- “En säsong han nog helst bara vill glömma”
- “Det blev total pannkaka”
- Bäst betald i laget – med medelmåttig produktion.
- Veckans lag
- Mycket mer!
{{ PAYWALL LIMIT }}
Joel Lassinantti, mv, Luleå
Fjolårets säsong var den svagaste som Joel Lassinantti presterat i SHL sedan han blev en ordinarie målvakt i ligan. För första gången förlorade han fler matcher än vad han vann med Luleå och även fast det så klart är en statistikrad som har till stor del med hur laget presterar så var Lassinantti även en anledning till att norrbottningarna upplevde ett stort kliv tillbaka under fjolårssäsongen.
Lassinantti noterades för en räddningsprocent på svaga 89,6 procent, trots att han faktiskt lyckades hålla näst flest nollor i ligan (sex stycken) tillsammans med Linus Söderström. Till viss del kan säkerligen Lassinanttis svaga fjolårssäsong förklaras med de sjukdomsbesvär han drogs med under vintern, det upptäcktes först i efterhand att han lidit av körtelfeber, men jag räknar med att det är en rejält revanschsugen Lassinantti mellan Luleås stolpar den här säsongen.
Jesper Sellgren, b, Luleå
Efter en säsong i Nordamerika valde Jesper Sellgren inför fjolårssäsongen att återvända till Sverige och Luleå. Innan han lämnade hade han utvecklats till en VM-back i Frölunda, men i Luleå kom hemvändaren ifjol inte upp i samma höga nivå.
Även om Sellgren inte är en back som gjort sig känd för att spruta in poäng i SHL, eller på någon annan nivå för den delen, hade han ändå snittat 0,36 poäng per match tidigare under sin SHL-karriär. Förra säsongen blev det bara elva poäng (1+10) på 47 matcher, vilket var ett lite för lågt snitt (0,23) för att man ska vara tillfreds. Även spelmässigt tyckte jag mig inte riktigt känna igen Sellgren under delar av säsongen, men samma sak kan väl sägas om många av Luleås spelare från fjolårssäsongen.
Poängen har uteblivit under säsongsupptakten men spelmässigt tycker jag mig se en förbättrad Jesper Sellgren, där hans insatser mot Frölunda och framförallt Timrå sticker ut i positiv bemärkelse.
Kim Rosdahl, fw, Malmö
Förväntningarna var höga på Kim Rosdahl inför säsongen 2022/23. Efter en stark produktion i IK Oskarshamn säsongen dessförinnan, där han öste in 18 mål och 38 poäng på 52 matcher och belönades med en plats i Tre Kronor, hade Rosdahl gjort flytten till Ängelholm och Rögle för att ta nästa steg.
Det blev total pannkaka.
Efter bara ett mål och två assist på 17 matcher valde parterna att bryta avtalet. I stället flyttade han hem till Malmö där han en gång i tiden gjorde sin SHL-debut. Produktionen blev bättre i Malmö, men inte alls på samma höga nivå som säsongen dessförinnan. Rosdahl har potential att kunna vara en tämligen pålitlig poängplockare i SHL och har under säsongsinledningen bidragit med två mål och en assist på Malmös fyra första matcher.
Joel Kellman, fw, Färjestad
När Joel Kellman hämtades in till Växjö under säsongen 2021/22 var mina förväntningar på honom att han skulle växa ut till en absolut toppspelare i SHL. Hade hade producerat gott med poäng i AHL och även fått vara uppe i NHL, där han förde lite väsen av sig med San Jose Sharks.
Kellman presterade bra under återkomstsäsongen i Växjö och belönades med en plats i VM-truppen 2022, men fjolårssäsongen var i mångt och mycket ett personligt misslyckande för centern. Även fast Växjö som lag gick som tåget så hackade spelet rätt markant för Kellman, som bara producerade 18 poäng på 43 matcher med mästarlaget. För att sätta den noteringen i ett perspektiv så var det tre poäng fler än vad han gjorde säsongen dessförinnan – på 18 fler matcher.
