Claes Åkeson om hockeyns utveckling: “Jag tycker att det är en parodi”

Avstängningarna har haglat inom svensk hockey den här säsongen.
Det har fått Claes Åkeson att reagera.
– Jag tror att vi måste hitta ett nytt sätt att komma fram till vad vi egentligen vill ha för ishockey i Sverige, säger han till hockeysverige.se.

Det har såtts rejält med avstängningar den här säsongen i SHL och Hockeyallsvenskan. Avstängningar för offensiva tacklingar, huvudtacklingar, för att ha åkt på en domare, slagsmål och nyligen även för interference.

Just det sistnämnda fick tidigare hockeyjournalisten, Claes Åkeson, att reagera på X, tidigare känt som Twitter.

Claes Åkeson har inte bara en bakgrund som hockeyjournalist utan var även i unga år en lovande hockeyspelare i Örebro där han spelade i samma juniorlag som bland andra Håkan Åhlund och Johan Sälle

– Jag kan inte säga att jag har någon bakgrund som hockeyspelare, men jag borde kanske ha gått den vägen, säger Claes Åkeson till hockeysverige.se och fortsätter:
– Jag lade av i Örebro som 17-18-åring. Inte för att det gick dåligt eftersom det just då började gå bra för mig. Det var ändå juniorhockey och träningar med A-laget, så jag var lite på väg in på seniorsidan. Då valde jag helt enkelt skolan i stället och valde bort hockeyn helt.
– Hockeyn var ändå en stor del av mitt unga liv, men efter att jag slutat har jag bara varit åskådare.

Örebros juniorlag med Claes Åkesson som sjätte spelare från vänster på den näst högsta raden. I laget återfanns även Håkan Åhlund, Johan Sälle, Peter Hasselblad, Lars-Erik Loord, Fredrik Olsson och Patrik Sylvegård samt tränaren Staffan Tholson. Foto: Arkiv

“Det är för många lag som bara kör”

Under uppväxten betydde också hockeyn allt för Claes Åkeson. 

– Jag var helt absorberad av hockeyn och hade en liten lapp uppsatt ovanför sängen där det stod vad jag skulle behöva göra för att bli som Börje Salming. Till exempel hur många armhävningar jag behövde göra varje dag för att bli som Börje, så siktet var absolut inställt på att bli hockeyspelare. 
– Sedan var det andra saker som intresserade mig. För att kunna ägna mig åt dem sakerna och bli bra på det var jag tvungen att försaka hockeyn.

Hur har du följt hockeyn sedan du själv slutade spela?
– Klart att jag följer hockeyn. Framför allt följde jag den väldigt intensivt när jag jobbade med den. 
–  Jag släpper aldrig hockeyn, ser matcher och är där ibland. Jag tycker fortfarande att det är en fin idrott.

Vad är den största skillnaden på hockeyn då du själv spelade jämfört med idag?
– Flera saker. Dels naturligtvis den enorma farten, vilken jag också kan ha synpunkter på. Jag tycker att det blir lite för hög fart eftersom jag får uppfattningen att spelarna själva ibland inte hänger med. I stället blir det att bara dunka in pucken och försöka hitta något när den studsar rätt. 
– Jag skulle vilja se lite mer temposkillnader i matcherna. Det är för många lag som bara kör. 
– Naturligtvis även det fysiska spelet. Det är en enorm skillnad i kampspelet. Om jag går tillbaka till forntiden (skratt), som juniorspelare, var inställningen mer att om jag bågade upp i egen zon, väntade på en passning, inte tittade upp in i banan och någon körde över mig fick jag skäll av min coach. ”Vad håller du på med, du måste titta upp”.  
– Nu har det svängt över ganska rejält åt andra hållet. Att det alltid är den som tacklar som är den ”fula fisken”.

"Det ska också vara lite farligt med ishockey"

Hur ser du på den utvecklingen?
– Den är inte bra. I min värld är hockey en kampsport, till viss del ett gladiatorspel, som tillhör hockeyns DNA.
– Farligt, absolut, men det ska också vara lite farligt med ishockey. I det tänket ska det ligga ett stort ansvar på samtliga spelare att förbereda sig för fysiskt spel under tre gånger 20 minuter. 
– Jag älskar många delar av hockeyns spel, men jag tycker väldigt mycket om den typen av spelare som exempelvis Juhani Tyrväinen är. En spelare som kan sätta agendan och bestämmer sig för att ”det är jag som bestämmer och ska komma som ett ånglok”. 
– Jag tycker det är en ingrediens som tillhör hockeyn. Speciellt eftersom jag är oerhört intresserad av det mentala och psykologiska spelet i all form av idrott under matcher, vilket kan vara väldigt avgörande. Där kunde man tidigare väldigt ofta se att man styrde om en match genom att helt plötsligt spela lite tuffare och mer fysisk. Då svängde den mentala pendeln över till det laget som låg under och som då kunde vända. Det var en väldigt fin ingrediens.
– Den ingrediensen är inte lika stark länge eftersom det är svårt att bara börja spela fysiskt för då riskerar man både det ena och andra.

Juhani Tyrväinen (höger) – en favorit hos Åkeson. Foto: Bildbyrån

Upplever du att det är mer skador idag än då du själv spelade, att skaderisken är större idag?
– Klart att man har fått ner antalet hjärnskakningar nu, men jag tror också att det var fler hjärnskakningar förr än vad som skrevs ner i protokollet. Nu är vi mer omhändertagande om en spelare som har fått en smäll mot huvudet. 
– Det fanns smällar mot huvudet förr också, men där man inte tog det på samma allvar. Det hände nog hjärnskakningar förr med, mer än vi minns och vill komma ihåg. 
– Det kanske är det mest positiva, att vi blivit bättre på att ställa diagnosen och omhändertagande av en spelare som råkar ut för en hjärnskakning.

