MJÖRNBERG: Vidare utan att imponera – de utslagna kan gå med rak rygg

Det vore väl synd att säga att lagen från Allettan imponerade särskilt mycket i Play-In-spelet, men nu är det överstökat och alla utom ett tog sig vidare. Nu är det klart för åttondelsfinaler.

Falu IF fick kliva ut på semestern på idrottens grymmaste sätt när Viggo Nordström elva sekunder in i den sjätte perioden kunde sätta dit 2-1 till Piteå och avgöra den tredje och direkt avgörande play-in-matchen.

För det var ett gäng masar som stred tappert. Som ställde upp med ett decimerat manskap, fem ordinarie backar och tre kedjor, och i slutändan inte orkade längre. Laget trodde sig ha avgjort med 12 sekunder kvar av den fjärde perioden, men den pucken dömdes bort (förmodligen helt korrekt) på grund av hög klubba och i den femte perioden började Falun gå mer och mer på knäna. Orken tog slut.

Men med matchserien sammanfattad faller Falu IF verkligen med flaggan i topp. De knep den första matchen hemma och i dagens långkörare tycker jag faktiskt att det var Falu IF som var laget som visade mest mod och vågade driva matchen. Med lite mer effektivitet hade det kunnat sluta på ett roligare sätt.

Nu blir det ändå Piteå som avancerar vidare till ett åttondelsfinal-spel mot Brödernas/Väsby, men sett till play-in-serien är Piteå en stor besvikelse. Laget sprattlade och gjorde det bra i match två, men både den första matchen i Falun och dagens avgörande match var direkt bleka om man ser till förutsättningarna.

Det går att gömma sig bakom att det är ett ungt och orutinerat lag, men ungdomar ska ju vara orädda och även om laget är ungt har Piteå ett mycket vassare lag än Falun. Att inte klara av att ta kommandot över matchen och egentligen bara flasha sin excellens i powerplay duger inte. Man tar sig vidare med ett nödrop och borde nog egentligen sett till fem perioder hockey idag ha varit laget som fick plocka fram golfklubborna.

Men det är klart att det har varit en mental anspänning. Att åka ut i Play-In hade varit ett fiasko och det är tydligt att det varit tyngande för Piteås unga lag. Att vara favorit passade dem uppenbarligen inte och när man nu ska gå upp mot Brödernas/Väsby i åttondelsfinalen blir det en helt annan sak. Då blir det Piteå som är underdogen. Tillåt mig gissa att man har längtat efter den känslan.

* * *

Att Kalix slog ut Sollentuna i två raka är kanske att betrakta som något av en skräll. Laget kom ändå från vårserien, men rent krasst borde ju Sollentuna också ha varit där. Det var extraordinära omständigheter med svaga serier och kvotplatser som gjorde att stockholmarna över huvud taget befann sig i Allettan.

Laget vann fyra av 18 Allettan-matcher. Det säger en del. Att ta sig till Play-In var en bonus och även om det blev respass är det slutpunkten för vad som inte kan beskrivas som annat än en väldigt lyckad säsong. I backspegeln kommer Sollentuna-gänget förstås titta och gräma sig över att de inte lyckades vinna match ett i Kalix där de trots allt var laget som drev spelet, men en tydlig aspekt avgjorde.

Kalix hade en betydligt vassare offensiv där spelare som Filip Runbjer och Filip Lindbäck klev fram när det gällde som mest. Sollentuna hade mentaliteten och viljan att gnugga, men den typen av lag räcker bara en viss bit, sen tar det stopp. Men som sagt, att ha tagit sig till både Allettan och slutspel som nykomling med en trupp som till stora delar bestod av materialet från division 2, det var styvt gjort.

Nu kommer det så klart bli oerhört svårt för Kalix, Hudiksvall är en övermäktig motståndare, men laget har återigen visat att man kan krångla sig en bit i ett slutspel efter att ha varit ruggigt starka i en vårserie. Kan man använda det framåt och hitta lite fastare mark under fötterna än ett ständigt trixande med nordamerikaner och spelaromsättning skulle det kunna bli riktigt spännande till nästa säsong.

* * *

Trots lite kramp lyckades Karlskrona slå ut Alvesta i två raka matcher och att det såg ut som det gjorde bör vi kanske inte vara särskilt förvånade över. Det ser sällan särskilt extravagant ut när ett lag som bara SKA slå ut en sämre motståndare har allt att förlora och bara ska få jobbet gjort. Alvesta stretade emot väldigt väl och kan gå på semester med rak rygg. Karlskrona tog sig vidare och så mycket mer än det kan man väl kanske inte kräva. Det var inte matchserien där de skulle briljera.

Nu blir det förstås oerhört intressant att blicka framåt. Mariestad mot Karlskrona är ett tungviktsmöte. En drabbning mellan två lag som har en tendens att bli ganska tjuriga på varandra, som har självbilden att gå väldigt mycket längre än till en åttondelsfinal och som dignar av skickliga spelare. Det kommer bli en fantastisk matchserie att följa.

* * *

Skenbart såg det ganska jämnt ut en lång bit in i returmötet mellan Halmstad och Mörrum på fredagskvällen, men att Hammers i slutändan kunde glida ifrån och vinna med komfortabla 6-1 förvånar mig inte det minsta.

För bryter man ner matchen i de mindre detaljerna var Halmstad bättre än Mörrum i det mesta. Laxarna har gjort en riktigt fin vårserie och ska ha beröm för den, men att möta Allettan-lag är en helt annan sak. Mörrum spelade med för stor risk, gjorde således lite för många billiga misstag och hade dessutom en tendens att frustrerat påverkas av yttre faktorer, som domslut och motståndare. Sammantaget är det sådant som fäller ett lag.

Halmstad hade en annan nivå i sitt spel, utan att för den sakens skull vara särskilt imponerande. Spelar Hammers som i den här matchserien kommer det bli jobbigt att ta sig an Hanviken i åttondelsfinalen. Där måste man spela betydligt mer noggrant.

Men även om Hammers inte gjorde någon direkt imponerande figur över två möten med Mörrum blev det ändå två segrar och man tog sig vidare från Play-In. Det innebär att fiaskot är avvärjt. Man kan sänka axlarna lite grann och försöka göra det man gör bäst…överraska i ett slutspel.