Rasmus Dahlins utmaning: Stoppa kaxiga uppkomlingen
Följ HockeySverige på
Google news
Kan Rasmus Dahlin ta Buffalo Sabres ett steg längre? I den andra rundan av Stanley Cup-slutspelet 2026 väntar kaxiga uppkomlingen Montréal Canadiens i vad som väntas bli en lika underhållande som intensiv serie. Anthony Trudeau bjuder på en analys av den ovissa duellen – där en plats i den östra konferensfinalen finns i potten.
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.
Förhandstexter Stanley Cup-slutspelet 2026
- Carolina Hurricanes – Philadelphia Flyers: Davids kamp mot en överlägsen Goliat
- Colorado Avalanche – Minnesota Wild: Giganternas kamp – en serie fylld av stjärndueller
- Vegas Golden Knights – Anaheim Ducks: Fortsätter Stanley Cup-slutspelet vara Leos lekland?
Fakta: Buffalo Sabres – Montréal Canadiens
Buffalo Sabres: Etta i Atlantic Division, 109 poäng (slog ut Boston med 4–2 i matcher i första rundan)
Montréal Canadiens: Trea in Atlantic Division, 106 poäng (slog ut Tampa med 4–3 i matcher i första rundan)
Spelschema: Buffalo Sabres – Montréal Canadiens
- Match 1 – Buffalo Sabres vs Montreal Canadiens – torsdag 7 maj kl. 01.00
- Match 2 – Buffalo Sabres vs Montreal Canadiens – lördag 9 maj kl. 01.00
- Match 3 – Montreal Canadiens vs Buffalo Sabres – måndag 11 maj kl. 01.00
- Match 4 – Montreal Canadiens vs Buffalo Sabres – onsdag 13 maj (tid ej fastställd)
- Match 5 (vid behov) – Buffalo Sabres vs Montreal Canadiens – fredag 15 maj (tid ej fastställd)
- Match 6 (vid behov) – Montreal Canadiens vs Buffalo Sabres – söndag 17 maj (tid ej fastställd)
- Match 7 (vid behov) – Buffalo Sabres vs Montreal Canadiens – tisdag 19 maj (tid ej fastställd)
Svenskar i lagen
Buffalo Sabres
- Rasmus Dahlin, b
- Noah Östlund, fw (skadad)
Montréal Canadiens
–
Läget i lagen
För första gången sedan nuvarande NHL-generalgeneralerna Chris Drury och Daniel Briere senast fungerade som lagkaptener tillsammans våren 2007 har Buffalo Sabres en vinnare. Nåja, åtminstone en vinnare av en slutspelsserie. Sabres har aldrig lyft Stanley Cup, men de är ett steg närmare efter att ha fortsatt sin väg tillbaka till relevans genom att slå ut Boston Bruins i en intensiv serie på sex matcher.
Ögonblicket såg till en början ut att bli för mycket för Sabres, vars hemmaarena KeyBank Center skakade vid varje tackling, varje skott och varje räddning under de två inledande matcherna. Trots en episk vändning i match ett, ledd av stjärnskytten Tage Thompson, var en 1–1-split inför resan till Boston – utan ett enda mål före den tredje perioden i någon av matcherna – i bästa fall ett blandat resultat.
Kanske var det lite fientlig stämning som behövdes för att väcka Sabres. Buffalo vann därefter båda bortamatcherna och gjorde vid ett tillfälle nio raka mål mellan match tre och fyra. En överkörning med 6–1 i den fjärde matchen gav Sabres en 3–1-ledning i serien, som de sedan avgjorde på sitt andra försök i fredags. Att säga att de gick vidare med glans vore kanske att ta i, men Buffalo klarade sitt första slutspelstest på 15 år utan alltför mycket dramatik. Nu väntar Montreal Canadiens – ett lag vars supportrar knappast behöver extra motivation för att förvandla sin hemmaarena till ett kaos.
