Idag: Luleå. “Var står han? Mycket kan egentligen kokas ned till just den frågan” Har byggt om backsidan: “En av de mest intressanta” Siffrorna som visar Omarks brutala betydelse. “Då undrar jag om han får behålla jobbet” “Han kan bli årets Pontus Andreasson” Så kan de ställa upp. Tabelltipset. {{ PAYWALL LIMIT }} SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler: 1 = Oprövad/På gränsen till SHL-klass 2 = Okej SHL-spelare 3 = Bra SHL-spelare 4 = Riktigt bra SHL-spelare 5 = En spelare på hög Europanivå MÅLVAKTER Snittbetyg: 3,0 Kommentar: Var står ? Mycket av Luleås säsong kan egentligen kokas ned till just den frågan. Var förra säsongen ett olycksfall i arbetet? Eller har den normalt sett så stabila målvakten börjat se en liten dalande kurva på karriären? Jag är tämligen övertygad om att det var det första alternativet. Ett olycksfall i arbetet. Som delvis nog kan härledas till den körtelfeber han drabbades av i januari och sedan spelade med i flera månader. Jag kan inte påstå att jag blev chockad när jag fick beskedet att han hade drabbats av en sjukdom. Redan i min efter säsongen-analys, alltså innan vi fick beskedet om hans körtelfeber, skrev jag bland annat att Joel Lassinantti “såg trött ut”. Med facit i hand var det inte så konstigt att han gjorde det. Men även utan körtelfebern hade stjärnan det jobbigt. Som allra tyngst var det från den 20:e december, då han efter tre raka matcher utan insläppt mål släppte in fyra kassar mot Örebro. Sen följde sex insläppta mot Örebro, två insläppta (och förlust) mot Skellefteå, tre insläppta (på 14 skott) mot Leksand, ett insläppt mot Timrå, fyra insläppta mot Frölunda (på 14 skott), fyra insläppta mot Färjestad och fem insläppta mot Oskarshamn. Mellan 20:e december och 19:e januari släppte han in 3,8 mål per match och räddade 83,2 procent av skotten. Det var då som , efter att ha varit i frysboxen och i princip bara fått spela i CHL, klev in och tillfälligt tog över förstaspaden. Mot slutet av säsongen hittade som bekant Lassinantti formen igen, och visade att han fortfarande håller måttet. Från den 21:a februari hade han en räddningsprocent på 92,6 och han släppte bara in 1,6 mål per match. När vi summerade säsongen var dock bara Brynäs sämre än Luleå när det gäller räddningsprocenten. Både Ward och Lassinantti hade en toppnivå som var väldigt hög, men också en bottennivå som få andra målvakter hade i serien. Luleå går nu in med samma målvaktspar som förra säsongen, och även om jag utgår från att båda kommer vara bättre än förra säsongen så rankar jag dem inte bland seriens bästa par på förhand. Jag sänker också Lassinanttis betyg från en given femma till en fyra, just med tanke på att han trots allt kommer från en tuff säsong där han inte ens räddade 90 procent av skotten. Något som han aldrig varit nära förut. När jag sitter här om ett år och skriver den här texten tror jag att jag har Lassinantti som en femma, och Ward som en trea. Men här och nu får de nöja sig med en fyra och en tvåa. Lassinantti & Ward. Foto: Bildbyrån. BACKAR Snittbetyg: 3,29 Kommentar: Luleå har en helt annan karaktär på backsidan den här säsongen. , , och har lämnat. Allard, Hardegård, Jansson och Laaksonen har anslutit. På förhand måste man säga att backsidan ser ut att vara något svagare än ifjol, men det finns ändå mycket att gilla. Hardegård är en beprövad SHL-back som nog får ta “Engsund-rollen”. Han är inte riktigt lika bra som Engsund nu, men han är fyra år yngre och därför på många sätt den bästa ersättaren man kunde hitta inom SHL. Han kommer också från