Tredje gången gillt, som val nummer 218 till Tampa Bay Lightning.
När Max Vilén försöker summera de senaste veckorna är det i stort sett bara ett ord som kommer fram: "surrealistiskt". Och vem skulle inte känna så? För de senaste två åren har backen, född 2006, egentligen kämpat sig tillbaka från besvikelsen i NHL-draften 2024. Men i år nådde han sitt mål, att bli vald - och det som sjunde sista spelare, sitt tredje och sista år.
– Jag satt på min polares båt, i hamnen här nere i Skanör. Jag hade lite koll på listan, men inte som tidigare år då jag suttit uppe och verkligen följt allt på TV, börjar Max Vilén berätta när hockeysverige.se når honom.
– Jag la ner mobilen runt val 210 kanske, och efter ett tag fick jag ett sms från farsan. Han var jätteglad och exalterad, och sen började mobilen explodera med meddelanden från alla möjliga personer. Det var jäkligt kul att kunna dela det med mina kompisar också, de som har känt mig hela livet egentligen.
Du hade egentligen lagt ner mobilen i tron om att det inte skulle bli något i år heller?
– Ja, men lite så. Jag blev jätteglad, och det var nog lite av en chock också. När det kom upp mot 200:e valet tänkte jag nog att det kanske skulle bli lite tajt (224 val görs i NHL-draften).
Ratades två år i rad: "Det tog rätt hårt"
Max Vilén hade pratat med några olika lag inför årets draft, men ville inte ta ut något i förskott denna gång. Men för att förstå varför måste vi egentligen backa till 2024 då Malmö Redhawks-produkten fått debutera i SHL och hoppades bli tingad av en NHL-klubb.
– Andra året (2025) spelade jag bara i J20 hela säsongen, stack inte ut egentligen, och hade inte pratat med några lag heller. Det var första draften som tog på mig mest, tror jag, berättar Vilén och fortsätter:
– Det var min födelsedag också. Alla gäster var utomhus, men jag var helt inne i TV:n och ville knappt umgås... det tog rätt hårt. Men att nu få kvittot att allt jobb man har lagt ner... det kan bli tändvätska också, att bli ratad de två tidigare åren. Men då var det surt när man ville ännu mer.
Vad betyder det att nu få det här kvittot, även om det är i en senare runda?
– Vilken runda eller val spelar faktiskt ingen roll för mig. Det är jättekul att jag tillhör en NHL-organisation nu och får lite mer resurser och folk som vill hjälpa mig, både på isen och utanför isen. Jag märkte nu när jag var på camp att det är så jäkla proffsigt allting. Det är bara att ta hjälp av så många kunniga personer som möjligt i organisationen och fortsätta att utvecklas.
Efter att Max Vilén blivit ratad både 2024 och 2025 valde han, inför den gångna säsongen, att flytta till Nordamerika och QMJHL. Men det är också resan han gjort, genom att vända besvikelsen till tändvätska, som nu gett utdelning.
– Man får bryta ihop, ta några dagar och... kanske inte reflektera, men att bara ta in det. Sen är det bara att börja på ny kula igen. Det går snabbt i hockey, så det är på't igen och köra ännu hårdare, säger Max om hur han gjort för att ta sig tillbaka.
Stjärnchocken: "Då blev man lite 'starstruck'"
De omvälvande upplevelserna tog dock inte slut efter NHL-draften. För som Max Vilén nämner följde sedan en camp med Tampa Bay Lightning, klubben med en så stark koppling till en annan svensk back, Victor Hedman.
– Det är sjukt häftigt. Jag var där för någon vecka sedan. Jättetrevlig stad, hur bra faciliteter som helst, jättebra personer som jobbar runt omkring. Sen som du säger med Hedman och alla andra där...
– Första dagen, på testerna, låg jag på en testbrits och så kommer Nikita Kucherov in. Med luvan uppe och inga skor går han in och sätter sig på britsen bredvid och snackar med någon. Då fick man lite av ett "wake up call", att man var där på riktigt.
Max Vilén försökte också få med sig en souvenir från sina dagar i Florida.
– De var ju några spelare i hallen varje dag egentligen. Kutjerov, Brandon Hagel, Brayden Point, Andrej Vasilevskij. Det var väl när man såg dem som man blev lite "starstruck", och de var på is efter oss. Vi kunde gå runt och kolla lite vad de gör för grejer. Jag försökte sno med mig en Hedman-sticka, men jag fick inte det. Då skulle de nog inte ha varit helt glada.
Hyllades på campen: "Då kanske jag träffar Hedman"
Själva campen, som Max fått vänta länge på, beskriver han också som väldigt givande.
– Det är på hög nivå. Vissa är från Europa och kommer från större rink, men de flesta är väl nordamerikaner. Man försöker bara umgås med alla. Alla är bra personer och är duktiga att hockeyspelare så man lär sig av varandra på isen också, säger han.
Den tidigare Malmö-talangen, som också fyllde 20 under campen, hyllades också för sitt skott under en av dagarna.
– Jag tycker jag har kört på bra. Jag har tränat med Love Öhlund i Stockholm. Det har varit bra skillspass och lite fys, och jag ska göra samma sak nu igen, för att göra mig redo för säsongen. Sen ska jag till Nordamerika igen i september för "prospect tournament". Förhoppningsvis blir det "main camp" efter det också. Då kanske jag träffar Hedman, avslutar Max Vilén.
En del två av intervjun med Max Vilén kommer på hockeysverige.se.