Canadiens visade under grundserien att de kunde bygga ett topplag kring kaptenen och den klara Selke Trophy-favoriten Nick Suzuki, 51-målsskytten Cole Caufield och den lille men skicklige backen Lane Hutson. Men Montreal behövde fortfarande bevisa att en ung trupp med flera småväxta och offensivt lagda spelare kunde stå emot det fysiska slitaget i ett slutspel mot ett härdat Tampa Bay Lightning.
Under hela serien var det Lightning och deras grupp av Stanley Cup-vinnare som såg ut som det oerfarna laget, ofta försökte provocera Montreal efter avblåsningarna men med begränsad framgång. Canadiens återtog samtidigt ledningen i serien vid fyra olika tillfällen och skalade bort de sista resterna av mästarglansen från ett frustrerat Tampa Bay-lag som inte har vunnit en slutspelsserie sedan Stanley Cup-finalen mot Montreal 2021.
Canadiens dominerade inte serien. Det är omöjligt i en serie över sju matcher med fyra förlängningsavgöranden och inga matcher som avgjordes med mer än ett måls marginal. Men Montreal låg aldrig under i serien och använde generellt sin skicklighet och sitt lugn för att styra tempot mot ett lag som många trodde skulle gå hela vägen till final i Eastern Conference.
Nu när den gamla gardet i Boston och Tampa Bay är utslagna återstår ett fascinerande divisionsmöte i Atlantic Division mellan två av de mest lovande unga lagen i NHL. Vinnaren kommer att ta med sig en enorm våg av självförtroende och momentum in i finalen i Eastern Conference.
Inbördes möten
Buffalo Sabres: 2–2–0
Montreal Canadiens: 2–2–0
Om det är svårt att skilja dessa två till synes väldigt liknande lag åt kommer grundseriens inbördes möten inte att hjälpa särskilt mycket. Buffalo och Montreal spelade helt jämnt mot varandra, både sett till resultat och total målskillnad (13–13).
Om Sabres ska ta med sig något positivt från dessa matcher kan de peka på att en av Canadiens segrar kom redan i oktober, innan Kevyn Adams fick sparken och allt började falla på plats för Buffalo. Framgångarna för Tage Thompson, som gjorde sju poäng inklusive ett hattrick den 15 januari, ger också anledning till optimism.
För Montreal finns det också positiva saker att ta med sig, bland annat förstamålvakten Jakub Dobes starka insatser mot Sabres både hemma och borta (2–0, 2,00 insläppta mål per match, 94,3 i räddningsprocent) samt Nick Suzukis förmåga att producera poäng i varje möte (2+6).
Fem bästa poängplockare
Buffalo
Alex Tuch, sju poäng
Tage Thompson, sju poäng
Bowen Byram, sex poäng
Peyton Krebs, sex poäng
Rasmus Dahlin, fyra poäng
Montreal
Lane Hutson, sex poäng
Nick Suzuki, sex poäng
Alexandre Texier, fyra poäng
Cole Caufield, fyra poäng
Zachary Bolduc, fyra poäng
Offensiv
Tage Thompson och tvåvägsmonstret Alex Tuch terroriserade Boston Bruins försvar genom hela serien och kombinerade för sex mål och 14 poäng, samtidigt som deras kedja med forechecking-specialisten Peyton Krebs vann målskillnaden med 6–0 mot Bruins. Krebs må vara där för att göra grovjobbet åt sina mer namnkunniga kedjekamrater, men med sex poäng och 13 tacklingar har han verkligen hittat sin roll.
Även om framför allt Tuch tog över serien mot Boston – och samtidigt spelade sig till ett stort kontrakt som kommande unrestricted free agent – fortsätter Buffalos hyllade backsida, som hjälpte laget till en femteplats i grundseriens målproduktion, att leverera offensivt. Bowen Byrams förmåga att smyga ner i farliga skottlägen gav honom tre mål, och Rasmus Dahlin skakade av sig en relativt anonym serie offensivt sett till sina höga standarder genom att göra ett mål och en assist i den avgörande matchen.