"Jag tycker att det är en parodi"

Måste man först som ung grabb eller tjej gå in i hockeyn vara mer medvetna om att det är en fysisk sport och att det kan ske skador?
– Ja, jag tycker det och att det ska vara så. Det är DNA:n i sporten. Det är så länge sedan jag spelade, men det var så jag blev uppfostrad in i hockeyn. Att ha blicken uppe var A och O helt enkelt. Det präntades verkligen in i oss spelare. Just med tanke på att det är och ska vara en fysisk sport. 
– Klart att man absolut ska förbereda spelarna på det. Det vore mycket bättre, tycker jag, om vi förberedde dagens unga spelare på den biten an att ha en massa skillscamper där man åker runt koner som att man vore en artist på Disney on Ice. 
– Det är jättebra om man kan göra oerhörda och fantastiska konster på skridskorna, men det är ändå inte vad som avgör om du kommer bli en framgångsrik hockeyspelare eller inte. Det tror inte jag i alla fall. 
Joel Lundqvist skulle inte göra sig på Disney on Ice, men han var en ganska bra hockeyspelare.

Joel Lundqvist – ingen Disney on Ice-artist, enligt Claes Åkeson. Foto: Bildbyrån

Det har varit en del debatter kring avstängningar vid offensiva tacklingar, alltså uppåtgående tacklingar, något som även Claes Åkeson reagerat på. 
– Jag tycker att det är en parodi. Det har tjatats hål i huvudet på oss det här med en uppåtgående rörelse. Är det en uppåtgående rörelse blir det ett strängare straff. 
– Överhuvudtaget är det svårt att tackla utan en uppåtgående rörelse. Det är så man tacklar. Det går inte att tackla uppifrån och ner och inte heller i en rak linje. Utan man kommer nerifrån och upp när man tacklar.
– Det här framgår även om vi tittar på Förbundets instruktionsvideo för tacklingar. Där säger man uttryckligen att man ska tackla nerifrån och upp. Därför blir allt bisarrt när det i instruktionsvideon sägs så, men ändå får vi hela tiden höra: ”Man får inte tackla nerifrån och upp”. Det här blir väldigt konstigt.

"Jag tror att det trubbats av år efter år"

Hur ser du på ansvaret hos den som får ta emot den offensiva tacklingen?
– I spelet hockey måste hela tiden vara redo, beredd och spänna kroppen. Förbereda dig för fysiskt spel. 
– Om du går upp i ryggen på någon sträcker du fram huvudet. Det blir inget bra. Du måste försöka spela med lite mer säkerhetsmarginal i dom situationerna. 
– Just offensiva tacklingarna har alla tjatat om, men eftersom jag jobbade med hockeyn under Peter Forsbergs tid och sett många matcher med honom har jag svårt att relatera det till hur Sveriges bästa spelare genom tiderna agerade. Det var hans signum och alla stod upp och gjorde vågen när han utförde offensiva tacklingarna. Det får man alltså inte göra idag. 
– Vi har kommit till ett läge där spelarnas förberedelser för hårt och fysiskt spel har trubbats av mer och mer. Det har i sin tur gjort spelet ännu mer farligt. 
– Jag har fortfarande den här smällen på näthinnan med det tragiska utfallet som blev. Emil Larsson körde på Oscar Sundh. Jag förstår än idag inte hur den tacklingen kunde få konsekvenserna som den fick. Det var ett hav av is framför Oscar Sundh och Emil Larsson. Jag begriper inte att Oscar Sundh inte ser vad som är på gång att hända. Det är inget som sker ögonblickligen utan är en lång startsträcka på situationen. 
– Det är inte heller den enda tacklingen som blivit på det sättet, men jag tror att det trubbats av år efter år, att man inte behöver vara så extremt alert när det kommer till att ta emot tacklingar. Då menar jag inget mot just Oscar Sundh.

Oscar Sundh kunde inte spela hockey igen efter smällen från Emil Larsson. Foto: Bildbyrån

Vill du se justeringar i regelverket kring tacklingar?
– Det jag verkligen vill se är i så fall en någon sorts ordentlig diskussion med spelarna, tränarna och domarna. Att man hittar en väg dit man verkligen vill. 
– Nu sägs det att vi bestämt oss för en väg dit alla vill, men alla säger att det inte alls är den vägen man vill. Jag tror att vi måste hitta ett nytt sätt att komma fram till vad vi egentligen vill ha för ishockey i Sverige. 
– Vill vi, som senaste åren, vara nia, femma, sexa på VM eller vill vi vara i final? Jag tror att vi kommer tappa mer och mer vad det gäller kampmomentet internationellt om vi håller fast vid den här linjen som vi varit inne på under några år. 
– Jag råkade se en bandymatch på TV. Då var det en som gjorde mål. Han kom i full kareta, bröt in från högerkanten, körde över målvakten samtidigt som han lade in bollen i mål. Det var mål i bandy, men hade aldrig blivit mål i hockey. Det tycker jag säger någonting om att det är konstigt just nu, avslutar Claes Åkeson.


TV: Mathias Bromé om att uppfylla NHL-drömmen

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: