Just nu: Supererbjudande på Hockeysverige Plus i samband med JVM. Få ett helårsabonnemang för 399 kronor med koden “JVM23”.{{ PAYWALL LIMIT }}
Det smattrar på spelarmarknaden där många lag är ute efter att förstärka inför kommande Allettor och vårserier. Det handlar mycket om vad klubbarna behöver i snacket om transfers, men ibland kan det också vara vettigt att vända på perspektivet och snacka om vad spelare behöver.
För den här hösten, liksom alla andra, finns det spelare som kört fast, hamnat i roller de inte gillar eller kort och gott bara behöver en nytändning.
Tidigare under hösten såg vi Hugo Pettersson lämna Karlskrona för Mariestad eftersom han inte gillade rollen han hamnat i nere i Blekinge och nyligen tog Lukas Macklin sitt pick och pack och lämnade Nybro för Troja-Ljungby av liknande anledningar. Fler borde göra som dem.
Idag tittar jag närmare på tio spelare som nog skulle må bra av ett miljöombyte och starta om i nya föreningar efter jul.
Hampus Nivalainen, m, Halmstad
23-åringen (som just nu dras med en liten skada) befinner sig i en position i karriären där han måste spela matcher. Det håller inte att sitta i en situation där han inte är mer än en statist på ett papper och just nu är det ganska uppenbart att han befinner sig på en sådan plats i hierarkin att Halmstad-ledningen skulle spela förstekeepern Jacob Crespin till och med, med amputerat ben. Nivalainen fick en match i grundserien (när Crespin var magsjuk) och har annars skuffats undan till att matchas sporadiskt med Jonstorp i division 2. Han måste någonstans där han får spela, annars är sannolikheten stor att karriären är över efter den här säsongen.
Marcus Leijonhufvud, fw, Kalix
Ifjol fick 20-åringen något av ett genombrott som poängproducent i Kalix-tröjan. Hela laget flög fram och Leijonhufvud rycktes med och red på framgångsvågen. När det gått trögare för laget den här hösten har det också gått mer trögt för forwarden. Trots att han ofta matchats i ganska bra omgivning har poängen uteblivit och känslan av stagnation finns där. Som om det har stannat upp lite. En ny roll i en annan klubb skulle mycket väl kunna vara vad som krävs för att få motorn att börja spinna igen.
Anton Kalte, fw, Huddinge
Det har diskuterats huruvida det inte är så att den lille speedige centern slänger bort vad som hade kunnat bli en häftig karriär genom att säsong efter säsong stanna i Huddinge. Men det har varit tryggt, 25-åringen har haft sin roll högt upp i hierarkin och producerat poäng säsong efter säsong. Men just som hela Huddinge har vi sett stagnation under hösten. Den vanligtvis så poängstarke anfallaren har fått se sitt poängsnitt droppa rejält och han har sämst +/- i hela laget (-7). Det är uppseendeväckande. Efter fem och en halv säsong på raken i samma klubb är det kanske läge att skaka om det lite för att vända skutan någon annanstans.
Daniel Ohlsson, b, Segeltorp
Känslan när den tidigare Södertälje-junioren klev in i Hockeyettan med Nyköping för några år sedan var att han var en spännande spelare att hålla koll på. Hans första säsonger i Nyköping skämdes inte heller för sig, men kurvan planade ut och till den här säsongen hamnade han hos slagpåsen Segeltorp. Ett lag som kommer få slåss för att klara sig kvar i vår och där Ohlsson under grundserien hade värst +/--statistik (-18). Det är inte en plats där karriären blomstrar och pekar uppåt. Om det så innebär att han blir sjätte-sjunde back vore det nog ändå bra för honom att komma till ett lag med lite större muskler och ambitioner att göra resultat.
Jesper Emanuelsson, fw, Troja-Ljungby
Det har varit mycket för den unge anfallaren rent privat och kanske är det just det som spillt över på hockeyn under hösten, men Emanuelsson har inte stått att känna igen. Han har framstått som en humörspelare vars svackor har varit fler än hans toppar och fansen har börjat muttra. För det finns ju så väldigt mycket mer där än vad den bländande teknikern har visat. Ynka tre mål från en spelare som borde kunna leda hela offensiven är alldeles för svagt. Kanske vore det bästa att helt och hållet komma bort en liten stund från Ljungby.
Oscar Forsmark, fw, Skövde
26-åringen har fått mycket beröm genom åren för sitt laglojala slit och sin vilja, men i grund och botten är det en ganska begränsad hockeyspelare som spelats lite väl högt upp i Skövdes hierarki av just anledningen att han är en egen produkt. Forsmark har aldrig spelat i någon annan klubb, men under hösten har rollen blivit mindre och sannolikheten är inte särskilt stor att istiden kommer öka så som nye tränaren Staffan Lundh matchar laget. Forwarden är en lojal pjäs, men betraktas inte som så mycket mer just nu. Förmodligen skulle hockeyn bli roligare med en liten utflykt till ett sämre lag där han hade kunnat axla en större roll och bli en viktigare del av offensiven. Tänk Forshaga, Linden och så vidare...
Lucas Jidenius, fw, KRIF
Stockholmaren har figurerat ganska flitigt i de här spalterna under hösten, men det är helt uppenbart att han hamnat helt snett i Blekinge. Jidenius, som under fjolårssäsongen sköt 15 mål för Vimmerby noterades för noll (NOLL!) poäng i grundserien trots att han kom till spel i 15 matcher. Under Emil Ivansson förpassades han till en undanskymd roll i en fjärdekedja, under Mikael Tisell har han fått lite mer förtroende, men det har ändå inte lossnat. Förmodligen kommer det heller aldrig lossna i KRIF.
Alexander Sunnefors, fw, Lindlöven
Vad har hänt egentligen? Säsongen 20/21 sköt Sunnefors 18 mål för Lindlöven och framstod som en ny storsnajper i vardande. Fjolåret blev lite sönderryckt då han missade många matcher, men petade ändå dit en del poäng. Men i höst har det varit tomt i färgburken. Forwarden noterades för två assist på 16 matcher och då ska även föras till protokollet att Lindlöven till skillnad från de två tidigare säsongerna var ett framgångsrikt lag med flow i offensiven. Här doftar det verkligen att miljöombyte kan vara på sin plats för att väcka den slumrande tigern.
Sebastian Walfridsson, b, Nybro
Hade det inte varit för att Vikings lidit av en påtaglig backbrist är det inte omöjligt att Walfridsson visats på porten vid det här laget. I Nybro brukar man sällan vara sentimentala med värvningar som inte levererar och faktum är att den 23-årige tidigare juniorlandslagsmannen inte visat den offensiva uppsida man nog hade förväntat sig efter tiden i Visby/Roma. Han har inte fått ut den potential som finns där och spelar knappast någon förstafiol bland backarna i nuläget. Med tanke på läget på den tunna backmarknaden lär Walfridsson bli kvar, men i ett perfekt scenario hade han troligtvis kunnat göra större nytta någon annanstans.
Tobias Holmberg, fw, Teg
Nu kan Teg förstås inte beskyllas för att han varit ett särskilt sprudlande lag under hösten 2022, men Holmbergs offensiva förmåga har inte stått att känna igen. 26-åringen som gör sin sjätte raka säsong i klubben spottade in 36 poäng ifjol och 47 året innan det. I höst har det inte blivit fler än åtta pinnar (1+7) på 17 matcher. Stagnation? Ja, på ytan kan det ju tyckas så och då är det kanske på sin plats att röra sig någon annanstans.
