Så rankas toppsvenskarna inför NHL-draften 2027

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

2026 års NHL-draft är redan historia. Nu riktar alla som vill ligga steget före blicken mot 2027 års NHL-draft.

De flesta NHL-klubbarnas utvecklingsläger pågår fortfarande och spelarna som valdes i draften har knappt hunnit lämna Buffalo. Men för talangerna inför 2027 års draft har förberedelserna redan börjat inför det största året i deras liv. Under sommaren väntar flera internationella turneringar, där Hlinka Gretzky Cup i augusti blir höjdpunkten. De europeiska lagen drar i gång sin verksamhet senare i augusti, innan resten av hockeyvärlden kommer i gång igen i september.

Två tidiga iakttagelser: Behöver du en center är det här en draftklass utöver det vanliga. Dessutom har USA Hockeys National Team Development Program en exceptionellt stark årskull – även om det återstår att se hur många som väljer att lämna för spel i Canadian Hockey League redan i sommar. Det har förekommit många uppgifter om toppnamn som funderar på att ta steget norrut, så vi får se vad som faktiskt blir verklighet.

Här är en mycket tidig titt på 2027 års NHL-draftklass. Rankingen bygger på samtal med scouter och mina egna observationer av spelarna under de senaste månaderna, främst från internationella turneringar och ligaspel. Räkna med flera betydande förändringar när min första ranking under säsongen publiceras i september.

1. Landon DuPont, b (University of Michigan, NCAA)

Landon DuPont är speciell. Punkt.

Precis som många moderna backar är DuPont fantastisk med pucken och flyttar den snabbt och beslutsamt. Han är mer kreativ än någon annan back vi har sett på länge. Med lite extra yta kan DuPont fullständigt ta över ett powerplay, antingen genom att avlossa ett stenhårt skott eller genom att lura försvararna ur position innan han spelar fram en lagkamrat.

Men DuPont bidrar med betydligt mer än bara offensiv. Han täcker skott, tävlar stenhårt och har snabbheten att hinna hem efter ett anfall för att bryta motståndarnas spel. Efter att ha sett honom dominera i Everett ser jag verkligen fram emot att följa honom i collegehockeyn.

2. Nazar Privalov, vf (Krasnaja Armija Moskva, MHL)

Privalov är en maskin. Årets rookie i MHL är en bjässe på 193 centimeter och 103 kilo – en spelartyp som påminner om Ethan Belchetz från 2026 års NHL-draft. Privalov kan fullständigt köra över motståndare med sitt fysiska spel.

Samtidigt är han en högklassig spelfördelare som spelar i ett högt tempo, något som långt ifrån är självklart för en så stor forward. Han gillar att störa motståndarna och skapa kaos, men han har också skickligheten för att backa upp sitt spel. Förra säsongen gjorde han 30 mål på 51 matcher.

Jag ser verkligen fram emot att få se honom testa på spel i KHL förr snarare än senare. Med det sagt kan hans långsiktiga kontrakt i KHL skrämma bort vissa NHL-klubbar.

3. Alexis Joseph, c (Saint John Sea Dogs, QMJHL)

Joseph imponerade stort på mig när jag såg honom under träningslägret inför World Under-17 Hockey Challenge för ett år sedan.

I en av matcherna gjorde han fyra mål och fem poäng. Visst, det var en internmatch, men han var tydligt ett steg före alla andra på isen.

Den 196 centimeter långe powerforwarden svarade sedan för 60 poäng under sin rookiesäsong i QMJHL och visade dessutom upp sig från sin bästa sida i World Under-17 Hockey Challenge med sex mål och 13 poäng på fem matcher. Han kommer att bli ett enormt problem för motståndarnas backar under det kommande året.

4. Sergej Skvortsov, vf (Tjajka Nizjnij Novgorod, MHL)

Den medelstore forwarden kommer från en mycket stark säsong i MHL där han gjorde 19 mål och 43 poäng på 52 matcher.

