NHL:s stora vinnare och förlorare – efter free agent-festen

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.

Gick det verkligen att ”vinna” free agent-marknaden 2026 med ett så här tunt utbud? Eller handlade det snarare om att bli kung över skrothögen?

Effekten av ett stigande lönetak är påtaglig. Spelare tvingas inte längre lämna sina klubbar på samma sätt som tidigare. De flesta av NHL:s främsta obegränsade free agents skrev på nya kontrakt med sina klubbar flera månader innan marknaden öppnade. Det högre lönetaket gör det dessutom enklare att genomföra stora sign-and-trade-affärer och, precis som toppforwarden Mitch Marner gjorde året innan, säkrade Alex Tuch ett lukrativt kontrakt med sin nya klubb redan före den 1 juli den här gången.

Listan över tillgängliga UFA-spelare 2026 var därför till stora delar rensad redan när marknaden öppnade. Att avgöra vilka som ”vann” dagen är därmed inte lika enkelt som att peka på laget som spenderade mest pengar. Med ett så tunt spelarfält, fyllt av riskfyllda investeringar, blev smarta beslut viktigare än någonsin. Vilka hanterade då sina pengar bäst under free agent-marknadens första dag?

Låt oss gå igenom vinnarna och förlorarna – så här långt – samtidigt som vi kommer ihåg att hela lågsäsongen fortfarande är i ständig förändring och att många stora affärer återstår.

Några förtydliganden innan vi börjar:

a) För den här genomgångens skull avser free agency endast obegränsade free agents (UFA), inte begränsade free agents (RFA). Spelare som Pavel Dorofejev och Sebastian Cossa räknas därför inte in. Det här är inte en sammanställning av vinnare och förlorare under hela lågsäsongen – endast av hur klubbarna lyckades under UFA-ruschen den 1 juli. Förbättringar eller försämringar via bytesaffärer tas fortfarande med i bedömningen, men främst i ett större perspektiv kring hur lagen använde sina pengar på UFA-spelare.

b) Om din klubb värvade och skrev kontrakt med sina stora UFA-spelare före den 1 juli – som Washington Capitals gjorde med Alex Tuch och Toronto Maple Leafs med Darren Raddysh – räknas det också.

c) Om ditt favoritlag inte nämns alls betyder det att klubben klarade sig utan att utmärka sig. Den hamnade därför varken bland vinnarna eller förlorarna. Carolina Hurricanes är ett exempel. De regerande Stanley Cup-mästarna har ett starkt lag, de flesta av sina nyckelspelare bundna på långa kontrakt och kan gå in i nästa säsong som en av ligans främsta utmanare utan att behöva förändra särskilt mycket.

VINNARE

Edmonton Oilers

Till att börja med stod det snabbt klart, när kontraktssummorna började flyga omkring den 1 juli, att Edmonton Oilers lyckades skriva kontrakt med centern Jason Dickinson och backen Connor Murphy till rimliga genomsnittliga årslöner.

Murphy är exempelvis en av ligans bästa boxplay-backar och dessutom en bättre försvarsspelare än Jacob Trouba. Ändå skrev Murphy på ett nytt kontrakt för mindre än hälften av vad San Jose Sharks betalade Trouba.

Vi kan inte officiellt räkna Darnell Nurse-trejden som en free agent-värvning, men den hjälpte indirekt. Oilers fick inte bara en spännande tillgång i den storvuxne Shakir Mukhamadullin, utan frigjorde även 9,25 miljoner dollar i lönetaksutrymme.

En del av de pengarna användes till den underskattade pucktransportören Ryan Shea, ett mycket bra UFA-köp vars spelstil påminner om en yngre Brett Kulak. Dessutom lyckades Oilers förlänga kontraktet med sin främste målskytt i Stanley Cup-slutspelet 2026, Kasperi Kapanen.

Och visst – Freddie Andersen innebär åtminstone en förändring mellan stolparna och kan hålla ställningarna tills den nye Oilers-målvakten Devon Levi är redo att ta över.

Florida Panthers

Florida Panthers valde att gå vidare utan Sergej Bobrovskij och hämtade i stället in den yngre Jacob Markström via en bytesaffär till en lägre lönetakskostnad.

