Bli plusmedlem - för tre kronor!
Ta del av allt vårt premiummaterial hela februari, till ett riktigt superpris (ord.pris 79kr/mån).
I skuggan av Tre kronors OS-mjukstart mot Italien stod precis allt på spel inför ögonen på 72 personer i Vallentuna ishall.
Hemmalaget Vallentuna mot lokalrivalen Wings i en match som helt och hållet kunde avgöra striden vid kvalstrecket i Hockeyettan norra.
Då bjöds det på undermålig ishockey. Eller underbart undermålig ishockey kanske jag borde skriva.
För det finns ändå en väldigt stor charm i det hela när två ruggigt svaga lag som åkt omkring och förlorat i stort sett hela säsongen drabbar samman med väldigt mycket på spel. Det blir genuint.
Man kunde riktigt ta på känslorna när första perioden blev en provkarta i misslyckade passningar, trubbiga avslut och frånvarande markeringsspel. Alla ville, men förmågan fanns inte där. Nerverna hängde uppenbarligen slappt utanpå tröjorna när det inte var många passningar som hittade rätt adress och spelarna inte kunde hitta nätet ens när motståndarna glömde bort att det finns något som heter försvarsspel.
Men när det väl blev lite struktur på matchen var det uppenbart att det var hemmalaget Vallentuna som tog tag i den och var det klart bättre laget. Man hade mycket tydligare sortering i sitt försvarsspel, mer tanke i sitt anfallsspel och framförallt ett betydligt större lugn i sina aktioner ute på banan.
{{ PAYWALL LIMIT }}
Det spelade säkert in att Tarik Mahmutovic blev fullständigt bortglömd på bortre stolpen och kunde stöta in en 1-0-puck (hans första av två fullträffar i matchen) i den hafsiga första perioden. Det gav hemmalaget lite luft och något att bygga vidare på samtidigt som det ökade på gästernas osäkerhet.
När Wings tappade Karl Pettersson till Sundsvall i samband med deadline och dessutom fått Sebastian Lindström skadad har backsidan blivit väldigt tunn och ikväll blev den synad. Gästerna hittade inte rätt på hela matchen.
Wings hade en bra period för några veckor sedan när det i stort sett såg ut som att man hade säkrat kontraktet, men efter det har man dalat rejält i form och det här var sjunde raka nederlaget.
Rent krasst, Wings såg verkligen ut som ett lag som förlorat sju raka matcher ikväll samtidigt som Vallentuna, där William Hedman måste framhållas som en av matchens förgrundsfigurer med både fysisk närvaro och en hel del bländande offensiv teknik, hittat mer och mer av ett vägvinnande spel.
Kjell-Ivar Lundholms gäng som varit helt uträknat i botten av tabellen har fått liv i elfte timmen och 5-1 i kvällens streckmöte gör att man faktiskt bara är fyra poäng efter Wings med fem matcher kvar att spela.
Med tanke på att man möter formsvaga Norrtälje redan på fredag kan man faktiskt spetsa till det ytterligare även om det avslutande spelschemat sedan är ganska knivigt. Speciellt som Kiruna IF (som blev nollade för tredje gången på de fyra senaste matcherna ikväll) befinner sig i fritt fall i tabellen.
När klockan väl klämtat för 60 minuter kunde konstateras att Vallentuna inte alls var särskilt undermåliga och Wings för den sakens skull inte särskilt underbara.
Men det är liv i kvalstriden i den norra serien och betydligt mer spännande än att se ett gäng proffs pliktskyldigt ta sig an ett underlägset Italien.