Jag har också imponerats av det jag sett från Skvortsov i det ryska juniorlandslaget. Han har visserligen inte ställts mot det allra tuffaste motståndet, men har ändå stuckit ut tack vare sin fina kombination av skicklighet och spelförståelse.

Han är en kraftfull skridskoåkare som aldrig slutar röra på sig och har några av de bästa händerna i hela den här draftklassen.

5. Carter Meyer, c (USA NTDP)

Meyer var en av USA:s bästa spelare den gångna säsongen – på U18-nivå.

Han flyttades upp från under 17-laget under andra halvan av säsongen och såg sig aldrig om. Han är en smart och hårt arbetande forward som spelar ett pålitligt spel över hela isen samtidigt som han tacklar allt som rör sig.

Han är egentligen inte särskilt stor – han är bara stark och villig att använda kroppen mot vem som helst.

Det är också värt att notera att Meyer har begärt att få lämna USA Hockey National Team Development Program för att ansluta till Québec Remparts i QMJHL nästa säsong, men någon sådan begäran har ännu inte godkänts.

6. Sammy Nelson, c (University of Notre Dame, NCAA)

Nelson var en av de stora stjärnorna i USA Hockey National Team Development Program den gångna säsongen, men missade gränsen för spelbarhet till 2026 års NHL-draft med bara fyra dagar.

Hade han varit valbar skulle han tillsammans med Wyatt Cullen ha varit de enda spelarna från programmet som valts i den första rundan.

Nelsons förmåga att driva spelet och skapa målchanser gång på gång gjorde honom så farlig. Han producerar mängder av avslut och tävlar hårt över hela isen.

Jag ser verkligen fram emot att se honom ta en ledande roll i Notre Dame den här säsongen.

7. Brock England, c (Seattle Thunderbirds, WHL)

England var den främsta anledningen att följa Seattle Thunderbirds under säsongen. Jag älskade det jag såg av honom under World Under-17 Hockey Challenge och det var imponerande att han som rookie i WHL gjorde över 20 mål och mer än 50 poäng.

Den starke skridskoåkaren skapar högklassiga målchanser i hög fart och åker förbi äldre motståndare som om de stod stilla. Han är dessutom en utmärkt framspelare. Trots att han är en medelstor forward är England inte heller rädd för det fysiska spelet.

8. Petr Tomek, c (HC Energie Karlovy Vary, Tjeckien)

Det var svårt att inte lägga märke till Tomek den gångna säsongen. Han är född en månad efter gränsen för 2026 års NHL-draft och den tvåvägscenter gjorde imponerande 20 poäng på 51 matcher i den högsta tjeckiska ligan.

Som jämförelse svarade de övriga sju tjeckiska spelarna födda samma år tillsammans för en enda poäng under hela säsongen. Jag tyckte också att han gjorde ett stabilt världsmästerskap för under 18-åringar och han var överlag en av de mest produktiva spelarna i sin årskull.

Han är en mycket skicklig skridskoåkare och dessutom väldigt smart.

9. Dima Zhilkin, c (Saginaw Spirit, OHL)

Zhilkin var en bra ungdomsspelare, men har verkligen blommat ut under de två senaste åren i Saginaw. Den medelstore forwarden spelar med en obeveklig energi och ser till att vara fysiskt involverad i varje byte.

Han är inte rädd för att balansera på gränsen i sitt spel eftersom han oftast kommer ur situationerna med pucken i behåll. Zhilkin har ett elektriskt skott och är minst lika skicklig på att spela fram sina lagkamrater.

Dessutom verkar lagkamraterna älska honom. Han utsågs till lagkapten i Saginaw innan han ens hade fyllt 17 år. Här finns en mycket ljus framtid.

10. Jaxon Jacobson, c (Brandon Wheat Kings, WHL)

Jacobson är en undersized center på 178 centimeter, men jag är övertygad om att han kommer att lyckas. Det är svårt att inte vara det efter att ha sett den högklassige spelfördelaren dominera gång på gång i öppna ytor under den gångna säsongen.

