McKenna eller Stenberg – så rankas talangerna inför NHL-draften

Gavin McKenna eller Ivar Stenberg? Med säsongen 2025/26 på upploppet och NHL-draften 2026 i antågande blir frågan mer och mer relevant. I Steven Ellis april-ranking är det fortsatt de bägge stortalangerna som gör upp om att gå som nummer ett i Buffalo. En ranking där nio svenskar figurerar.

• ”Utan tvekan den mest spännande spelaren i draften”
• Om Stenberg: ”Hans offensiva tak kanske inte är lika högt som McKennas”
• Om Björck: ”Han är kanske lite liten, men det har inte hämmat honom”
• Om MoDo-löftet: ”Den positiva delen är att han är bra på det svåraste i hockey – att göra mål”

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

U18-VM 2026 är den sista chansen för många av spelets främsta talanger att visa vad de går för inför NHL-draften.

Som vanligt kommer dock några av draftens toppspelare inte att vara med. Gavin McKenna och Ivar Stenberg har till exempel redan passerat åldersgränsen. Andra är fortfarande upptagna med slutspel i sina respektive ligor. Det är en del av problematiken med turneringens tajming, som spelas mellan den 22 april och 2 maj 2026 i Trenčín och Bratislava i Slovakien.

Det finns inget bättre scoutingevent än detta. Visst kan det finnas mer talang vid Hlinka Gretzky Cup i augusti, när spelarna inte är upptagna av sina ligor. Men för spelarna själva är det här avgörande – det kan verkligen stärka deras draftstatus.

Gavin McKenna är tillbaka i topp efter att ha fallit till andraplatsen i vår tidigare ranking efter JVM. Hans rasande poängtempo i slutet av säsongen i Penn State stärkte verkligen hans aktier. Det är dock inte givet att han går etta, särskilt eftersom många scouter föredrar Ivar Stenbergs mer kompletta spelstil.

Men det är ju det som gör det här så roligt, eller hur?

Med det sista stora internationella scoutingeventet runt hörnet – här är en titt på de 75 främsta talangerna inför NHL-draften 2026 just nu:

1. Gavin McKenna, VF (Penn State University, NCAA)

Japp, han är tillbaka. McKenna avslutade sin (enda?) NCAA-säsong med 15 mål och 51 poäng på bara 35 matcher. De tidiga farhågorna kring hans produktion försvann helt under slutspurten. Visst, en åttapoängsmatch mot Ohio State blåste upp siffrorna, men han var stundtals fullständigt dominant efter JVM. McKenna är utan tvekan den mest spännande spelaren i draftklassen. Han är skicklig, tänker spelet på en nivå som verkligen gör skillnad och spelar med stort självförtroende. Det finns fortfarande de som oroar sig för storleken, och han kan ibland sakna intensitet utan puck. Men ge honom en pålitlig tvåvägscenter att spela med och han blir en stjärna.

2. Ivar Stenberg, VF (Frölunda, SHL)

Lägstanivån är helt galen för Stenberg. Det finns egentligen inget område där han har tydliga svagheter. Han är fantastisk med pucken, har ett riktigt bra skott och kanske draftens näst bästa spelsinne efter McKenna. Produktionen dalade något under säsongen, men han stod ändå för en av de bästa säsongerna av en U19-spelare i SHL på senare år. Lägg till ett starkt JVM där han tog guld med Sverige, så är det svårt att inte imponeras. Hans offensiva tak kanske inte är lika högt som McKennas, men vill du ha en spelare som är bra på allt är Stenberg rätt val.

3. Chase Reid, B (Soo Greyhounds, OHL)

Många scouter rankar Reid som draftens bästa back. Jag tycker fortfarande att det är jämnt mellan honom och Verhoeff, men ger Reid ett litet övertag just nu. Han var mycket bra i JVM, stack ut i OHL USA Prospects Challenge och spelar med stort självförtroende. Han är en bra skridskoåkare, har en stabil kropp på 188 cm och är delaktig över hela isen. Vissa scouter nämner honom till och med som en möjlig förstaval tack vare hans puckskicklighet och tävlingsinstinkt. Man kan hävda att OHL inte är lika stark som tidigare, men jag är helt övertygad om att Reid kommer bli en av de bästa backarna i college när han ansluter till Michigan State.

4. Keaton Verhoeff, B (University of North Dakota, NCAA)

Verhoeff tog klivet från WHL till NCAA i år, ett beslut som hyllades av många scouter. Han producerade bra trots att han spelade 16–20 minuter per match i ett av landets bästa lag – ingen lätt uppgift. Han har få dåliga matcher och en stabil lägstanivå. Med sina 193 cm täcker han mycket yta, spelar fysiskt och kan samtidigt slå avancerade passningar i offensiv zon. Scouter vill dock se lite mer fart för att han ska bli en given toppback, men tiden finns. Hans Frozen Four-insats var inte den bästa, men potentialen är fortfarande mycket hög. Att han valde college tidigt tror jag kommer betala av sig – han lär vara betydligt mer bekväm nästa säsong.

5. Carson Carels, B (Prince George Cougars, WHL)

Vissa har av någon anledning nedvärderat Carels i år – ett stort misstag. Han var inte bara en av de bästa unga backarna i WHL, utan en av de bästa backarna i hela CHL. Han är byggd som en stridsvagn – uppvuxen på en ranch där han föder upp hundratals nötkreatur. Carels kombinerar defensiv spelförståelse, tvåvägsspel, fysik och hög hockey-IQ på ett sätt som gör honom till en toppspelare. Jag gillade honom stundtals under JVM, och han har definitivt verktygen för att bli en toppback.