Besparingen räckte för att dessutom värva Radko Gudas på ett mycket lagvänligt kontrakt – ett sexårskontrakt med en lönetaksträff på endast 1,5 miljoner dollar per säsong.

Gudas kan fortsätta spela sin kompromisslösa, fysiska ishockey i ett skyddat backpar längre ned i hierarkin och, med tanke på hur slitsam hans spelstil är, kommer han sannolikt att avsluta karriären på långtidsskadelistan inom ett eller två år.

Ser man dessutom till Brady Tkachuk-trejden i juni och det mycket prisvärda kontraktsförlängningen för Eetu Luostarinen har general managern Bill Zito haft ett mycket lyckat par veckor.

Jacob Markström, Brady Tkachuk, Garnet Hathaway och Radko Gudas är ett klart starkare paket än Sergej Bobrovskij, Evan Rodrigues och – glöm inte – A.J. Greer, ännu en UFA-spelare som Panthers klokt valde att inte behålla efter hans bästa NHL-säsong.

Toronto Maple Leafs

Operation ”Gör Auston Matthews nöjd” är i full gång.

Genom att skriva kontrakt med Darren Raddysh – utan tvekan den främsta UFA-backen på marknaden – via en sign-and-trade-affär i juni, där han nu får ett åttaårskontrakt som börjar gälla när han fyller 30 år, undanröjde Toronto Maple Leafs alla tvivel om att klubben tänker fortsätta vara konkurrenskraftig så länge Matthews spelar i laget.

Toronto fortsatte dessutom att vara mycket aggressiva på UFA-marknaden under onsdagen.

Bobrovskij är klubbens mest profilerade målvaktssatsning sedan Ed Belfour för mer än 20 år sedan. Det återstår att se hur mycket den blivande Hall of Fame-målvakten har kvar i tanken när han fyller 38 år i september, men han är bara ett år bort från två raka Stanley Cup-titlar och ett treårskontrakt är inte heller alltför betungande.

Värvningarna av Jack Roslovic – Auston Matthews tidigare kedjekamrat i USA Hockeys utvecklingsprogram – och Colton Sissons, en mångsidig center som fyllde många olika roller för Vegas Golden Knights under lagets resa till Stanley Cup-finalen 2026, tillsammans med den defensivt skicklige Teddy Blueger och den snabbe Brandon Duhaime, ger dessutom ett betydligt större djup bland forwards.

Lägger man sedan till trejden för svenske backen Emil Andrae förra månaden, affären där målvakten Dennis Hildeby skickades iväg i utbyte mot tredjecentern Nick Paul samt valet av Gavin Mckenna som första spelare totalt i NHL-draften 2026, är Maple Leafs ett bättre lag än för ett år sedan – framför allt tack vare betydligt bättre skridskoåkning.

Kommer den här vägen att visa sig vara fel? Kanske. Maple Leafs mästerskapsfönster kan redan ha stängts, och laget är så kraftigt ombyggt att kemin inte nödvändigtvis kommer att infinna sig direkt.

Å andra sidan kan general manager John Chayka ha lyckats öppna det där fönstret igen, vilket han egentligen inte hade något annat val än att försöka göra med Auston Matthews, William Nylander, John Tavares, Matthew Knies och Chris Tanev fortfarande under kontrakt.

Tiden för en ombyggnad kommer först om – och när – Matthews lämnar klubben, oavsett om det sker när han blir UFA 2028 eller redan nästa år när han blir berättigad att skriva en kontraktsförlängning.

Den tiden är inte nu.

Maple Leafs förtjänar därför beröm för att de tog snabba och tydliga beslut för att både ladda om och uppfinna laget på nytt. Har man nummer 34 i laget måste man gå all-in, och det är dessutom värt att notera att nästan alla kontrakt John Chayka delade ut är kortsiktiga – med Darren Raddysh som det tydliga undantaget.

Utah Mammoth

Utah Mammoths stadiga uppåtgående utveckling fortsätter.

Förra veckan säkrade klubben en potentiell förstamålvakt för lång tid framöver genom trejden som gav dem Sebastian Cossa. På måndagen stärkte de upp centersidan ytterligare genom att värva Vincent Trocheck, och på UFA-marknaden kompletterade de en redan djup forwardssida med Anders Lee, vars underliggande siffror för spelkontroll fortfarande är imponerande trots att han nu är en bit över 30.

