{{ PAYWALL LIMIT }} EDMONTON (HOCKEYSVERIGE.SE) Under turneringen har det lyfts gång på gång i den mixade zonen. Var finns de offensiva artiserna? Hur ska ni få bukt på de offensiva problemen, Tomas? Förubndskaptenen har gnuggat glosor för att försöka ge varierande svar. Vem ska göra målen? Ja, tydligen var det backen som fick ta på sig den uppgiften när ingen forward spurtade efter ledartröjan. Att en back, sex matcher in i turneringen, fortfarande är den bäste målskytten i det svenska laget säger egentligen allt man behöver säga. Utan offensiva artister som , och så är det inte en imponerande offensiv arsenal som släpat med sig genom den kanadensiska tullen och ut på isen i Rogers Place. När förbundskaptenen presenterade sin trupp i juni så beskrev jag lagets offensiv som ”inte jättesexig” – och då var det med William Eklund i laget. Ett underbetyg som heter duga har visat framfötterna och utnämndes, fullt välförtjänt, till en av Tre Kronors tre bästa spelare i turneringen efter förlusten mot Finland. Stakkestad är dock ingen offensivt producerande spelare, varesig i JVM eller hemma i Karlskoga, och ska således inte vara den som drar loket där framme. är egentligen den enda offensiva forward som jag blivit imponerad av i den här turneringen, men tyvärr har han varit lite för ineffektiv för att göra verklig skillnad. har blixtrat till någon gång då och då. inledde turneringen piggt men har sedan dess försvunnit mer och mer ur anfallsspelet. En snajper som , som jag förutspådde skulle ha en stor roll i det här JVM-laget, har inte gjort något mål i turneringen. Det är ett underbetyg som heter duga. För klen matchning I semifinalen mot Finland blev avsaknaden av offensiv spets smärtsamt tydlig. Jag delar Tomas Monténs analys kring att Sverige rent spelmässigt inte gör någon dålig match, men attackpsyket finns inte i det här laget. De offensiva spelarna vinner sällan insidan på sina motståndare och tar i för hög utsträckning alldeles för lite skott. När Juniorkronorna sedan fick chansen att spela fem-mot-tre i närmare en och en halv minut i den andra perioden så behövde Finland knappt bemöda sig för att försvara sin 1–0-ledning. Samtidigt som spelarna inte gjort ett hundraprocentigt jobb så går det så klart också argumentera för att det finns mer att utkräva av Montén i en sådan här match. I både matchen och sista perioden var det gnuggaren Åke Stakkestad som spelade mest av samtliga forwards i laget. Jag säger inte att det är fel att ge Stakkestad stort förtroende, men det är ganska talande när den spelartypen är den som får mest istid av samtliga forwards. Jämför man det med hur exempelvis Finland matchade sin förstakedja (där alla var över 19 minuter och där kaptenen spelade närmare 21 minuter) så är skillnaden stor. Likaså i Kanada, där lagkaptenen (22 minuter) och (23 minuter) matchades hårt i semifinalen mot Tjeckien. Nu finns det inte den lika givna offensiva spetsen i Sverige, men någon måste ändå få chansen att iklä sig den rollen. I mitt tycke så har matchningen varit alldeles för klen.
