Så kan Sverige ställa upp i OS 2026

OS 2026 i Italien närmar sig med stormsteg. Inför turneringen har Matt Larkin och hans kollegor börjat titta närmare på hur de medverkande lagen kan ställa upp. Nu har turen kommit till Sverige att synas.

Den här texten är tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

I juli inledde vi våra tidiga OS-prognoser för spelen i Milano Cortina 2026. Våra trupper följer de olympiska riktlinjerna: 22 utespelare och tre målvakter. Nationerna måste lämna in sina slutgiltiga trupper senast den 31 december 2025.

Vi började med att analysera Kanada. Därefter tittade vi på deras främsta utmanare – USA.

I dag är det Sveriges tur, ett lag med både bredd och spets nog att utmana om guldet. Ett lag som kom till korta i 4 Nations Face-Off – trots att man inte förlorade någon match under ordinarie tid. Till min hjälp som gästuttagare har jag min svenska kollega Uffe Bodin.

---

FORWARDS (14) – Matt Larkins val

Jesper Bratt – Elias Pettersson – William Nylander
Adrian Kempe – Mika Zibanejad – Filip Forsberg
Gabriel Landeskog – Joel Eriksson Ek – Lucas Raymond
Rickard Rakell – Leo Carlsson – Elias Lindholm
William Eklund – William Karlsson

Kanada vann och USA var bara ett mål ifrån, vilket innebar att det inte fanns någon större anledning att förändra något i deras trupper. Men för Sverige, som vill ta ett kliv framåt, är det dags att injicera mer ungdom och potential. Det innebär att veteraner som Gustav Nyquist och Viktor Arvidsson får stå åt sidan. Det känns som att Sverige inte har en riktigt dominant förstacenter, om inte Pettersson hittar tillbaka till gammal form, men på kanterna är laget rejält laddat. Det är härligt att kunna räkna med Landeskog igen efter tre års frånvaro till följd av en knäskada. Förhoppningen är att kroppen håller så att han kan vara med i Milano.

Största styrka: Att byta ut de gråskäggiga veteranerna mot den yngre generationen. Eklund kliver in i bilden. Carlsson var med i 4 Nations i en mindre roll, men om han bygger vidare på sin starka avslutning kan han vara lagets förstacenter i februari.

Tuffaste petningen: Simon Holmström är spännande – en förstavalsspelare från 2019 som hittade rätt förra säsongen och gjorde 20 mål. Han kan dessutom spela i boxplay. Men jag kunde helt enkelt inte peta någon annan för hans skull. Kanske tar han plats när vi gör det här igen i höst.

Övervägde även: Simon Holmström, Gustav Nyquist, Viktor Arvidsson, Mikael Backlund, Fabian Zetterlund, Alex Wennberg, Emil Heineman

---

FORWARDS (14) – Uffe Bodins val

Jesper Bratt – Elias Pettersson – William Nylander
Adrian Kempe – Leo Carlsson – Lucas Raymond
Gabriel Landeskog – Joel Eriksson Ek – Filip Forsberg
Simon Holmström – William Karlsson – Elias Lindholm
William Eklund – Mika Zibanejad

Efter att ha sett många av dessa spelare både i 4 Nations och VM finns det vissa mönster som oroar – framför allt på centersidan. Zibanejad hade inte bara en svag säsong i Rangers, han var inte heller särskilt bra i Tre Kronor. Jag var faktiskt nära att lämna honom utanför truppen.

I den här uppställningen sätter jag mycket hopp till att Elias Pettersson får ett stort lyft kommande säsong och att Carlsson slår igenom på allvar i Anaheim. Om Zibanejad också hittar tillbaka vore det förstås välkommet. Men generellt känns det som att Sverige kommer behöva förlita sig på sina ytterforwards – särskilt Bratt, Nylander och Kempe – för att producera offensivt. Forsberg har haft svårt att leverera i landslaget det senaste året. Landeskog är det stora frågetecknet – det är svårt att veta vilken spelartyp han kommer vara i februari.

Största styrka: Carlsson och Raymond har sett riktigt bekväma ut tillsammans i Tre Kronor. De är centrala i framtidens svenska landslag – och det är viktigt att den framtiden är nu när det gäller att prestera i en turnering med världens bästa.

Tuffaste petningen: Veteraner som Rickard Rakell och Mikael Backlund förtjänar att nämnas, men jag funderade ärligt mer på Fabian Zetterlund och Emil Heineman – två hårt arbetande spelare som är jobbiga att möta. Jag räknar med att båda får starka säsonger.

Övervägde även: Emil Heineman, Fabian Zetterlund, Rickard Rakell, Mikael Backlund, Marcus Johansson

---

BACKAR (8) – Matt Larkins val

Victor Hedman – Jonas Brodin
Rasmus Dahlin – Rasmus Andersson
Gustav Forsling – Erik Karlsson
Mattias Ekholm – Hampus Lindholm

Sverige har fortfarande, i sämsta fall, den näst bästa backbesättningen i OS – även om gruppen börjar bli till åren. Jag ser de två toppparen som utbytbara; Dahlin kan lika gärna spela med Brodin, och Hedman med Andersson. Med Forsling och Karlsson i ett spännande tredje backpar har den här uppställningen allt – storlek, rörlighet, skicklighet, rutin och ledarskap.