Mammoth har dessutom flera spännande forwardstalanger på väg upp genom organisationen i Tij Iginla och Caleb Desnoyers. Samtidigt är laget redan så välfyllt offensivt att de båda kan ta plats i NHL när de verkligen är redo, i stället för att tvingas in i laget för tidigt. Det är den optimala situationen.

Mammoth blev ett slutspelslag den gångna säsongen och ser nu ut att utvecklas till en fullfjädrad Stanley Cup-utmanare framför våra ögon.

Men kommer de att matcha New Jersey Devils offer sheet på Barrett Hayton?

Det blir mycket intressant att se.

Washington Capitals

Det är lätt att glömma att Washington Capitals bara är en säsong bort från att ha vunnit Metropolitan Division.

De missade visserligen slutspelet 2025/26, men gjorde det efter att ha tagit 95 poäng och dessutom vunnit tio fler matcher under ordinarie tid än Philadelphia Flyers, som faktiskt tog sig till slutspelet.

Washington vet därför att laget har potential att snabbt bli en utmanare igen.De säkrade den främsta UFA-forwarden Alex Tuch redan innan marknaden öppnade och följde sedan upp det genom att trejda till sig Jordan Kyrou.

När free agent-marknaden öppnade såg de dessutom till att skriva kontrakt med den bästa kvarvarande UFA-centern, Boone Jenner. Visserligen är fyra år en något lång kontraktstid för en skadebenägen 33-åring, men det vägs upp av en lönetaksträff på under sex miljoner dollar per säsong.

Kontraktet med Vincent Desharnais är dessutom betydligt bättre än vad det först kan verka.

Desharnais är ingen back som driver spelet med pucken – det ska sägas direkt – men han är mer än bara en stor och tung försvarare.

Han tillhör den 70:e percentilen i maximal skridskohastighet och låg i den 95:e percentilen defensivt under sina skyddade minuter förra säsongen. Han skulle därför kunna bli en mycket stabil defensiv partner till Cole Hutson i lagets tredje backpar.

Om man dessutom räknar in att Washington får en hel säsong av rookieduon Cole Hutson och Ilja Protas nästa år, ovanpå alla rutinerade förstärkningar, ser Capitals – enligt min mening – ut att vara det näst bästa laget i Metropolitan Division på papperet just nu.

Den stora frågan återstår dock:

Kommer Alex Ovetjkin tillbaka för en sista dans på ett billigt ettårskontrakt?

UTVÄRDERING EJ SLUTFÖRD 

Anaheim Ducks

Ingen Radko Gudas.
Ingen Jacob Trouba.
Ingen John Carlson.

Samtidigt måste Ducks lösa vad som lär bli enorma kontrakt för de begränsade free agents Leo Carlsson och Cutter Gauthier, samtidigt som backen Pavel Mintjukov också ska ha ett nytt avtal.

General managern Pat Verbeek har alltså mycket att hantera.

Just nu saknar laget hela högersidan av sin backuppsättning, dessutom Olen Zellweger och Mason McTavish, vilket innebär att Verbeek fortfarande har ett omfattande arbete framför sig om Ducks ska kunna bygga vidare på framgångarna som tog laget till slutspel den gångna säsongen.

Backen Nick Jensen ensam kommer inte att kunna täppa igen alla de hålen.

Han är uppenbart bara början.

Buffalo Sabres

Sabres lågsäsong är fortfarande ett pågående projekt.

Det positiva:
Zach Bensons nya kontrakt. Att man valde Daxon Rudolph som fjärde spelare i draften. Trejden som gav laget Olen Zellweger som en billigare ersättare till Bowen Byram.

Det negativa:
Man har egentligen fortfarande inte ersatt Alex Tuch.

Att öppna en plats i laget för den mycket lovande Konsta Helenius är ett klokt beslut, men Buffalo vill knappast ta ett steg tillbaka efter att äntligen ha brutit sin 15 år långa slutspelstorka.

Dessutom har klubben fortfarande nästan åtta miljoner dollar i lönetaksutrymme.

Jag har därför svårt att tro att general manager Jarmo Kekäläinen kommer att låta de pengarna ligga oanvända.

Dallas Stars

Dallas var, av förståeliga skäl, mycket passiva på UFA-marknaden den 1 juli.