29-åringen lyfte sitt spel i slutspelet när Växjö gick hela vägen och vann, men trots ett gällande kontrakt valde Kellman och Växjö i våras att gå skilda vägar. Till den här säsongen har han fått en ny chans att bevisa sig med Färjestad, där han initialt producerat två mål på de fyra inledande matcherna. Han har snittat över 18 minuters istid per match, vilket kan jämföras med de 15:49 han snittade i Växjö förra säsongen.
.jpg)
Christoffer Rifalk, mv, Rögle
Den 27-årige Kalixsonen har tidigare säsonger visat att han kan vara en av de absolut främsta burväktarna i den här ligan, men under fjolåret var långt ifrån att vara bland de bästa. Liksom stora delar av Rögle-laget hade Rifalk en tung säsong, där han förlorade mer än vad han vann (13 segrar och 17 förluster) och noterade en räddningsprocent på blygsamma 89,2 procent.
Denna säsong har Rifalk tuff konkurrens i form av den landslagsmeriterade tjecken Petr Kvaca, som under inledningen av säsongen övertygat betydligt mer än vad Rifalk gjort. Viktigt att poängtera är emellertid att Rögle bara spelat fyra matcher så här långt denna SHL-säsong, så inga större växlar ska så klart dras innan vi ens lämnat september. Efter två spelade matcher denna säsong står 27-åringen noterad för en räddningsprocent på 85,0 procent.
Utrymme för förbättring finns det, hur som helst.
Mario Kempe, fw, Luleå
Återkomsten till SHL blev ingen höjdare för Mario Kempe. Långt in på hösten valde den VM-meriterade centern att skriva på ett tvåårskontrakt med Luleå som enligt NSD ska vara värt mellan 225 000 och 250 000 kronor i månaden.
Det går inte riktigt påstå att Kempe var en bang for the buck under fjolårssäsongen. Veteranen kom knappt till spel under säsongen, då han åkte på en jobbig knäskada som begränsade honom till endast tolv matcher med Luleå. Kempe gjorde ett försök under sluttampen av grundserien, men i matchen mot HV71 var det alldeles uppenbart att han var plågad av sina skadebekymmer och säsongen stängdes ned redan i mitten av februari för centerns del.
Nu är Kempe återhämtad från sin knäoperation och har inlett säsongen med att göra två passningspoäng på Luleås fyra första matcher. Jag är försiktigt optimistisk kring Kempe den här vintern och jag håller tummarna för att han får hålla sig skadefri, för då kan han vara en riktigt underhållande spelare att följa i den här ligan.
Mattias Tedenby, fw, HV71
Inför fjolårssäsongen hade jag mina frågetecken kring HV71 och några av deras nyförvärv, men ett av dessa var inte Mattias Tedenby. Den då 32-årige forwarden sågs som en drömförstärkning för nykomlingen och den spelare som tillsammans med André Petersson skulle leda laget.
Petersson gjorde det med bravur. Tedenby? Nej, inte alls.
Det blev bara 14 poäng på de 35 matcher som forwarden spelade, vilket var hans sämsta notering i högstaligan sedan han började etablera sig i HV71:s A-lag som junior. Enligt Expressen var han tillsammans med André Petersson lagets bäst betalde spelare förra säsongen med en lön på 250 000 kronor (eller mer) – då måste man kunna utkräva mycket mer än medelmåttig produktion. Speciellt om man som i Tedenbys fall förväntas vara med och bära lagets offensiv.
Eric Martinsson, b, Växjö
På tal om underpresterande spelare i HV71.
Enligt samma Expressen-lista låg bara ett hack under Petersson och Tedenby i lönenivå förra säsongen med en lön på mellan 200 000 till 250 000 kronor i månaden. Martinsson kom från en inte helt övertygande KHL-säsong med Barys Nur-Sultan, men hade innan dess bevisat sig vara en back som definitivt var kapabel att producera i SHL.