6. Caleb Malhotra, C (Brantford Bulldogs, OHL)

Malhotras stabila och smarta spel har gjort att han seglat upp som draftens främsta center. Det är ingen särskilt stark centerkull, men Malhotra ser ut som ett framtida topp-sex-alternativ. Han har varit en nyckelspelare i Brantfords framgångar i år, inklusive flera starka insatser i en fyramatchers sweep mot Sudbury tidigare i månaden. Malhotra jobbar hårt över hela isen och ger motståndarna väldigt lite tid att fatta snabba beslut med pucken. Frågan är om han har den naturliga förmågan att driva spelet offensivt på NHL-nivå – där går scouternas åsikter isär. Tid i Boston University kommer ge honom större ansvar. Jag skulle inte bli förvånad om han går topp fem, med tanke på bristen på andra högklassiga alternativ.

7. Alberts Šmits, B (EHC München, DEL)

Šmits var en viktig del av Lettlands JVM- och OS-lag den här säsongen. Den 191 cm långa backen rör sig bra för sin storlek och skapar mycket med pucken. Det är alltid kul att se en 18-åring spela med stort självförtroende i powerplay. Han har också gott om erfarenhet från seniorhockey, med en stark första halva i finska Liiga med Jukurit. Han lånades ut till München för att avsluta säsongen och har nyligen varit mycket produktiv i slutspelet när istiden stabiliserats runt 17–18 minuter per match. Jag gillar verkligen Šmits spel.

8. Daxon Rudolph, B (Prince Albert Raiders, WHL)

Rudolphs spelförståelse är på en helt annan nivå. Han försöker inte göra mer än han klarar av eller forcera situationer. I stället spelar han efter sina styrkor – och de är många. Han har ett tungt skott, slår utmärkta förstapass och spelar fysiskt. Hans tvåvägsspel är intressant, liksom hans förmåga att konsekvent ta sig ur pressade lägen både med och utan puck. Det här ser ut som en framtida topp fyra-back som dessutom kan styra ett powerplay, och han lär göra något lag väldigt nöjt i den senare delen av topp tio.

9. Viggo Björck, C (Djurgården, SHL)

Statistiken kanske inte sticker ut extremt, men att Björck som 17-åring spelade i förstakedjan – ofta över 20 minuter per match – i en av världens bästa ligor är anmärkningsvärt. Han var lysande i JVM och visade upp en högklassig kombination av spelförståelse och rå skicklighet. Han är kanske lite liten, men det har inte hämmat honom nämnvärt mot seniorer, och mot jämnåriga har han varit dominant. Björck är en riktig highlight-spelare och en fantastisk passningsläggare som med sina snabba händer hittar in i farliga ytor.

10. Ryan Lin, B (Vancouver Giants, WHL)

Många undrade om Lin skulle välja NCAA-spåret den här säsongen – i stället stod han för en stark säsong i Vancouver Giants med över 50 poäng för andra året i rad. Han är nu klar för University of Denver, där han väntas gå rakt in i en topp fyra-roll och spela en liknande tvåvägsroll som Hobey Baker-finalisten Eric Pohlkamp hade i år. Lin är liten, men en av de mest skickliga backarna i klassen. Hans beslutsfattande håller hög nivå och han har skridskoåkningen för att utmana motståndare. Det gör att han ofta har pucken. Lag börjar bli mer öppna för mindre backar – och då bör Lin vara högt upp på listan.

11. Tynan Lawrence, C (Boston University, NCAA)

Lawrences flytt till NCAA hyllades stort – han dominerade USHL efter sin skadecomeback. På lång sikt kan det gynna hans utveckling, men produktionen var oroande. Trots att han älskar det fysiska spelet var han ibland för osynlig i ett lag som inte imponerade. Det positiva? Han hittade formen mot slutet av säsongen och väntas få en större roll nästa år. Det finns fortfarande mycket att gilla, och han kan mycket väl gå runt femteplatsen. Men aktien har sjunkit något, och vissa scouter ifrågasätter hans topp-sex-potential.

12. Ethan Belchetz, VF (Windsor Spitfires, OHL)

Belchetz bröt vänstra nyckelbenet i mars och missade slutet av säsongen. Det var olyckligt, eftersom han var på väg att klättra rejält på rankinglistorna och såg ut som en given topp tio-spelare. Självförtroende har han aldrig saknat – och det behövs när man spelar som en virvelvind på skridskor. Han spelar med enorm kraft och kan ta sig rakt genom mitten av isen utan hänsyn. Skadan var dock inte enda orsaken till att han föll – vissa scouter menar att han saknar verkliga spetskvaliteter utöver sin storlek.

13. Oscar Hemming, VF (Boston College, NCAA)

Efter att ha missat första halvan av säsongen på grund av en kontraktstvist i Finland fick Hemming en stark start i Boston College. Han noterades för två assist redan i sin andra match och hade en fyrpoängsperiod över tre matcher. Men avslutningen var tung, med bara två poäng på de sista elva matcherna. Som bäst är den 193 cm långe forwarden en mardröm att möta, med en kombination av storlek, fart och skicklighet. Potentialen är hög, men han fick jaga ikapp efter sin sena start. Ett helt år i college lär göra honom gott, och topp-sex-potentialen finns där.

14. Liam Ruck, HF (Medicine Hat Tigers, WHL)

Medicine Hat tappade mycket offensiv när bland andra Gavin McKenna och Cayden Lindstrom lämnade, men Ruck klev fram. Han skjuter gärna från alla lägen och är skicklig på att få pucken mot mål. Han gjorde 45 mål – flest av alla draftaktuella spelare och sjua totalt i ligan. Ruck är mycket farlig nära mål, med flera olika avslutsalternativ. Hans kemi med tvillingbrodern Markus var tydlig direkt. Deras starka avslutning på säsongen gör det dock svårt att drafta båda utan någon kreativ trade-lösning.

