kempe, Los Angeles
, Los Angeles
William Karlsson, Vegas
Lucas Raymond, Detroit
Calle Järnkrok, Toronto
Andra som är aktuella: , Nils Höglander, Leo Carlsson, Gustav Nyquist, Alexander Wennberg, , Gabriel Landeskog, Rickard Rakell
Nej, Sverige har inte riktigt samma stjärnglans på forwardssidan som man hade från slutet av 90-talet fram till mitten på 10-talet. Men det betyder inte att forwardssidan inte håller. Det Sverige framför allt har just nu är en imponerande bredd, snarare en en absolut toppspets. Kolla bara på namnen som jag inte har med i truppen. Då förstår man ändå att Sverige har det gott ställt.
Men om vi fokuserar på spelarna som de facto är med i min trupp finns det ju några absoluta världsnamn, trots allt. William Nylander och Filip Forsberg behöver knappast någon närmare presentation, och Jesper Bratt kommer nu äntligen få chansen att visa upp för svenska folket vilken världsklasspelare han också är. Adrian Kempe är också en spetsforward som gjorde 40 mål så sent som förra säsongen, och som kommer få en nyckelroll här.
Dessa fyra ser jag som givna i en trupp. Sen blir det lite svårare.
Viktor Arvidsson har missat hela säsongen, och är såklart något av ett wild card här. Han är dock så pass bra att jag gärna har med honom i en trupp. Han är också en spelare som både kan ta en spetsroll i en toppkedja, och spela lite längre ned i laget och bidra med sin energiska spelstil.
William Karlsson är också mer eller mindre given, men tyvärr kommer den forne 40-målsskytten nog få spela som ytter i en fjärdekedja. Det säger ändå en del om kvalitén Sverige har. Lucas Raymond är också en spelare som kan kastas in lite varstans, men som jag gärna ser i en topp sex-roll där han får utnyttja sitt fina skott.
Skrällen är väl kanske Calle Järnkrok. Det finns absolut mer spetsiga namn utanför truppen som många andra säkert vill ha med i laget, men jag plockar med Järnkrok då han lika gärna kan vara ytterforward i en förstakedja som center i en fjärdekedja. Han gör nytta precis överallt, och sådana spelare är värda otroligt mycket i en kort turnering där man allt som oftast åker på någon skada längs resans gång. Järnkrok är en oerhört tacksam spelare att ha i ett lag då.
Vill man ha in en tydligare rollspelare är Jesper Fast ett klockrent val. Nils Höglander gör braksuccé i Vancouver och är också en sådan, likt Järnkrok, som kan kastas in lite varsomhelst. Vill man ha in något annat offensivt namn är André Burakovsky ett finfint alternativ, och sett till den säsong Gustav Nyquist gör ska han också nämnas. Sen vet vi ju inte vilka steg spelare som Leo Carlsson och William Eklund tar till nästa år. De kanske spelar sig in i truppen? Framför allt Carlsson skulle kunna spurta sig in i laget. Han fick ju ett massivt förtroende av Sam Hallam i VM redan förra året, så det är uppenbart att förbundskaptenen gillar Anaheims guldklimp.
Den stora X-faktorn är såklart Gabriel Landeskog. Han har snart missat två säsonger i rad, så jag törs inte lita på att han kommer komma tillbaka och bli den spelare han en gång var. Blir han det, då är han naturligtvis given både i truppen och som lagkapten. I så fall går han före spelare som Viktor Arvidsson, Lucas Raymond och Calle Järnkrok. Men här och nu kan jag inte riktigt peta in honom i laget.
Så kan de ställa upp
Målvakt:
Ullmark
(Markström, Gustavsson)
Backpar:
Karlsson - Lindholm
Andersson - Hedman
Dahlin - Forsling
(Ekholm)
Kedjor:
Nylander - Zibanejad - Bratt
Forsberg - Lindholm - Raymond
Kempe - Pettersson - Arvidsson
Backlund - Eriksson Ek - Karlsson
(Järnkrok)
Ja, här finns det ju mängder av bra lösningar. Som jag var inne på tidigare blir ju den stora knäckfrågan huruvida man vill sprida ut produktionen över tre (eller fyra) formationer, eller om man vill spetsa laget rejält. Jag väljer att gå på tre relativt jämna formationer, och sen en fjärdekedja där alla också kan producera framåt men i det här laget får lite mer tillbakadragna roller.
Jag ser ingen given förstakedja, men Nylander-Zibanejad-Bratt är såklart den mest spektakulära trion. Där kommer det hända grejer. Elias Lindholm får gå som center mellan skyttarna Forsberg och Raymond, och sen får Elias Pettersson spela med Los Angeles-Kings duon. Där får Arvidsson ta en roll som “sandpapper”, medan “EP” och Kempe i första hand får sköta finessen.
Det går såklart att lasta på en superkedja där exempelvis Pettersson och Nylander spelar ihop, det vore inte direkt fel, men mot supervassa Kanada, USA och Finland tror jag det är mer värt att ha flera vassa tvåvägsformationer. Sverige kommer knappast vara spelförande mot vare sig Kanada eller USA ändå.
Om vi går över till backparen väljer jag att sära på Hedman-Karlsson, som ju annars trivs ihop. Anledningen är att jag tror de skulle ha svårt med defensiven mot de där motstånden. Därför väljer jag dem med trygga defensiva, men ändå spelskickliga, partners. Och precis som på forwardssidan försöker jag hitta flera skickliga tvåvägspar, snarare än ett spetspar, ett tvåvägspar och ett “shutdown-par”.
Det enda problemet jag ser med backsidan är väl att jag bara har två högerfattade spelare med där (Karlsson och Andersson) - men vi får helt enkelt leva med att ha ett backpar med två left-backar.
Överlag är det här en trupp som naturligtvis är väldigt slagkraftig, och det går att byta ut fem spelare och få en lika slagkraftig trupp ändå. Sverige kommer dock behöva överprestera för att slå USA och Kanada, det måste ändå sägas. På pappret kommer de vara klart starkare än Sverige, som i sin tur ändå känns starkare än Finland.
Det Tre Kronor har är som sagt en riktigt fin bredd på alla positioner, och när man får ställa upp alla de här namnen i en trupp börjar man ju verkligen längta till den där turneringen om ett år.
Jag har börjat räkna ner dagarna.
Betsense in article