Förra säsongen blev det totalt ett mål och tolv poäng på 44 matcher för Martinsson i HV-tröjan, vilket innebar att exakt 52 backar gjorde fler poäng än honom i SHL:s grundserie. Den välbetalde backen hade två år kvar på sitt avtal med HV71, men parterna enades i våras om att gå skilda vägar. I stället skrev Martinsson på för sin tidigare klubb Växjö, där han alltjämt går poänglös efter fyra matcher med en plus/minus-notering på -2.
Gustaf Lindvall, mv, Skellefteå
Säsongen 2022/23 är nog en säsong som Gustaf Lindvall helst av allt bara vill glömma. Det mesta studsade emot den Tre Kronor-meriterade målvakten under förra hösten, där han liksom laget hade en tung period. Precis som i fallet med Lassinantti och Luleå hade dock Lindvall en del av skulden i att resultaten grinade emot Skellefteå fram till att han blev skadad i slutet av oktober.
Efter skadan återkom Lindvall aldrig i spel igen under fjolårssäsongen, utan det dröjde fram till den gångna helgen innan Skellefteåmålvakten var tillbaka mellan stolparna igen. Återkomsten mot Örebro var med marginal godkänd och när jag själv pratade med Krister Holm (målvaktstränare i Skellefteå) under förra veckan så tyckte han att Lindvall såg bättre ut nu än vad han gjorde innan han tvingades kasta in handduken under fjolåret.
Theodor Niederbach, fw, MoDo
Säsongen 2021/22 var Theodor Niederbach den poängstarkaste juniorforwarden i SHL med sina 16 poäng (9+7) på 51 matcher med Frölunda. Han valde därefter att lämna Göteborgsklubben för att ta nästa kliv i Rögle. Förväntningarna var att Niederbach skulle kunna lyfta ännu högre och hans egna förhoppningar var att flytten skulle vara gynnsam för hans hockeyresa, men liksom Kim Rosdahl blev flytten till Ängelholm ingen höjdare för Niederbach.
Totalt blev det en poäng (1+0) på 23 tävlingsmatcher i Rögle-tröjan (SHL och CHL sammanräknat) innan parterna gick skilda vägar.
– Det är ingen tid jag kommer ta med mig, konstaterade han i en intervju med kollega Martin Jansson i november 2022.
Niederbach valde att vända hem till Ångermanland, där han avslutade säsongen med att hjälpa MoDo tillbaka till SHL. 21-åringen stod för 18 poäng på 31 grundseriematcher och sedan ytterligare tolv poäng på 17 slutspelsmatcher.
Nu är MoDo, och Niederbach, tillbaka i SHL. 21-åringen har producerat en assist och snittat över 17 minuters istid per match, vilket är tio minuter mer än vad han snittade i Rögle för ett år sedan, på de MoDos tre inledande matcher. Det är en bra start, om inte annat.
Veckans lag
Målvakt: Filip Larsson (1)
Backar:Anton Strålman (1) - Axel Sandin Pellikka (1)
Forwards:Kalle Östman (1) - Janne Kuokkanen (1) - Johan Södergran (1)
14 lag - 14 tankar
Frölunda: Lars Johansson var själv rätt blygsam i TV4-intervjun efter 2–1-segern mot Luleå i lördags, men utan honom hade Frölunda nog inte tagit samtliga tre poäng i Scandinavium den kvällen. Veteranmålvakten gjorde några svettiga räddningar och framförallt kändes han otroligt lugn och trygg mellan stolparna. Man kan lugnt säga att Johansson hittat tillbaka på rätt spår efter den tunga premiären, där han blev utbytt efter tre insläppta mål i den första perioden mot Timrå.
Färjestad: Medan Carl Lindbom har fått en flygande start på sin sejour i Färjestad har Djurgårdskompisen Liam Öhgren haft det betydligt tyngre. 19-åringen missade stora delar av försäsongen på grund av skadebekymmer och har inte heller kommit till spel i någon av Färjestads fyra SHL-matcher denna säsong. När det blir spel för Öhgren är i nuläget osäkert, då han i veckan åker över till USA för att genomgå vidare undersökningar hos Minnesota Wilds läkarteam.