15. Adam Novotný, VF (Peterborough Petes, OHL)

Ju mer jag ser av Novotný, desto mer gillar jag honom. Han är en tuff forward med ett riktigt bra skott – något han visade ofta i Peterborough. Jag var förvånad att han inte gjorde fler mål i JVM, eftersom han ofta tog sig till bra avslutslägen. Det var tydligt att han behövde anpassa sig till livet i Nordamerika, men när det väl satt lossnade det. Han gjorde över 30 mål som rookie i OHL och var lagets främsta målskytt. Novotný vill alltid få pucken på mål, oavsett hur, och han är en stark skridskoåkare. Tvåvägsspelet är också imponerande – han jobbar hårt för laget. Här finns tydlig topp-sex-potential.

16. Xavier Villeneuve, B (Blainville-Boisbriand Armada, QMJHL)

Att Villeneuve sannolikt väljs något senare på grund av sin storlek (180 cm) betyder inte att jag räknar bort honom. Han var en av de bästa backarna i U18-VM 2025 och bidrog till att Kanada tog guld. Förra säsongen gjorde han 62 poäng i QMJHL och hade sannolikt slagit det i år om han inte missat runt 25 matcher på grund av skada. Villeneuve kan driva spelet från blålinjen och är en av de bästa i draftklassen i powerplay. Jag gillade honom särskilt i CHL USA Prospects Challenge – det kändes som att han spelade med enormt självförtroende. Även hans insatser i Q-slutspelet har varit mycket lovande.

17. Oliver Suvanto, C (Tappara, Finland U20)

Suvanto har tillbringat större delen av säsongen i Tapparas A-lag, där han visat att han kan spela ett pålitligt tvåvägsspel. På senare tid har han fått spela mycket i U20-laget, och även om offensiven inte riktigt lossnat har han fortsatt påverka matcherna utanför offensiv zon. Jag gillar verkligen hans spel utan puck, och han såg stabil ut i JVM i olika roller. Det här är sannolikt en stor center för mitten av laguppställningen, men jag vill se ytterligare ett offensivt kliv.

18. Markus Ruck, C (Medicine Hat Tigers, WHL)

Tvillingbrodern Liam får mest uppmärksamhet från scouter för sin målskytte- och spelmotorförmåga. Men Markus är en speciell playmaker – han jobbar hårdare än de flesta i juniorhockeyn. Han gör grovjobbet för att skapa chanser, oavsett vem han spelar med. Ruck har tydlig kemi med sin bror, men kan också briljera på egen hand. Han har snabbt blivit en av draftens stora klättrare och kan mycket väl gå topp 20. Jag skulle gärna se bröderna i olika miljöer, men talangen är odiskutabel.

19. Nikita Klepov, VF (Saginaw Spirit, OHL)

Lag älskar produktiva yttrar – och Klepov uppfyller alla krav. Han är en förstklassig playmaker och kanske en av de bästa i CHL, men också en stark avslutare som var nära 40 poäng. Det är imponerande med tanke på att han bara gjorde 31 poäng i USHL året innan. Michigan State-committen spelar med stor finess, men är också fysiskt stark. Skridskoåkningen är okej, men när han har pucken i offensiven händer det ofta magiska saker – därför lär han gå tidigt.

20. Elton Hermansson, HF (MoDo, Hockeyallsvenskan)

Hermansson älskar att skapa offensiv. Han stod för bra siffror i HockeyAllsvenskan i år och har gjort mål i snitt per match med U18-landslaget. Offensivt finns mycket att gilla, särskilt i powerplay. Spelet utan puck är dock mer medelmåttigt. Han blir inte lika inflytelserik när han inte får iväg skott. Jag vill se mer intensitet i återerövringsspelet. Den positiva delen är att han är bra på det svåraste i hockey – att göra mål. Men när det är den främsta egenskapen vill scouter se mer helhet.

21. J.P. Hurlbert, VF (Kamloops Blazers, WHL)

Ingen CHL-rookie var lika giftig som Hurlbert, som stod för 42 mål och 97 poäng i Kamloops. Han är en extremt skicklig forward som länge var överlägsen i WHL:s poängliga. Michigan-committen har ett vasst direktskott som han ofta använder i powerplay. Han är också en mycket smart passningsspelare. Mina frågetecken från försäsongen – spelet utan puck och bristen på toppfart – finns kvar. Men han är ändå ett säkert kort för första rundan.

22. Malte Gustafsson, B (HV71, SHL)

För lag som söker en stor back kan Gustafsson gå högre. Jag är dock inte helt övertygad om att han är mer än just en stor kropp. Den 193 cm långe backen gjorde det bra i SHL, även om poängen uteblev. Hans skridskoåkning är bra för storleken och gör honom rörlig. Han har sällan problem att få ut pucken ur zon. Bristen på offensiv spets kan påverka draftvärdet, men defensivt och i spelet med sin fysik finns mycket att uppskatta.

23. Juho Piiparinen, B (Tappara, Liiga)

Piiparinen är en smart back som sällan gör misstag med pucken. Han är som bäst när han spelar enkelt, men kan också transportera pucken och sätta in tacklingar när det behövs. Han har gjort det bra mot seniorer och varit stabil internationellt. Han är ingen flashig spelare, men lugn och trygg i egen zon och generellt pålitlig defensivt. Jag hade gärna sett mer offensiv produktion, men hans styrka ligger i att stänga ner motståndare med sin rörlighet. Han passar bra bredvid en mer offensiv back.

