NHL 2025/26 – lag för lag: Detroit Red Wings

Följ HockeySverige på

Google news

Detroit Red Wings har inte spelat slutspelshockey på snart tio år. Nu är pressen stor på laget, med legendaren Steve Yzerman i spetsen, att ta klivet. I sin analys av Red Wings undrar Anthony Trudeau om lagets unga kärna med Lucas Raymond och Moritz Seider i spetsen är tillräckligt bra för att bli ett lag att räkna med.

Moritz Seider och Lucas Raymond är spelarna som ska ta Deroit Red Wings till slutspel – men är de bra nog för att göra dem till en utmanare? Foto: AP Photo/Duane Burleson

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Inför NHL-säsongen 2025/26 analyseras samtliga 32 lag. Här: Detroit Red Wings.

Tidigare NHL-genomgångar:

26/8 – Anaheim Ducks: Kan Leo Carlssons lyft ge slutspelsvittring?
27/8 – Boston Bruins: Flopplaget mot ny besvikelse efter märkliga sommaren?
28/8 – Buffalo Sabres: En 14-årig förbannelse som inte ser ut att brytas
29/8 – Calgary Flames: Svenskens ovissa framtid – en distraktion?
30/8 – Carolina Hurricanes: Ska NHL:s mest förutsägbara lag misslyckas igen?
31/8 – Chicago Blackhawks: För mycket press på underbarnets axlar?
1/9 – Colorado Avalanche: Landeskogs hälsa kan bli avgörande
2/9 – Columbus Blue Jackets: Reste sig ur askan efter den fruktansvärda tragedin
3/9 – Dallas Stars: Topplaget som allt faller på mållinjen

Så kan Detroit Red Wings ställa upp 2025/26

Detroit Red Wings säsongen 2024/25

Det kanske inte var ett särskilt hög tröskel att ta sig över, men Detroit Red Wings njöt av sin bästa säsong på flera år 2023/24. Wings var nära att bryta sin långa slutspelstorka med ett dramatiskt mål av David Perron i de slutsekunderna av match 82 mot Montreal, innan Washington Capitals snuvade dem på den åttonde slutspelsplatsen bara ögonblick senare.

Red Wings relativa framgång den säsongen rättfärdigade att man tog tillbaka ett i stort sett oförändrat lag. Problemet? Detroit var inte ett bra lag 2023/24; det var ett hett lag (11,6 SH%) som vann precis tillräckligt många öppna matcher för att hänga kvar i racet under ett svagare år i Eastern Conference. När man försökte spela samma odisciplinerade stil efter att skotturen tog slut 2024/25 blev Wings överkörda och stapplade till ett facit på 13–17–4 innan den dåvarande huvudtränaren Derek Lalonde fick sparken den 26 december.

Veteranen Todd McLellan kom in som ersättare och förvandlade snabbt Red Wings, ledda av den rappe kaptenen Dylan Larkin och stjärnforwards som Lucas Raymond och Alex DeBrincat, till ett potent offensivt lag med en livlig femmannapress. McLellans Wings rusade ut till 17–5–1 mot en rad tuffa Cup-utmanare. Men eftersom laget redan var på efterkälken efter sin skakiga start klarade man inte av en sex matcher lång svacka som inkluderade en tung förlust i Stadium Series mot Columbus Blue Jackets.

Detroit har en stark offensiv kärna i Larkin, Raymond och DeBrincat men verkar inte kunna bygga ett sammanhängande försvar runt Moritz Seider. En del av problemet är materialet som finns tillgängligt på backsidan. Steve Yzermans oförmåga att välja rätt veteranbackar förblir en avgörande brist när den största levande Red Wings-profilen går in på sin sjätte säsong som general manager. Kommer återkomsten av ”Hockeytown”-loggan i mittcirkeln från Yzermans spelardagar att sammanfalla med en efterlängtad renässans, eller blir det bara grym ironi när Lions, Tigers och till och med de länge lidande Pistons drar ifrån Wings på Detroits idrottsscen?


