Där har de en fördel jämfört med konkurrenterna

"Lätt att tänka att han är slut som artist" Ersättarna på backsidan: "Så bra man kunde lösa det" "Då kan han utmana i poängligatoppen" Oron för stjärnorna. Siffrorna visar: Superlyftet med "Challe" och "Challe" Frågan Leksand måste lösa - snart. Betyg på alla spelare. Så kan de ställa upp. Tabelltipset. . tv_puck25. SÄSONGENS SPELARTRUPP - SPELARE FÖR SPELARE Betygsskala 1-5 röda Hockeysverigesymboler: = Oprövad/På gränsen till SHL-klass = Okej SHL-spelare = Bra SHL-spelare = Riktigt bra SHL-spelare = En spelare på hög Europanivå . Målvakter: Mantas Armalis Jakob Hellsten Snittbetyg: 3,0 Kommentar: Med tanke på hur bra han var ifjol borde det inte kommit som någon överraskning, men med tanke på att det knappt funnits några rykten om det slog det ändå ned lite som en bomb när Filip Larsson skrev på för Pittsburgh Penguins tidigare under sommaren. Lyckligtvis var ju Larsson - om vi ska vara ärliga - värvad som tänkt backup eller i bästa fall som en bra konkurrent till Armalis. Leksand stod sig därför väldigt bra på målvaktssidan även efter Larssons NHL-flytt. Det är lätt att tänka att Armalis ju blev rejält överglänst av Larsson ifjol och att han därför är “slut som artist”, men så är knappast fallet. Mantas Armalis har konsekvent varit en mycket bra SHL-målvakt, och en lite tyngre säsong gör inte att jag dömer ut honom eller hans chanser att vara förstemålvakt i SHL. Och det är tydligt att inte Leksand gör det, heller. För medan Linköping, det andra laget som tappade sin stjärnmålvakt till NHL, värvade en ny etablerad målvakt som ska ersätta Högberg valde Leksans en annan väg. De, tillsammans med Brynäs, har istället värvat in SHL:s mest orutinerade målvakt i form av Jakob Hellsten. De senaste fyra åren har han varit på college, och även om det går att göra fynd därifrån (Strauss Mann är ett exempel i närtid) är det såklart ingen garanti att Hellsten kliver in och kan stå 15-20 matcher i SHL. I Sverige har han nämligen inte stått högre upp än HockeyEttan, så han får beskrivas som en chansning. Men lyckligtvis en billig sådan. Om jag ska hitta ett par faktorer som ändå talar för att Hellsten kommer vara en lyckad chansning för Leksand är det dels att han varit i klubben som junior,och dels att klubben haft en hög träffprocent på sina målvakter. Om det är bra scouting som ligger bakom det eller om Alexander Millner helt enkelt är SHL:s bäste målvaktstränare låter jag vara osagt. Och låt oss vara ärliga: Huvudsaken för Leksands del är inte att Jakob Hellsten är en jättebra backup. Är han det är det en bonus. Huvudsaken för Leksand är att Mantas Armalis studsar tillbaka och är den där toppmålvakten han varit under så många år. Jag ska inte säga att laget står och faller med honom, men han behöver absolut vara lite bättre än han var ifjol om Leksand har några ambitioner om att utmana toppen. Dessutom var han inte så dålig som många vill göra gällande förra året heller - utan det var snarare Filip Larsson som var overkligt bra. För mig finns det inga tvivel om att Armalis i alla fall ska ha en fyra i betyg, medan Hellsten ligger och skvalpar mellan en etta eller tvåa på förhand. Jakob Hellsten och Mantas Armalis. Foto: Bildbyrån. Backar Matt Caito Anton Johansson Lucas Lagerberg Eddie Larsson Alexander Lundqvist Joonas Lyytinen Fred Nilsson Patrik Norén Axel Rindell Snittbetyg: 2,67 Kommentar: Här har det hänt grejer, får man säga. och Olle Alsing lämnar och ersätts av Joonas Lyytinen och Axel Rindell. Även om det rent numerärt inte är speciellt många förändringar i Leksands backsida så är det ändå