
Jansson: Det är något som gör mig sjukt provocerad
"Jag börjar varje morgon med EP" – hockeyvärldens mest nedladdade app just nu
Hockey-VM 2025 i Stockholm är över för den här gången. Över två veckor fyllda med hockey – här är Martin Janssons tankar från mästerskapet.
- Att USA skulle komma ut och ”inte vara där” i en semifinal på hemmaplan är HELT otänkbart.
- Den nya generationen är galet kaxiga – och galet bra.
- Hoppas det här är en väckarklocka – 51-procentsregeln är det finaste vi har i landet.
AVICII ARENA (HOCKEYSVERIGE.SE)
USA vinner guld. Igen.
Det är något jag som har följt juniorhockeyn väldigt nära har börjat bli van med att skriva. De har faktiskt ett helt otroligt facit de senaste åren, och nu börjar det skörda frukt även på seniornivå. Att det skulle gå så här fort hade jag inte kunnat tro.
Men om vi kollar på det här laget är det den nya generationen som är en del av det.
Zeev Buium, född 2005, mannen som vinner allt han ställer upp i. Will Smith som är lika gammal och som gör sitt andra VM.
För att inte tala om 04:orna Logan Cooley, Cutter Gauthier, Isaac Howard och Frank Nazar. Där den sistnämnda har varit en av deras bästa spelare den här turneringen. För att jämföra hade Sverige med en spelare från de här två kullarna, och det är Leo Carlsson.
Men det som sticker ut mest med de här grabbarna är inte deras spel på isen eller hur stor deras talang är. Det är deras attityd och förmåga att alltid kliva fram i de viktiga matcherna. Jag har inte sett ett amerikanskt lag ”inte komma ut på rätt sätt” i en viktig match, i alla fall inte på juniornivå. Att de skulle komma ut och inte vara där i en semifinal på hemmaplan är HELT otänkbart. Och det är något som gör mig rejält provocerad.
Fler divor till folket!
Deras nya generation, som tog dem till dubbla JVM-guld, har nu kommit in och tagit med sig den här kulturen till seniorlandslaget. Jag har fått förmånen att följa dem på nära håll under flera mästerskap och har intervjuat de flesta ovan.
Och vet ni vad den gemensamma nämnaren är?
De är kaxiga, inte speciellt ödmjuka och på gränsen till arroganta. När man frågar Frank Nazar hur det hade känts att vinna ett andra raka VM-guld i Sverige får jag svaret ”Jag kan berätta det efter matchen i morgon”, med ett gigantiskt leende.
Det säger något om deras självbild och hur mycket de älskar de här matcherna. Våra talanger är grymma människor på alla sätt och vis och vi har en väldigt ljus framtid om vi kollar juniorsidan. Men jag hade velat få in lite av den här respektlösheten i svensk hockey.
Vår överlägset största idrottare genom alla tider heter Zlatan Ibrahimovic. Han bad aldrig om ursäkt, snackade väldigt mycket skit och levererade alltid . Något vi måste få in mer av i svensk ishockey. Fler divor till folket!
Var rädd om det, det är det finaste vi har
Jag har inte gjort det till någon hemlighet i hur jag känner för den här typen av arrangemang.
Det är något som får magen att vända sig när publiken blir behandlad som barn. Nånstans förstår jag tanken med att man vill nå ut till en breddpublik och hitta nya supportrar till sporten. Tanken är god men utförandet är en jättemiss.
Det man uppnår är att göra alla som älskar hockey allergiska mot landslag och internationella turneringar. Den publiken som man borde uppmärksamma allra mest.
Jag tänker inte gnälla något mer över de olika momentum och hur fruktansvärt jag tycker det är. Däremot hoppas jag att det här är en väckarklocka för alla som älskar sin lokala förening. Stå upp för medlemsdemokrati, för era traditioner och för 51-procentsregeln.
Det är den som gör Sverige till ett av världens mest fantastiska idrottsländer.
Den här amerikaniseringen och grova kapitalistiska andan som är i VM och som vi bjöds på under de här veckorna i Stockholm vill ingen som älskar svensk ishockey ha, det vågar jag lova. Idrott är för folket och för eldsjälarna.
Inte för företag, sponsorer och influencers.
Den här artikeln handlar om: