HV71: Säsongsanalys och framåtblick

• Märkliga målvaktssituationen.
• Backsidan totalsågas: "Dyrast och sämst"
• Värvningarna hyllas stort: "Bar dem på sin rygg"
• Gjorde succé - men kritiseras: "De hade behövt mer från honom"
• Sommarens bästa värvning.
• Siffrorna visar HV71:s tunga säsong.
• Blickar framåt: "Borde bryta med HV-ikonerna"
• Spelarna de borde värva - kan Liljander återförenas med tidigare värvningen?
• Så ska HV71 ta sig från botten.

Just nu: Erbjudande på Hockeysverige Plus. Bli plusmedlem - med 25 procents rabatt.

Läs också: Analys av Leksands säsong.
Läs också: Analys av Linköpings säsong.
Läs också: Analys av Rögles säsong.
Läs också: Analys av Örebros säsong.{{ PAYWALL LIMIT }}

Målvakter

HV71:s målvaktssida den här säsongen är ju en historia i sig. En sak som är värd att ta med sig är att HV71 under förra säsongen hade sämst räddningsprocent av alla lag. Man gick då in i säsongen med Joni Ortio och Victor Brattström, men värvade sedan Frederik Dichow som blev den store hjälten när det väl brände till i kvalet.

Den här säsongen var HV71:s målvaktssida...ja, bättre. Men marginellt. Man hade 88,7 i räddningsprocent vilket var näst sämst i serien. De var i alla fall vassare än Färjestad. Tjoho!

Det som fascinerar med HV71:s målvaktssida är att de på något sätt alltid hade någon som höll dem någorlunda flytande. I början av säsongen var Hugo Alnefelt faktiskt brutalt bra - och utan honom hade HV71 varit än mer akterseglade än man faktiskt var. Sen tappade Alnefelt formen fullständigt, och Olof Glifford kom in från ingenstans och radade upp fenomenala insatser och segrar. Och när det gällde som mest under slutet av säsongen var det återigen Frederik Dichow, som hade varit så långt in i frysboxen att man nästan glömde bort hans existens, som klev fram och räddade klubben.

Ser vi till de underliggande siffrorna var HV71:s ändå målvaktsspel ett av många problem den här säsongen. Man var tredje sämst om vi ser till förväntad prestation kontra faktisk prestation. Färjestad var överlägset sämst, och Växjö var något oväntat också marginellt sämre än HV:s trio.

Trots att HV71 nästan hela tiden hade någon som ändå klev fram och gjorde det bra var det framför allt den totala bristen på strategi som var det stora problemet på målvaktssidan. De var som att de under hela säsongen spelade en målvakt fram tills att den målvakten var bränd.

• Alnefelt fick under flera perioder under säsongen spela tills dess att hans självförtroende såg ut att vara på ungefär samma nivå som Damian Claras var i Färjestad.
• Olof Glifford stod åtta raka matcher och nio av tio matcher, innan han sen spelade en av sju matcher, sen tre raka matcher och sen blev det bara en match från den elfte februari. Matchningen var delvis till följd av skador, men inte enbart.
• Dichow spelade inte en match mellan 26 november och 13 februari. Sen spelade han elva av de avslutande 13 matcherna.

Med facit i hand blev det ju bra, men målvaktssituationen symboliserar på ett ganska bra sätt hur HV71 mår i stort. Det finns liksom ingen tydlig struktur utan man blåser på tills det inte går längre. Sen testar man något nytt. Och sen när inte det funkar testar man något nytt igen.

Det är ju faktiskt helt osannolikt att Frederik Dichow två år i rad räddat HV71, när det är så uppenbart att man inte litar på honom som en förstemålvakt. Det som också sticker ut är att både Dichow och Alnefelt hade dubbelt så många förluster som vinster under grundserien, medan Glifford låg på nästan 50 i vinstprocent. Glifford vann också fler matcher än Dichow under SHL:s grundserie.

Ett faktum som är nästan svårt att ta in nu när vi sett danskens briljans i kvalet.

Hugo Alnefelt och Frederik Dichow. Foto: Bildbyrån.

Backar

HV71:s backsida var sannolikt dyrast i SHL. De gick in i säsongen med tio backar och den ena var mer överbetald än den andra. En sak som stack ut med den backsida de gick in i säsongen med var att de värvade inte mindre än tre (!) högavlönade svenska backar från andra SHL-klubbar: Olle Alsing, Oscar Engsund och John Nyberg. Att plocka tre SHL-svenskar i bra ålder på flerårskontrakt...det är inte gratis. Redan i min analys inför säsongen flaggade jag dock för att John Nyberg skulle få svårt att ta plats på sex backar, och så blev det ju också. Han petades redan i premiären. Och även om han till sist gjorde 14 SHL-matcher för klubben måste man nog döma ut honom som en av de värvningar i SHL som gav sämst utfall. Men det kan ju inte förvåna någon. Inte för att Nyberg är en dålig SHL-back, det är han absolut inte, utan för att nästan vem som helst kunde se att han inte var rätt person för det här HV71-laget. Tyvärr för HV:s del såg inte den dåvarande sportchefen Kent Norberg det.

Men nog pratat om John Nyberg. Det fanns andra problem med HV71:s backsida som var större. För även om HV hade den kanske dyraste backsidan av alla (de gick ju in med tio (!) backar) så var det också den kanske sämsta backsidan i serien.

• Olle Alsing var stundtals bra, men han gjorde också ett gäng grova misstag. I den kategorin vill jag också placera Sean Day, som var på tok för ojämn. Alsing tycker jag ändå gör en säsong som är godkänd och lite till.
• Oscar Engsund spelade väl upp sig och var bra i kvalet - men överlag var han en besvikelse. Hans säsong är inte godkänd. Det är tydligt att Engsund fungerar som bäst i en defensiv som funkar även i övrigt. Han är inte spelaren som lyfter en darrig defensiv.
• Victor Sjöholm och Hugo Fransson lyckades inte ta Det Där Klivet som jag hade förväntat mig - även om jag tycker att de borde matchat åtminstone Fransson hårdare. Han var bättre än många andra backar.
• Mikael Seppälä var bra i kvalet - men svag i övrigt.
• Wilhelm Hallquisth var en positiv överraskning i början av säsongen, men mattades av mot slutet.

Den enda som verkligen kan se tillbaka på en riktigt bra säsong är Joey LaLeggia. Utan honom vågar jag knappt tänka på hur dålig HV:s backsida hade varit. Med honom på isen var HV71 ett klart bättre hockeylag än man var utan honom på isen. Han klarade av att driva spelet, men producerade också. Jag har alltid tyckt att LaLeggia är en lite överskattad spelare eftersom hans defensiv i mitt tycke är svag, och han egentligen bara varit en riktigt bra powerplayspelare. Men jag får backa lite från den åsikten den här gången. LaLeggia bar SHL:s kanske sämsta backsida på sin rygg. Det förstärks också om vi kollar på de underliggande siffrorna, där han sticker ut rejält och är egentligen den enda som kan titta tillbaka på fina siffror i vissa kategorier. Framför allt de offensiva siffrorna håller verkligen högsta SHL-klass - även fem mot fem. Där är han i en helt egen division jämfört med övriga HV-spelare.

Det ska också sägas att Oliwer Kaski, en tänkt toppback i laget, bara spelade en match. Det är klart att han saknades.

Oscar Engsund hade en tuff säsong. Foto: Bildbyrån.

Forwards

HV71:s forwardssida präglades av mycket skador. Det började egentligen redan på försäsongen och fortsatte under hela säsongen. De fick väl egentligen aldrig spela med bästa laget under en längre tid, och även om det inte ska användas som en total ursäkt för det haveri till säsong som detta blev för HV71 så är det klart att det kan användas som en delförklaring.

På forwardssidan klev HV faktiskt in i säsongen med en uppställning som var ganska lik den man hade ifjol. Joona Luoto och William Ignberg Nilsson var de två nya ytterforwardsen, och på centersidan ersattes Nick Shore av Tanner Kero. Både Luoto och Ignberg Nilsson skadades tidigt på säsongen, det får väl symbolisera HV:s säsong, men Tanner Kero spelade alla 52 matcher. Tyvärr var han inte i närheten av att sätta lika stora avtryck i HV-tröjan som Nick Shore gjorde ifjol. Ska man finna någon tröst som HV-supporter är det väl att Shore inte var speciellt mycket bättre i LHC än vad Kero var i HV, i alla fall... Jag vill lyfta fram Joona Luoto som verkligen var nyttig när han kom in i HV71 efter skadan. Han bidrog med något som saknades i övrigt i HV71 och det känns nog bra att han har kontrakt även över nästa säsong.

