Det har alltid gått att ifrågasätta NHL som organisation. Ägarna har blivit girigare och girigare, biljettpriserna har på många ställen stuckit iväg något oerhört, deras sätt att försöka underkänna (CTE) Chronic Traumatic Encephalopath och kopplingen mellan smällar mot huvudet och tidiga bortgångar har varit förkastligt. Beslutet att nedprioritera OS och förbjuda spelarna från att deltaga har också varit en stor sportslig snackis som det går att ifrågasätta.
Samtidigt har de också försökt vara "good guys". De har exempelvis arrangerat pridematcher och pridemånader för att belysa allas rätt till lika behandling. De har tagit starkt avstånd från rasism när det behövts. De har hjälpt till att få en ny proffsliga för damer, PWHL, att etablera sig. Allt har inte varit skit.
Och de har faktiskt agerat när det kommit fram att folk betett sig på förkastliga sätt. Men de har bara agerat till en viss gräns.
Och de senaste åren är det tydligt att man i allt större utsträckning vill komma bort från den "woke"- och "PK"-kultur som omgärdade ligan och egentligen hela samhället under en tid. Precis som hela övriga samhället har man inte riktigt orkat löpa linan ut, utan har snarare gett vika för en samhällston som blir allt hårdare.
Sexskandalerna
En av de största skandalerna vi sett i NHL - ja, sannolikt någonsin - var det som uppdagades kring Chicago Blackhawks och videocoachen Brad Aldrichs sexuella övergrepp på spelaren Kyle Beach. Något som Chicagos ledning kände till, men sopade under mattan för att inte störa laget på deras jakt på Stanley Cup-pokalen. Men när allt framkom, och det desutom blev tydligt att ledningen kände i alla fall i viss mån kände till vad som hade hänt, stängdes ju både general managern Stan Bowman och coachen Joel Quenneville av från att jobba i ligan. Nu är båda tillbaka. Bowman (jag återkommer till honom senare) som GM i Edmonton och Quenneville som hyllad tränare i Anaheim.
De senaste årens stora snackis i hockeyvärlden har ju varit Hockey Canadas försök att sopa mängder av sexualbrott och anklagelser under mattan. Allt det kulminerade som bekant i den enorma utredningen mot fem JVM-stjärnor - däribland Carter Hart - som ska ha begått övergrepp mot en kvinna i samband med ett event efter JVM 2018. Hart och de övriga spelarna åtalades men friades i domstol, men spelarna stängdes av/tog en paus från ishockeykarriären i samband med att skandalen uppdagades och utredningen pågick.
Anklagad för våldtäkt - kan bli Stanley Cup-hjälte
Alex Formenton flyttade sen till Schweiz. Nolan Foote tillhör Floridas organisation men spelar främst i AHL. Dillon Dube är också en AHL-spelare. Michael McLeod flyttade till KHL. Den femte spelaren, Carter Hart, spelar just nu Stanley Cup-final med Vegas Golden Knights. Ett bevis för att oavsett hur tveksamt du agerar som människa kommer du få chansen att spela i NHL ändå. Så länge du är en tillräckligt bra hockeyspelare. Han välkomnades tillbaka till NHL i december. Då ansåg NHL att det var rätt att låta honom återvända.
Jag ska vara tydlig med att ingen är dömd för något brott. Jag ska inte sitta här och säga att ingen människa förtjänar en andra chans. Men även om Hart och de övriga är fria, även om inget brott bevisades, tror jag ändå att de flesta är överens om att det han och de övriga åtminstone begick handlingar som rent moraliskt är förkastliga. De utnyttjade en situation där de tydligt var i övertag mot en ensam kvinna.
Ska ett enskilt beslut, som togs när personen i fråga var 20 år, göra att man aldrig mer får spela hockey? Kanske inte. Men man har heller ingen rätt att spela ishockey i NHL bara för att man är en duktig ishockeyspelare. I en liga där det ofta pratas om "karaktär", om hur man ska vara en "good Canadian boy" är det trots allt anmärkningsvärt att Vegas Golden Knights lösning på den målvaktsröra man haft på senare år är en viss Carter Hart.
Carolinapubliken skanderade "no means no" i riktning mot Hart under den nu pågående Stanley Cup-finalen. Men i övrigt låtsas alla dessutom som ingenting.
Det skulle skava rejält om Vegas går och vinner Stanley Cup med honom i kassen.
En annan spelare i det ökända JVM-laget, Brett Howden, finns också med i Vegas lag och gör stor succé under slutspelet. Han kallades som vittne och har inte anklagats för att ha gjort något fel även om han var i hotellrummet när det potentiella sexbrottet begicks.
Filmade sexakt - utan tjejens vetskap
Och apropå sexbrott. Logan Mailloux filmade under sin tid i Sverige en ung kvinna - mot hennes vetskap - när denne utförde oralsex på honom. Han bad sen själv om att inte väljas i NHL-draften då han tyckte att han helt enkelt behövde lära sig mer och mogna som människa innan han förtjänade att plockas. Trots det valde Montréal att plocka honom. I förstarundan.
Det är samma sak där, en handling som begicks när han var tonåring behöver inte definiera hela livet, men det säger ändå en hel del om bristen på allvar som flera NHL-klubbar tycks ta den här typen av frågor på. Och det säger en del om den kultur som tycks finnas runt om i ligan.
Stan Bowmans nya snedsteg
När det gäller Rysslandsfrågan har NHL valt någon form av mellanväg. Ligan i sig har inte påverkats av kriget, de uttalar sig helst inte om de inte måste, men de stoppade också landet från att vara med i 4-Nations. Vi kan väl gissa att de hellre hade haft Ryssland än Finland med i turneringen. Nu säger de att de inte tagit något beslut om Rysslands deltagande i World Cup 2028, men allt pekar på att de kommer välkomnas tillbaka.
Förra hösten meddelade St. Louis också att de plockade in Milan Lucic på tryoutkontrakt för AHL-laget Springfield. Detta trots att han anklagats för misshandel av sin fru. Något som aldrig gick upp i domstol då frun inte ville vittna. Lucic var dock - lyckligtvis - usel på ishockey efter en tid utanför sporten och avtalet avbröts redan efter fyra matcher.
Men hade han varit tillräckligt bra på hockey så hade även han välkomnats in i ligan.
Jag lovade ju att jag skulle återkomma till Stan Bowman. Han tycks inte ha några bekymmer med att befläcka sitt rykte ytterligare. I sin roll som GM för Edmonton Oilers har han nämligen beslutat sig för att vilja ta in dinosauriernas dinosaurie, Mike Babcock, som ny coach. Hur man kan landa i ett sådant beslut efter att Babcock vid sitt senaste coachuppdrag fick sparken...eller ja..."valde att avgå" redan innan säsongen startade på grund av sitt beteende...det övergår mitt förstånd. Babcock har inte gjort något brottsligt, men utreddes och avgick sedan av orsaker som vi inte vet i detalj. Vi trodde det hade att göra med den ökända telefonincidenten där bland annat Mitch Marner föll offer (han fick betygsätta lagkamrater i olika områden i tron om att det var anonymt, men det lästes upp inför hela truppen), men nu har det framkommit uppgifter som pekar på att det var något annat som gjorde att Babcock avgick (han hann avgå innan han fick sparken).
Saker som framkom efter att spelarfacket NHLPA utrett det hela.
Uppgifter: Okända anklagelsen kostade skandaltränaren jobbet
Varför chansa med Babcock?
Men det är ju inte det enda problematiska runt Babcock. När Toronto Maple Leafs gjorde sig av med tränaren 2019 anklagades han exempelvis för mentala/verbala övergrepp på spelare. Därefter försvann han från ligan, innan Columbus ringde. Och Johan Franzén har ju varit öppen med vilka spår Babcocks ledarskap satt på honom, efter år av mobbning och psykisk nedbrytning i Detroit Red Wings.
Och trots att det inte ens är säkert att Babcock kommer välkomnas in i ligan igen känner alltså Stan Bowman och de övriga i Edmonton att "honom ska vi ha!". Mike Babcock är deras drömval. Han är rätt person att åter göra Oilers till en Stanley Cup-utmanare. Mannen som ska få äran att ta Connor McDavid under sina vingar under dennes sista fyra, fem prime-år.
Utöver att man kan ifrågasätta beslutet rent sportsligt, det andas ju inte direkt nutid och framtid om hans ledarskap, är det såklart moraliskt rent förkastligt. För Mike Babcock kan inte skylla på ett enskilt misstag eller snedsteg (brottsligt eller ej) som tonåring. I hans fall handlar det om systematiska övergrepp (i brist på bättre ord) av spelares personliga integritet, självvärde och annat. Under många år, dessutom. Och ja, meriterna talar för sig själv. Något rätt har han gjort som hockeytränare. Men 2026 borde det kunna ställas högre krav än att man ska vinna någon match extra, för att en coach ska få jobbet och kunna klassas som en bra anställning. Och 2026 är jag dessutom tämligen säker på att det finns hundratals tränare som hade kunnat göra ett bättre jobb än Babcock också.
Men det är som sagt tydligt att pendeln NHL och dess klubbar svängt tillbaka till att det ska vara "mer som förr". Unga tränare, fina budskap och krafttag mot dåliga saker har bytts ut mot ett allt hårdare klimat där gubbarna återigen landar toppjobb och där allt handlar om att vinna någon match extra. Och gärna tjäna någon extra slant. Quenneville coachar Anaheim, John Tortorella kan vara på väg att vinna Stanley Cup med Vegas, Peter Laviolette fick jobbet i LA Kings (hans sjunde klubb i NHL) och Mike Babcock är Edmontons drömnamn. Snart står väl Mike Keenan och Darryl Sutter i NHL-bås igen, också. NHL är en "old mans league" igen.
När blir risken större än möjligheten?
Och jag fattar. NHL är en hockeyliga. Då är folk generellt nöjda så länge ens lag vinner matcher. Vissa av dessa beslut kan jag ifrågasätta, men man som klubb gör inget fel. Andra beslut kan jag inte förstå hur någon klubb kan fatta. Där borde någon sorts moral slå till.
Det måste väl finnas någon nejsägare på kansliet.
Och det ska sägas att det inte bara är NHL som organisation som är "boven i dramat". Någon form av ansvar måste vi väl kunna lägga på klubbarna och dess ägare, också.
Någonstans måste väl riskerna bli större än möjligheterna?