karriärens bästa säsong, och är tydligt på väg uppåt i sin karriär. Det känns som en smart värvning. är också en intressant rekrytering. Han var galet bra i JVM men glänste inte på samma sätt i Södertälje. Sett till att han trots allt är förstaårssenior så kan vi utgå ifrån att han kommer ta både ett och två (kanske tre) kliv den här säsongen. När säsongen väl lider mot sitt slut skulle jag bli förvånad om han inte åtminstone är inne på sex backar. Och vem vet, kanske väljer Luleå att spela honom ihop med för att få honom att bli en ny eller . Båda de har ju tagit jättekliv när de spelat tillsammans med “lagpappan” Gustafsson. För att få en balans mellan höger- och vänsterskyttar har jag dock placerat Gustafsson med nye Laaksonen, för att skola in honom i SHL. Men när Allard är skadad har Luleå bara sex backar, och då borde Jansson kunna få en hel del spelatid med Gustafsson. På tal om Sellgren vände han ju hem till Sverige inför förra säsongen som en given toppspelare i ligan, tänkte nog de flesta. Jag satte en femma i betyg och såg framför mig hur han återigen skulle vara en viktig kugge i landslaget. Men Sellgren kom aldrig riktigt in i säsongen. Han var både en och två nivåer under den, visserligen höga, ribba jag hade lagt upp åt honom inför säsongen. Han var helt enkelt en besvikelse, precis som så många andra var i Luleå. Han snittade 21 minuters istid per match, så han fick verkligen chansen att spela sig i form, men han lyfte aldrig riktigt. Han var, tyvärr, inte nära s nivå och det skadade Luleå ganska rejält. Men han är alltjämt ung, 25 år, och o den nybyggda backsida Luleå trots allt har kommer han få alla chanser att sluka mycket istid även kommande säsong. vet jag inte mycket om. Han inleder dessutom säsongen på skadelistan. Däremot ser jag fram emot att få se Oskari Laaksonen. För ett par år sedan gjorde han en del poäng både i Finland och i AHL, och kanske, kanske kan han bli något som liknar en ersättare till landsmannen ? Jag har svårt att se att han ska vara lika bra, men när jag ser Luleås backsida ifjol jämfört med i år så är det kanske Laaksonen som ändå ska försöka ta Honkas roll, även om Honka såklart hade en ännu större offensiv uppsida. På sikt gissar jag att Luleå gärna ser att Ludvig Jansson kan ta en roll som i alla fall liknar Honkas. Men det är i alla fall en säsong bort. Luleå har en av de mest intressanta backsidorna i ligan även i år. Men det vill till att Jesper Sellgren är bättre än ifjol, att Marcus Hardegård fortsätter sin positiva utvecklingskurva, och att egentligen alla nyförvärv blir lyckade. Det finns en del frågetecken, men det positiva väger ändå över. Framför allt har man ju en åldersstruktur som känns i det närmaste perfekt, med 34-årige Erik Gustafsson, fem stycken mellan 24 och 27 år och så den 19-årige Ludvig Jansson. De har dessutom tre rajtare och fyra leftare. Blir Oskari Laaksonen spelaren Erik Gustafsson tar under sina vingar? Foto: Bildbyrån FORWARDS Snittbetyg: 2,86 Kommentar: Ni minns ju hur snacket gick för ett år sedan. Då var den enda nya forwarden. Han blev ingen “hit” i SHL. Sen värvades in under säsongen, men han kom skadad och gjorde bara tolv matcher innan han ådrog sig en ny skadad och så var den säsongen över. tror jag redan folk i Luleå har glömt bort. Ett så litet avtryck satte han. Precis som på backsidan har Luleå byggt om ganska rejält, och här har man verkligen rättat till fjolårets misstag. har kommit in, som en typisk Luleåvärvning. Men annars är det tydligt att det är ett nytänk från “Skuggan” Nilssons sida. och är två nyförvärv som påminner om de rekryteringar man gjort på backplats. Det är två spelare i fin ålder (23 och 22) som är inne på en spännande resa och fortfarande kan bli ett par nivåer vassare än de är nu. Det är två spelare som jag verkligen hoppas att Luleå verkligen ger chansen till. Pasic har ju varit uppe och försökt i SHL tidigare, men då inte fått det att lossna. Nu kommer han in till ligan efter att ha varit en etablerad toppspelare i HockeyAllsvenskan. Det känns lite som att det är lite “make it or break it" för honom. Lyckas han inte i Luleå heller kan SHL-tåget ha gått för den här gången. Då kan han bli en av alla de svenskar som får en karriär i Finland eller Tyskland i stället. David Lilja är jag nästan säker på kommer lyckas i SHL om han bara får lite tid. Han hade kunnat spela i SHL redan förra säsongen, får jag en känsla av. Det kan faktiskt bli årets “”. Och på tal om Andreasson. Han och är äntligen tillbaka i Luleå igen. Det är egentligen där hela Luleås nyckel ligger. Luleå gjorde förra ssäsongen bara 117 mål, vilket var 14 färre än Leksand som var näst sämst. Det var också deras målmässigt sämsta säsong på 25 (!) år. Luleå gjorde också minst mål av alla i lika styrka. Året dessförinnan gjorde man 161 mål, vilket var deras högsta notering på 15 år. Jag säger inte att allt hade att göra med Andreasson och, framför allt, Omark - men mycket kan naturligtvis kopplas till att man tappade två toppspelare i ligan och ersatte dem med en föredetting som Komarov och en skadad spelare som Kempe. Både fem mot fem-produktionen och powerplay-procenten gick ned rejält. De var fjärde bäst i PP för två säsonger sedan - tredje sämst ifjol. gjorde en kanonsäsong och var en toppspelare i ligan vad gäller produktionen i fem mot fem. Han landade totalt på 31 poäng. Men för att sätta det i perspektiv gjorde Linus Omark 32 poäng på säsongens 22 sista matcher säsongen dessförinnan. Alltså, fler poäng på knappt halva säsongen än vad någon i Luleå gjorde på hela säsongen. Det förklarar ju hur vansinnigt bra Omark var, och hur otroligt mycket hans närvaro i laget kommer betyda till kommande säsong. I min värld är han och ligans bästa värvningar. Och återfinner han och Andreasson sin kemi från 2022 kommer Luleå bli ett lag att räkna med. Även breddmässigt har Luleå det bra ställt. Bakom Andreasson och Omark finns inga offensiva storstjärnor, men Tyrväinen, Shinnimin, Connolly, Eklind och Berglund är “du vet vad du får”-spelare. Tillsammans med de övriga nyförvärven + den allt mer svårbedömde har Luleå en mycket spännande forwardssida. En betydligt bättre balanserad och “trovärdig” sådan än man hade ifjol, då man förvisso också hade många bra SHL-spelare men knappt någon som kan sättas i kategorin “väldigt bra”. Det som möjligtvis oroar är ju den där skadan på Mario Kempe. Han börjar trots allt komma upp i åren och har inte spelat speciellt mycket hockey sedan starten av 2022. Kan han komma tillbaka och verkligen bli en faktor i SHL? Där är jag tveksam. När jag kollar på Luleås forwardssida hade jag gärna sett att man hade en “”-typ i andrakedjan, i stället för en åldrande Kempe. Men han får gärna motbevisa mig. En given toppkedja på förhand. Foto: Bildbyrån Totalbetyg: 9,15 Summering Under stora delar av förra säsongen vilade ett reellt kvalhot över Luleå. Med det i åtanke får man säga att det trots allt var bra gjort att gå till kvartsfinal. Det räddade, åtminstone litegrann, hedern. Samtidigt hade man närmare till kval än till en topp sex-placering, och det är naturligtvis inte godkänt för ett lag som