"Jag drömde om att få vinna Stanley Cup och hade tränat otroligt mycket. Allt hade kretsat kring hockey"
Den 21 november 2020 hade Oskarshamn, med Oscar Sundh i laget, match mot Örebro.
- Innan matchen var jag lyckligt ovetande om att det skulle bli min sista dag i karriären. Från det att jag var fem år och spelade i Björnligan hade jag tänkt på hockey varje dag. Jag drömde om att få vinna Stanley Cup och hade tränat otroligt mycket. Allt hade kretsat kring hockey.
Minns du själva smällen?
- Jag har sett den några gånger på video så jag har svårt att säga vad jag egentligen kommer ihåg. Det jag minns är att jag fick en passning av (Brian) Cooper. Efter det är allt ganska svart.
Nu när du sett tacklingen efteråt, kan du känna att det fanns saker du kunde gjort annorlunda i situationen?
- Jag har såklart tänkt på ”om”. Jag kunde vänt hem åt andra hållet eller lagt en backhand, men jag tycker att det är en svår fråga att svara på.
Oscar Sundh blev liggandes länge efter tacklingen. Foto: Bildbyrån.
Oscar Sundh ådrog sig en svår hjärnskakning, men det här var inte första tuffa smällen mot huvudet han fått under karriären.
- Direkt då jag kom till HV71, 2009, fick jag en hjärnskakning. Då gick jag hjärntrappan och kunde spela match efter sex dagar. Där gick allt som det skulle.
- 2012 fick jag en hjärnskakning uppe i Luleå. Då var jag medvetslös i 32 minuter. Tydligen vaknade jag i ambulansen och kräktes, men det var ytterligare tre timmar där jag inte hade en aning om vad som hade hänt.
- Halv ett på natten vaknade jag i en mörk sal. Jag hade en mask för ansiktet, låg i kalsonger, hade elektroner över hela kroppen, dropp och såg att mina föräldrar var i rummet. Jag kände bara ”vad fan gör jag här?”. Det var omtumlande.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Hade du då tankar på att karriären kunde vara över?
- Nej, nej, nej… Jag fick en så konstig tanke, skrattar Oscar Sundh och fortsätter:
- Jag är jättetacksam över allt ambulanspersonalen gjorde, men jag tänkte ”undrar om någon klippt sönder mina axelskydd?” Sedan började jag tänka på schemat ”På tisdag möter vi Skellefteå. Då kan jag inte vara med. Torsdag Färjestad, men den missar jag också, CHL, men sedan borde jag kunna vara tillbaka”.
- Efter den smällen var jag borta i nästan tre månader. Då fick vi bryta ner varje steg i hjärntrappan i mindre steg. Jag hade några bakslag på vägen och även något efter att jag hade kommit tillbaka.
Var det någon där och då som varnade dig för att fortsätta med hockeyn?
- Nej, inte vad jag kan erinra mig. Fokuset var på att bena ner hjärntrappstegen i mindre steg och försöka ta mig framåt.
"Jag har något svagt fragment från då jag ligger på båren och tänker 'nej, inte nu igen'"
Efter smällen från Emil Larsson i matchen mot Örebro kom Oscar Sundh att vara medvetslös ett tag.
- Jag vet inte hur länge. Det lär ha varit allt från 30 sekunder till två minuter. Jag har något svagt fragment från då jag ligger på båren och tänker ”nej, inte nu igen”.
- När jag var inne i läkarrummet visste jag inte vilken dag det var eller vad det stod i matchen. Jag kunde ändå byta om efter ett tag, gå till ambulansen och åka till sjukhuset.
Oscar Sundh rullades ut på bår. Foto: Bildbyrån.
Hur kände du dig rent fysiskt efter smällen?
- Att det kändes annorlunda den här gången jämfört med mina två tidigare hjärnskakningar. Det var på något annat sätt. Jag har svårt att sätta ord på det.
Har du och Emil Larsson, som gav dig smällen, haft dialog och kontakt om det här efteråt?
- Nej, jag har inte hört något och jag avstår från att kommentera det. Desktop ad in article Mobile ad in article
Vi skriver nu juni 2022 och resan för Oscar Sundh har varit riktigt tuff efter att han fått sin tredje hjärnskakning som tvingade honom till att avsluta karriären.
- Första året stod rätt still. Jag har ännu inte haft någon dag där jag varit fri från huvudvärk utan det har varit så i 550 dagar eller hur lång tid det nu gått. Sedan är det den mentala tröttheten, vilken är svår att beskriva. Den har blivit bättre, men varje dag behöver jag två, tre vilopauser beroende på hur dagen varit.
- Ibland kan det vara bra, då jag vet att jag ska göra något speciellt, att ta en buffertvila innan för att samla lite kraft.
"På eftermiddagen känner jag den här tröttheten mer och under kvällarna kommer alltid huvudvärken"
När hockeysverige.se träffar Oscar Sundh så gör vi det i ett folktomt gym i Jönköping. Just att kunna träna igen är något som har betytt mycket för den tidigare landslagsspelaren.
- Det har betytt jättemycket. Jag har pratat en del med Sanny Lindström, som jag spelade med i Timrå. Han har gått igenom en liknade situation. Sanny var på en föreläsning vid Karolinska Institutet. Där pratades det om att i St. Louis hade det gjorts tester på krigsveteraner som har liknande symptom som du kan få efter en hjärnskakning. Det forskarna i St. Louis hade sett bästa resultatet på av alla medicineringar och tester var fysisk aktivitet.
- Vi bor i ett skogsområde där det är en bäck som forsar, fågelkvitter, gröna träd och så vidare. I höstas kunde jag gå ut och ta lite promenader där och kände att jag mådde bra av det. I oktober, då jag började dag-rehaben på Ryhov, var ett av inslagen just träning varje dag.
- Jag började på en extremt låg nivå, vilket var svårt eftersom jag var van vid att ha en viss fysisk standard. Klart att jag förstod att ett år helt utan träning gjorde att jag var på en helt annan nivå. Ett av första passen skulle jag egentligen bara jogga åtta kilometer i timmen. Där är som att gå. Dagen efter vaknade jag med en riktig blyhjälm.
Hur hanterade ni den här situationen?
- Jag och Agneta, som jag jobbar med, fick vara lite detektiver ”varför blev det så här, vad gjorde jag igår?” Vi kom fram till att det kunde vara stötarna då jag sprang på löpbandet eftersom då jag kom upp till samma puls på cykel så gick det bra.
- Vi började smyga i gång och jag tyckte det var skönt. Första dagen på rehaben… Jag hade träningskläder på mig, en tid jag skulle pass och var i ett gym. Hela jag kände bara en stor glädje.
Har du lärt dig att hantera ditt detektivarbete?
- Jag kan inte säga att jag lärt mig, men jag har blivit bättre på det. Jag hittar signaler, men jag kan också bli trött på mig själv, att jag är så envis. När jag känt en signal vill jag ändå gärna köra klart det jag hade tänkt att köra i stället för att bryta. Då får jag ett lite större bakslag så det är något jag måste bli bättre på.
Måste du ladda för att exempelvis träffa hockeysverige.se idag eller Jönköpingsposten igår?
- Just nu känner jag att dagarna följer ganska mycket samma mönster. Morgon och förmiddag mår jag bra. På eftermiddagen känner jag den här tröttheten mer och under kvällarna kommer alltid huvudvärken, men den kan komma tidigare också.
- Igår innan jag träffade ”JP” hann jag vila lite. Nu när vi ses är det ändå ganska tidigt och jag känner mig fräsch. Jag måste såklart planera om jag ska göra något speciellt, men det handlar mycket om sunt förnuft och att verkligen använda verktygen jag fått med mig från rehaben.
- I grunden är jag strukturell person som gillar ordning och reda, men också att planera, så det steget har inte varit så stort för mig, men jag måste planera in vilan också.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du kunnat vara pappa fullt ut under den här tiden?
- Mer eller mindre. Om jag får säga det själv är jag stolt över mig, hur jag hittat kraft och hanterat den biten. Utifrån dels hur jag mått dels vad som hänt Matilda lovade jag mig själv att det aldrig skulle gå ut över Nikolai.
- Oavsett hur trött jag varit har jag lagat riktig mat från grunden åt Nikolai, sett till att han fått i sig bra käk. Att han alltid haft det han behöver, läst, lekt och engagerat mig så mycket som möjligt. Sedan finns det säkert absolut saker jag hade kunnat göra bättre.
