Eländet fortsätter för Troja-Ljungby.
När de krisande ex-allsvenskarna åkte tillbaka till Norrahammar för att spela klart matchen som avbröts på grund av ett ishaveri för några veckor sedan gjorde man en betydligt bättre insats än senast det begav sig, men det räckte ändå inte till seger.
Ett förvirrat försvarsagerande drygt åtta minuter in i perioden räckte för att Victor Westh skulle kunna stöta in Dalens andra mål och så var uppförsbacken återigen för brant.
Annars skruvade Troja på vad man kunde för att försöka vända matchen. Draget att lämna fjärdekedjan hemma för att satsa hårt på att gå kort om folk var intressant om än väldigt märkligt.
Troja spelade med aningen mer desperation än vad vi fått se i tidigare matcher och med lite medstuds hade man kanske rent av kunnat få in en kvitteringspuck på slutet, men summerar man tillställningen över de två speldagarna är det inga konstigheter att det blev en 2-1-seger för HC Dalen. Det mindre laget har spelat betydligt mer intensivt och uppoffrande över tre perioder.
Förlusten i sig är inget konstigt. HC Dalen är hösten 2026 ett bättre hockeylag än vad Troja-Ljungby är. Med tanke på hur de två första perioderna såg ut den 14 oktober var det kanske inte så många som hade räknat in några poäng för Troja i den här drabbningen. Men ändå, det blir ändå ytterligare en tung förlust för Tobias Törnkvists gäng som fördjupar krisen.
För rent krasst har Troja-Ljungby nu kommit till punkten där väldigt mycket fokus hamnar på vad klubben gör utanför isen snarare än på den. För laget som spelar matcherna är redan utdömt.
Det har ryktats om att man söker ny målvakt. I dagarna kunde vi rent av läsa i Barometern att Tex Williamsson tackat nej till ett erbjudande från klubben. Signalen att man inte litar på sina befintliga målvakter kunde inte vara tydligare och jakten går brett efter nyförvärv.
Det är klart som tusan att det skickar signaler av osäkerhet in i ett underpresterande lag som redan kämpar med hjärnspöken. Även om det är helt rätt saker att göra är det knappast något som hjälper till att bygga ett lag.
Ärligt talat tror jag inte att draget att lämna spelare hemma inför kvällens tredje period i Norrahammar heller var någon större snilleblixt ur ledarskapsperspektiv. Pragmatiskt är det begripligt i och med att Troja över 20 minuter mycket väl kunde gå hårt på sina ”bästa” spelare i en förhoppning om att vända matchen.
Men vad hade hänt om det blivit seger? En vändpunkt för säsongen med potential att pumpa ny energi in i gruppen och så var det ett gäng spelare som helt enkelt inte fick vara med och bidra ens in spirit. Det hade knappast kittat ihop den splittrade samlingen spelare ytterligare.
Så well, det blev inga poäng i Norrahammar, men Troja har mer att fundera på än just den specifika förlusten.
* * *
På en annan Hockeyettan-is (som ironiskt nog också höll på att gå sönder och orsakade en fördröjning inför den andra perioden) möttes Surahammar och Sollentuna. Två gäng som man aldrig riktigt vet vad man ska få av, men som båda två är högst beroende av en gedigen arbetsinsats.
Ibland är det högt, ibland är det lågt och idag var det hemmalaget som var djupt under isen medan Sollentuna gnuggade med bravur. 1-5 i XLNT Akustik Arena hade faktiskt kunnat vara betydligt mer.
För det var gästerna som redan från första nedsläpp jobbade hårdast och när offensivens andlige ledare Lukas Paulsson skickade in två projektiler redan i den första perioden var det rullgardin ner för Surahammar. Hemmalaget hade inget lagspel alls att falla tillbaka på ikväll. Det blev ständiga enmansattacker med slutdestination sarghörn och allmänt mjukt spel.
Till skillnad då från Sollentuna som klev dit i dueller, var hungriga framför mål och i största allmänhet spelade en väldigt vägvinnande och välkämpad hockey.
Sett till händelserna på isen var det väldigt svårt att kunna rättfärdiga tabellplaceringarna där Surahammar tagit segrar och hängt på toppen i början medan Sollentuna förlorat och många gånger varit väldigt svaga. Spelmässigt var det hela fullständigt omvänt ikväll.
Men på något sätt är det charmen med båda de här gängen. När de har dagen kan de flyga högt, men det går väldigt mycket på inspiration. Ibland kanske rent av på medstuds. Man vet som sagt aldrig riktigt vad man ska få.