Men centersidan var överlag ett problem för HV71 den här säsongen. Kero var som sagt lite för svag sett till den roll han var tänkt att ha. Fisker Mölgaard var riktigt bra när han spelade, men hade ju skadeproblem. Tommi Tikka var återigen usel fram till kvalet. Henrik Borgström hattade lite fram och tillbaka. Däremot fick man ju en oväntad utveckling på Jamiro Reber, som med rätta fick en ganska stor roll. Kollar man den centersida HV71 hade under slutdelen av säsongen förstår man dock varför de hamnade i kval: Reber, Fisker Mölgaard, Kero och Tikka är inte en centersida som skrämmer något annat lag. Inte ens MoDo.

I min införanalys inför säsongen skrev jag "Det vill nog till att André Petersson är skadefri när pucken väl släpps, att Mattias Tedenby studsar tillbaka och visar att han fortsatt håller, att Brännström och Lyrenäs är lite bättre än ifjol, och att nyförvärven börjar leverera väldigt snabbt."

Var det något av det där som slog in? Petersson var visserligen med från start, men hade en rörig sommar bakom sug. Tedenby studsade verkligen inte tillbaka. Brännström och Stål Lyrenäs var snarare ännu sämre än man var under den besvikelse till säsong de hade ifjol (Stål Lyrenäs var dock vass i kvalet) och nyförvärven...well, två av tre forwardsförvärv gick sönder direkt.

Därför valde HV71:s dåvarande sportchef Chris Abbott att värva Jonathan Ang - och han kom baske mig in och levererade från dag ett i alla fall. Han gjorde 19 poäng på sina 16 första matcher. Och trots att han anslöt först i mitten av november slutade han tvåa i HV71:s interna poängliga, bakom den överlägsne Henrik Borgström. Det säger en del om vilken betydelse han hade för HV71:s offensiv. Ser vi till game score, via hockeysiffror.se, var dock Fisker Mölgaard den vassaste HV-forwarden. Han och Ang var dock de två främsta. Henrik Borgström var en bit ner, vilket ju kan förklaras med att han i första hand var producerande i powerplay. I lika styrka var faktiskt Borgström runt 50:e plats i SHL:s poängliga. Och ser vi till poäng per spelad minut i spelformen var han på plats 85 i SHL bland de som spelade 200 minuter eller fler. De hade behövt mer av sin storstjärna i fem mot fem - även om hans säsong överlag ju var en succé. I PP var han en av ligans bästa spelare, och en stor anledning till varför HV med sina 27,7 procent var näst bäst i serien.

Henrik Borgström. Foto: Bildbyrån

Lagledningen

HV71 har på senare år bytt ut tränare, ass.tränare, sportchef, klubbidrektör, ordförande, materialare, fystränare och sannolikt också mjölken i kaffet, sättet man hälsar på på morgnarna, träningstiderna, TV:n och pingisbordet i samlingsrummet, temperaturen i bastun och en hel del andra saker.

Och bytena fortsatte. För här blev det ju inte alls som det var tänkt. Till att börja med var det ju tänkt att Johan Lindbom skulle vara huvudtränare, med Anton Blomqvist som hans högra hand. Där tog man dock det korrekta beslutet att bryta med Lindbom. Blomqvist blev istället ny head coach.

HV stod sedan för sommarens - i mitt tycke - bästa värvning när Chris Abbott kom in som ny sportchef. Med Abbott och "Blomman" skulle det bli "ordning och reda" och det skulle ställas "högre krav". Istället kom ett chockbesked i oktober: Abbott lämnar för Carolina Hurricanes. HV71 skulle återigen ge sig ut och leta sportchef. Valet föll på Björn Liljander, som under extremt uppmärksammade former blev ny sportchef.

Björn Liljander gjorde egentligen bara ett stort drag under sin första tid som sportchef: Han förlängde med Blomqvist. Ett beslut som är svårt att förstå. Förlängningen kom i ett skede där Blomqvist hade ett och ett halvt år kvar på kontraktet, där HV71 låg näst sist och där man hade underliggande siffror som gjorde allt annat än talade för att man skulle lyfta i tabellen. Förlängningen kom visserligen efter en 15-matchersperiod där HV71 hade tagit 29 poäng - men det fanns egentligen ingen anledning att förlänga med Blomqvist där och då. Var det ett känslomässigt beslut av Liljander? Det kändes nästan så. Efter förlängningen spelade HV71 17 matcher och tog 13 poäng. Man klarade sig kvar - men det finns fortfarande ingen del av mig som tycker det var rätt att förlänga avtalet. Jag säger inte att man skulle ha sparkat Blomqvist, men man kunde utan vidare ha väntat till kommande höst med att besluta huruvida han skulle få sitt kontrakt förlängt eller inte.

