Ranking: NHL-draftens 15 bästa backar

Den här texten är ursprungligen publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Läs även:
* Ranking – NHL-draften 2026:s bästa centrar
* Ranking – NHL-draften 2026:s bästa ytterforwards 

NHL-draften 2024 var full av med högkvalitativa backar, och i 2025 års draftklass gick Matthew Schaefer först av alla.

I år? Det är ännu ett starkt år för backar.

Det finns en god chans att vi får se fem backar väljas bland de tio första i år. Och potentiellt får vi se ytterligare fem backar väljas under resten av förstarundan. Det är ett särskilt starkt år för högerfattade backar, där två av de främsta alternativen är högerfattade.

Chase Reid har varit den förväntade toppbacken under större delen av säsongen, särskilt efter en imponerande insats i JVM. Keaton Verhoeff, Carson Carels, Alberts Šmits och Daxon Rudolph har varit kandidater att gå topp tio under hela säsongen, medan Malte Gustafsson och Tommy Bleyl fått mycket uppmärksamhet under den senare delen av säsongen.

Här är en titt på de 15 främsta backtalangerna inför NHL-draften 2026:

1. Chase Reid, högerback (Soo Greyhounds, OHL)

Chase Reid uppfyller alla kriterier man vill se hos en potentiell försteback. Med en längd på 188 centimeter och en vikt på cirka 86 kilo har han en bra grund att stå på. Han är också en högerfattad back – något du förmodligen har hört att lagen värdesätter högt.

Han är dessutom en enastående skridskoåkare – kanske den bästa av alla toppbackar i den här draftklassen. Han har ett fantastiskt skott och verkar förstå spelet på en mycket avancerad nivå.

Reid slår sällan en dålig passning, och han är så svår att få tag på när han åker runt med pucken i hög fart. En stor del av hans försvarsspel handlar om att se till att han håller pucken under kontroll så mycket som möjligt, vilket ger motståndarna väldigt lite att arbeta med.

2. Keaton Verhoeff, högerback (University of North Dakota, NCAA)

Keaton Verhoeff tog steget från WHL till NCAA den här säsongen, vilket var bra för hans utveckling. Han stod för stabila siffror samtidigt som han spelade tunga minuter i en topp fyra-roll i ett av de bästa collegelagen.

Verhoeff tar upp enormt mycket yta och har bra räckvidd med sina 193 centimeter och är villig att tackla hårt samtidigt som han också slår många passningar av hög klass i offensiv zon. Scouterna önskar att han skulle lägga till lite mer fart i sin skridskoåkning för att bli en riktig toppback i ett första backpar, men han har tid på sig att utveckla det.

Jag vill också lägga till detta: ja, hans insats i “Frozen Four” (finalspelet på college) var inte särskilt bra, och jag hade hoppats på mer från honom i U18-VM. Men taket är fortfarande extremt högt för en så pass ung spelare. Han ska ha beröm för att han gick till college tidigt, och jag tror att han kommer känna sig betydligt mer bekväm nästa säsong.

3. Carson Carels, vänsterback (Prince George Cougars, WHL)

Carson Carels var en av de bästa unga backarna i CHL, och scouterna älskar honom.

Carels tar med sig den robusta, hårt arbetande mentalitet som han och hans familj har på gården rakt ut på isen. När man kombinerar hans elitmässiga defensiva spelförståelse, sömlösa tvåvägsspel, fysiska spel och skyhöga hockey-IQ får man en verkligt förstklassig backtalang.

Han visade ljusglimtar under JVM, och han har alla verktyg som krävs för att en dag bli en toppback i första backpar. Vanligtvis är högerfattade backar extra värdefulla i draften – men Carels kan vara ett mycket eftertraktat val som en vänsterfattad spelare i år, bland ett hav av högklassiga “rightare”.

4. Daxon Rudolph, högerback (Prince Albert Raiders, WHL)

Rudolphs spelsinne är väldigt imponerande. Han försöker inte göra mer än han klarar av och tvinga fram någonting bara för sakens skull. I stället spelar han utefter sina styrkor, och de är många. 

Han har ett tungt skott, slår fantastiska uppspel och kan sänka motståndarna till isen. Rudolphs tvåvägsspel är intressant, liksom hans förmåga att konsekvent ta sig ur problem både med och utan puck. Rudolph avslutade WHL-slutspelet med fantastiska siffror, även om scouterna fortfarande är lite oroliga över att han är för passiv i egen zon.

Jag tror att vi sannolikt pratar om en framtida topp fyra-back som kan styra ett powerplay.