Klubben befinner sig i ett vänteläge tills man lyckas komma överens med den begränsade free agenten Jason Robertson om ett nytt kontrakt.

Det arbetet blev enklare efter att general manager Jim Nill frigjorde lönetaksutrymme genom att trejda bort Ilja Ljubusjkin och den begränsade free agenten Mavrik Bourque.

Men hur ska Dallas kunna ta sig igenom den här sommaren utan att i slutändan ha blivit ett sämre lag?

Minnesota Wild

Att släppa Mats Zuccarello – bara för att se honom skriva på för en miljon dollar plus bonusar i Los Angeles – gör situationen ännu mer svårbegriplig för Minnesota Wild.

Fram till onsdagens deadline hade klubben bara gjort mindre justeringar i truppen.

Det känns uppenbart som att vi fortfarande väntar på en större värvning av en center, där Dylan Larkin framstår som den mest sannolika kandidaten.

Bedömningen är dock inte komplett förrän vi vet exakt hur general manager Bill Guerin tänker hålla Wild konkurrenskraftiga i den tuffa Central Division.

Just nu är lönetaksutrymmet ett betydande problem.

Montréal Canadiens

Precis som Minnesota behöver Canadiens hitta en andracenter – åtminstone på kort sikt – medan man väntar på att Michael Hage ska bli redo för NHL.

Överlag var den 1 juli en mycket lyckad dag eftersom klubben lyckades skriva en fantastisk kontraktsförlängning med Ivan Demidov.

På UFA-marknaden var däremot general manager Kent Hughes förhållandevis passiv.

Efter att Brendan Gallagher trejdats till Vancouver finns det nu tillräckligt med lönetaksutrymme för att förstärka centersidan.

Samtidigt återstår dock nya kontrakt för Kirby Dach, Zachary Bolduc och Arber Xhekaj.

New Jersey Devils

Att förlänga kontraktet med lagkaptenen Nico Hischier var en stor framgång.

I övrigt skapade Devils knappt några rubriker alls på UFA-marknaden.

Klubben har ännu inte ersatt Jacob Markström mellan stolparna och har inte heller förstärkt laget tillräckligt mycket, trots att ambitionen är att vinna direkt och ta sig tillbaka till slutspelet efter att ha missat det den gångna säsongen.

Jag har svårt att tro att den nye general managern Sunny Mehta är färdig här.

– Lyssnar i öronsnäckan –

Jaha, då har vi alltså offer sheet på Barrett Hayton.

Frågan är bara om summan är tillräckligt hög för att Utah ska avstå från att matcha det.

Vegas Golden Knights

Jag tittar på Golden Knights, som i stort sett varit tysta bortsett från att de förlängt kontrakten med Rasmus Andersson och Jeremy Lauzon, och kommer att tänka på ett citat ur filmen Gladiator:

"Jag har hört talas om en särskild havsorm som har ett mycket ovanligt sätt att locka till sig sina byten. Den ligger på havsbotten som om den vore skadad. Sedan närmar sig fienderna, men den ligger fortfarande helt stilla. Fienderna börjar ta små bett av den, och ändå rör den sig inte."

Det är precis den känslan Vegas Golden Knights ger mig.

På papperet har Golden Knights blivit ett sämre lag. De har fortfarande inte ersatt Pavel Dorofejev – om man nu inte räknar Victor Olofsson som ersättare.

Men visst är det någonting stort på gång?

Det brukar ju alltid vara det med den här organisationen.

Winnipeg Jets

Situationen kring Connor Hellebuyck hänger som ett mörkt moln över Winnipeg Jets lågsäsong.

Vi vet att det här rutinerade laget behöver en andracenter och att klubben har för många nyckelspelare bundna på långa kontrakt för att kunna ge upp sina ambitioner att utmana om Stanley Cup.

Samtidigt går det inte att avgöra vilka behov Winnipeg egentligen har – eller hur mycket lönetaksutrymme klubben kommer att disponera – förrän det står klart om Hellebuyck blir bortbytt eller inte.

Det är därför fullt förståeligt att Jets mest uppmärksammade drag den 1 juli blev att skriva kontrakt med målvakten Stuart Skinner.

Han kan fungera både som backup till Hellebuyck eller som en försäkring om den stora bytesaffären faktiskt blir verklighet.