Vilken typ av skada som Öhgren brottas med vill Färjestads medicinskt ansvarige Mathias Hell inte gå in på, men på klubbens hemsida konstaterar han att det kan dröja en tid innan 19-åringen är tillbaka i spel. Mycket tråkigt.
HV71: Jag ska ärligt säga att jag var lite tveksam till HV71:s värvning av Anton Strålman inför säsongen. 37-åringen spelade knappt någon hockey under fjolårssäsongen och med Niklas Hjalmarssons återkomst till HV71 färskt i minnet var jag inte helt såld på konceptet, så att säga.
Man kan lugnt säga att Strålman motbevisat mig och de andra tvivlarna. Under säsongsinlednignen har Strålman varit en av ligans absolut bästa backar, där han har strålande underliggande siffror (73,3 i corsi, bland annat) samtidigt som han producerat fyra poäng på tre matcher. Det är faktiskt lika många poäng som han producerade totalt på de 25 matcher han spelade med Boston och Providence ifjol.
Gubben kan än, uppenbarligen.
IK Oskarshamn: För en som tippat att Oskarshamn ska kunna knipa en topp sex-placering den här säsongen har säsongsinledningen varit en besvikelse. Jag är förmodligen dock inte lika besviken som en klick av klubbens supportrar, som under måndagsmorgonen satt upp banderoller på ståplatssektionen med ett tydligt budskap:
“En trotjänare fick gå och en annan med varken ”C" eller “A” på. Är det detta vi vill ha? Ett själlöst lag där ingen jobbar för mer än vad plånboken tar. Visa hjärta eller dra", löd budskapet på läktaren.
Jonas Forsberg, ordförande i supporterklubben Blue Front Support, gick snabbt ut och tog avstånd från budskapet i Barometern och enligt honom är det några enskilda, anonyma individer som tagit initiativet.
Visst, Oskarshamns säsongsstart har varit svag, men när till och med andra klubbars supportrar manar till lugn och tålamod… Då kanske det är dags att ta åt sig av rådet.
Leksand: Helgens prestation stod Leksands SHL-debuterande målvakt Filip Larsson för. Efter att ha suttit på bänken i de tre inledande matcherna fick nyförvärvet från Kristianstad chansen i lördagens hemmamatch mot Linköping – och tog den.
Larsson räddade samtliga 40 skott som han fick mot sig i matchen och blev den tolfte målvakten att hålla nollan i sin SHL-debut sedan 2006 och den målvakt som räddat näst flest skott samtidigt som han hållit nollan i debuten under samma period.
Jag har tidigare varit kritisk till Leksands hantering av målvaktsmatchningen, där först Janne Juvonen, därefter Kasimir Kaskisuo och sedan Mantas Armalis nästintill överbelastats i sin matchning, men nu verkar det finnas möjlighet till lite sans och balans i matchandet mellan stolparna för Björn Hellkvist. Får Larsson en ny chans att briljera redan på torsdag mot Skellefteå?
Linköping: Linköping fick en drömstart på säsongen med två raka segrar under premiärveckan, men den gångna veckan togs östgötarna ned på jorden igen. Först åkte man på en tung förlust uppe i Örnsköldsvik (4–7) för att sedan följa upp det med att bli nollade av SHL-debuterande Filip Larsson i Leksand ett par dagar senare.
Till följd av de svaga resultaten avreagerade sig influencern och tv-profilen Joakim Lundell på ett supporterforum, där han även erbjöd att gå in med en halv miljon kronor i lagbygget för att värva en spetsspelare.
"Känns otroligt uppgivet och tomt idag. Men jag har haft dialog med sportchef och erbjudit mig gå in med pengar för en spetsvärvning. Under förutsättning att det är rätt namn och inte någon 36-årig snubbe som spelat 500 matcher i en tredjekedja i NHL med uppdraget att stänga ner motståndarnas stjärnspelare", skrev Lundell enligt Expressen och Corren.