5. Alberts Šmits, vänsterback (EHC München, DEL)

Alberts Šmits var en viktig del av både Lettlands JVM- och OS-lag den här säsongen. Den 191 centimeter långa backen rör sig bra för sin storlek och får väldigt mycket att hända med pucken. Det är alltid trevligt att se en 18-åring som spelar med stort självförtroende i powerplay.

Han har också mycket erfarenhet från seniornivå, vilket bland annat syns genom en stark första halva med Jukurit i finska Liiga. Han lånades ut till München för att avsluta säsongen och exploderade där i slutspelet sedan hans istid stabiliserats runt 17–18 minuter per match.

Jag gillar verkligen Šmits spel.

6. Ryan Lin, högerback (Vancouver Giants, WHL)

Trots sin mindre storlek sticker Lin ut som en av de mest naturligt skickliga backarna i den här draftklassen. Ett beslutsfattande av högsta klass kombinerat med explosiv skridskoåkning gör honom till en maskin som kan skapa spelvändningar helt på egen hand, vilket förklarar hans konsekvent dominanta siffror sett till puckinnehav. Hans dynamiska uppsida gör honom till en möjlig publikfavorit även på högre nivå.

Scouterna är villiga att bortse från hans brist på storlek eftersom han konsekvent styr tempot i spelet genom att nästan aldrig ge bort pucken. Hans rena förmåga att undvika motståndare begränsar tiden som han behöver spendera i försvaret. Han är dessutom mer än kapabel att klara sig i egen zon.

7. Malte Gustafsson, vänsterback (HV71)

Om NHL-lagen letar efter en storväxt back kan Malte Gustafsson gå ännu högre. Jag är bara inte helt övertygad om att han är mer än en stor kropp. 

Gustafsson är en 193 centimeter lång back som spelade bra i SHL med HV71, trots att han inte hade särskilt mycket att visa upp i poängprotokollet. Han har bra skridskoåkning för sin storlek, vilket gör att han kan spela ett väldigt rörligt spel. Samtidigt har Gustafsson sällan problem med att få ut pucken ur egen zon.

Jag tycker också att han visade lite mer offensiv kreativitet med pucken mot slutet av året än vad vi först trodde, särskilt under U18-VM med Småkronorna. Kombinera det med att han är en av de mest tävlingsinriktade backarna i draften, och jag kan se ett lag ta honom bland de tio första valen.

8. Xavier Villeneuve, vänsterback (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)

Bara för att Villeneuve kommer att gå längre ner på grund av sin mindre storlek på 180 centimeter betyder det inte att jag ogillar honom. Villeneuve var en av de bästa backarna i U18-VM 2025 och hjälpte där Kanada att vinna guld. Han gjorde 62 poäng förra säsongen i QMJHL och hade överträffat det i år om han inte hade missat omkring 25 matcher på grund av skada.

Villeneuve kan driva spelet från blålinjen och i powerplay har han få övermän i den här draftklassen. Jag älskade särskilt hans spel i CHL USA Prospects Challenge där det kändes som att han spelade med ett enormt självförtroende.

Frågan är bara om han kommer att kunna försvara tillräckligt bra på högre nivå? Ryan Lin är mer komplett som en mindre försvarare, och jag vet att scouterna känner en viss oro över Villeneuves potential i egen zon.

9. Tommy Bleyl, högerback (Moncton Wildcats, QMJHL)

Det finns mycket att gilla här. Han är en mycket skicklig tvåvägsback som kom från ingenstans och gjorde 81 poäng som rookie i QMJHL. Han är extremt kreativ, åker väldigt bra skridskor och låter sig inte påverkas av tuffare motstånd. Bleyl spelar ett lugnt och samlat försvarsspel samtidigt som han konsekvent hittar lägen att skapa målchanser i offensiv zon. Just nu behöver han bli starkare för han blir bortknuffad lite för ofta, särskilt framför målet. Men hans rörlighet och naturliga hockey-IQ finns definitivt där.

Bleyls klättring på draftlistorna i år har varit fascinerande att följa, och det blir roligt att se om han kan motbevisa tvivlarna och bli den tvåvägsback som vissa tror att han kan utvecklas till.

10. Adam Goljer, högerback (Trenčín, Slovakien)

Jag vet att jag rankar Goljer högre än de flesta, men jag tror verkligen på honom. Han är rå, men det är okej eftersom potentialen är väldigt intressant. 

Med sina 191 centimeter har han rätt storlek. Han spelar också med stort självförtroende, vilket gör att han konsekvent kan attackera och försvara sig bra mot äldre spelare i den slovakiska toppligan.Att spela nästan 20 minuter per match mot vuxna spelare är ingen liten prestation för en 17-åring, oavsett liga.

