DOKUMENT: 40 år sedan Pelle Lindberghs dödskrasch

Han var regerande Vezina Trophy-vinnare och således en av världens bästa ishockeymålvakter. Men den 10 november 1985 inträffade det ofattbara: Pelle Lindbergh kraschade med sin lyxbil – och dagen efter var han död. I ett stort dokument kartlägger vi Lindberghs karriär och tragiska livsöde.

Pelle Lindbergh föddes den 24:e maj 1959. Han hade Hammarby IF som moderklubb och kom upp i A-laget redan som tonåring, under andra halvan av 1970-talet. Lindbergh spelade för klubben i division 1, motsvarande dagens HockeyAllsvenskan och var tidigt ansedd som en av Sveriges mest talangfulla målvakter.

Han spelade bland annat trippla (!) Junior-VM, och redan under tiden i Hammarby blev han dessutom målvakt för Tre Kronor. Under VM 1979, när han fortfarande var junior var han Sveriges givna förstemålvakt, när landslaget knep ett brons. Och året därpå var han etta i konkurrens med Wille Löfqvist vid OS i Lake Placid.

Men då stod Lindbergh inte längre i Hammarby. Då hade han till sist valt att ta klivet upp til Elitserien – för spel med ärkerivalen AIK. Detta trots att han då hade draftats av Philadelphia och hade möjligheten att flyga över Atlanten.

Gunnar Lejdborg var ordinarie förstamålvakt fram till och med säsongen 1979/80, då han petades av Lindbergh.

– Det var tufft eftersom det blev en ny situation. Samtidigt var det väldigt bra eftersom jag hade blivit lite nöjd. Jag tycker att jag hade skött min individuella träning riktigt bra, har Lejdborg tidigare berättat för hockeysverige.se.
– Det jag fick den säsongen i och med att han spelade mycket och jag mindre var att jag tog tag i den fysiska biten som jag kanske slarvat lite med. Det gick ju hela tiden hyfsat så jag hade klarat mig ändå.
– Jag fick ett ”wake up call” att det dyker upp killar som är bättre. Sedan visste alla redan då att Pelle bara var på genomresa. Att han spelade AIK kändes mer som en PR-grej eftersom han hade kunnat åka över till NHL redan inför den säsongen.

Pelle Lindbergh slog igenom i Hammarby

Rolf Ridderwall, som vaktade kassen tillsammans med Lindbergh i Hammarby, fyller i:

– Jag och Pelle umgicks en del på fritiden. Han var stjärna redan då och väldigt duktig. Dessutom ett år yngre än oss andra. Det var ingen lätt situation att komma in där eftersom Pelle var Curre Lindströms grabb lite grann. Dessutom var Pelles pappa materialförvaltare.
– Vinnarskallen som varit väldigt stark hos mig och lite av mitt signum som spelare kanske kommer till en viss del från det här tuffa vid den här tiden. Man fick aldrig någonting gratis. Samtidigt tror jag att det ”tuffsade” till självförtroendet. Hade jag fått samma uppbackning som Pelle hade kanske jag hade haft ett större självförtroende. Fast då kanske jag i stället hade blivit mättare. Sådana avvägningar är alltid svåra att bedöma.
– När jag kom upp i A-laget hade Pelle redan varit med där ett tag. Vi var bara 19 år så vi var verkligen två unga Division 1- målvakter. Jag minns att varje gång jag var på isen var jag supertaggad. Samtidigt var det en väldigt tuff miljö. Tränarna hade inte direkt gått psykologutbildningen på Bosön.
– Sören Holm, en legendar, sa lite förtroligt till mig ”Roffe, det är bara en skillnad på dig och Pelle. Han tar puckarna”.

Ridderwall menar att Lindbergh hade siktet inställt på något större än att spela i Sverige.

– När Pelle blev lite äldre hade han verkligen som fokus på att få komma till Philadelphia. Jämför jag det med hur jag var så var mitt mål att komma upp till juniorlaget. Klart att jag hade en dröm om att spela högre, men jag hade en mycket kortare horisont än vad Pelle hade. Han hade Philadelphia i tankarna jättetidigt. Långt innan han blivit draftad var han grymt målmedveten om att få komma till Philadelphia. 