Han stod för 60 assist och totalt 85 poäng, siffror som hade gjort honom till en av de mest produktiva talangerna i 2026 års draft om han varit valbar. Han är född i december 2008, tre månader efter draftens åldersgräns.

För att vara en forward av hans storlek spelar Jacobson dessutom med betydligt mer fysik än man kan tro, vilket gör att jag inte är särskilt orolig för hur han kommer att klara nästa nivå.

11. Timothy Kazda, hf (Chicago Steel, USHL)

Kazda stod för en imponerande insats vid världsmästerskapet för under 18-åringar och noterades för 12 poäng på 12 matcher.

Det var egentligen ingen större överraskning med tanke på hur bra han såg ut i USHL, men det visade ändå hur skicklig han kan bli. Han spelar med stort självförtroende, är mycket smart och är utan tvekan en av de bästa europeiska spelarna i den här draftklassen med pucken.

Jag räknar med att han blir vald tidigt i 2027 års NHL-draft. Han är helt enkelt oerhört farlig i en-mot-en-situationer och kan ta sig förbi i princip vem som helst.

12. Luca Santala, hf (Kiekko-Espoo, Finland)

Santala hade en fantastisk internationell säsong och gjorde nästan ett mål per match i Finlands landslag för under 18-åringar.

Han producerade dessutom mycket starka siffror i den finska juniorligan för under 18-åringar samtidigt som han spelade en hel del matcher i juniorligan för under 20-åringar.

Den 188 centimeter långe forwarden är inte särskilt fysisk, men han har ett utmärkt skott och kan dominera byten på ett sätt som väldigt få spelare i hans ålder klarar av. Jag vill fortfarande se honom bli jämnare i sina prestationer, men oftast var jag väldigt imponerad av det jag såg under säsongen.

13. Max Calce, c (Adler Mannheim, DEL)

Obs: Hette tidigare Max Penkin.

Calce har länge betraktats som en av Tysklands främsta unga spelare.

Han har producerat poäng på varje nivå han spelat på och fick dessutom testa spel i den högsta tyska ligan under den gångna säsongen. Jag har gillat det jag sett av honom i internationella sammanhang, där han ofta har varit Tysklands främste forward på U18-nivå. Han spelar med en obeveklig energi.

Calce är smart, skicklig och har ett utmärkt skott. Jag är övertygad om att han kommer att få en produktiv säsong i Mannheim. Det är också värt att nämna att hans 13-årige lillebror Danny fullständigt har dominerat den tyska U15-ligan och mycket väl kan bli en ännu bättre spelare. Han är valbar till NHL-draften 2030.

14. Jonah Neuenschwander, c (EHC Biel-Bienne, NL)

Neuenschwander tog plats i Schweiz JVM-trupp redan för två år sedan som 15-åring, vilket var anmärkningsvärt.

Han har visserligen inte producerat särskilt mycket under sina två JVM-turneringar, men det är lätt att förstå varför han är så intressant. Han är en kraftfull forward på 191 centimeter som är lika skicklig avslutare som framspelare. Motståndarna har stora problem att hantera hans råstyrka och dessutom är han snabb.

Jag tror inte att han har den offensiva spets som krävs för att bli ett topp tio-val, men redan nu ser han ut att vara en av de främsta powerforwardarna i 2027 års draftklass. Det är också värt att notera att Neuenschwander stod för den mest produktiva säsongen av en Draft-1-spelare i den schweiziska National League på 60 år – även om ribban inte var särskilt hög med tolv poäng.

15. Milan Sundström, c (MoDo U20)

Milan är son till den tidigare NHL-spelaren Niklas Sundström och det märks tydligt att spelförståelsen har gått i arv. Han är en hårt arbetande forward som fullständigt dominerade landslagsspelet på under 17-nivå samtidigt som han gjorde mål i nästan varje match.

Sundström kommer att besegra motståndarna med sin spelförståelse, sina fina passningar och sin förmåga att hitta öppna ytor där andra inte ens letar.