Dahlin, Byram och tidigare förstavalet Owen Power (fyra assist) ligger före alla forwards utom Krebs, Thompson och Tuch i Buffalos interna poängliga. Det blir viktigt för kedjan med de unga puckvinnarna Zach Benson och Josh Doan – som varit lika viktiga som veteranerna i klubbens kulturförändring – att omvandla sitt momentumskapande spel till mål, särskilt när veteranerna Ryan McLeod och Jason Zucker haft svårt att bidra offensivt.
Foto: Jeffrey T. Barnes/AP/Alamy
Medan Tuch, Thompson och Buffalos förstakedja satte tonen i lagets seger hade Montreals egen toppkedja, ledd av Nick Suzuki och Cole Caufield, stora problem att påverka spelet i spel fem mot fem (1–4 i målskillnad, två kombinerade poäng, 39,22 procent av målchanserna). Märkligt nog borde det oroa Sabres något – Caufield, som inte gjorde någon poäng i spel fem mot fem, kommer knappast att fortsätta vara osynlig, och Buffalo kan inte kasta spelare som Yanni Gourde och Anthony Cirelli på honom i sju matcher på samma sätt som Tampa gjorde.
Suzuki lyckades hålla uppe sin produktion i powerplay, där hans och Caufields vanliga kedjekamrat Juraj Slafkovsky gjorde alla sina tre mål i en karriärshöjdpunkt till match ett mot Tampa Bay Lightning. Om det var Slafkovskys stora genombrott glömde någon att meddela honom det – den slovakiske kraftforwarden har inte gjort en enda poäng sedan dess. Samtidigt har även den unga nyckelforwarden Ivan Demidov haft svårt att producera offensivt med endast en poäng, vilket tvingat tränaren Martin St. Louis att söka offensiv från oväntade håll.
St. Louis satte mitt i serien ihop en kedja med Alexandre Texier, Kirby Dach och Zachary Bolduc – talangfulla och fysiska spelare som alla upplevt olika typer av motgångar trots lovande starter i Montreal. Resultatet blev bättre än någon kunnat hoppas på (6–0 i målskillnad, elva kombinerade poäng). Med hjälp av Lane Hutsons precisa långpassningar, som gång på gång öppnade upp Tampa Bays försvar, bar de Canadiens till en avgörande seger i match fem.
Defensiv
Rasmus Dahlin och Mattias Samuelsson – en stor och elak back vars plötsliga utveckling till en 41-poängsspelare kom från ingenstans – gjorde ett utmärkt jobb med att neutralisera Bostons offensiv. De släppte endast till 17,36 målchanser mot per 60 minuter samtidigt som de dominerade nästan 60 procent av de förväntade målen, bortsett från ett par misstag i match två som de snabbt återhämtade sig från. Stora, rörliga och alltid redo att ta fajten framför mål och efter avblåsningarna är Dahlin och Samuelsson byggda för slutspelshockey.
Detsamma kan inte riktigt sägas om Byram och partnern Owen Power, två eleganta pucktransportörer utan särskilt mycket elakhet i sitt spel. Trots det plågade de Boston med aggressiva offensiva utflykter och smart positionering, där de tillsammans stod för nio poäng och plus 11 trots vissa varningssignaler defensivt. Sanningen om detta unga och rörliga backpar ligger förmodligen någonstans mellan deras fantastiska resultat och mer medelmåttiga underliggande siffror.
På Montreals sida är varje backpar med Lane Hutson (2+4 samt 27:23 i istid per match) lagets främsta alternativ. Trots att han bara är 22 år gammal visar Hutson redan en förmåga att styra tempot i matcher som vanligtvis bara riktigt stora backar besitter. Hans ordinarie partner Kaiden Guhle – som är mycket bra på det Hutson med sina 77 kilo inte kan göra, nämligen att tacklas – är tillbaka efter en skadefylld säsong på 39 matcher. Guhle såg inte det minsta hämmad ut mot Tampa Bay och noterades för fyra assist samt 22:44 i istid. Den unga duon var överlag mycket stark men måste vara bättre förberedd på Tuch än de var på Brandon Hagel, som lyckades störa Hutson på ett ovanligt effektivt sätt.
