Därför kan Ivar Stenberg sjunka i NHL-draften

Trots att Ivar Stenberg länge har betraktats som en stark utmanare till Gavin McKenna att gå etta i NHL-draften 2026 kan han komma att sjunka. Detta på grund av att San Jose Sharks har andravalet i draften. Deras behov av unga backar gör att Stenberg inte kan vara säker på att gå som tvåa, skriver Steven Ellis.

Inget lag förbättrade sin position inför NHL-draften 2026 mer än San Jose Sharks.

Sharks var från början placerade som nia i draftordningen, men klättrade sju placeringar och fick till slut andravalet. Därmed sitter klubben nu med sitt fjärde topp fem-val i rad. Under den perioden har de draftat Will Smith (2023), Macklin Celebrini (2024) och Michael Misa (2025), samtidigt som organisationens framtid förändrats totalt. Då ska man inte heller glömma valet av Sam Dickinson som elfte spelare 2024.

Sharks hade sannolikt varit överlyckliga även med niondevalet. Då hade de kunnat få en kvalitetsback som Alberts Smits eller Daxon Rudolph. Men med andravalet får de – åtminstone i teorin – en bättre spelare, och potentiellt även betydligt större huvudbry under den kommande månaden.

Och ärligt talat är det ett ganska bra problem att ha. Om Toronto Maple Leafs väljer Gavin McKenna som etta måste Sharks bestämma sig för om de ska drafta nästa bästa forward, någon av de främsta backarna – eller kanske till och med trejda bort valet för att få mer omedelbar hjälp.

Låt oss bryta ned San Joses alternativ:

Drafta Ivar Stenberg

Ivar Stenberg toppade vår draftranking i halvtid under säsongen – och det av goda skäl. Den svenske högeryttern är stark med pucken, har ett fantastiskt skott och besitter den kanske näst bästa speluppfattningen i hela draften efter McKenna. Stenbergs poängproduktion sjönk ju längre säsongen gick, men han stod ändå för en av de bästa säsongerna av en U19-spelare i modern SHL-historia.

Stenbergs offensiva tak kanske inte är lika högt som McKennas. Men om man söker en spelare som är stark i fler delar av spelet är Stenberg det bästa valet. Majoriteten av scouterna ser fortfarande Stenberg som draftens näst bästa spelare – och betydligt närmare förstaplatsen än tredjeplatsen. Om Sharks enbart går efter principen ”bästa tillgängliga spelare” borde Stenberg vara svaret här.

Om jag ska gissa kommer Sharks att följa Stenberg extra noggrant under hockey-VM, förutsatt att han tar plats i den slutliga truppen. Han har varit mycket bra under de senaste träningsmatcherna, vilket stärker hans aktier. Han lär få en roll längre ned i laget, men med ett års SHL-erfarenhet i ryggen borde han kunna smälta in väl bland alla etablerade proffs. Om Stenberg gör ett monster-VM – blir det då helt enkelt för svårt för Sharks att tacka nej?

Drafta Chase Reid/Carson Carels/Keaton Verhoeff

Positionsmässigt behöver Sharks en back mer än någonting annat. De missade chansen att få Matthew Schaefer för ett år sedan, och de vill sannolikt inte behöva hamna i diskussionerna kring Landon DuPont nästa år heller.

Sam Dickinson är den stora framtidsbacken med potential att spela i första backparet. Eric Pohlkamp var en av collegehockeyns största profiler och ser redo ut att slåss om en ordinarie plats redan nästa år. Luca Cagnoni är spännande, men liten med sina 175 centimeter. Leo Sahlin Wallenius är intressant, men ser snarare ut som en framtida tredjeparback. Det är ett okej djup – men därefter tunnar det ut snabbt. Därför kan ytterligare en topp fyra-back bli avgörande för Sharks framtid.

Om Sharks ska få ut en riktig kvalitetsback från första rundan kan det här vara klubbens sista stora chans att göra det.