Detroit Red Wings nyförvärv och förluster

Nyförvärv

  • John Gibson, MV
  • James van Riemsdyk, VF
  • Mason Appleton, HF
  • Jacob Bernard-Docker, B
  • Travis Hamonic, B

Förluster

  • Alex Lyon, MV (Buf)
  • Jeff Petry, B (Fla)
  • Petr Mrazek, MV (Ana)
  • Tyler Motte, C (UFA)
  • Craig Smith, HF (UFA)
Blir John Gibson lösningen på Detroits brist på kontinuitet mellan stolparna. Foto: Jessica Alcheh-Imagn Images

Detroit Red Wings anfall

Red Wings föll till 22:a plats i målskyttet förra säsongen (nia 2023/24), men produktionen påverkades av en bedrövlig start (2,6 mål per match) under Lalonde. Det finns fortfarande mycket att gilla med Detroits anfall, som tog sig tillbaka till topp-12 tack vare ett ligaledande powerplay (30,2 %) efter att McLellan tagit över.

Styrkan i Red Wings offensiv, förutom Raymonds (29 PP-poäng, fyra i NHL) och framtida Hall of Famern Patrick Kanes (29 PP-poäng på 72 matcher) insatser i numerärt överläge, är sambandet mellan Larkin och Raymond. Duon håller Detroit i framkant(52,65 % förväntad målandel) med toppklassig skridskoåkning och skicklighet. Larkin hade en sämre säsong enligt sina mått (30 mål, 70 poäng), och Raymond skulle fortfarande kunna skjuta mer (27 mål på 14,1 % skotteffektivitet), men deras kedja har konsekvent producerat på hög nivå trots tuffa defensiva uppdrag.

Efter en framgångsrik period på Larkins vänsterkant avslutade Marco Kasper säsongen med en formtopp (nio mål, 14 poäng på 24 matcher) när en skada på Andrew Copp öppnade en plats mellan de före detta Chicago Blackhawks DeBrincat och Kane i andrakedjan. Kasper har arbete kvar i tekningscirkeln (44,9 %), men det finns få spelare som visar lika mycket offensiv potential och fysisk edge vid 20 års ålder. Den outtröttliga arbetsmoralen hos både Kasper och DeBrincat, en hemmaspelare och lagets bästa målskytt (39 mål), hjälper till att skydda den åldrande Kane i spel fem mot fem.

Veteranen James van Riemsdyk (327 mål i karriären) och den 203 cm långe Elmer Söderblom (fyra mål, elva poäng på 28 matcher) lär tävla om platsen Kasper lämnade på förstakedjan. Söderblom skyddar pucken bra och har ett raketskott, men är fortfarande ganska kantig. van Riemsdyk är å andra sidan ett känt kort men har inte spelat en topp-sex-roll på två säsonger. J.T. Compher, i behov av en nystart efter en tuff andra säsong i Motown (32 poäng på 76 matcher), kan också vara ett alternativ där.

Red Wings lutar sig tungt på Mo Seider för poängproduktion från blålinjen. Han kan få viss intern hjälp om Simon Edvinsson äntligen får powerplaytid efter en stark debutsäsong (30 poäng i spel fem mot fem, delad 23:a bland NHL-backar).

Marco Kasper har börjat växa in i NHL-kostymen. Foto: Rick Osentoski-Imagn Images

Detroit Red Wings försvar

Efter att Yzerman oförklarligt gjort sig av med Jake Walman (40 poäng, 22:46 istid i snitt för SJ/EDM) och Olli Määttä (19:55 i snitt för UTA) från en redan övermatchad backuppsättning 2023–24, slutade Red Wings bland de tolv sämsta i försvarsspelet och sist i boxplay (70,1 %, sämst i NHL). Ändå finns det några byggstenar på denna splittrade blålinje.

Seider har varit anmärkningsvärt konsekvent under hela sin karriär. Tysken har aldrig missat en match, aldrig snittat under 22:22 minuter och aldrig bokförts för färre än 151 tacklingar, 161 skottblockar och 42 poäng. Som högerfattad back som kan åka skridskor, tacklas och producera poäng, loggade Seider mest istid mot ”elitmotstånd” av alla spelare 2024/25 enligt Puck IQ. Om det finns något frågetecken kring den 24-årige backen är det att han aldrig exploderade in i superstjärnestatus och Norris-diskussioner efter sin Calder-vinnande rookiesäsong. I Detroit finns oro för att om han fortsätter ta alla tuffa uppdrag kan de finstilta delarna av hans spel stagnera.

Seider fick viss hjälp förra året i form av Edvinsson, som på liknande sätt slog igenom som en stor, minutätande tvåvägsback (31 poäng, 21:07 istid på 78 matcher). Edvinsson och Seider var dynamit tillsammans, och Red Wings vann sina fem-mot-fem-minuter med 20–12 mot motståndarnas bästa. Utan en annan back som kan driva ett backpar gjorde dock McLellan det tuffa valet att sära på sina två bästa hästar inför slutspurten.