Foto: Ronnie Rönnkvist
Oscar Sundhs sambo är musikalartisten Matilda Ambré som bland annat var med i Kristina från Duvemåla.
- Vi träffades faktiskt första gången på Johan Hults bröllop. Det var innan han blev sportchef i HV71. Matilda är bra kompis med Johans fru, men var upptagen på det bröllopet. Vi hördes ett par år senare då hon var singel och sedan var det kört.
“Sedan ringde läkarna igen och sa ‘Det blev fel. Cancern är den mest elakartade och spridningsbenägna’”
Den 26 april 2021 lade Matilda ut ett inlägg på sociala medier där hon berättade om att hon fått en aggressiv och elakartad cancer.
- I november, utan att överdriva, vaknade Nikolai 20-30 gånger per natt. Han sov katastrofalt dåligt så Matilda fick dra ett tungt lass eftersom jag hade mitt. Hon kunde inte ta varje natt så även om jag mådde som jag gjorde fick vi försöka dela på det lite.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Vid den här tiden flyttade familjen till Matildas familjs stuga i Tranås.
- Vi bodde mitt ute i skogen eftersom det var lugnt. Min svärfar, Rolf, fanns där. Han kunde avlasta och hjälpa till. I december berättade Matilda att hon känt en knöl i magen som växte. Det skulle visa sig att hon hade en cysta i buken stor som en limpa.
- Det vekade inte vara några konstigheter, men hon behövde såklart göra en bukoperation. Med facit i hand borde hon ha gjort den i Linköping i stället för Jönköping för när cystan skulle plockas ut sprack den. Innehållet i cystan rann ut i buken. Det verkade ändå inte vara någon större oro kring det där.
Veckorna gick…
- Efter bukoperationen fick inte Matilda bära någonting. Samtidigt ville Nikolai bli buren mycket. Klart det blev jobbigt för henne som mamma, men också för oss alla tre, då hon inte fick bära på sex veckor.
- Matilda skulle sedan på ett vanligt återbesök. Känslan för oss båda var, vilket kanske var dumt att vi tog för givet, att det var en ren formalitet. När hon kom hem hade hon med sig sin mamma. Matilda berättade då att läkarna hade hittat något elakartat, säger Oscar Sundh som tystnar en stund för att samla kraft innan han fortsätter:
- Det var en riktigt käftsmäll. Vad betydde egentligen något elakartat? Läkarna ringde. Vi frågade om det var cancer och fick svaret att det var förstadiet till det. Det gick ytterligare några timmar sedan ringde det igen. Då fick Matilda beskedet att det var en elakartad cancer, men den bästa och minst spridningsbenägna cancern.
- Det här var på förmiddagen. Sedan ringde läkarna igen och sa ”Det blev fel. Cancern är den mest elakartade och spridningsbenägna”. Efter det gick det två dagar. Sedan låg Matilda i Linköping och fick cellgifter. Då var hela den karusellen i gång och allt var väldigt omtumlande för framför allt Matilda.
Foto: Privat.
Kände du en dödsångest för Matildas skull?
- O, ja. Det var svårt att borsta bort mina negativa tankar även om läkarna kändes försiktigt positiva till att allt skulle gå bra. Klart att det var tufft.
- Efter ett tag… Givetvis blev det jobbigt för henne då hon tappade håret och blev svullen av kortisonet. Det blev fyra sådana vändor på 21 dagar. Jag vet inte hur det känns, men jag har sett på Matilda vad det gör. Hon var en vålnad där hemma som hade svårt att ta sig upp ur sängen.
Du hade din problematik och Matilda gick igenom en tuff cancerbehandling, hittade ni ändå någonstans kraft att stötta varandra?
- Vi har pratat om det efteråt, att vi båda kanske har varit lite ensamma i våra respektive resor. Jag skulle inte vilja byta kläder med henne och det hon har gått igenom.
- På något sätt blev mitt fokus att bara försöka ta hand om Nikolai och ta mig igenom dagen. Min familj har hjälpt till, absolut, men familjen bor norr om Stockholm. Matildas familj har ställt upp på ett otroligt sätt eftersom dom bor här i Jönköping och haft nära hem till oss. Givetvis har också våra vänner funnits där. Det skulle ta många timmar att nämna alla namnen och vad otroligt mycket alla gjort för oss. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi fått.