Anton Blomqvists första säsong som huvudtränare i SHL förstärker den bild jag redan hade av honom som tränare. Han är en grymt karismatisk och bra verbalt. Han kan få ihop en grupp när det verkligen gäller. Och han är inte rädd för att fatta obekväma beslut. Han petade såväl André Petersson som Oscar Engsund och Mattias Tedenby. Han vågade satsa på Olof Glifford. Men Blomqvist har inte fått ihop det rent taktiska ännu. I AIK levde han extremt mycket på att han hade ligans bästa målvaktsspel. Nu hade han istället ett av ligans sämsta - och det är förstås inte hans fel. Men han (och Fredrik Stillman) lyckades heller inte kompensera för det genom att sätta ett försvarsspel. Nu har han fått en säsong på sig att komma in i SHL-bubblan och den värsta röran i HV71 är förhoppningsvis över. Men nu kommer det krävas mer än att han "ställer krav" och är "obekväm". Nu måste det se bättre ut på isen också. Punkt. HV71 hade faktiskt sämst xG% av alla lag i SHL, enligt hockeysiffror.se. Den siffran låg på 42 procent. Även MoDo låg på samma procent, men med en bättre decimal. De lagen var klart sämst.

Vad det gäller Björn Liljander har jag hört sjukt mycket bra saker om honom genom åren. Det ska bli spännande om han kan göra det lika bra med ligans största plånbok som han gjorde det med ligans minsta plånbok. Det är långt ifrån givet. Kolla bara på "Nubben" och hans tid i HV. Jag tror dock Liljander-rekryteringen kommer bli bra för HV71, över tid.

Anton Blomqvist. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Blicka framåt

Det var lite tragiskt att återigen se HV71 tokjubla på isen efter den sista matchen på säsongen - och det var för ett säkrat kontrakt. Igen. Precis som ifjol. Hur kan man återigen hamna i tabellens absoluta botten? Hur kan HV71 sluta sist i SHL? Det är faktiskt pinsamt. Men men - man tog i alla fall fyra poäng fler än ifjol.

Hur ser framtiden ut för HV71? Ja, trots att potentialen i klubben egentligen är skyhög finns det anledning att vara orolig. Här och nu finns det egentligen ingenting som pekar på att de kommer vara ett topplag nästa säsong. Det man däremot behöver staka ut nu är en tydligare långsiktig plan för hur man ska kunna bli ett lag att räkna med om tre, fyra eller kanske fem år. Det är bara att hålla tummarna att de personer som kommit in i ledande positioner är rätt personer att göra det.

Om vi går igenom HV71:s lag och tar det position för position så kan vi konstatera att alla HV:s tre målvakter låg under medel vad gäller prestation i SHL den här säsongen - men alla tre har kontrakt över nästa säsong. Den stora knäckfrågan blir ju om HV71 ska satsa på Olof Glifford som en av två målvakter, eller om man ska låna ut honom till ett bra allsvenskt lag och hoppas att han kan få mängder av speltid där.

När man väl fattat beslutet om det behöver man bestämma sig för om Frederik Dichow och Hugo Alnefelt verkligen är två målvakter att hålla i handen. Båda har höga högstanivåer men har inte lyckats hålla den nivån över tid. Alnefelt var - faktiskt - den vassare av de två i SHL. Samtidigt är han också dyrare och sitter på ett längre kontrakt vilket kan göra det svårare att "bli av med" honom. Men hur skulle det se ut om de skeppar iväg Dichow? Det är ju inte heller direkt så att ett målvaktspar med Alnefelt - Glifford känns speciellt förtroendeingivande heller. Det är med andra ord en riktigt knepig situation utan en given lösning.

Om jag vore HV skulle jag placera Glifford i ett bra Smålandslag i HockeyAllsvenskan (alltså Kalmar eller Oskarshamn). Jag skulle sen inleda nästa säsong med Alnefelt och Dichow - men hålla ögon och öron öppna för att förändra under säsongen.

På backsidan har Oliwer Kaski, Joey LaLeggia, Mikael Seppälä och Victor Sjöholm utgående kontrakt. Som jag ser det är det bara LaLeggia av dessa som bör bli kvar. Resten måste rensas bort. Även John Nyberg måste förstås lämna på ett eller annat sätt - även om det kommer kosta rent ekonomiskt. Jag kan inte se något annat scenario.