Jag gillar hans positionsspel, hans förmåga som passningsspelare och den renodlade kraften som han spelar med. Jag tycker att han ibland kan bli lite stressad och göra misstag i sina defensiva bedömningar under press, och hans snabbhet med fötterna behöver förbättras. Båda sakerna syntes i U18-VM, men många gånger kan han kompensera för det genom att dominera i båda ändarna av isen när han spelar på topp.

Den råa talangen finns definitivt där.

11. Juho Piiparinen, högerback (Tappara, Liiga)

Piiparinen är en smart back som inte gör många misstag med pucken. Han är bra när han håller spelet simpelt, men han kan också transportera upp pucken genom banan och spela fysiskt när det behövs. Piiparinen har spelat stabil hockey mot vuxna spelare, och hans internationella insatser har också varit bra.

Piiparinen är inte den mest spektakulära spelaren, men han är lugn och samlad i egen zon och är generellt pålitlig defensivt. Jag hade hoppats få se honom producera mer offensivt den här säsongen, men hans spel handlar mer om att stänga ner motståndarna med sin rörlighet. Han kommer att passa bra bredvid någon som är mer offensivt inriktad.

12. Nikita Sjtjerbakov, vänsterback (Toros Neftekamsk, VHL)

Det finns gott om variation i åsikterna om Sjtjerbakov i de olika rankingarna. Jag tror att han antingen går sent i första rundan eller tidigt i den andra. Den 196 centimeter långa backen inledde säsongen i KHL men har främst spelat i den ryska andraligan sedan slutet av september. Han är stark, men rör sig också bra, vilket är viktigt för en spelare i hans storlek.

Sjtjerbakov har definitivt vuxit i mina ögon under de senaste månaderna, särskilt efter att jag sett honom spela bra mot spelare i sin egen åldersgrupp. Hans spel saknar den där spelförståelsen på högsta nivå, och han kommer troligen inte att få mer än en roll som i ett tredje backpar. Men han borde bli pålitlig i en sådan roll.

Om han kan lägga till lite mer offensiv i sitt spel skulle jag vara ännu mer entusiastisk över honom, men alla backar behöver inte vara trollkarlar med pucken – särskilt inte när de är så defensivt stabila som Sjtjerbakov är.

13. Jakub Vaněček, vänsterback (Tri-City Americans, WHL)

Vaněček har legat ungefär på samma plats för mig under större delen av säsongen. Jag gillar hur han alltid är i rörelse tack vare en outtröttlig motor och ett bra övergripande fotarbete. Han gör livet surt för motståndarna genom att plocka bort deras utrymme och tvinga ut dem mot sargen. Vaněček är inte heller dålig med pucken, även om hans beslutsfattande behöver förbättras lite.

Jag gillar hans tvåvägsspel och jag tror att han en dag kommer att kunna kämpa sig till en roll i ett lägre backpar i NHL till framtiden.

14. Maksim Sokolovskij, vänsterback (London Knights, OHL)

Med sina 203 centimeter är Sokolovskij enorm. Ingen kommer att missta Sokolovskij för någon offensiv stjärna – han hade bara åtta poäng på totalt 49 matcher under både grundserie och slutspel – men han är verkligen en skrämmande motståndare i en-mot-en-situationer där han gör det till sin livsuppgift att stoppa dig.

Jag älskade hans spel mot Soo Greyhounds eftersom han gång på gång behövde möta toppforwarden Brady Martin och lyckades för det mesta väldigt bra. Jag gillar verkligen Sokolovskij som en defensiv specialist. Hans brist på offensiv kommer inte att göra honom attraktiv för alla lag, men det faktum att han som back gör det till sitt uppdrag att stoppa spelare till varje pris borde kunna hjälpa honom att nå NHL.

15. William Håkansson, vänsterback (Luleå)

William Håkansson fick inte särskilt mycket istid i JVM, men vi fick se exakt vad han är kapabel av, och det är att stå för ren defensiv energi. Det finns absolut ingen glamour i hans spel. I stället använder han sin stora kropp på 193 centimeter och 94 kilo för att köra över motståndare samtidigt som han är ett konstant irritationsmoment defensivt. Han är dessutom ganska rörlig för sin storlek.

Håkanssons brist på offensiv spelförståelse kommer inte att hjälpa hans draftvärde, men jag kan absolut se honom bli en stabil defensiv specialist i NHL. Han skulle gå högre om han kunde skjuta eller passa som exempelvis Alberts Šmits kan.