Sverige har länge varit skickligt på att utveckla tvåvägscentrar av hög kvalitet och Sundström ser ut att bli nästa i den raden. Jag ser verkligen fram emot att se vilken roll han får i juniorlandslagen.

16. Brock Cripps, b (Prince Albert Raiders, WHL)

Nu när Daxon Rudolph har gått vidare till college är det Cripps tur att kliva fram. Den 178 centimeter långe backen gjorde en fantastisk rookiesäsong med 37 poäng i grundserien och ytterligare 21 poäng på 20 slutspelsmatcher.

Lägg därtill ett guld i World Under-17 Hockey Challenge och det är svårt att tänka sig en bättre introduktion till juniorhockeyn.

Cripps är en mycket skicklig modern back som spelar ett offensivt och fartfyllt spel som påminner om Xavier Villeneuves. Betyder det att han kommer att falla i draften? Kanske. Men ingen kommer att ifrågasätta hans råa talang eller hans spelförståelse.

17. Jevgenij Jakunin, c (MHK Spartak Moskva, MHL)

Jakunin blir en mycket intressant talang eftersom han i dagsläget har kontrakt med Spartak Moskva i KHL fram till 2031.

Det innebär att klubben som väljer honom i draften – om inte ett dyrt utköp blir aktuellt – kommer att behöva ha stort tålamod. Kommer det att vara värt väntan? Det återstår att se.

Han är en skicklig spelfördelare som precis missade 50-poängsgränsen och har oftast sett mycket bra ut med pucken i det ryska landslaget. Det finns mycket som lockar med den 191 centimeter långe powerforwarden och jag ser fram emot att följa honom noggrant.

18. Andrej Pustovoj, hf (Loko Jaroslavl, MHL)

Pustovoj är en 191 centimeter lång forward som kommer från en lysande säsong i MHL där han gjorde 32 mål och 62 poäng.

Han är född sent under 2008, vilket innebär att scouterna kommer att vilja se honom antingen dominera MHL fullständigt eller etablera sig som en regelbunden poängspelare i KHL nästa säsong. Jag skulle inte bli förvånad om han tar plats i KHL tack vare sin höga spelintelligens och sin fysiska mognad.

Pustovoj kanske saknar den absoluta spetskompetensen tekniskt, men hans råstyrka bör göra att han lyckas ändå.

19. Levi Harper, b (Saginaw Spirit, OHL)

Harper är skicklig, snabb och svårfångad ute på isen. Han är kanske inte särskilt stark rent fysiskt, men desto starkare med pucken.

Harper gjorde 57 poäng som rookie i OHL och mycket talar för att han får ett ännu större offensivt genombrott den här säsongen. Jag älskade det jag såg av honom i Hlinka Gretzky Cup och tyckte också att han visade flera fina glimtar under världsmästerskapet för under 18-åringar trots att han bara spelade ett fåtal matcher.

Hans offensiva skaparförmåga gör honom mycket intressant, men precis som många medelstora backar hamnar det defensiva spelet ibland i skymundan för hans offensiva kvaliteter.

20. Boston Tait, b (Wenatchee Wild, WHL)

Det var inte lätt att vara back i Wenatchee Wild den gångna säsongen. Trots den till synes ständiga pressen i den egna zonen hittade Tait ändå sätt att imponera.

Han gjorde 23 poäng och drog på sig 55 utvisningsminuter, vilket visade att han har en fin fysisk dimension i sitt spel utan att ge avkall på offensiven. Han vill gärna flytta pucken och letar ständigt efter passningsalternativ av hög kvalitet.

Jag tycker att Tait behöver förbättra sitt beslutsfattande i den egna zonen, men grunden finns där.

21. Bosse Meijer, c (Frölunda U20)

Meijer tog över rollen som förstacenter under U18-VM och gjorde mer än en poäng per match på vägen mot guldet.

Han gjorde dessutom nästan ett halvt mål per match i den svenska juniorligan för under 20-åringar innan han exploderade i slutspelet med nästan två poäng per match. Meijer älskar att skjuta pucken och kan dansa förbi försvarare med sina snabba händer.

Han är kanske inte den mest tekniskt briljante spelaren, men han är mycket skicklig på att tänka snabbare än motståndarna i anfallen och har skridskoåkningen för att orsaka stora problem.

22. Diego Gutiérrez, b (USA NTDP)

Gutiérrez känns byggd för dagens NHL. Han har en bra storlek med sina 185 centimeter, men han är också en mycket skicklig skridskoåkare som gärna driver upp pucken i anfallen.

Mot spelare i sin egen ålder hade motståndarna stora problem att ta sig genom mittzonen eftersom Gutiérrez gap control gav dem väldigt lite utrymme att arbeta med. Dessutom är han en utmärkt passningsspelare.

Jag tycker att Gutiérrez har skickligheten att transportera pucken ännu mer än han redan gör och jag tror att han kommer att driva mycket av spelet från blålinjen.

23. Vladimir Sjtyrchunov, b (Krasnaja Armija Moskva, MHL)

Sjtyrchunov spelade omkring 20 minuter per match under hela säsongen och gjorde ingen besviken.

Den medelstore backen svarade för 32 poäng och har länge varit en av de mest offensivt lagda backarna i sin årskull.

Jag tycker att han behöver lägga på sig mer muskler och bli lite mer aktiv i det defensiva spelet, men han kommer definitivt att bli intressant att följa.

24. Nolan Fitzhenry, c (USA NTDP)

Fitzhenry var fantastisk i USA:s under 17-landslag den gångna säsongen och jag tyckte också att han visade flera fina insatser i en mer begränsad roll med under 18-laget.

Han verkar trivas allra bäst när matcherna blir kaotiska. Ju mer spelet böljade fram och tillbaka, desto bättre blev Fitzhenry. Han spelar med stort självförtroende med pucken och har dessutom ett riktigt bra skott. Om han kan utnyttja mittzonen ännu bättre kommer han att bli en mycket komplett spelare.

25. Rocco Pelosi, c (USA NTDP)

Pelosi är lillebror till Boston Bruins-talangen Chris Pelosi och drar till sig uppmärksamhet varje gång han kliver ut på isen. Han är mycket skicklig på att spela genom mittzonen och ta sig förbi motståndare med sin snabbhet. Hans skott är sylvasst och han är dessutom en mycket bra passningsspelare.

Han är skicklig på att ta sig in i anfallszonen och sätta i gång spelet, något som inte alltid är enkelt när dominanta ungdomsspelare tar steget upp till juniornivå. Han kan vara något ojämn, men när han är inne i ett stim är han mycket svår att stoppa.

26. Ryerson Edgar, c (Niagara IceDogs, OHL)

Edgar var nära att nå 50 poäng den gångna säsongen, men bör kunna svara för betydligt större produktion under sitt andra år i OHL. Den snabbe forwarden spelar ett pålitligt defensivt spel för sin ålder.

Samtidigt tävlar han hårt genom mittzonen trots att han inte är särskilt stor. Jag gillar verkligen hans toe drag-fint och hur svår han är att stoppa när han sätts under press. Jag tror att Edgar skulle må bra av att bygga på sig lite mer muskler, men jag tycker mycket om hans spel.

27. Jamie Glance, hf (Klubb ej klar)

Glance spelar ett mycket detaljrikt spel där mycket av det han gör bra inte syns i poängprotokollet.

Han tvingar fram pucktapp, jagar motståndarnas puckförare på ett utmärkt sätt och drog till sig utvisningar bättre än nästan någon annan spelare i USA Hockey National Team Development Program den gångna säsongen. Det kändes som att varje gång jag fokuserade på Glance hände det någonting positivt.

Det är också värt att notera att Glance ännu inte har skrivit kontrakt med Saint John Sea Dogs i QMJHL, men han finns med på klubbens försäsongstrupp och skulle sannolikt gynnas mycket av att spela tillsammans med Alexis Joseph. Vi får se om det blir verklighet.