24. Wyatt Cullen, VF (USNTDP)

Cullen fortsätter klättra tack vare starka insatser i USA:s utvecklingsprogram. Skador försenade säsongsstarten, men sedan dess har han producerat i poäng per match-tempo. Den snabba tvåvägscentern har varit som bäst i stora turneringar, vilket imponerar på scouter. Han blir nog ingen förstacenter, men kan bli en pålitlig tvåvägsspelare som en andra- eller tredjecenter. Jag kanske rankar honom högre än vissa andra, men hans lägstanivå är tillräckligt hög för den här placeringen.

25. William Håkansson, B (Luleå, SHL)

Håkansson fick begränsat med istid i JVM, men visade tydligt vad han står för – ren defensiv energi. Det finns inget flashigt i hans spel. I stället använder han sin storlek (193 cm, 94 kg) för att trycka ner motståndare och vara en plåga i egen zon. Han är dessutom förvånansvärt rörlig. Den offensiva begränsningen drar ner draftvärdet, men jag kan absolut se honom bli en stabil defensiv back i NHL. Med mer offensiva verktyg hade han kunnat gå betydligt högre.

26. Alexander Command, C (Örebro, Sverige U20)

Trots sitt efternamn gör Command inget stort väsen av sig. I stället är han en smart och stabil tvåvägscenter som gör spelarna runt omkring honom bättre. Han har få svaga byten, mycket tack vare att han är effektiv även utan puck. Han påminner lite om Milton Gästrin – en spelare som kan bidra offensivt men också vinna tekningar, blockera skott och fatta genomtänkta beslut. Jag har gillat honom internationellt, och han har spelat bra mot jämnåriga. I NHL ser jag honom som en tredjecenter, men en som mycket väl kan bli effektiv i sin roll.

27. Mathis Preston, HF (Vancouver Giants, WHL)

Preston sågs tidigare som en potentiell topp 10-spelare, men lämnade scouter med fler frågor än svar i Spokane, innan han dessutom skadade sig kort efter flytten till Vancouver. Det finns fortfarande mycket att gilla i hans spel, och han kan bli ett riktigt fynd här. Preston är bra på att ta sig in centralt i banan, styra puckar och skapa ytor. Jag har gillat honom mer i turneringar som Hlinka och CHL USA Prospects Challenge, vilket visar att han kan kliva fram när det gäller. Om han spelar U18-VM med Kanada lär han få en viktig roll – och chansen att höja sitt värde. Just nu är scouterna delade, då han är liten och inte tillräckligt dominant offensivt.

28. Ilja Morozov, C (Miami University, NCAA)

Morozov var den yngsta spelaren i collegehockeyn, men det märktes knappt med tanke på hur mycket ansvar han fick i Miami. Med sina 191 cm och över 90 kilo är han en stor center som inger respekt. Han producerade bra i ett lag utan mycket offensiv spets. Jag gillar också hans självförtroende och hans vilja att slå passningar, även i trånga lägen. Offensiva uppsidan är kanske inte lika hög som hos vissa andra här, men hans spel utan puck och fysiska styrka gör honom intressant.

29. Marcus Nordmark, VF (Djurgården, Sverige U20)

Nordmark kombinerar hög skicklighet med bra spelförståelse och skapar farliga målchanser i offensiv zon. Han plockar ofta isär motståndare i sin egen åldersgrupp och har varit dominant internationellt. Samtidigt finns oro kring hans defensiv – att han försvinner ur spelet utan puck och blir för beroende av sin offensiv. Därför är han en spelare som delar scouterna. Är han tillräckligt bra? Det råder fortfarande delade meningar.

30. Jegor Sjilov, C (Victoriaville Tigres, QMJHL)

Shilov var en av de mest produktiva offensiva spelarna i QMJHL den här säsongen. Tigres hade en tung säsong, men Shilov levererade ändå 32 mål och 82 poäng och hittade fin kemi med landsmannen Alexei Vlasov. Ingen annan i laget var ens nära 50 poäng, vilket säger en del om hans betydelse. Han är extremt skicklig med pucken och en av de mest talangfulla i CHL. Problemet är att han ibland blir passiv utan puck och saknar tempo för nästa nivå. Det är något som oroar scouter.

31. Maddox Dagenais, C (Quebec Remparts, QMJHL)

Dagenais har haft ett starkt slutspel med Quebec, vilket lär höja hans draftvärde. Son till tidigare NHL-spelaren Pierre Dagenais producerade han i poäng per match-tempo över 62 matcher och var ofta drivande offensivt. Med sina 193 cm och 89 kilo har han en NHL-mässig fysik och är pålitlig över hela isen. Han är inte flashig, men smart, kraftfull och mångsidig. I perioder kan han dominera puckspelet bättre än många andra stora forwards i klassen. Hockey-IQ:n är hög och skridskoåkningen bra för storleken. Han kan bli en stabil topp 6–9-forward.

32. Tomas Chrenko, C (HK Nitra, Slovakien)

Chrenko har imponerat internationellt. Varken i U18-VM eller JVM finns någon draftaktuell slovak som varit lika effektiv på att göra mål. Han noterades även för 31 poäng på 44 matcher i den slovakiska högstaligan, där han spelade mycket mot seniorer. Han är inte särskilt stor, och vissa scouter tror att han passar bättre som ytter i NHL. Men som renodlad målskytt – särskilt i powerplay – finns mycket att gilla. Han behöver utveckla helheten i sitt spel, men talangen är tydlig.