gigantiska saker som skett. Lindholm och Alsing kommer lämna stora tomrum efter sig. Men även om ersättarna kanske inte är lika bra som spelarna de ska ersätta har sportchefen Thomas Johansson nog ändå ersatt Lindholm och Alsing så bra man kan göra det, om man vill ha spelare som har spelat i SHL tidigare. Lyytinen är en av SHL:s allra bästa defensiva backar, och blir således ersättare till Anton Lindholm. Nyckeln blir bara att han klarar av att vara skadefri. Axel Rindell tycker jag till och med är en smula underskattad. Han är en personlig favorit hos mig, och framför allt i fem mot fem-spelet håller han hög klass. Han gjorde bara en poäng färre än Olle Alsing i den spelformen förra säsongen, exempelvis. Och lika många poäng som Matt Caito. Däremot är Rindell kanske inte den där backen som kommer få bukt på Leksands urusla powerplay, är jag rädd... Överlag har Leksand gått på säkra kort som ersättare till den förlorade duon. Man kommer, utan bekymmer, kunna spela dem i topp fyra-roller. Och man kan absolut spela dem ihop i ett backpar också. Den lyxen har inte direkt alla klubbar när man ska försöka ersätta två av lagets toppbackar. Jag skulle dock helst se att man spelade Lyytinen med Caito (ett av ligans bästa backpar i så fall) och Rindell med Eddie Larsson. Då har Lyytinen tagit Lindholms roll rakt av, och Rindell har tagit Alsings. Lagets, i mitt tycke, allra bästa back är kvar. Det är extra viktigt just inför den här säsongen. Matt Caito förlängde sitt kontrakt till 2028 och kommer i vanlig ordning få ta en tung roll i detta Leksand. Precis som Rindell håller han framför allt absolut toppklass i fem mot fem-spelet, men Leksand skulle behöva få ut mer av honom i powerplay. Är det någon svaghet jag hittar på backsidan är det just vem som ska se till att PP-spelet blir bättre än det varit de två senaste åren, då man legat på 17 och 16 procent och varit sämst i serien. Spelare för spelare har Leksand ett PP som inte borde kunna vara så dåligt, men det kanske helt enkelt är så att man inte har tillräckligt bra spel från backplats. Under grundserien fick Leksand spela i powerplay vid 106 tillfällen men gjorde bara 17 mål för en procent på 16,04. Leksand släppte också in tre mål med en spelare mer på isen vilket innebär att de bara var +14 i powerplay under säsongen. I alla de kategorierna var Leksand näst sämst i SHL, bara Örebro var sämre. Överlag har Leksand en både bred och spetsig backsida. Förutom de jag tidigare nämnt har man superstabila Patrik Norén och Alexander Lundkvist som bara fortsätter bli bättre och bättre och sen har man ju ynglingarna Lucas Lagerberg och Anton Johansson om definitivt gör anspråk på en ordinarie roll. I synnerhet Johansson borde kunna konkurrera ut rutinerade Eddie Larsson. De har också Fred Nilsson som nu går in på sitt andra SHL-år. Han lär dock få ta en roll som "niondeback" när alla är skadefria. Kan det bli en utlåning igen? Leksands backsida tillhör kanske inte SHL:s allra främsta, men den är byggd på ett väldigt bra sätt med en fin åldersstruktur, en fin balans sett till spelstil och klubbfattning, och dessutom är så gott som alla beprövade i SHL. Joonas Lyytinen och Matt Caito. Foto: Bildbyrån. Forwards Peter Cehlárik Arvid Eljas Lucas Elvenes Hannes Hellberg Marek Hrivik Marcus Karlberg Martin Karlsson Justin Kloos Jon Knuts Oskar Lang Lukas Vejdemo Max Veronneau Patrik Zackrisson Kalle Östman Snittbetyg: 3,0 Kommentar: Leksand har 14 forwards på kontrakt. Jämfört med förra säsongen tappar de Carter Ashton och , och har hittills bara plockat in Hannes Hellberg som tillbringade förra säsongen på lån i