28. Noah Davidson, c (Medicine Hat Tigers, WHL)

Davidson är en riktigt stor pjäs. Med sina 191 centimeter och närmare 100 kilo har han gott om kraft bakom både tacklingarna och skottet. Som rookie i Medicine Hat Tigers gjorde han 30 mål och 52 poäng och dominerade ofta mot äldre och starkare motståndare.

Den blivande spelaren för Boston College klev gång på gång fram när laget behövde honom som mest och jag ser verkligen fram emot att se honom ta ytterligare ett steg under säsongen 2026/27.

29. James Scantlebury, c (Québec Remparts, QMJHL)

Scantlebury valdes som nummer nio totalt av Québec Remparts i QMJHL-draften, men valde i stället att skriva på för Chicago Steel i USHL inför den gångna säsongen.

Nu är han redo att ansluta till Québec, där målet blir att etablera sig som den högst draftade spelaren från QMJHL i 2027 års NHL-draft. Scantlebury rör sig mycket bra över isen och är en av de skickligaste spelfördelarna i hela draftklassen.

Scouterna skulle gärna se att han förenklar sitt spel i vissa situationer – ibland kan han utnyttja sina kedjekamrater mer. Men sett till ren och rå talang är Scantlebury en av de allra främsta spelarna i den här årskullen.

30. Kohyn Eshkawkogan, b (Ottawa 67's, OHL)

Eshkawkogan har sett bra ut i de flesta matcher jag har sett honom spela.

Jag tyckte att han var en av Kanadas bättre spelare under träningslägret inför Hlinka Gretzky Cup 2025, trots att han var en av de yngsta spelarna där. Han blev till slut bortplockad från den slutliga truppen.

Han är smart, skicklig och arbetar hårt för att vinna varje närkamp trots att han är något mindre än många av sina motståndare.

Eshkawkogan spelar med stor skicklighet och mycket hög hockeyintelligens, men frågan är om det räcker för att kompensera för att han är under 183 centimeter lång. Det återstår att se.

31. Shaeffer Gordon-Carroll, hf (Medicine Hat Tigers, WHL)

Gordon-Carroll rör sig bra, har ett precist skott och tvekar inte att ge sig in i närkamper ute på den öppna isen om någon vill utmana honom fysiskt. Jag gillar hur han läser spelet i hög fart. Han vet när det är bättre att ta saken i egna händer och avgöra situationerna själv.

Gordon-Carroll producerade inte särskilt många poäng i Medicine Hat den gångna säsongen, men hans roll väntas bli betydligt större under nästa år och han kan dessutom få speltid tillsammans med tvillingarna Ruck. Jag uppskattar verkligen hans arbetsmoral och ser fram emot att följa hans utveckling under den kommande säsongen.

32. Douglas Johnsson, b (Skellefteå AIK U20)

Jag tvekade inför att ta med ännu en mindre back på listan, men Johnsson är en av de skickligaste europeiska backarna av den storleken som jag har sett på mycket länge. Han är en utmärkt skridskoåkare och flyttar pucken minst lika bra som någon annan spelare i hans ålder.

Han har levererat imponerande poängproduktion på samtliga nivåer de senaste åren och var en av mina absoluta favoritbackar i internationella sammanhang under säsongen 2025/26, oavsett åldersklass.

Hans spel handlar om att kontrollera pucken, utnyttja öppna ytor och använda sin skicklighet för att vinna en-mot-en-situationer. Jag tycker dessutom att hans defensiva spel redan nu håller en hög nivå.

Bubblare 

• Lenni Kokkonen, b (Kärpät, Finland J20) 
• Trevor Daley Jr., vf (Soo Greyhounds, OHL) 
• Lukáš Kachlíř, b (Bílí Tygři Liberec, Tjeckien J20) 
• Michal Hartl, hf (HC Kometa Brno, Tjeckien J20) 
• Roberts Naudins, c (Penticton Vees, WHL)