"Några timmar senare kände jag att jag inte orkade. Jag var helt slut"
Har alla dina hockeyvänner funnits där för dig och familjen?
- Ja, absolut. Jag har känt stöd från mina forna lagkamrater. Två av mina barndomskompisar som bor i Stockholm, när jag hörde av mig och berättade om läget så var dom snabbt nere här och hälsade på. Det var fint och något jag uppskattade mycket
. Desktop ad in article Mobile ad in article
Blev det mycket gråt när allt var som tuffast eller klarade ni av att se framåt?
- Bra fråga. Det är nästan svårt att komma ihåg…
Levde ni som i en bubbla?
- Allt var som en soppa och så här efteråt är saker som hänt svårt att placera tidsmässigt. Lite klyschigt var det bara ett försöka ta en dag i taget.
- Klart vi pratade. I hockeyn är det inte alltid en dans på rosor. Det har varit många gånger jag fått tagit mig igenom motgångar och kämpat på. När jag samlat mig efter första beskedet Matilda fått tänkte jag att jag skulle vara det bästa stödet jag bara kan vara för henne.
- Några timmar senare kände jag att jag inte orkade. Jag var helt slut. Jag önskar att jag hade gjort och orkat mer för henne. Jag tycker ändå att jag gjort vad jag kunnat och orkat. Nikolai har varit prio ett samtidigt som Matilda varit mycket på sjukhuset.
Matilda är idag bättre, men det finns såklart fortfarande en stor oro för bakslag.
- Vi har nyligen fått lite positiva provsvar. Matilda mår mycket bättre, är lite piggare och har kommit i gång och jobbat lite, 25 procent. Hennes kropp har varit med om mycket efter fyra cellgiftsbehandlingar, två öppna bukoperationer, en hjärtoperation…
Hjärtoperation?
- När Matilda gjort sina fyra cellgiftsbehandlingar tyckte jag att hon blev piggare. Hon skulle ner på stan och träffa någon kompis. När hon kom hem var hon ledsen. Läkarna hade hört av sig igen och på ett tidigare ultraljud hade de hittat något i hennes hjärta.
- Inledningsvis visste inte läkarna vad det var för något utan trodde det var en slags metastas i hjärtat. Då kände vi att det var ”god natt”. Matilda låg på Ryhov, men där finns inte samma spetskompetens som i Linköping och vi upplevde en oro på avdelningen ”om den släpper kan vi inte göra någonting”.
- Till slut kördes Matilda till Linköping. Där fick hon göra en hjärtoperation, men då visste vi inte om det var en metastas, blodpropp eller något annat. Det gick bra och var ”bara” en blodpropp.
Är Matilda av med cancern idag?
- Ja, det är hon. Sedan ska det gå fem år innan du kan säga det är så. Hon går på kontroll var tredje månad. Nu var det en stor lättnad för henne och oss då vi var där för några veckor sedan och fick positiva besked.
- Det finns såklart en oro hos henne att det ska komma tillbaka i och med att det varit så många olika besked. Först var det inte elakartat, men sedan var det så och efter det också det här med blodproppen i hjärtat.
- Hon låg inne tre veckor för hjärtoperationen och hade väldigt ont eftersom smärtlindringen inte fungerade riktigt efter cellgiftsbehandlingarna. Dessutom fick läkarna skjuta på bukoperationen och ta bort äggstocken då proppen i hjärtat kommit emellan.
- I höstas, precis då jag hade börjar med rehaben, sa läkarna att dom hittat metastaser i hennes lungor. Det största var fem centimeter. Några veckor innan hade det sett bra ut. Matilda sa då ”Såg det bra ut för några veckor sedan och nu har jag metastaser i lungorna som är fem centimeter stora så kommer jag var död innan jul”, säger Oscar Sundh samtidigt som hans ögon blir blanka av tårar.
"För min del har jag en dräglig tillvaro även om den är långt ifrån optimal"
Trots allt var det falskt alarm.
- Som tur var fick vi en positiv överraskning då. Vid en annan röntgen såg man att det inte var någonting, men innan vi fick det beskedet var det 48 tunga timmar.
- Det har varit så många gånger för Matilda då hon varit på väg uppåt och då dragits tillbaka. Idag är hon skraj för att våga hoppas.