var i final året dessförinnan. Luleå kommer naturligtvis vara bättre i år. Lik förbaskat hamnar de bara nia i mitt tips. Man är dock ett av de nio lag som jag tjatat om i näst intill samtliga analyser, som har chans att gå långt i slutspelet och kanske rent av utmana om SM-guldet. Det finns så mycket jag gillar med det här laget. Målvaktssidan har jättehög potential, backsidan är väldigt bra byggd även om den är svagare än ifjol, och forwardssidan är förstås klart, klart bättre än den var förra säsongen. Och bara för att understryka hur jämnt det är i min tabell: Hade jag gett Joel Lassinantti en femma i stället för en fyra hade Luleå varit uppe på en fjärdeplats i min snitt-tabell. Även om förra säsongen var ett haveri, och man gick back med osannolika 26 poäng jämfört med säsongen dessförinnan, var Luleå i vanlig ordning starka defensivt. Bara finallagen Skellefteå och Växjö släppte in färre mål. Detta trots att Joel Lassinantti var något sämre än vanligt. Det gör att det liksom blir svårt att sitta och peka finger år Thomas “Bulan” Berglund och hans stab. Den stora kritiken måste riktas mot den sportsliga ledningen, med “Skuggan” Nilsson i spetsen. “Bulan” satte sitt sedvanliga grundspel, men man hade inga den offensiva kvalitén för att kapitalisera på det. Man kom inte in på insidan och hade svårt att skapa målchanser. Nu har man som sagt en skickligare forwardssida, med spelare som kan göra saker på egen hand. Däremot har man nog en något oskickligare backsida, vilket naturligtvis kan komma att påverka offensiven negativt. “Bulan”. Foto: Bildbyrån Luleå har värvat en del spelare som inte spelat i SHL tidigare, och det är extremt viktigt att man prickar rätt där. Inte minst för “Skuggan” Nilssons egen skull. Låt säga att ett par, tre av Laaksonen, Allard, Jansson, Lilja, Pasic och Zdráhal floppar…då undrar jag om Nilsson får behålla jobbet. Förra säsongens haveri på värvningsfronten gör att den där höga status han gett sig själv efter flera fina säsonger mer eller mindre raderas. Ett nytt fiasko, direkt efter det förra, skulle inte se bra ut. Luleå är som sagt nia i min tabell, men det känns en aning för lågt. Jag tror i ärlighetens namn att det här är ett lag för topp-sex. Och jag ser dem som en starkare guldkandidat än flera av lagen de har före sig även om jag inte ser dem som favorit. De har inte ett lika bra lag som säsongerna 19/20 eller 21/22, då man “borde” ha vunnit SM-guld - men jag skulle bli djupt chockad om man är indragna i någon sorts bottenstrid den här säsongen. Det man nu också gjort, via sin fina Silly Season, är att man gett sig en betydligt större chans även långsiktigt. Spelarna är som sagt i “rätt” ålder (med undantag för 36-årige Omark) och den enda farhågan jag ser på sikt är ju att någon av de yngre spelarna skulle få NHL-kontrakt. Men får man det - ja, då är det ju ett bevis för att Luleå trots allt prickat rätt i sina värvningar. Ifjol var Luleå laget som gick back med flest poäng. Jag skulle bli förvånad om man inte är det laget som går plus med flest poäng den här säsongen. Så kan de ställa upp Målvakter: Lassinantti (Ward) Backpar: Gustafsson - Laaksonen Allard – Sellgren Hardegård - Själin (Jansson) Kedjor: Andreasson – Tyrväinen – Omark Kempe - Connolly - Pasic Zdrahal - Lilja - Shinnimin Eklind – Berglund – Emanuelsson (Nikupeteri, Kant) Tabelltipset --------------------------------------- Luleå – 9,15 i snittbetyg ---------------------------------------- ----------------------------------------- TV: ”Då ska vi börja ifrågasätta om de är rätt personer”