Uppdatering: Jets värvade senare Mario Ferraro till ett förvånansvärt bra kontrakt.

Det är en bra början.

Men laget behöver fortfarande en andracenter.

FÖRLORARE 

Boston Bruins

Boston Bruins var redan under 2025/26 ett ganska tveksamt slutspelslag.

De var ett svagt defensivt lag som till stor del bars av fenomenala säsonger från målvakten Jeremy Swayman och högerskytten David Pastrnak.

Att ens upprepa fjolårets resultat skulle därför bli svårt.

Samtidigt har flera klubbar i Eastern Conference – även lag som missade slutspelet förra säsongen – varit betydligt mer aktiva under sommaren.

Boston lyckades visserligen värva JJ Peterka förra veckan.

Att dessutom förstärka backsidan med Will Borgen och Connor Clifton räcker dock inte för att förändra lagets framtidsutsikter i någon större utsträckning.

Bruins behöver betydligt mer spetskompetens.

Columbus Blue Jackets

Det är förståeligt att Columbus Blue Jackets gjorde så lite under onsdagen, där Ryan Lomberg i praktiken blev lagets största tillskott.

Om du är en fri agent med ambitionen att vinna – hur lätt är det egentligen att skriva på för en klubb där framtiden för den regerande Norris Trophy-vinnaren fortfarande är oklar?

Blue Jackets och Zach Werenski gick visserligen ut med ett gemensamt uttalande sent på eftermiddagen där de betonade att han är fast besluten att stanna i Columbus.

Men, som Quinn Hughes, Brady Tkachuk och Dylan Larkin redan visat oss:bOrd är billiga.

Om situationen kring Werenski faktiskt skrämde bort free agents vet vi inte.

Men det känns knappast som en slump att general manager Don Waddell inte lyckades förbättra sitt lag den 1 juli.

Detroit Red Wings

Viktor Arvidsson är, isolerat sett, en bra värvning efter sin starka återkomstssäsong.

Men zoomar man ut ser man ett lag som nu missat slutspelet tio år i rad och dessutom sitter med lagkaptenen Dylan Larkins trejdbegäran i väntan på rätt erbjudande.

Spelar det då egentligen någon roll att man värvar spelare som Arvidsson och den hårt arbetande Keegan Kolesar?

Inte när ingen riktigt vet vart organisationen är på väg.

Om Steve Yzerman inte hade varit Steve Yzerman hade han sannolikt fått sparken som general manager i Red Wings – två gånger om – vid det här laget.

Hans tid i Detroit har varit ett fiasko.

Los Angeles Kings

Oj då.

General manager Ken Holland verkar vara på väg att förvandla Los Angeles Kings till det Detroit Red Wings han lämnade bakom sig – ett lag som gång på gång satsade på åldrande veteraner, tog sig till slutspel med nöd och näppe och sedan åkte ut direkt.

När Los Angeles trejdade bort sin främsta talang Liam Greentree för att få Artemij Panarin inför deadline och sedan gav Panarin ett nytt tvåårskontrakt stod det klart att Kings inte var redo att lämna NHL:s stora mittenskikt.

Efter – föga förvånande – ännu en svepning i första rundan fortsatte klubben på samma spår genom att skriva kontrakt med den 35-årige centern Erik Haula och den 38-årige högeryttern Mats Zuccarello.
Båda är fullt rimliga värvningar om man ser till spelarna var för sig.
Haula är en mångsidig center för mellanformationerna med bra skridskoåkning, medan Zuccarellos skicklighet i powerplay kommer att hjälpa ett Kings som slutade på 28:e plats i ligan med en man mer förra säsongen.

Dessutom är Corey Perry tillbaka för ännu en säsong – nu som 41-åring.
Alla dessa beslut signalerar en klubb som vägrar inse verkligheten.
Visst har Kings ökat sina chanser att återigen ta omkring 90 poäng.

Men talangpoolen är nästan tömd, Quinton Byfield och Brandt Clarke har inte tillräckligt med långsiktigt stöd omkring sig och laget känns fortfarande ljusår från att kunna vinna Stanley Cup.

Nashville Predators

Från David Poile till Barry Trotz och nu Chris MacFarland…

Den omättliga jakten på medelmåttighet verkar ha förts vidare från en general manager till nästa, nästan som en förbannelse.