Västerås. Leksand har under Thomas Johanssons år jobbat med en och samma kärna på forwardsplats, och det sker sällan mer än någon enstaka förändring från år till år. Och då är det just någon återvändare det oftast handlar om (om nu Hellberg kan räknas som en sådan). Under Björn Hellkvists år som huvudtränare har Leksand gjort sig kända för att man gått ganska hårt på en tydlig spetskedja, och sen har man ganska tydligt sett vilken som är andrakedja, tredjekedja och fjärdekedja. Efter att Mikael Karlberg och Challe Berglund tog över var det klart svårare att se. Dels var de ganska flitiga i att byta konstellationer från match till match, men de hade heller inga problem att sätta Oskar Lang eller Justin Kloos i en "fjärdekedja" ena matchen, Lukas Vejdemo i en "förstakedja" matchen därefter, och så vidare. Det är tydligt att man inte vill göra sig lika beroende av sina allra bästa spelare, utan snarare vill vara ett lag som matar på med åtminstone tre relativt jämnbra kedjor. Det gör ju att Leksand på ett annat sätt än tidigare kan mala ned sina motståndare, snarare än leva på en extrem skicklighet hos de bästa spelarna. En fördel Leksand har, på samma tema, är också att man har många mångsidiga forwards. De har många som kan spela i en renodlat offensiv roll, men också lika gärna kan ta en checkingroll. Många kan spela både powerplay och boxplay. De har också en del spelare som kan spela både center och ytterforward. Samtidigt har man också några extremt tydliga rollspelare som inte kommer gnälla om de får fjärdekedjeminuter. Leksand har också en jäkla fördel jämfört med konkurrenterna att man även på forwardssidan så gott som bara har spelare som klarat av att leverera i SHL tidigare. Det är egentligen bara Hannes Hellberg (som gjorde det bra i HA) och i viss mån Arvid Eljas som ännu inte visat så mycket på den här nivån. De har inte heller på forwardssidan behövt chansa på någon AHL-nordamerikan som lika gärna kan bli en flopp som flipp. Å andra sidan kan man se glaset som halvtomt och konstatera att den här kärnan Leksand byggt runt ju inte har hållit måttet. Och nu ser jag dessutom ingen av Leksands storstjärnor som någon riktig, riktig toppspelare i ligan. De har däremot ett helt gäng strax under den absoluta toppen. Att man inte har någon spelare som får en femma i betyg är emellertid anmärkningsvärt. De har dock fem forwards som får fyror i betyg, och det är naturligtvis också ett starkt facit. När allt kommer omkring har man faktiskt ett något högre snittbetyg än ifjol. Då hade de 2,93 i snitt på sina forwards, och i år når man upp till 3,0. Med det står man sig bra, men är en bit bakom de allra bästa forwardssidorna. Totalt snittbetyg: 8,67 (Åttonde plats) Fem snabba om Leksand Tummen upp - Förbi förbannelsen Leksand har fortfarande inte vunnit en enda slutspelsserie under 2000-talet - men på något sätt tror jag ändå man kände att förbannelsen bröts något under förra säsongen. Efter tre raka år där slutspelsuttågen varit mer eller mindre förödmjukande tror jag Leksand i kvartsfinalförlusten mot Frölunda i våras kände att man faktiskt hade bevisat att man var ett lag att räkna med även i slutspelet. Om förluster kan betyda något tror jag den förlusten gjorde det. Det var inte alls samma Leksand som förödmjukats av Örebro, förlorat mot Oskarshamn eller rasat ihop mot Rögle. Det här var ett Leksand som trodde på att man kunde gå vidare. De spelade som ett slutspelslag ska spela. Att det avgjordes via ett övertidsmål i den sjunde kvartsfinalen säger egentligen allting. Det fanns egentligen ingenting i det spelmässiga som skilde lagen åt. Det tror jag betydde vansinnigt mycket för Leksand. Medan man tidigare år krympt och spelat som ett gäng fega pojkar var Leksand nu så bra man behövde för att gå vidare. Hade det inte varit för att Filip Larsson missade två matcher på grund av sjukdom hade Leksand mycket väl kunnat spela semifinal. Eller rent av SM-final. Så även om förbannelsen håller i sig, även om man inte vunnit en slutspelsserie på nästan 30 år, tror jag Leksand förra året för första gången på länge kände att man faktiskt var med i slutspelet. Går de till slutspel i år tror jag inte de räds något motstånd speciellt mycket. I alla fall inte på förhand. Tummen ned - Stjärnorna har peakat Jag var inne på det lite i min forwardstext. Leksands stora stjärnor är inte riktigt lika bra i konkurrensen längre. Medan SHL som liga kanske blivit en aning bättre de senaste tre, fyra åren har Leksands största stjärnor i de flesta fall stannat kvar på samma nivå eller blivit sämre. Orkar exempelvis Patrik Zackrisson verkligen att studsa tillbaka igen? (Ja, det här skrevs innan hans fyramålsmatch mot LHC i tisdags...) Som sagt: De har fortfarande ett gäng spelare som ligger på en fyra på en femgradig skala, så det är ingen katastrof direkt. Men precis som exempelvis Frölunda, Färjestad och Brynäs också gjort på senare år har man hållit fast vid en stjärna som tidigare hållit absolut toppklass i serien, och liksom räknat med att de ska fortsätta räcka till. Frölunda har det senaste året dock byggt om sin kärna ganska rejält, Färjestad har också gjort ett par uppseendeväckande förändringar till det bättre till den här säsongen, men Leksand och Brynäs har hamnat i fällan att de som dugit tidigare ska duga även nu. Och där får man ju säga att Leksand åtminstone hanterat situationen bättre än sin ärkefiende i Gävleborg... Efter den där tredjeplatsen under Björn Hellkvists första år vid rodret har Leksand slutat åtta, åtta och femma. Det är ur ett "nuhistoriskt" perspektiv fortfarande tre riktigt starka säsonger för Leksand, som sannerligen har etablerat sig i SHL nu. Men jag har inte riktigt sett några tendenser som pekar på att Leksand fortfarande är en guldutmanare som man sannolikt hoppades vara för några år sedan. Och en del i det tror jag ligger i en övertro i att de stjärnor som peakat fortfarande ska vara lika bra som de var för ett par år sedan. Jag tror Lucas Elvenes har ännu mer i sig än vi fått se, jag tror Lucas Vejdemo kan etablera sig som en riktigt, riktigt bra SHL-center...men i övrigt ser jag inte riktigt någon möjlighet till en positiv utveckling hos Leksands bärande spelare. Man får nog snarare vara glada så länge de kan fortsätta vara lika bra som de var säsongen dessförinnan, liksom. Ledarna: Thomas Johansson och "Challe" & "Challe" Som jag skrev ovan var känslan att Leksand hade stagnerat lite under Björn Hellkvists ledning. Man var fast i "mittens rike" och distansen till toppen växte. Så även om anledningarna till att Björn Hellkvist försvann under förra säsongen var sorgliga var det kanske ändå var Leksand behövde. Med Hellkvist i båset hade Leksand bara vunnit fyra av tolv matcher och plockat 13 poäng (1,08 poäng per match). De låg tolva i SHL. Efter det, med Charles Berglund och Mikael Karlberg som huvudtränare, vann Leksand 26 av 40 matcher och tog 79 poäng (1,98 poäng per match). Under den perioden plockade Leksand flest poäng av alla lag i SHL. Nu vet vi ju att lyckade tränarbyten under säsong inte alltid är en garanti för att det blir framgång även på längre sikt, men jag tror Leksand som lag mådde bra av att få ett annat lugn runt tränarfrågan än vad fallet var när Björn Hellkvist fortfarande fanns där. Inget ont om Hellkvist som överlag gjorde ett bra jobb i båset, men jag får en känsla av att det blev lite rörigt när hans status var som den var ifjol. Han var inte med på försäsongen, dök sen upp och inledde SHL-säsongen, och försvann igen. En allt annat än optimal situation. Med det sagt är jag ännu inte helt sålt på firma Berglund och Karlberg heller. De behöver visa att de är rätt personer för Leksand även över en hel säsong. Det är en sak att hoppa in under säsong, en sak att sköta en försäsong, sätta en idé över tid och sådana saker. Nyckeln till Leksands framgång efter coachbytet var defensiven. Ja, Filip Larsson var den stora anledningen till det, men även tränarna satte ett okej försvarsspel. 123 insläppta mål var faktiskt Leksands bästa notering sedan 1995/96 då laget släppte in 117 mål - men då på blott 40 matcher. När det gäller insläppta mål per match så var Leksands 2,37 GAA bäst i klubbens historia. Många SHL-klubbar är i en osäker situation när det gäller sina tränare säsongen 25/26. Leksand är istället i den situationen när det gäller sportchefen Thomas Johansson. "Tjomme" har utgående kontrakt, men det borde vara en no-brainer att behålla honom. Även om han inte lyckats göra Leksand till en guldkonkurrent har han lyckats etablera dem i SHL, och till och med i slutspel. Det har inte direkt varit en självklarhet innan Johansson trädde in i klubben. Hade verkligen någon annan gjort det bättre? Det här är en fråga som behöver lösas snarast, så Johansson får fullt mandat så snabbt som möjligt att börja bygga även på 2025 års Leksand. Han blir poängkung: Lucas Elvenes Peter Cehlárik vann ifjol, men Elvenes slutade bara två poäng bakom. Det blev då 37 poäng för Elvenes. Den här säsongen tror jag han spränger 40-poängsvallen. Jag blir inte förvånad om han kan öka på sin poängskörd med tio poäng jämfört med ifjol och visar att han är en absolut toppspelare som ska ha en femma i betyg och inte en fyra. Om man tittar på lika styrka var Elvenes en toppspelare redan förra säsongen, sett till offensiven. 32 poäng i fem-mot-fem var delat tredje bäst i SHL och han var då också näst bäst med 21 assist i spelformen. Med en mer normal utdelning i powerplay kommer han kunna utmana om en riktig topplacering i SHL:s poängliga. Utan att producera i powerplay kan man nämligen inte göra upp emot en poäng per match. De fem poäng han gjorde i PP var för all del delat näst flest i laget (vilket ju är helt sjukt) men i SHL var det 86 (!) spelare som gjorde fler poäng i spelformen. Leker vi med tanken att Elvenes blir topp-40 i spelformen (vilket också är rätt lågt räknat) har han fem poäng till i PP bara där. Är han topp-tio i spelformen, vilket egentligen borde vara möjligt, får han tio extra poäng. Och hux flux är han en av ligans bästa spelare. Så kan de ställa upp: Målvakter: Armalis (Hellsten) Backpar: Lyytinen-Caito Larsson-Rindell Norén-Lundqvist (Johansson, Nilsson, Lagerberg) Kedjor: Veronneau - Zackrisson - Elvenes Cehlárik - Hrívik - Östman Kloos - Vejdemo - Lang Karlsson - Knuts - Karlberg (Hellberg, Eljas) Tabelltipset 3. 4. 6. ------------------------------------------- 8. Leksand, 8,67 i snittbetyg 9. ------------------------------------------- 11. 12. -------------------------------------------

Där har de en fördel jämfört med konkurrenterna

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

William Eklund trejdas till Ottawa Senators

Tidigare drafttvåan trejdas till Calgary

Bekräftat: Stjärnan klar för Brynäs

Frölunda med två tunga förlängningar

NHL-draften 2026: Ranking av de 120 hetaste talangerna