33. Ryan Roobroeck, VF (Niagara IceDogs, OHL)

Roobroecks kombination av storlek (193 cm, 98 kg) och målskytte (99 mål på 176 matcher) gör honom mycket intressant. Han sågs länge som en topp 10-spelare. Få forwards kan dominera spelet som han när han är som bäst. Men för en spelare med hans fysik saknas ibland intensitet. Det är frustrerande att se hur ofta han försvinner ur spelet. Samtidigt har han tydliga styrkor – särskilt i powerplay och framför mål. Scouter oroas dock över arbetsinsatsen, vilket påverkar rankingen. Potentialen är fortfarande hög.

34. Tobias Trejbal, MV (Youngstown Phantoms, USHL)

Trejbal är i stort sett enhälligt rankad som draftens bästa målvakt. Han har imponerande siffror i USHL, och med sina 193 cm har han också storleken med sig. Intressant nog blir han ofta bättre ju mer han testas. Hans lugn under press är imponerande, och han kombinerar snabba händer med kvicka fötter. Atletismen har fått scouter att reagera, och hans storlek gör honom till ett spännande projekt för ett lag med tålamod. Jag har gillat det jag sett av honom och tror att han blir första målvakt att draftas.

35. Victor Plante, VF (USNTDP)

Plante var en av mina favoriter under första halvan av säsongen och lär få en stor roll i U18-VM. Han är lite mindre till storleken, men har en mycket hög spelförståelse. Hans bröder var två av NCAA:s bästa playmakers i år, och Victor är på väg till samma program nästa säsong. Som tvåvägsspelare är han aktiv och engagerad i offensiven. Han rör sig konstant och pressar motståndare till misstag. Han har inga uppenbara svagheter – men inte heller någon enskild spets som sticker ut.

36. Adam Gojler, B (Trenčín, Slovakien)

Jag vet att jag rankar Gojler högre än många andra, men jag tror verkligen på honom. Han är rå i sitt spel, men det finns tydlig potential. Med sina 191 cm har han storleken, och han spelar med stort självförtroende, vilket gör att han både kan attackera och försvara effektivt mot äldre motstånd i den slovakiska högstaligan. Att spela runt 20 minuter per match som 17-åring mot seniorer är imponerande. Jag gillar hans gap control, hans passningsspel och den kraft han spelar med. Han kan bli lite stressad under press och göra misstag i försvarsspelet, och skridskoåkningen behöver förbättras. Men talangen finns där.

37. Nikita Sjtjerbakov, B (Toros Neftekamsk, VHL)

Det råder viss oenighet kring Shcherbakovs ranking. Jag tror att han går sent i första rundan eller tidigt i andra. Den 196 cm långe backen inledde säsongen i KHL men har främst spelat i andraligan sedan slutet av september. Han är stark och rör sig bra för sin storlek. Jag har uppskattat hans utveckling de senaste månaderna, särskilt när han mött jämnåriga. Spelförståelsen är inte på toppnivå, och han projiceras snarare som en tredjeparback. Men han kan bli en stabil sådan. Med mer offensiv produktion hade han varit ännu mer intressant, men alla backar behöver inte vara offensiva kreatörer.

38. Niklas Aaram-Olsen, VF (Örebro, Sverige U20)

Aaram-Olsen glänser ofta internationellt och har en stor roll i Norges landslag i olika åldersklasser. Han är en renodlad målskytt som ofta dominerar mot jämnåriga. Jag gillar honom i powerplay, där han är skicklig på att cirkulera pucken och avsluta snabbt. Mot seniorer har det dock varit svårare, och scouter menar att han saknar spets utöver sitt skott. Om han kan höja tempot och bli mer dominant centralt i banan kan han bli ett bra val. Potentialen finns, även om alla inte är övertygade.

39. Jack Hextall, C (Youngstown Phantoms, USHL)

Hextall stod för multipla poäng i nästan alla matcher jag sett honom spela i år, både internationellt och i klubblag. Han har en dynamisk spelstil och en outtröttlig motor. Han lär inte bli någon topproducent i NHL, men han kan fylla flera roller effektivt. Han har ett bra skott, men är ännu bättre som framspelare. I powerplay tvekar han inte att avsluta. Jag tycker också att han blivit starkare fysiskt under säsongen. Det här är en stabil rollspelare för framtiden.

40. Simas Ignatavicius, HF (Genève-Servette, NL)

Det är inte ofta vi ser toppnamn komma från den schweiziska ligan, men den Litauenfödde forwarden har verkligen dragit till sig scouternas intresse. Med sina 191 cm har han storlek och har gjort en bra säsong i högstaligan, samtidigt som han dominerat internationellt. Ignatavicius är väldigt mångsidig och påverkar spelet både med och utan puck. Han är defensivt ansvarstagande, har ett bra avslut, fysisk styrka och hög skicklighet. Frågan är om han sticker ut för att han spelar seniorhockey – eller om det finns något riktigt stort här.

41. Adam Valentini, C (University of Michigan, NCAA)

Rent skicklighetsmässigt är Valentini en toppspelare. Han spelar med hög energi och kan jaga spelet konstant utan att tappa tempo. Runt mål är han svår att hantera tack vare sin rörlighet. Hans utveckling i college har varit positiv, men han behöver bli starkare fysiskt. Med pucken bidrar han med mycket och jag är inte orolig för hans offensiva kreativitet. Frågan är snarare om han är tillräckligt mångsidig – och om storleken räcker. Men skicklighet är alltid en bra grund att bygga på.

42. Giorgos Pantelas, B (Brandon Wheat Kings, WHL)

Pantelas var en av WHL:s mest offensivt spännande backar tidigt på säsongen, men tappade fart mot slutet med bara två assist på sina sista 15 matcher. En 50-poängssäsong såg länge möjlig ut, men han slutade på 37. Det finns ändå mycket att gilla. Han rör sig konstant, har stort självförtroende med pucken och offrar kroppen. Defensivt sviker han sällan och offensivt finns utvecklingspotential. Han är ett projekt – men ett intressant sådant.