De quebeciska veteranerna Mike Matheson och Alexandre Carrier startade bara 21 procent av sina byten i offensiv zon för att ge bättre offensiva lägen åt de unga stjärnorna. Även om de gjorde ett imponerande jobb med att hålla Tampa till endast två mål i spel fem mot fem fick de betala ett pris – Lightning vann skotten med 45–17 under deras minuter på isen. Den skridskoskicklige Matheson hoppas sannolikt att återföreningen med prestigevärvningen Noah Dobson – en hårdskjutande och poängproducerande högerback som återvände lagom till match sju efter en överkroppsskada – ska hjälpa honom att återta initiativet i spelet.
Bland Buffalos forwards är Ryan McLeod och Alex Tuch ledande i ett mycket starkt boxplay som lyckades hålla Boston till 12,5 procents effektivitet i powerplay. Doan, Benson och den snabba fjärdekedjespelaren Beck Malenstyn tillför alla den där eftertraktade “sandpappersmentaliteten” som lagbyggare älskar inför slutspel. För Montreal tar Suzuki vanligtvis de tuffaste matchningarna, men spelare som Phillip Danault, Jake Evans och Josh Anderson används nästan lika mycket defensivt eftersom de får så många defensiva zonstarter.
Målvakter
Om målvaktsspel i slutspelet är en mental utmaning är det logiskt att Buffalo Sabres målvakt Alex Lyon har klarat den galant – och inte bara för att han gått på ett Ivy League-universitet. Lyons krokiga väg till en ordinarie plats i NHL har gett honom ett stenhårt psyke som passar perfekt i slutspelshockey.
Han är en något undersized målvakt som aldrig ger upp på en puck, och hans intensitet syntes tydligt i den griniga serien mot Boston Bruins. Den 33-årige målvakten fick stor uppmärksamhet för sina smågriniga dueller med Bruins och deras supportrar. Men viktigare än Lyons Hextall-liknande uppträdande är kanske det faktum att han faktiskt stoppar puckarna. Nästan allihop (95,5 i räddningsprocent) på fyra starter samt ett inhopp i match två som innebar slutet på serien för den tidigare förstamålvakten Ukko-Pekka Luukkonen.
Om Lyons starka form skulle svalna kanske Sabres tränare och klubbikon Lindy Ruff återgår till en utvilad Luukkonen (82,5 i räddningsprocent på två matcher), som är större och mer naturligt atletisk. Just nu lär dock Ruff vara fullt nöjd med att fortsätta spela den heta handen.
Jakub Dobes behövde däremot inte vänta till mitten av serien för att få chansen. Hans spel efter OS-uppehållet (11–5–0, 91,6 i räddningsprocent) lämnade inget tvivel om vem som skulle vakta målet för Montreal Canadiens, trots Jacob Fowlers lovande start på NHL-karriären. Den rookieklassade Dobes är anmärkningsvärt aggressiv i sitt sätt att gå ut och skära av vinklar med sin 193 centimeter långa kropp – och han har självförtroendet som matchar spelstilen.
Det är kanske för tidigt att kalla honom nästa Ken Dryden, men Dobes var en superstjärna i match sju. Efter att ha besegrat en levande legend i Andrej Vasilevskij – som egentligen spelade bättre genom serien än vad han kommer få erkännande för – håller den tidigare Ohio State-spelaren snabbt på att bli en av slutspelets stora berättelser. Nästa steg avgör om han blir en ny Jordan Binnington eller en Akira Schmid.
Skador
Den officiella skaderapporten för Buffalo innehåller fortfarande Justin Danforth (knäskål) och Jiri Kulich (blodpropp), men ingen av dem väntades spela i slutspelet från början.
Den unge playmakern Noah Östlund (överkroppsskada), som visade betydligt bättre kemi med Doan och Benson än den kraftfulle målskytten Josh Norris när Norris själv var skadad, väntas inte heller vara ett alternativ i den andra rundan.