Största styrka: Ekholm kan ha spelat bort sig själv från truppen – Uffe går in mer på det nedan – men om parterna kan lägga det bakom sig är han fortfarande värd en plats. Att få tillbaka Hampus Lindholm är också ett lyft, efter att han tvingades avsluta säsongen redan i november på grund av skada.

Tuffaste petningen: Ekholm visade vissa ålderstecken i slutspelet med Edmonton. Jag övervägde att ge Simon Edvinsson chansen. Han har liknande egenskaper men med piggare ben och större utvecklingspotential. Jag kanske ändrar mig beroende på hur de inleder säsongen.

Övervägde även: Simon Edvinsson, Adam Larsson, Marcus Pettersson, Philip Broberg, Rasmus Sandin, Oliver Ekman Larsson

---

BACKAR (8) – Uffe Bodins val

Rasmus Dahlin – Jonas Brodin
Victor Hedman – Rasmus Andersson
Gustav Forsling – Erik Karlsson
Hampus Lindholm – Adam Larsson

Det är en åldrande men fortfarande effektiv backbesättning. De flesta här är 30 år eller äldre. Men den viktigaste pusselbiten är faktiskt den yngsta. Jag anser att det är dags att ge Rasmus Dahlin det stora ansvaret. I tidigare turneringar har han fått stå tillbaka för Hedman och Karlsson. Det har inte nödvändigtvis varit fel, men om Sverige ska ta nästa steg måste man ge sin bästa back ett större ansvar. Hans utveckling har hamnat i skymundan eftersom Buffalo haft svårt att prestera. Om laget kan slåss om en slutspelsplats kommer fler inse hur bra Dahlin faktiskt är.

Med Brodin får han en perfekt defensiv partner som ger honom frihet att visa sin kreativitet. Hedman och Forsling ankrar andra och tredje paren, medan Lindholm och Larsson står redo som stabila veteraner.

Största styrka: Om Brodin kan ge Dahlin kreativ frihet, tänk då vad Forsling kan göra för Karlsson. Den backduon har mycket potential på pappret och vore spännande att se i verkligheten. Karlsson har inte rosat marknaden i Pittsburgh, men han har glimtat till i Tre Kronor de senaste två åren.

Tuffaste petningen: Självklart Mattias Ekholm. Och för att vara tydlig: det handlar inte om prestation. Men jag tror helt enkelt inte att han får chansen att spela OS efter sina syrliga uttalanden om hur han behandlades under 4 Nations. Han var uppenbart missnöjd med att ha blivit petad inför sista matchen mot USA (för att sedan ändå bli inkastad med begränsad istid efter sjukdom i truppen), och det kan tyvärr bli hans fall.

Övervägde även: Mattias Ekholm, Simon Edvinsson, Philip Broberg

---

MÅLVAKTER (3) – Matt Larkins val

Jacob Markström
Linus Ullmark
Filip Gustavsson

Det var inte svårt att välja denna trio – det är Tre Kronors givna toppalternativ. Men det är desto svårare att rangordna dem eller välja en given etta.

Största styrka: Markström var skadad och spelade inte 4 Nations. Han är äldst av de tre, men har mest landslagsrutin – därför får han förstachansen.

Tuffaste petningen: Ingen. Samuel Ersson ersatte Markström i 4 Nations och stod för Sveriges enda seger, men hans säsong med Philadelphia Flyers var svag. En bra match räcker inte för att peta någon av topptrion. För ett par år sedan trodde jag att Jesper Wallstedt skulle vara på gränsen till OS-laget nu – men dit har han inte nått ännu.

Övervägde även: Samuel Ersson, Anton Forsberg

---

MÅLVAKTER (3) – Uffe Bodins val

Jacob Markström
Filip Gustavsson
Linus Ullmark

1A, 1B eller 1C? Just nu är det svårt att rangordna dem. Alla tre kommer få chansen att bevisa att de förtjänar förstaspaden. 4 Nations gav inga tydliga svar – det var målvaktskarusell på grund av skador och sjukdom – även om Samuel Ersson faktiskt stod för den bästa insatsen mot USA.

Markström var okej i VM, men inte på topp i semifinalen mot USA. Den rutinerade veteranen ses kanske som det säkra kortet, men i nuläget har Gustavsson och Ullmark troligen högre toppnivåer i NHL. Den här kampen blir spännande att följa i höst.

Största styrka: Tre etablerade och respekterade NHL-målvakter – en lyx Sverige inte haft förrän på senare år. Även om det inte hjälpte i 4 Nations, borde det ge resultat förr eller senare.

Tuffaste petningen: Ersson har haft bättre landslagsstatistik än de andra. Med en stark höst kan han definitivt röra om i grytan. Men han måste hålla sig frisk och bli jämnare för att verkligen utmana.

Övervägde även: Samuel Ersson, Arvid Söderblom, Anton Forsberg