43. Alessandro Di Iorio, C (Sarnia Sting, OHL)

Di Iorio missade starten av säsongen och fick jaga ikapp. Poängmässigt blev det inget att skriva hem om, men laget i sig var inte särskilt offensivt starkt. Även när han inte producerar driver han spelet, fattar bra beslut och gör sina medspelare bättre. Han är skicklig på att transportera pucken centralt och visar upp både spelintelligens och ett snabbt avslut. Han har fallit utanför första rundan, men jag tror fortfarande att han har tillräckligt med verktyg för att nå NHL. Ett bra U18-VM kan hjälpa honom.

44. Casey Mutryn, C (USNTDP)

Mutryn är en av mina favoritspelare bland de amerikanska talangerna i år. Jag gillar hans fysik och arbetsmoral, vilket kan göra honom till en bra tredjecenter. Han är smart, jobbar hårt och hittar kemi med de flesta. Toppnivån kanske inte är den högsta, men jag är ganska säker på att han når NHL. Troligen som en tredje- eller fjärdecenter som kan spela fysiskt och vinna närkamper – en spelartyp alla lag vill ha i slutspel.

45. Pierce Mbuyi, VF (Owen Sound Attack, OHL)

Mbuyi har vuxit till sig under det senaste året, vilket gjort att snacket om att han är för liten har minskat. Han är fortfarande inte särskilt tung, men spelar aggressivt och tvekar inte att utmana större motståndare. Penn State-committen är skicklig i omställningar och stark i en-mot-en-spelet offensivt. Jag vill se mer jämnhet i prestationerna och fler avslut, men talangen finns där. Han är redan en mångsidig spelare och produktionen är stabil.

46. Tommy Bleyl, B (Moncton Wildcats, QMJHL)

Bleyl känns som en spelare som allmänheten uppskattar mer än NHL Central Scouting. Personligen finns det mycket att gilla. Han är en skicklig tvåvägsback som slog igenom med 81 poäng som rookie i QMJHL. Han är kreativ, skridskostark och låter sig inte påverkas av större motståndare. Defensivt spelar han lugnt och kontrollerat, samtidigt som han ofta hittar in i farliga ytor offensivt. Just nu behöver han bli starkare – han blir för ofta bortknuffad, särskilt framför mål. Men rörligheten och spelförståelsen finns där. Det blir intressant att se om han kan fortsätta producera i Michigan State.

47. Oscar Holmertz, C (Linköping HC, U20)

Holmertz har spelat på i princip alla nivåer i Sverige den här säsongen, inklusive SHL. Istiden i A-laget var begränsad, men erfarenheten av seniorspel tycks ha höjt tempot i hans spel när han återvände till juniornivå. Han producerade bra i Linköpings U20-lag och har varit en stabil tvåvägsspelare internationellt. Han gör störst nytta som en pålitlig rollspelare som kan stänga ner spel i defensiv zon, men frågan är om skickligheten räcker för en större roll. Potentialen som tredjecenter finns.

48. Jaxon Cover, HF (London Knights, OHL)

London hade en svagare säsong än vanligt, men Cover klev fram som en av de mest intressanta spelarna med 20 mål och 52 poäng. Han är en av draftens mest råa talanger – han började spela hockey först vid 13 års ålder. Att han redan nu är så produktiv och farlig utan puck har imponerat stort på scouter. Han är mycket snabb och använder farten för att skapa turnovers och ta sig till avslutslägen. Kreativiteten finns där, och fortsätter han utveckla detaljerna i spelet kan han bli riktigt bra.

49. Ben Macbeath, B (Calgary Hitmen, WHL)

Macbeath slog igenom ordentligt i år med 51 poäng på 67 matcher som rookie. Den 188 cm långe backen kombinerar storlek, skicklighet och rörlighet och är mycket stark med pucken. Vissa scouter anser att han har potential för första rundan. Jag är inte helt där ännu, eftersom han ibland kan bli lite passiv i sina beslut. Men när Calgary kämpade för en slutspelsplats var han en av lagets viktigaste spelare. Han har en ljus framtid och kan bli en stabil topp fyra-back.

50. Axel Elofsson, B (Örebro, U20)

Elofsson har fascinerat mig i flera år. Han är en av de mest intressanta pucktransportörerna i draften – lite som Lane Hutson, men utan samma toppnivå i skridskoåkning och spelförståelse. Med pucken är han däremot briljant. Han har producerat starkt både nationellt och internationellt. När han är som bäst kan han styra powerplay och skapa chanser genom trafik. Han är svårfångad med pucken, men defensiven behöver förbättras och storleken (180 cm) är ett frågetecken. Upp­sidan är dock hög.

51. Charlie Morrison, B (Quebec Remparts, QMJHL)

Offensivt finns det inte mycket som sticker ut hos Morrison. I stället har han byggt sitt rykte på att vara en tuff back att möta. Han är en bra skridskoåkare och räds ingenting. Som rookie fick han stort ansvar direkt i Quebec och visade stabilitet i egen zon. Han är ingen offensiv kreatör, men gör sig svår att spela mot och håller spelet enkelt. Det skulle inte förvåna om han går tidigt i andra rundan.

52. Lars Steiner, HF (Rouyn-Noranda Huskies, QMJHL)

Steiner sågs tidigare som en möjlig förstaval i första rundan. Han kan fortfarande gå högre än här, men scouternas förtroende verkar ha svalnat något. Han var bra i powerplay under JVM, men förväntningarna var högre i spel fem mot fem. En axelskada inför JVM tycks ha påverkat honom – han skjuter fortfarande mycket men saknar lite av den kraft som gjorde honom så farlig. Offensivt finns kvalitet, och han spelar med hög energi. Han är dock liten och kanske inte tillräckligt avgörande för att kompensera för det. Noterbart är att han skrivit på för HC Davos och kommer spela mot seniorer nästa säsong.