Sportchefen Peter Jakobsson bekräftade senare för Expressen att han har “en bra dialog” med Lundell och konstaterade att “det skadar aldrig att ha sådana människor runtomkring sig”. Linköping är på jakt efter ytterligare en forward och med en halv miljon extra i budget kanske Jakobsson kan leta på en lite högre hylla än tidigare?
Luleå: Marcus Hardegårds flytt till Luleå har inte skapat några större rubriker inför säsongen, men den 26-årige Älvsbysonen har fått en nyckelroll direkt i sin nya klubb. Under säsongens fyra inledande matcher har Hardegård snittat strax under 24 minuter per match, en notering som bara är slagen av backkollegan Erik Gustafsson (24:39). Faktum är att det bara är Gustafsson som snittar mer istid per match än Hardegård i hela SHL än så länge.
Hardegård var bra redan under förra säsongen i Örebro och fortsätter han på den inslagna vägen så finns alla möjligheter att han ska kunna spela sig till en plats i Tre Kronor. Det brukar kunna bli så för backarna som paras ihop med Erik Gustafsson, nämligen.
Malmö: Linus Omark, Henrik Tömmernes och Oscar Lindberg är de nyförvärv som fått allra mest utrymme inför säsongen. Malmös värvning av Janne Kuokkanen har smugit lite under radarn, men när man tar en titt på poängligan kan man konstatera att det är finländaren som stuckit ut allra mest av nytillskotten i ligan.
Kuokkanen har producerat fyra mål och totalt sex poäng på de fyra inledande matcherna och toppar således även poängligan i SHL. Tomas Kollar har matchat finländaren stenhårt under säsongsinledningen och centern snittar över 20 minuters istid per match, vilket gör honom till den forwardsspelare som spelat mest under säsongsupptakten. Kuokkanen har tackat för förtroendet genom att vara en av ligans absolut hetaste spelare under inledningen av säsongen.
Jag kan väl skryta med att jag åtminstone hade Kuokkanen på min topp tio-lista över ligans bästa centrar inför säsongen, även om han inte tog sig in på redaktionens slutgiltiga centerranking.
MoDo: Efter hemmapremiärfesten i torsdags mot Linköping (7–4) åkte MoDo på något av en baksmälla två dagar senare, då man föll i rivalmötet borta mot Timrå. Som lök på laxen utgick lagets stjärna, tillika förstecenter, Mikael Ruohomaa redan i matchinledningen utan att återvända till spel. Under måndagen berättade MoDos sportchef Henrik Gradin för Örnsköldsviks Allehanda att Ruohomaa nu blir borta i mellan en till tre veckor.
Ett tungt tapp för MoDo, som tappar en av sina absolut skickligaste spelare (även fast jag inte alltid är jätteimponerad av finländarens arbetsinsatser) som dessutom har bra koll på ligan. Innan skadan mot Timrå hade Mikael Ruohomaa producerat två poäng (1+1) på de två inledande matcherna i SHL.
I Ruohomaas frånvaro ser i stället nyförvärvet Danny O'Regan ut att få chansen att debutera. O'Regan kommer till Örnsköldsvik under tisdagen och kan vara aktuell för spel redan i torsdagens match mot Rögle, beroende på hur snabbt det går att få allt pappersarbete i ordning.
Rögle: Rögle har haft problem att få bukt på sina special teams under säsongsinledningen. I powerplay har man gjort mål på tre av 16 försök, vilket gör laget till det nionde bästa laget i ligan, medan man i boxplay är ligans sämsta lag med en boxplay-procent på svaga 61,5 procent.
Det är så klart alltjämt tidigt på säsongen och inga större slutsatser ska dras redan nu, men jag måste ändå säga att det är lite förvånande att lagets special teams inlett så svagt med tanke på det spelarmaterial man har. Allra tyngst har Linus Sandin, Brandon Davidson och Brady Ferguson haft det, som alla varit inne på tre boxplay-mål vardera. Även förra säsongen brottades Rögle med problem i boxplay, där man i slutändan landade in på en elfteplats i ligan med 77,6 procent.