Nashville Predators hade redan en trupp som befann sig mitt emellan två generationer – med en kärna av rutinerade spelare på fel sida av 30-årsstrecket och en lovande, men ännu inte elitmässig, grupp talanger som inte är redo att dominera på NHL-nivå.

Och klubbens största värvning under onsdagen?

Den 31-årige snabbskrinnande djupforwarden Alex Kerfoot.
Han anslöt samma dag som Predators förstärkte backsidan med Ilja Ljubusjkin, efter att klubben redan veckan innan trejdat till sig Ross Colton och Jack Drury.
Mavrik Bourque är ett mycket bra tillskott och Nils Höglander är en intressant chansning med hög uppsida.

Men i det stora hela är Predators fortfarande en organisation som vägrar genomföra en ordentlig omstart för att skapa långsiktig framgång.

New York Rangers

Vet du vad som är värre än ett dåligt hockeylag?
Ett lag utan en tydlig plan.
Trejden som gav New York Rangers Pavel Dorofejev förra veckan var ett beslut för att vinna här och nu.
Detsamma gällde när klubben gav upp ett förstaval i draften för Marcus Pettersson.

Samtidigt valde general manager Chris Drury att trejda bort Vincent Trocheck i en affär som gav Sean Durzi och talangen Cole Beaudoin tillbaka.

Dessutom bestod klubbens arbete på UFA-marknaden av kortsiktiga ettårskontrakt med Oliver Bjorkstrand och Joe Veleno.

Kan någon förklara vad Rangers egentligen försöker åstadkomma?

Jag har ingen aning.

Ottawa Senators

Om man ser till laguppställningen inför nästa säsong kommer William Eklund inte att kunna ersätta det Brady Tkachuk bidrog med.

Senators forwardsuppsättning är sämre än den var för ett år sedan och dessutom ser det fortfarande inte ut som att Claude Giroux kommer att skriva på ett nytt kontrakt.

Ottawa behöver dessutom ytterligare en högerfattad topp fyra-back som kan spela tillsammans med Thomas Chabot.

Men general manager Steve Staios fick inte napp på marknaden den 1 juli.

Utbudet av tillgängliga spelare har dessutom krympt så pass mycket att Senators riskerar att ta ett steg tillbaka nästa säsong – om inte Staios lyckas genomföra ännu en större bytesaffär.

San Jose Sharks

Jag var på väg att köpa idén…
Tills jag inte längre gjorde det.
På ytan kan jag förstå vad general manager Mike Grier försökte åstadkomma.

Han ville ge laget mer rutin på backsidan för att avlasta Sam Dickinson och samtidigt bygga en bro tills toppbackarna Keaton Verhoeff och Ryan Lin är redo att ta plats i NHL.

Sharks värvade välkända namn till försvaret under onsdagen.
Men blev laget verkligen bättre?
Jacob Trouba är på väg nedåt i sin karriär och har  inte varit en back över NHL-genomsnittet sedan tiden i Winnipeg.

Trouba hade fungerat bra i en skyddad roll.
Men med en lönetaksträff på 8,25 miljoner dollar per säsong i sitt nya kontrakt ser det snarare ut som att han kommer att spela tunga minuter.
Det är en roll han inte har hanterat särskilt bra på flera år.

Samma resonemang gäller Darnell Nurse.

Han belastar lönetaket med hela sitt kontrakt på 9,25 miljoner dollar under ytterligare fyra säsonger och dessutom tvingades Sharks ge upp en tillgång i form av Shakir Mukhamadullin för att få honom.
San Jose hade egentligen ett bättre förhandlingsläge än Edmonton, som var desperata att bli av med Nurse.
Hur kunde då priset bli så högt?

Ännu märkligare är att Trouba och Nurse ersätter två backar – Mario Ferraro och Vincent Desharnais – som faktiskt presterade bättre enligt de underliggande siffrorna förra säsongen.
Båda hade blivit betydligt billigare att behålla.

Och Sharks hade dessutom kunnat slippa ge upp Mukhamadullin.
Vänsterforwarden Mason Marchment var visserligen en bra – om än dyr – värvning den 1 juli och klubbens långsiktiga framtid ser fortfarande mycket spännande ut.

Men med onsdagens beslut har Sharks faktiskt gjort sin backsida sämre än den var tidigare.