53. Brooks Rogowski, C (Oshawa Generals, OHL)

Rogowski är en av draftens mest intressanta “stora spelare”. Med sina 201 cm är storleken uppenbar, men han imponerar också med arbetsinsatsen. Han jagar puck, bryter spel och använder sin fysik för att vinna närkamper. Han har dessutom ett bra skott och tvekar inte att avsluta. Han lär inte bli någon stor offensiv stjärna, men som rollspelare har han många verktyg.

54. Ryder Cali, C (North Bay Battalion, OHL)

Cali imponerade i junior A förra året med över 50 poäng som 16-åring. I år hade jag hoppats på mer offensivt i OHL. Däremot är han fysiskt stark och spelar med mycket kraft i varje byte. Jag kan se honom utvecklas till en stabil bottom-six-forward om han förbättrar sitt passningsspel. Vissa scouter ser honom som ett långsiktigt projekt med potential.

55. Gleb Pugatjov, HF (Chaika Nizjnij Novgorod, MHL)

Pugatjov imponerade redan i ryska U17-landslaget och fick även chansen i KHL tidigt den här säsongen. Han är ingen spektakulär spelare, men en stor forward (191 cm) som klarar sig bra mot seniorer. Mot jämnåriga kan han dominera fysiskt utan att tappa disciplin. Han spelar ett stabilt tvåvägsspel och jobbar hårt, även om toppfarten saknas. Han lär inte bli en toppspelare offensivt i NHL, men kan fylla en roll längre ner i kedjorna. Potentialen finns.

56. Chase Harrington, VF (Spokane Chiefs, WHL)

Harrington har länge varit en gränsfallsspelare för mig, men jag uppskattar hans spel. Han spelar fysiskt och älskar att tackla. Samtidigt bidrar han offensivt med 56 poäng på 61 matcher i ett Spokane-lag som haft det tufft. Han är farlig nära mål och kan också bjuda på kreativa lösningar. I NHL ser jag honom som en energispelare som kan kliva upp i större roller vid behov.

57. Timofej Runtso, B (Victoria Royals, WHL)

Runtso blev inte draftad 2025, men det lär ändras nu. För ett år sedan var han knappt på radarn, men har sedan dess tagit stora kliv. Han har gått från cirka 15–17 minuters istid till över 20 per match. En stark insats i WHL Prospects Game har också stärkt hans aktier. Offensiven utvecklas, mycket tack vare att han blivit mer offensivt aggressiv. Han spelar orädd och syns nästan varje byte – på ett positivt sätt.

58. Brady Knowling, MV (USNTDP)

Knowling gjorde en bra säsong i USNTDP och debuterade även i JVM. Med sina 196 cm har han storleken, men är också rörlig. Han rankas som Nordamerikas bästa målvakt av NHL Central Scouting. Han kontrollerar målgården väl och släpper få farliga returer. Vissa scouter är dock tveksamma till hans handske, som ibland är lite passiv. Stilmässigt är han dock mycket skolad, och storleken är ett plus.

59. Lavr Gasjilov, C (Jekaterinburg, MHL)

Gasjilov var överlägset mest produktiv bland draftaktuella spelare i MHL. Pucken verkar sitta fast på hans klubba, och han är en mycket skicklig playmaker. Han har bra fart och spelar över hela banan. Samtidigt undviker han fysiskt spel, vilket är ett frågetecken med tanke på hans storlek (188 cm). Skottet behöver också utvecklas, men det är något som kan förbättras.

60. Matias Vanhanen, VF (Everett Silvertips, WHL)

Vanhanen hittade snabbt kemi med landsmannen Julius Miettinen, och tillsammans producerade de flitigt. Han var en av WHL:s främsta framspelare och visade hög spelförståelse i varje byte. Everetts offensiv hade varit betydligt svagare utan honom. Han lär bli draftad i sitt andra år, men det finns frågetecken kring vilken roll han får på nästa nivå. Han spelar inte särskilt fysiskt och saknar toppfart – men hans puckspel är imponerande.

61. Vladimír Dravecký, B (Brantford Bulldogs, OHL)

I vissa matcher har Dravecký försvunnit i Brantfords bredd, medan han i andra varit min favoritback. Han är något ojämn, men det finns mycket potential. Han blir bättre ju mer han åker skridskor och är stark i försvarsspelet mot anfall. Det finns inget spektakulärt i hans spel, men han är stabil över hela isen och tar sällan onödiga risker. Det här känns som ett säkert val – sannolikt en framtida tredjeparback med defensivt ansvar.

62. Jakub Vaněček, B (Tri-City Americans, WHL)

Vaněček har legat kring den här placeringen under större delen av säsongen. Jag gillar hans ständiga rörelse och goda skridskoteknik. Han vinner mycket genom att ta bort ytor och tvinga motståndare ut mot sargen. Med pucken är han stabil, även om beslutsfattandet kan bli bättre. Tvåvägsspelet är intressant, och han kan mycket väl växa in i en roll i ett tredje backpar.

63. Luke Schairer, B (USNTDP)

Jag är fortfarande inte helt säker på vad jag tycker om Schairer. Han har idealisk storlek (191 cm, nära 90 kg) och är bra på att bryta spel och hålla pucken borta från farliga ytor. Men det är också ungefär där det stannar just nu. Tvåvägsspelet är inte tillräckligt utvecklat, och jag vill se mer dynamik i hans spel. Han är en bra skridskoåkare och lär nå NHL, men han har ännu inte levt upp till den potential han visade tidigare.