Du har börjat träna, Matilda har fått positiva besked och Nikolai mår bra, kan du och ni känna en glädje mitt i allt jobbiga?
- Absolut. Det här var i oktober och självklart tänker jag på det jobbiga som varit, men nu mår hon mycket bättre och är piggare. Senast igår (läs: onsdag) fick hon beskedet att det ser ljust ut.
- För min del har jag en dräglig tillvaro även om den är långt ifrån optimal. Det är bättre idag än vad det var första året. Dessutom har vi Nikolai, säger Oscar Sundh som spricker upp i ett leende.
- Han kan vara krävande, men ger väldigt mycket energi och det är full fart på honom. Vi känner oss väldigt tacksamma och positiva, men har samtidigt tillförsikt.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Har du varit till arenan och sett någon hockey senaste säsongen?
- Jag såg en period någon gång under våren och första finalmatchen. Sedan var vi tillbaka till Oskarshamn och såg deras första match mot Leksand. Det är vad jag sett live.
- Dat har varit kul, men jag har också fått betala ett pris efter. Jag måste ändå testa vad jag klarar av. Jag tycker att det absolut har varit värt det. Jag har pratat lite med Andreas Engqvist. Hans tips till mig var att ändå våga vara människa och leva lite. Det går inte bara att ligga, vila och gå hemma utan i stället göra något som jag kan få lite energi av. Känna att jag lever.
Mycket talar för att Oscar Sundh ska börja arbetsträna hos HV71.
- Tanken har egentligen varit redan efter rehaben att jag skulle börja arbetsträna 25 procent, men jag går och väntar på att Försäkringskassan ska godkänna det.
- Matilda är i grunden musikalartist och hon har kört någon konsert och sjungit på något bröllop. Det känns som allt börjar komma i gång lite. Hon brinner för det där så det känns roligt.
Med sina dubbla SM-guld är Oscar Sundh en ikon i HV71. Foto: Bildbyrån.
I en intervju med Femina sa Matilda ”Jag vill komma tillbaka till scenen, jag vill vara mammaledig på riktigt och så vill jag gifta mig. Oscar friade förrförra sommaren och efter allt vi tvingas gå igenom nu känns det ännu finare och större. Inte för klänningar, möhippor och allt runt omkring, men för kärleken. Jag älskar Oscar så mycket och allt han gör för oss varje dag.”
Oscar, har ni gift er?
- (Skratt) Nej, men jag tror hon igår preliminärbokade en lokal för nästa sommar. Vi får som om vi kan få till det.
Desktop ad in article Mobile ad in article
Om du ser tillbaka på karriären, vad är det som toppar i minnesbanken?
- Det jag saknar mest är allt från att håna vår materialare ”Dammis” för vilken tröja han har på sig till att vinna ett guld. Topp-två är enkelt att plocka ut. Det är mina två guld.
- Jag har ofta känt att jag hamnat i ett fack, men det var väldigt kul då jag spelade med Ted Brithén och Pär Arlbrandt 2017. Vi fick spela ihop kontinuerligt under hela slutspelet och gjorde det bra. Det var inte många som trodde på oss, men vi gjorde en väldigt häftig resa och fick ihop gänget på ett skönt sätt.
- 2010 ledde vi serien från start till mål förutom fyra omgångar. Vi hade press på oss, men vi klarade det.
- Hösten 2011/12 spelade jag med Per Ledin och Andreas Falk. Vi hade en väldigt bra kedja. ”Ledda” var fantastik att spela med. Han tog jobbet framför kassen så andra fick skina. Vi kunde även ryka ihop, skrattar Oscar Sundh och fortsätter:
- Uffe Dahlén var tränare och blev less på mig, ”Falken” och ”Ledda” eftersom det var så mycket tjafs och gnäll mellan oss. Uffe tvingade oss käka middag ihop. ”Ledda” hade familj så jag och ”Falken” fick komma hem till honom. Vi drog på oss kostymerna, käkade middag med hans familj och hade en trevlig kväll. Det är en verkligen en hyllning till ”Ledda” och ”Falken”, som var fantastiska att spela med, avslutar Oscar Sundh med ett leende.
Foton: Bildbyrån/Privat/Ronnie Rönnkvist
Desktop ad in article Mobile ad in article