Skellefteå: Efter elva månader, eller 331 dagar, var väntan äntligen över för Gustaf Lindvall under lördagen. Då fick Skellefteåmålvakten äntligen göra sin comeback efter att han tvingats avsluta fjolårssäsongen i förtid på grund av en skada. Lindvall fick chansen mellan stolparna i mötet med Örebro och gjorde en klart godkänd insats där han räddade 18 av 20 skott.
Lindvall är en spännande spelare att följa den här säsongen, då han inte hade någon vidare bra säsong innan han gick och blev skadad ifjol. Han kommer dessutom att konkurrera med fjolårets suverän Linus Söderström om istiden mellan Skellefteås stolpar. Räkna med lite ringrostighet under den första tiden, men jag blir inte förvånad om 32-åringen kan hitta tillbaka till den nivån som han höll när han var en av ligans bästa målvakter för några år sedan.
Timrå: Anton Lander har centrat Timrås förstakedja med Filip Hållander och Jonathan Dahlén på varsin kant. Resultatet? Alla har gått poänglösa från de fyra inledande matcherna och ingen har varit inne på något mål framåt.
Det är smått sensationella siffror, egentligen, men Timråtränaren Ante Karlsson tänker inte splittra stjärnkedjan.
Förstakedjan har fått motta en hel del kritik, inte minst från TV4-studion i helgen, och även om jag till viss del håller med så har det inte direkt saknats lägen för kedjan att producera. Dahlén har enligt eminenta sajten Hockeysiffror.se:s xG-modell (Expected Goals) en xG-notering på 1,9, medan Lander har en notering på 1,8 xG och Hållander en notering på 0,9 xG. Både Dahlén och Lander har högre xG-noteringar än exempelvis Janne Kuokkanen (1,2) som toppar SHL:s skytteliga med sina fyra fullträffar.
Jag hade varit mycket mer oroad, och mer kritisk, om kedjan faktiskt inte skapade några målchanser. Till slut kommer det att lossna för dessa herrar, var så säkra.
Växjö: Vi är mindre än en handfull matcher in på säsongen, men redan nu har Växjö drabbats av en rätt diger frånvarolista. I helgens match mot Rögle hade man borta sex spelare, varav inte mindre än tre centrar vilket gjorde att Jörgen Jönsson endast kom till spel med tre centrar i den tuffa bortamatchen.
Målvakten Adam Åhman saknades i matchen samtidigt som ingen av forwardsspelarna Tobias Rieder, Dylan McLaughlin, Hugo Gustafsson, Martin Lundberg eller Ludvig Nilsson kom till spel. Denna typ av skadelista har man säkerligen hellre nu än sen, men det är så klart inget vidare att inte ens kunna ställa upp med en fullständig laguppställning i omgång fyra av grundserien för Jörgen Jönsson.
Återkomsten dröjer alltjämt för långtidsskadade Ludvig Nilsson, berättade Jönsson för Smålandsposten under förra veckan. Martin Lundberg, som inte spelat sedan premiären mot Färjestad, närmar sig emellertid spel igen.
Örebro: Under veckan som gick meddelade Örebro att man skrivit på ett nytt treårskontrakt med backen Filip Berglund, vars ursprungliga avtal skulle löpa ut efter säsongen. 26-åringen kom till Örebro inför fjolårssäsongen efter en säsong i Nordamerika och växte ju längre säsongen gick.
Berglund är lite av en personlig favorit hos mig efter att ha följt hans tidiga karriär på nära håll i Skellefteå. Som junior var han en extremt produktiv back (41 poäng på 43 matcher som U19-spelare) och han började visa prov på de kvaliteterna under sin sista säsong i Skellefteå, där han i skuggan av Jonathan Pudas producerade 20 poäng på 52 matcher.
Jag tror att det finns än mer offensiv att hämta ur Filip Berglund och jag skulle inte alls bli förvånad om detta är en back som kan producera uppåt 30 poäng eller mer i SHL på en tämligen regelbunden basis i Örebro. Att ha en sådan back på ett nytt treårskontrakt, som också utvecklat sitt defensiva spel de senaste åren, är riktigt bra nyheter för serieledaren.
.jpg)