64. Adam Nemec, VF (Sudbury Wolves, OHL)

Nemec är svår att placera. Han är en stabil tvåvägsforward som hittade formen mot slutet av säsongen och var lagets bästa spelare i slutspelet, trots att Sudbury åkte ut direkt. Samtidigt är det oklart vilken roll han kommer få i NHL. Han har spelförståelse och kan användas defensivt, men saknar en tydlig spets. Det kan hålla honom tillbaka. Trots det bör han gå någonstans runt tredje rundan.

65. Thomas Vandenberg, C (Ottawa 67’s, OHL)

Vandenberg är en av de yngsta spelarna i draften. Scouter gillar honom tack vare hans spelförståelse. Han är ingen toppskridskoåkare och har det tufft fysiskt, men kompenserar med snabba beslut, bra passningar och stabil defensiv. Han vinner många närkamper med klubban. Skridskoåkning går att utveckla, och med bättre fart kan han bli en duglig fjärdecenter i NHL.

66. Mikey Berchild, VF (USNTDP)

Berchild är liten men farlig, särskilt med sitt skott. Denver-committen är skicklig, jobbar hårt längs sargerna och vinner många dueller. Med sina 175 cm blir det dock svårt att klättra högt i draften. Om han bygger på sig mer fysik kan han övervinna storleksnackdelarna. Han behöver också bli jämnare i sina prestationer, men när han är bra är han riktigt vass.

67. Landon Nycz, B (UMass, NCAA)

Nycz utmärker sig främst med sin rörlighet. Offensivt bidrar han inte mycket (tre poäng på 34 matcher), och istiden har varierat kraftigt. Defensivt är han stabil, men det känns som att han ofta skyddats från de tuffaste matcherna. I glimtar visar han atletisk potential att bli något mer. Kanske hade ett år till i USHL varit nyttigt, men grunden finns för att bli en intressant spelare på sikt.

68. Beckham Edwards, C (Sarnia Sting, OHL)

Jag hade hoppats på mer offensiv från Edwards, som landade på samma poängskörd som året innan. Han var en stor målskytt som junior, men det lossnade inte riktigt i år. Däremot är han fysiskt stark och fungerar bra som komplementspelare. Jag vill se ytterligare en nivå i hans spel – kanske kan U18-VM visa det.

69. Tomáš Galvas, B (Bílí Tygři Liberec, Tjeckien)

Galvas var en av JVM:s bästa spelare och stod för nio poäng på sju matcher när Tjeckien tog silver. Han har dessutom imponerat i den tjeckiska högstaligan. Han är en av de bästa skridskoåkarna i klassen och mycket kvick i sina rörelser. Hans snabba backhandpassningar ställer ofta till det för motståndarna. Han har blivit ratad två gånger tidigare, delvis på grund av sin storlek, men frågan är om lagen vågar ignorera hans talang ännu en gång.

70. Jegor Barabanov, VF (Saginaw Spirit, OHL)

Barabanov är en av de mer intressanta omvalskandidaterna. Han har varit en fröjd att se i Saginaw, med sin skicklighet och kreativa spelstil. Han har snabba händer, bra blick för spelet och vet när han ska passa respektive avsluta. Han hittar ytor effektivt och har blivit bättre defensivt. Resultaten börjar nu matcha talangen.

71. Braidy Wassilyn, HF (London Knights, OHL)

Rent skicklighetsmässigt är Wassilyn en av de mest spännande spelarna i OHL. Han har fantastisk puckkontroll och är ett offensivt hot. Han är inte stor, men spelar med hög intensitet och utmanar gärna motståndare. Han är som bäst när laget behöver ett mål sent i matcher. Helhetsspelet är ojämnt, och stabiliteten behöver förbättras.

72. Landon Amrhein, HF (Calgary Hitmen, WHL)

Amrheins poäng sticker inte ut, men som helhetsspelare finns mycket att gilla. Han är en bra playmaker, men ännu bättre som understödjande ytter. Med sina 193 cm tar han mycket stryk för att skapa ytor åt lagkamrater. Han visar också offensiva kvaliteter och har klättrat i laguppställningen. Fortsätter han så här i slutspelet kan han gå ännu högre.

73. Ethan MacKenzie, B (Edmonton Oil Kings, WHL)

MacKenzie var en överraskning i Kanadas JVM-trupp, men gjorde det bra. Insatsen stärkte hans draftaktier efter att ha blivit förbisedd tidigare år. Han är stark i närkamper och bra på att stänga ner motståndare. Hans mognad och spelförståelse har utvecklats fint, och han klarar av att spela mycket.

74. Colin Fitzgerald, C (Soo Greyhounds, OHL)

Fitzgerald var en av de mest spännande spelarna i sin åldersgrupp för några år sedan, men offensiven har inte riktigt exploderat. Han spelar en klassisk power forward-roll med sina 188 cm och 94 kg. Han tacklar ofta – och hårt. Offensivt är han mer en komplementspelare än en drivande kraft. Skridskoåkningen behöver förbättras, men hans spelstil är lätt att översätta till en bottom-six-roll i NHL.

75. Vertti Svensk, B (SaiPa, Liiga)

Svensk är en spelare som fans ofta gillar mer än scouter. Han är ojämn defensivt, även mot jämnåriga, men samtidigt väldigt spännande. SaiPa har till och med testat honom som forward. Han är skicklig med pucken, skjuter mycket och skapar chanser. Det känns som att något alltid händer när han är på isen. Han är en bra skridskoåkare och har blivit bättre fysiskt. För att nå NHL behöver han förbättra sin spelförståelse, men potentialen är hög.