Veteranen Ben Chiarot och rookiebacken Albert Johansson kompletterade resten av en toppfyra i behov av förändring. Chiarot är en ärlig spelare som skyddar målet bra, men han vore bättre som en fjärde- eller femteback i det här skedet av karriären. Den lättviktige Johansson (76 kg) är en ansvarstagande spelare som håller nere händelserna, men såg mer ut som en tillfällig lösning än ett långsiktigt alternativ på sin ovana högersida.

Simon Edvinsson är på väg att bli Detroits toppback jämte Moritz Seider. Foto: Paul Sancya/AP Photo/Alamy

Detroit Red Wings målvakter

Om man bortser från det bedrövliga boxplayspelet var Detroits målvakter inte alls så dåliga förra säsongen. Även efter åtta tuffa starter från Ville Husso slutade Wings elva i räddningsprocent i spel fem mot fem. Problemet var snarare bristen på kontinuitet. Den 37-årige Cam Talbot ledde laget med 43 starter, men skador på både honom och förstemålvaktsreserven Alex Lyon tvingade Red Wings att använda fem olika målvakter under säsongen.

Yzerman hoppas att trejden som tagit in veteranmålvakten John Gibson ska stabilisera målvaktssituationen, som varit i gungning sedan Jimmy Howard lade av. Efter fem år där han pepprats med skott bakom några usla Anaheim Ducks-uppsättningar visade Gibson äntligen livstecken förra säsongen (2,77 GAA, .911 SV%). Oavsett om Gibson verkligen är ”tillbaka” efter sin bästa 29-matchersperiod på ett halvt decennium är han en arbetshäst (sju säsonger med 50+ starter), med en NHL-golv (.910 i karriären) och några år kvar i benen vid 32 års ålder.

Talbot är tillbaka för ännu ett år i Motown och var en nettovinst för Red Wings 2024/25 trots vissa skakiga perioder. Den välbereste veteranen har startat starkt i var och en av de tre senaste säsongerna, bara för att sedan tappa efter årsskiftet. Med Gibson i laget borde Talbot kunna hålla sig fräschare längre och mer sannolikt fylla rollen som en meriterad backup än en delad förstemålvakt.


Detroit Red Wings tränare

McLellans återkomst till Red Wings, där han var assisterande tränare åt Mike Babcock 2005–08, gick så bra som man kunde ha förväntat sig med tanke på de överväldigande oddsen mot laget. Han ledde Detroit till ett facit på 26–18–4 (motsvarande 95,6 poäng på en hel säsong) mot hårt motstånd, efter att Lalonde slarvat bort den enklare delen av spelschemat. Det blir inte enklare i oktober, då Detroit ställs mot båda konferensfinalisterna och bara tre icke-slutspelslag på tolv matcher.

För McLellan blir det avgörande att överleva den tuffa inledningen med ett respektabelt facit för att övertyga Yzerman om att satsa på spelartruppen inför trade deadline. McLellan kan ha väckt liv i offensiven förra säsongen, särskilt i powerplay, men han har fortfarande inte materialet för att återskapa den brutala forecheck han stod för i San Jose eller det tajta neutralzonsspel han implementerade under sin senaste tid i LA.

I övrigt stannar Alex Tanguay kvar som ansvarig för powerplay, som slutade fyra i ligan (27 %). Det gör även Trent Yawney, som kom in förra säsongen och varit McLellans defensivcoach i stora delar av hans tränarkarriär. AHL Hall of Famer Michael Leighton tar över målvaktsträningen efter tre säsonger på andra sidan floden med OHL-laget Windsor Spitfires.

Todd McLellan
Detroit blev snabbt bättre under Todd McLellans ledning.
Foto: Jose Juarez/AP/Alamy

Detroit Red Wings rookies

Red Wings har fortfarande massor av högklassig talang i pipelines, även efter att Kasper och Johansson tagit steget upp. Men framgången med deras långsamma utvecklingsmodell (Kasper, Edvinsson och Seider tillbringade alla två eller fler proffssäsonger utanför NHL innan debuten i Detroit) innebär att toppnamn som Axel Sandin Pellikka och Michael Brandsegg-Nygård inte lär få särskilt mycket istid i NHL den här säsongen.

Det finns dock flera spännande spelare som borde tvinga sig in i NHL-bilden, och närmast till hands är sannolikt Carter Mazur. Mazur, 23, spelar en tung tvåvägsstil och hann dra på sig Winged Wheel-tröjan för några byten förra säsongen innan en överkroppsskada satte stopp för året. Han kan arbeta sig in i en energikedja i fjärdelinan.