Den reslige backen Logan Stanley missade match sex på grund av sjukdom men väntas återta sin vanliga plats bredvid Conor Timmins i tredje backparet och boxplay. Den hårt arbetande fjärdecenterforwarden Sam Carrick har fått klartecken att träna igen efter en armskada och kan utmana Jordan Greenway eller Tyson Kozak om speltid när han är helt återställd.
Med Noah Dobson tillbaka är Canadiens skadelista nere på ett enda namn: Patrik Laine. Om inget oväntat inträffar och Martin St. Louis blir desperat har Laine spelat sin sista match för Montreal.
Mentala faktorer
Supportrarna till Buffalo Sabres kommer att säga tills de blir blå i ansiktet att de inte bara är glada över att vara här, att årets Sabres faktiskt är ett lag med en verklig chans att vinna Stanley Cup. Och det stämmer förmodligen. Men efter 15 år – går det verkligen att helt undvika att klappa sig själv lite på axeln? Buffalo har redan vunnit Atlantic Division och tagit hem en slutspelsserie. Oavsett hur säsongen slutar kommer den att gå till historien som en av NHL:s stora feelgood-berättelser. Frågan är om allt det där sentimentala kan minska lagets känsla av desperation en aning. Om Sabres kommer ut platt mot ett lag som fortfarande rider på adrenalinet från match sju kan de snabbt få stora problem.
I den andra änden av spektrumet finns Montreal Canadiens, som aldrig får spela utan press – oavsett hur tidigt de befinner sig i sin satsning mot toppen. Om någon av spelarna gör ett matchavgörande misstag i oktober fylls inkorgen direkt med svordomar på två språk. I maj skruvas den pressen upp till max. Canadiens-spelarna skulle själva säga att de är vana vid det och att den närmast besatta passionen hos fansen gör dem bättre förberedda för slutspel än andra lag. Det stämmer säkert också. Men det är svårt att tro att den pressen inte ibland känns överväldigande. Och Montreal har inte råd att bli överväldigade ens för ett ögonblick i en så jämn serie.
X-faktor
För Buffalo går det inte att komma runt hur mycket deras svaga powerplay har blivit ett problem. Sabres har gjort ett mål i powerplay under de senaste 35 dagarna. Att de ändå vann en serie visar att de är ett mycket bra lag. Att de inte kunde få hål på Bruins – ett lag som gärna tar utvisningar men har svårt att döda dem – tyder däremot på en kris i självförtroende som hade fått Jimmy Carter att rodna. Talangen finns där, liksom ett av NHL:s fem bästa direktskott i Tage Thompsons. Frågan är om Buffalo kan få ihop sitt powerplay innan det är för sent. Man kan bara spela med handikapp så länge.
Canadiens försöker samtidigt få fart på en viktig del av sin egen offensiv. Montreal får bara stabil produktion från andrakedjan när Ivan Demidov fungerar. Resten av lagets toppspelare är staplade i kedjan med Nick Suzuki, och det står ganska klart vid det här laget att varken Alex Newhook eller Kirby Dach kan bära en topp sex-kedja på egen hand. Tyvärr för tränaren Martin St. Louis fortsätter Demidov att ha problem med slutspelstempot (tre poäng och minus sju på 12 matcher). Betyder det att den ryske supertalangen fortfarande är för ung och för svag för den här scenen – eller är han bara på väg mot sitt stora genombrott?
Prognos
Genom att slå ut Boston Bruins trots problemen i powerplay och en svag andrakedja ledd av Ryan McLeod visade Sabres att de fortfarande har ytterligare en nivå att nå. Canadiens kan också höja sig, med tanke på att Cole Caufield, Juraj Slafkovsky och Ivan Demidov ännu inte spelat på toppnivå. Samtidigt känns det tveksamt hur hållbart det är att förlita sig på produktion från mer streakiga spelare som Alexandre Texier och Josh Anderson.
Räkna med att Buffalo visar upp sina Stanley Cup-ambitioner samtidigt som Montreal mattas av mot slutet av vad som ser ut att bli en extremt underhållande – och öronbedövande högljudd – serie i andra rundan.
Sabres vinner med 4–2 i matcher.
Den här artikeln handlar om:
