I serien om Tre Kronors All Star team genom alla tider har vi idag kommit fram till 1960-talet. Ett decennium där svensk hockey vann ett VM-guld. Det numera klassiska ”Det glider in” guldet i Denver, Colorado 1962. Som bekant hade Kanada och USA bojkottat turneringen i Moskva 1957 vilket i sin tur medförde att ryssarna och tjeckerna stannade hemma 1962. Trots det höll turneringen högsta klass.
Det spelades dessutom två VM-turneringar i Stockholm under 1960-talet. Det blev silver båda gångerna, 1963 och 1969. Dessutom var det under turneringen 1969 som Leif ”Honken” Holmqvist blev folkkär på riktigt. Hans storspel säsong efter säsong, två nollor mot Tjeckoslovakien 1969 och ödmjuka framtoning gjorde att han än idag ses som en av svensk hockeys största spelare genom alla tider.
När jag tittade på alla stjärnnamn som spelade i Tre Kronor vattnades det i munnen att få ta ut på ett, två och tre All Star team. Men nu är det bestämt att det blir ett plus en runner-up på varje position. Därför hamnade bland andra följande spelare precis utanför mitt lag: Lennart ”Klimpen” Häggroth, Lasse Björn, Gert ”Barney” Blomé, Nils ”Nicke” Johansson, Sven Tumba, Anders ”Acka” Andersson, Hans ”Tjalle” Mild, Eilert ”Garvis” Määttä, Tord Lundström, Lars-Göran Nilsson, Håkan Wickberg, Hans ”Virus” Lindberg, Folke ”Totte” Bengtssonn, Stig-Göran ”Stisse” Johansson, Bertil ”Masen” Karlsson, Pär-Olof Härdin, Björn Palmqvist, Roger ”Viking” Olsson, Lars-Erik Sjöberg, Arne Carlsson och Leif ”Blixten” Henriksson.
Så här kom mitt Tre Kronor All Star team 1960-tal att se ut.
MÅLVAKT
En legendar både på och vid sidan av isen. Uppvuxen i Strömsbro, men fick sitt genombrott som AIK:are under 1960-talet. Gjorde sin VM-debut som reserv bakom Kjell Svensson vid VM 1965 i Tammerfors, men tog över förstaspeladen redan till VM i Ljubljana 1966. Då var för övrigt Ingemar Caris reservmålvakt. Totalt gjorde ”Honken” sju VM-turneringar och två OS-starter. Utsågs till VM:s bästa målvakt 1969 och fick Guldpucken både 1968 och 1970. Spelade även en säsong i WHA där han representerade Indianapolis Racers. Desktop ad in article Mobile ad in article
– Både VM 1969 och 1970 var två fantastiska turneringar och båda gick på gamla Hovet i Stockholm. Vi hade fantastiskt bra lag då och vi slog både tjecker och ryssar. Det blev två silver och kanske mina bästa turneringar med Tre Kronor.
– Det man minns ganska väl var den hatstämning som var mellan Sovjet och Tjeckoslovakien efter invasionen av Tjeckoslovakien, 1968.
– Spelmässigt höll jag nollan två matcher mot tjeckerna. Dom hade ett fantastiskt fint lag då med Josef Golonka, Vaclav Nedomansky, Richard Farda, Jan Suchy, bröderna Holik (Jaroslav och Jiri) med flera.
Kommer du någonsin att glömma när hela Hovet skanderade ”Honken”, ”Honken”?
– När du står där på isen hör man det bara lite i bakgrunden, men före och efter matcherna samt i periodpauserna kunde jag inte undvika att höra det. Det var helt otroligt, något att berätta om för mina barnbarn.
Runner-Up: Kjell Svensson
Leif "Honken" Holmqvist.Bildbyrån
BACKAR
Lennart "Lill-Strimma" Svedberg
”Om vi tar till ämnet största talangen i svensk ishockey genom alla tider så borde ”Lill-Strimma” ligga högt upp. Rent av kanske som etta. Växte upp i Timrå där han inledde sin hockeykarriär i Wifsta/Östrand. Representerade även Grums, Brynäs och Mora under sin aktiva tid. VM-debuterade 1965 i Tammerfors och gjorde totalt fem VM-turneringar och ett OS. Blev uttagen i OS All Star team 1968. Var även som en av våra första svenska spelare över till Sovjetunionen för att träna. Inbjudan kom från självaste demontränaren Anatoli Tarasov efter att han blivit imponerad av vad han fått se vad ”Lill-Strimma” kunde prestera på isen. En gudomlig skridskoåkare och skicklig med pucken. Lennart Svedberg avled sommaren 1972 efter en bilolycka.
Vännen ”Eje” Lindström berättar:
– Vi var bästa vänner ”Strimma” och jag. Han hade sett upp till mig då han var på väg uppåt i karriären. Jag var som en extrapappa för honom och så fort han flyttade någonstans ringde han mig först. Jag hade även kunnat tagit honom till AIK om jag hade velat, men jag tordes inte.
– Han var så oerhört snäll och vi blev riktigt goda vänner. Han var en av orsakerna till att jag kom tillbaka hit till Timrå. Han jagade mig under mina två sista säsonger i AIK. Varje gång han var ner på landslagsläger sa han att jag måste komma hem och ta hand om det lovande lag Timrå hade som hade blivit juniormästare 1968 och 1969. Det var också ett fantastiskt material som jag flyttade hem till. Desktop ad in article Mobile ad in article
Roland Stoltz
”Han kanske inte var den bästa backen i varje match i alla turneringar, men han var verkligen spelaren övriga laget kunde luta sig emot då det verkligen hettade till. Kom från Gröndal, men gick via Atlas Diesel till Djurgården där han idag ses som en av klubbens största spelare genom alla tider. Han kom även att bli en stor profil vid sidan av hockeyn. Under många år var han tillsammans med sin goda vän, Lars-Gunnar Björklund, ett uppskattat radarpar som kommentatorer vid flera VM-turneringar. VM-debuterade redan 1957 då Sverige vann guld, men vann även guld 1962 i Colorado. Spelade nio VM-turneringar och tre OS. Utsågs till VM:s bästa back 1963. Roland Stoltz avled 2001.”
– Kan inte påminna mig om att jag misslyckats någon gång mot grabbarna med lönnlöven på bröstet. Mina bästa landskamper har jag gjort mot transatlanter. Det är säkert dom två bästa landskamper som ett svenskt landslag gjort rent taktiskt sett då vi slog USA och Kanada i Colorado.
– Jag lyckades också tillverka en syl som jag aldrig glömmer. Det var mot USA och det stod 0–0. Jag drog på från ganska långt håll och pucken tog på en amerikansk back och singlade upp i luften. Målvakten fintades bort fullkomligt. Han visste inte var den tog vägen utan fick den på ryggen och därifrån hoppade den i mål.
Runner-Up: Bert-Ola Nordlander
FORWARDS
Ulf Sterner
”En nestor och föregångare i svensk hockey under 1960-talet. Sterner blev vår första svenskfostrade spelare i NHL då han säsongen 1964/65 spelade fyra matcher med New York Rangers . Enligt många spelade han mer kanadensiskt än vad många kanadensare gjorde. Lägg därtill att hans speluppfattning och teknik är något av det bästa vi någonsin fått se i svensk hockey. Växte upp i Deje, men flyttade sedan till Forshaga där han fick spela med sin idol och förebild, Nisse Nilsson. Spelade även för Färjestad, Rögle och Västra Frölunda i gamla allsvenskan. Gjorde sin första stora landslagsturnering vid OS i Squaw Valley 1960. Gjorde ytterligare ett OS och åtta VM-turneringar. Världsmästare 1962 och Guldpuckvinnare 1963.
– OS 1960? Den turneringen minns jag för att Tumba jagade mig genom hela Squaw Valley . Vi bodde på ett logementliknande hotell med fyra bäddar i varje rum. Tumba låg utan kläder på sin säng och filosoferade och då passade jag på att filma honom vilket han upptäckte och blev helt galen. Han jagade mig runt där i stan tills han hade fått filmen. Tumba var väldigt populär och jag hade säkert kunnat få en bra slant för den där filmen. Det hände mycket kul på den resan men framförallt var det ett stort äventyr för en ung kille som jag var då.
Ronald "Sura-Pelle" Pettersson
Från Surahammar. Därav smeknamnet. Blev svensk mästare i Södertälje redan 1956, men var även med om att vinna Västra Frölundas historiska SM-guld 1965. Kamperade i landslaget ihop med Nisse Nilsson och nära vännen Lars-Eric Lundvall. Trion gick under namnet ”Ungdomskedjan”, men ”Surra-Pelle”, som Lennart Hyland alltid sa, inledde sin tid i Tre Kronor som back innan en skada gjorde att han kom att hamna som forward. Världsmästare både 1957 och 1962. En av våra stora poängmaskiner under 1960-talet. Spelade totalt 12 VM-turneringar och tre OS. Ronald Pettersson avled 2010.
– Dom sex eller sju första A-landskamperna spelade jag faktiskt back men inför en match mot Norge så blev ”Tjalle” Mild skadad på uppvärmningen och U.K-basen (dåtidens förbundskapten) frågade om någon av oss backar kunde tänka sig att spela forward. Det kom att bli första matchen jag, Lasse och Nisse spelade i samma kedja. Desktop ad in article Mobile ad in article
Lars-Eric Lundvall
”Tillsammans med ”Sura-Pelle” var dom båda en duo som satte griller i huvudet på både nationella och internationella motståndare. Uppväxt i Karlskoga där IFK Bofors blev hans första klubb. Liksom som bensinstationskompis från Surahammar, ja de båda hade en Shell-mack tillsammans inte långt från hemmarinken på Nya Ullevi, blev Lundvall svensk mästare i SSK 156 och i Västra Frölunda 1965. Dessutom vann dom båda VM-gulden 1957 och 1962 tillsammans. Spelade sju VM-turneringar och tre OS. Lasse Lundvall avled 2020.
— Nisse var en typisk center och hade ett enormt fint ax. Jag kunde nästan hänga med honom på skridskor, men inte fullt ut. Han var en sprinter helt enkelt. Dessutom hade han ett bra skott och sköt mycket i farten.
— Det enda felet var att vi alla tre var vänsterskyttar. Jag kunde i och för sig spela på båda sidorna, men Pelle var mycket vänsterbetonad. Han fick ofta vända upp innan han släppte puckarna, men vi tre kompletterade varandra väldigt bra.
Hela VM 1962 var helfestligt. Just matchen mot Kanada var jäkligt tuff. I slutet av matchen när vi leder med 4-3 och Kanada tagit ut målvakten ville inte Nisse teka. Han frågade om jag inte kunde ta den ”jo, för fan”, svarade jag. Då vart jag mer skärpt än vanligt och jag tror att vi var uppe i fem tekningar innan den där pucken glider in i mål. Tekningen var på blålinjen och varje gång var det någon som gick in för tidigt så det blev offside.
— Jag gick in och låste hans klubba, fick pucken drev åt sida och sedan fick jag släppa iväg pucken till Nisse. Sedan tog han också några skär innan han släppte iväg den. Sedan tar (Lennart) Hyland över ”Den gliiider in i mål”.
Runner-Up: Nisse Nilsson
Ulf Sterner