Det främsta alternativet är Chase Reid från OHL-klubben Soo Greyhounds. Han var lysande i JVM med USA, där han stundtals användes som lagets försteback. Reid är en utmärkt skridskoåkare, har en stark fysik med sina 188 centimeter och är involverad över hela isen. Dessutom spelar han med ett enormt självförtroende.

Flera scouter har nämnt Reid som en legitim kandidat till förstavalet tack vare hans skicklighet med pucken och tävlingsinstinkt. Samtidigt går det att argumentera för att OHL inte är lika stark som tidigare eftersom många äldre spelare numera går till NCAA tidigare.

Den stora frågan är dock om Sharks verkligen ser Reid som en äkta nummer ett-back. För när man väljer en back som tvåa i draften måste man vara helt säker på att det är en spelare som kan förändra en hel organisation. Reid kan vara den enda backen i årets draftklass med den potentialen, även om både Carson Carels och Keaton Verhoeff också har hyllats som topp fem-talanger under året.

Om Reid inte är rätt spelare – väljer de då någon av de andra?

Carels var en riktig arbetshäst den här säsongen. Han var inte bara en av de bästa unga backarna i WHL, utan en av de bästa backarna i hela CHL. Han är kraftigt byggd, men frågan är om han kommer vara tillräckligt fysisk på nästa nivå.

Sedan har vi Verhoeff, som gick till NCAA redan som 17-åring. Det fanns växtvärk, absolut. Men som 193 centimeter lång back med bra rörlighet och ett starkt tvåvägsspel har Verhoeff en mycket ljus framtid.

Just nu känns det som att om Sharks väljer en back så blir det Reid. Men är det verkligen det bästa beslutet? Det är frågan som kan bli värd många miljoner dollar per år.

Trejda bort valet

Mike Grier sa till reportrar under tisdagskvällen att han ”alltid är öppen för att lyssna på vad som finns där ute”. Om Sharks skulle trejda bort andravalet skulle det inte bara vara extremt attraktivt – det skulle också kosta enormt mycket att få.

Att klättra sju placeringar är som att hitta pengar på marken för en organisation som tog tydliga steg framåt den här säsongen och visade att de kan mäta sig med topplagen.

Även med Michael Misa och Jaroslav Askarov etablerade som ordinarie NHL-spelare den här säsongen – framför allt Misa under andra halvan – har Sharks en av hockeyvärldens starkaste talangpooler. Fokus måste ligga på att fortsätta utvecklas, och andravalet är utan tvekan klubbens mest värdefulla tillgång.

Det är svårt att bedöma marknaden just nu, men ett draftval av den här magnituden skulle absolut kunna ge tillbaka åtminstone en etablerad toppback.

Det skulle krävas en enorm retur – och kanske skulle ett paket med ytterligare en lovande prospect kunna maximera värdet. Det svåra är dock att hitta rätt lösning. Dougie Hamilton, Darnell Nurse, Rasmus Ristolainen och Pavel Mintjukov var några av namnen som ryktades vara tillgängliga inför NHL:s trade deadline. Vi får se vad som händer, men det lär inte saknas klubbar som ringer Grier angående draftvalet.

Vad borde de göra?

När man väljer så här högt i draften bör man alltid ta den bästa tillgängliga spelaren. En klubbs långsiktiga behov förändras över tid, och att ha många högklassiga tillgångar i organisationen blir värdefullt även i framtida bytesaffärer. Har man flera skickliga tvåvägsforwards kommer andra lag att vara intresserade.

Den verkliga frågan är dock vem Sharks själva anser är draftens näst bästa spelare.

Är Reid rätt spelare att välja som tvåa – eller borde de försöka lösa backsidan via en trejd? Om svaret är nej, då är Stenberg rätt val. Om svaret är ja, då är en back lösningen.

Positionsmässigt vore det sannolikt bättre för Sharks att välja en back. Men eftersom laget är på väg uppåt måste beslutet vara rätt även långsiktigt – och alla scouter verkar inte helt övertygade om någon specifik back i årets draftklass.

Det bästa svaret vore att drafta en back.

De måste bara vara helt säkra på att de väljer rätt sådan.