Pelle Lindberghs flytt till Nordamerika

Som Lejdborg var inne på tidigare i texten blev det bara en säsong i AIK. Hösten 1980 lämnade Lindbergh svensk hockey för spel i Philadelphia Flyers organisation. Det blev en hel säsong i Maine Marriners i AHL, innan han säsongen 1981/1982 debuterade i NHL. Det blev åtta matcher för Flyers den säsongen. Han spelade också två matcher för Tre Kronor i Canada Cup, där han delade på ansvaret med Pekka Lindmark.

Lindbergh tog snabbt marknadsandelar i Philadelphia Flyers lag. Säsongen därpå stod han 40 matcher, flest av de fyra målvakter Flyers hade i spel den säsongen. Han fick också ”Viking Award” – priset som går till Sveriges bästa spelare. Därefter blev det 36 matcher säsongen 83/84. Pelle Lindbergh hade som första svenske målvakt verkligen etablerat sig på allvar i världens bästa hockeyliga.

Men det var säsongen 1984/1985 han verkligen tog klivet till en världsstjärna. Lindbergh vann 40 av 65 matcher. Med det var han bäst. Han hade NHL:s bästa räddningsprocent – 89,9. Han var också finalist till ”Hart Trophy”, priset som går till NHL:s mest värdefulla spelare.

Hockeylivet lekte för världens bäste målvakt.

Han skrev på ett sexårskontrakt med Flyers och var bara i början av vad som hade potential att bli en av de bästa svenska NHL-karriärerna någonsin. Men som alla vet blev det inte så.

Pelle Lindberghs dödsolycka

Den 10 november 1985 hade Lindbergh agerat reservmålvakt åt Bob Froese när hans Flyers besegrade Boston Bruins. Det innebar att laget nu hade tio raka matcher utan förlust. På kvällen efter matchen skulle laget fira materialförvaltaren Jim ”Turk” Evers födelsedag. Pelle, vars sambo Kerstin valde att stanna hemma, tar sin röda Porsche med 565 hästkrafter under huven till Coliseums restaurang och bar där det vankas festligheter med mat och dryck med vänner och lagkamrater.

Klockan 05.30 på morgonen tränger sig Pelles kompis Ed Parvin och hans flickvän Kathy McNeal in i Porschen för hemfärd. Även lagkamraten Rick Tocchet försöker få plats, men utrymmet i den lilla sportbilen räcker inte till. I stället får han sätta sig i en taxi hem, något som kan ha räddat den framtida stjärnforwardens liv. 

Passageraren träder fram – minns dödsolyckan

Tocchet var då en ung rookie i NHL, och idag är han head coach för Flyers. I en nysläppt dokumentär, The Swede of Philadelphia, berättade Tocchet om Lindberghs påverkan på honom.

– Det som hände var tufft. Jag var ung och han var vår stjärnmålvakt. Jag kom in som rookie och där fanns en målvakt som alla bara gillade. Han var så bra mot oss unga killar. Man kunde inte tro att det som hände var sant. Det påverkade mig verkligen.

Ja, det som hände känner nog alla till vid det här laget.

På Somerdale Road i Vorhees, New Jersey, kör den röda Porschen av vägen in i en trappa vid en mur. När räddningspersonalen anländer slutar Pelle andas. Man får igång andningen igen på sjukhuset, men Pelle Lindberghs skador är så pass omfattande att man tvingas placera honom i respirator innan läkarna efter ett dygn inser att det inte kommer att gå att rädda livet på världens just då bästa målvakt.

Kathy McNeal, som var en av de två passagerarna som satt med i bilen, har i dokumentären The Swede of Philadelphia för första gången berättat om olyckan.

– Rätt vad det är ser jag en vit mur komma närmare och närmare. Då tittade jag på Pelle och sa ”Det är en vit mur, det är en vit mur!”. Det var märkligt. Jag tittade direkt på honom, och jag vet att han hörde vad jag sa. Jag förstår inte varför han inte svängde.

Det visade sig efter olyckan att Lindbergh hade kört den röda Porschen alldeles för fort – och med alldeles för mycket alkohol i blodet. Dessutom hade han inte använt säkerhetsbälte.