Till skillnad från Mazur skulle den tidigare niondevalda draftspelaren Nate Danielson må bättre av att logga stora minuter i AHL-laget Griffins än att sitta fast i en fjärdekedja i NHL. Men kan Kaspers framgång i topp sex, som en fysiskt mogen tvåvägsforward, övertyga Yzerman om att ta av stödhjulen från Danielson lite tidigare? Hans 39 poäng i AHL är fyra fler än Kasper hade efter 71 matcher, och platsen Kasper lämnar vakant i förstakedjan står fortfarande helt öppen.

Sebastian Cossa var All-Star i sin andra säsong för Griffins och är näste man upp i målet om någon av veteranerna ovanför honom i djupet skadas. Ju längre han dominerar i AHL, desto smidigare blir övergången för den 198 cm långe 22-åringen när han väl får chansen i NHL.

Axel Sandin Pellikka kan räkna med spel i AHL den här säsongen
Foto: Ola Westerberg/Bildbyrån (Montage)

Tre heta frågor för Detroit Red Wings

  1. Är hjälp på väg?
    Yzerman kommer inte att använda sina draft- och talangresurser om han inte är säker på att ett sådant drag kan göra Wings till en topputmanare. Hans draftfokuserade ”Yzerplan” har alltid krävt tålamod, men till och med kapten Dylan Larkin har blivit frustrerad över Yzermans ovilja att hjälpa truppen på kort sikt. Med fler lovande unga spelare än det finns platser i uppställningen – vore det verkligen så farligt att snabba på processen lite? Red Wings kommer aldrig vinna tillräckligt för att ”förtjäna” en deadline-satsning från Yzerman medan Seider och Edvinsson tvingas släpa runt på en backuppsättning fylld av hans free agent-misstag.
  2. Är Raymond och Seider spelare som kan vinna Stanley Cup?
    Red Wings kanske rör sig framåt i snigelfart, men de har förbättrats. Det innebär att huvuddelen av Yzermans mest betydelsefulla draftval redan är gjorda. Det råder ingen tvekan om att han är en utmärkt talangscout, men väcker det oro i Hockeytown att Raymond och Seider är så långt före alla andra unga spelare i organisationen, möjligen med undantag för Edvinsson? Båda är fantastiska unga spelare, men de skulle behöva ta ytterligare ett kliv om de ska vara de främsta stjärnorna i nästa Red Wings-lag som vinner.
  3. Finns det ens en slutspelsplats?
    Det kan inte ha känts bra för Wings att se Montreal Canadiens, vars ombyggnad började ungefär fem säsonger senare än deras, knipa den sista wild card-platsen. Montreals kärnspelare är yngre än Larkin och DeBrincat (om inte Seider och Raymond), och laget har visat en vilja att plocka in etablerade namn som Noah Dobson och Patrik Laine för att påskynda sin utveckling. Ottawa Senators rebuild gick parallellt med Detroits under en tid, men även de drar ifrån nu när de fått stabilt ledarskap på plats; Ottawa slutade sjua i East, bara en poäng bakom de blivande Stanley Cup-mästarna Florida Panthers. Med Montreal och Ottawa på uppgång, och Florida och Tampa Bay cementerade i topp tre – var exakt ska Detroit ta sig in i ett slutspel i en så trång Atlantic Division?
Dylan Larkin och Patrick Kane blir viktiga för Red Wings offensiv. Foto: Bildbyrån/Imagn Images

Förutsägelse för Detroit Red Wings 2025/26

Red Wings har skäl till optimism. Deras forwardsuppsättning kan överträffa förväntningarna, särskilt om Kasper blommar ut som andracenter. McLellan var den bästa och mest meriterade tränaren på marknaden när Yzerman anställde honom. Detsamma kan sägas om Gibson bland målvakterna som fanns tillgängliga i somras. Ändå är det svårt att sätta sitt hopp till ett Detroit-lag som fortfarande väntar på minst en beprövad NHL-back framför lag som redan ser relativt kompletta ut på pappret. Yzerman kan fortfarande slå till för att värva Rasmus Andersson eller Mario Ferraro innan jul, men det skulle vara ovanligt för honom. Om han inte gör det kommer Red Wings sluta på runt 90 poäng igen, medan torkan fortsätter.


Detroit Red Wings trupp 2025/26

Source: Detroit Red Wings @ Elite Prospects

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: