När Borås valde att entlediga Christer Nylund som tränare inför vårens slutspel kom Fredrik Johansson in som en sprudlande virvelvind.
Den energiske tränaren beskrev sig själv som ”en jävla fyrverkeripjäs” och hans obotliga optimism och sprudlande energi låg bakom en form av uppvaknande. Laget fick plötsligt ut mer av sin inneboende potential och Johansson tog Borås förbi Mariestad och till en kvartsfinal där ett betydligt bredare Karlskrona tillslut blev lite för svåra.
Den där omtumlande våren satte på något sätt narrativet inför säsongen 26/27. För när den 56-årige coachen blir kvar målas han upp som snudd på någon form av frälsare.
Ur tränarsynpunkt kan man förstås förstå upphetsningen. Utlandskarriären i Norge och Danmark må ha kantats av ganska alldagliga resultat och under sin långa sejour i Halmstad gjorde Johansson sig mer känd som den härlige filuren som kittade ihop en grupp av ganska beiga spelare till att prestera bättre än förväntat som kollektiv. Men man kan inte ta ifrån coachen Borås scenförändring från i våras. Den ger onekligen fog för optimism när han nu ska köra en hel säsong. Han har den typ av ledarskap som klubben behöver just här och nu.
Men lyssnar man runt på snacket bland diverse tyckare och supportergrupperingar blir det också snabbt tydligt att coach Johansson tillskrivs credden för att Borås inför säsongen som kommer byggt sin mest intressanta trupp på många, många år. Som om han klivit in i klubben som ett ensamt mastermind.
Den verklighetsbeskrivningen kan jag tycka är inte bara lite skev.
Det är klart att en tränare finns med i processen och har sina tyckanden och tänkanden om den trupp som byggs, men Johansson ska coacha laget, inte bygga det.
Bakom lagbygget står fortfarande Christoffer Holst. Sportchefen som fått en del kritik (inte minst från mig) för sina ensidigt byggda trupper de senaste åren, men som givetvis också lär sig och utvecklas. Att Borås plötsligt får hem bulldozers som Erik Aterius och Albin Storm samtidigt som man noga analyserat varför Visby lyckades och gör kloka värvningar av avancemangsrutin (Casper Larsson och Erik Rainersson) därifrån är inte någon Fredrik Johansson-effekt. Snarare resultatet av en sportchef som tagit intryck av tidigare misstag och skruvat på sin idé innan han tillsammans med coachen skridit till verket och värvat laget.
Därför kan jag tycka att den hjältestatus som Fredrik Johansson, baserat på några berusande slutspelsinsatser och en kortvarig ”sparka tränaren”-effekt, på flera håll tillskrivits den här sommaren skapar en ganska otacksam position.
Med tanke på att Borås kliver in i säsongen med en av söderseriens mest imponerande trupper och omskrivs som favoriter blir fallhöjden extremt hög om det målas upp som att allt Fredrik Johansson rör vid blir till guld. För den evidensen finns inte i historien.
Han är en bra tränare. Han är helt rätt tränare för Borås. Men inte en allsmäktig frälsare.
Och definitivt inte ensam om att peka ut riktningen för säsongens Borås.
* * *
De flesta av Hockeyettan-klubbarnas trupper återsamlades förra veckan (vissa gör det idag) och den här veckan stundar många ispremiärer. Ett helt gäng faktiskt redan ikväll.
Med slaggen åkt ur benen begår de flesta träningsmatchdebut nästa vecka (vissa tjuvstartar redan fram mot helgen), nu är Hockeyettan-säsongen 26/27 verkligen på ingång på allvar.
* * *
Denna måndag bjöd som vanligt på ett nytt avsnitt (Patreon #339 Åkezon(e) feat. Mark in the Park) av min och maestro Skoglunds Patreon-podcast.
I dagens avsnitt snackar vi om ispremiärer, ifall trotjänaren kommer göra comeback, en åldersmix som inte finns längre, ett nytt Västerås, nykomlingens triss i keepers, vem som egentligen ska träna Nyköping, Mark in the Parks oväntade comeback, Hanvikens spikade 1X2-målvaktspar, Kirunas supporterspelare, pralinerna i den norra premiäromgången, att bara ha pengar på hösten och en hel del annat. Ni hittar avsnittet här.