De två passagerarna överlevde. Inte Pelle Lindbergh. Dagen efter kraschen, den 11 november 1985, efter stängs respiratorn av då hjärnskadorna anses för allvarliga. 11 november 1985 kom att bli ett av de mörkaste datumen i svensk ishockeyhistoria.

Thomas Erikssons chock: ”Helt overkligt”

Per-Erik Eklund spelade i Philadelphia Flyers när olyckan skedde och har tidigare berättat för hockeysverige.se:

– Jag hade precis lärt känna Pelle eftersom jag bara kommit dit några månader innan olyckan skedde. Pelle var väldigt populär och hade fått pris som NHL:s bästa målvakt året innan. Visst tog det rejält på oss spelare i laget. Det var många av Flyers killar som hade spelat ihop med Pelle under många år och lärt känna honom väldigt bra.
– Det var riktigt tufft just efter att det hade hänt, men alla i laget kände Pelle som person och vi visste att han skulle ha önskat att vi körde på för fullt trots hans bortgång. Jag tror faktiskt att vi blev ännu starkare som grupp efter det här tragiska.

Thomas Eriksson, även han lagkompis med Lindbergh i Flyers:

– Det var så illa det någonsin kunde bli, helt overkligt. Pelle var NHL:s bästa målvakt och hade nått en så hög status man kunde nå där borta tack vare sitt fantastiska målvaktsspel säsongen innan olyckan, har Thomas Eriksson tidigare berättat då han tänkt tillbaka på den mörka novemberdagen 1985.
— Pelle och jag hade genom åren även blivit väldigt nära vänner och kom alltid extremt bra överens. Vi hade mer eller mindre levt tillsammans under vår tid i Philadelphia. Hans död var fruktansvärt jobbig…

Eriksson fick veta vad som hade hänt några timmar efter kraschen.

– Pelle var ju inte död direkt efter olyckan utan det visade sig att han var hjärndöd. Beskedet om olyckan fick jag på morgonen. Jag hade träffat Pelle sent på kvällen innan. Beskedet var chockartat och overkligt precis som det är för alla som drabbas av något sådant.
– Det var en väldigt tung period, men framför allt märkte man hur stor han var i Philadelphia. Ibland får jag uppfattningen om att folk här hemma inte fattar hur bra han egentligen var. Pelle var absolut den viktigaste spelaren i laget.

Hockeyvärlden var naturligtvis i chock efter det inträffade. Världens bästa målvakt, den regerande Vezina Trophy-vinnaren, var död.

Tony Landeskog minns Pelle Lindbergh

Trots chocken lyckades Flyers ta sig till slutspel.

–  Visst blev vi mera sammansvetsade som lag, vilket man ofta blir när man genomgår en kris, även om det är något som man inte önskar. Det ju tyvärr så att livet måste gå vidare även efter en sådan här tragisk händelse. Trots allt var ju hockeyn vårt jobb och det gällde ju att fortsätta prestera om du skulle behålla jobbet. Man har inte råd att slarva bort sin chans, säger Thomas Eriksson.

Tony Landeskog kom också att bli bra vän med Pelle Lindbergh efter alla år de spelade tillsammans i Hammarbys ungdomslag, men även A-laget.

– När jag tänker på Pelle idag är det två delar. Dels som A-lagsspelare, men vi spelade även i ungdomslag och pojklag tillsammans. Som målvakt levde Pelle mycket på kvickhet och reflexer, men han var inte direkt någon träningsprodukt. Då tänker jag på sommarträningar för han kunde träna hur mycket som helst. Där tyckte ha det var roligt att träna, har han tidigare berättat för hockeysverige.se.
– Det andra som jag direkt tänker på är då vi var på hockeyskola i Osby tillsammans. Det var första hockeyskolan jag var på. Vi åkte bil dit ner tillsammans. Här kan vi verkligen prata om ytterligheterna av minnen. Pelle var alltid en glad och snäll kille. 

Pelle Lindbergh blev 26 år. Han var fram till 2012 den enda svensken som vunnit Vezina Trophy. Då gjorde Henrik Lundqvist honom sällskap i den klubben. 2023 blev Linus Ullmark den tredje svensk att lyckas med bedriften.

I dag ligger Pelle Lindbergh begravd på Skogskyrkogården i södra Stockholm.

Source: Pelle Lindbergh @ Elite Prospects