I så fall har HV71 Olle Alsing, Sean Day, Oscar Engsund, Viggo Gustafsson och Wilhelm Hallquisth på kontrakt. Plus LaLeggia då, som borde bli kvar. Då har HV sex backar. Men blir ens alla dessa sex kvar? Nja, jag tror nog de försöker hitta en lösning som tar Oscar Engsund till Luleå. Det funkade inte för honom i HV. Men då vill det till att Luleå tar stora delar av lönen.

Helt plötsligt har HV71 bara fem backar - och man har frigjort en fin slant med pengar. Pengar som borde läggas på en spelskicklig rajtback. Kanske Helge Grans eller Gustav Lindström? Just nu är bara Hallquisth högerfattad bland HV71:s backar. Andra backar som borde vara intressanta är Lawrence Pilut och Filip Roos. Ser vi till SHL har Malmö två bra backar med utgående kontrakt: Jakub Galvas och Teemu Kivihalme. Ni vet väl vem som värvade dessa två till Malmö...

Kan Teemu Kivihalme återförenas med Björn Liljander? Foto: Bildbyrån.

Det är den hyllan HV71 borde leta på, i alla fall. Högklassiga - dyra - spelare som inte är några chansningar. Sen kan man fuylla på med någon billigare spelare från HockeyAllsvenskan. Och så kanske Axel Landén kan bli kvar i klubben och gå in i A-laget fullt ut, även om det troliga väl är att det blir fortsatt allsvenskt spel.

Jag utgår också ifrån att nye backtränaren Stefan Nyman blir kvar.

Henrik Borgström, Tanner Kero, Måns Lindbäck, Oscar Fisker Mölgaard, André Petersson och Åke Stakkestad är de forwards som har utgående kontrakt. Här vet vi att Borgström och Mölgaard lämnar. Jag utgår också från att Kero, Lindbäck och Stakkestad gjort sitt. Det stora frågetecknet finns efter André Peterssons namn. Men här har jag en tydlig åsikt: Klipp banden. Det är bäst för alla. Petersson är en otrolig hockeyspelare, och i kvalet gjorde han skillnad. Men de senaste året har varit stökigt. Dels är han skadad mycket, dels är han inte lika bra som för ett par år sedan, och dels minns vi ju det öppna tjafset för ett år sedan. Nu löper Peterssons kontrakt ut och därför tycker jag att det blir en naturlig brytpunkt. Ta varandra i hand och tacka för många bra år.

Den enda med utgående kontrakt i HV:s lag som man bör förlänga med är alltså LaLeggia.

HV bör också göra allt de kan för att gå skilda vägar med en annan klubbikon: Mattias Tedenby. Tedenby har betalt för att vara en toppspelare men är nu en spelare som knappt platsar. Även han var bra i kvalet, men det räcker inte för att övertyga mig om att han ska bli kvar. Sedan han kom hem till HV71 har han gjort 13+20 på 123 matcher i SHL. Ett bedrövligt facit. 183 spelare i SHL har gjort fler poäng under samma period. De allra flesta på färre matcher, dessutom. Oliver Kapanen har gjort fler poäng - och han har bara spelat 36 matcher. Den ganska begränsade och kritiserade backen Jonathan Andersson har gjort fler poäng - på färre matcher.

Där får det egentligen kosta vad det kosta vill för HV71: De behöver göra sig av med Tedenby.

Det ska också sägas att Radan Lenc, enligt tjeckiska uppgifter, placeras i hemlandet till nästa säsong. Han kan med andra ord lämna trots gällande kontrakt. Han är för all del en bra spelare, men för de pengarna kan HV hitta en yngre spelare på uppgång istället. En Anton Heikkinen-typ (även om ju just han sägs vara klar för Timrå).

HV71 ska också ha gjort klart med Linus Lindström, vilket Hockeynews var först att rapportera. Men nog behövs det en riktig spetscenter också?

Som jag varit inne på tidigare är det pinsamt att HV71 är där man är. De måste inse att det kommer ta tid att bli det topplag de borde vara. Men för att nå dit på sikt måste man fatta obekväma beslut här och nu. De måste rensa så mycket det bara går. Och sen sakta men säkert bygga upp något som kan bli bra över tid. Det som man gjort nu, där man värvart dyra spelare och trott att det ska lösa sig för att man har ett så jääääkla bra lag, är inte hållbart. Ska man vara riktigt krass var man trots allt SHL:s sämsta lag den här säsongen. De vann mot MoDo i kvalet, absolut, men spelmässigt var man inte speciellt övertygande i fem mot fem-spelet i den matchserien heller.

Men jag vill ändå avsluta med att säga grattis till HV71 och grattis till alla supportrar. Läget kunde faktiskt ha varit så mycket värre.