Desktop ad in article Mobile ad in article
Ångestmötet mellan Troja-Ljungby och Borås fick inte helt oväntat ett ångestslut. Det vill säga att lagen delade på poängen.
Båda gängen, som inlett säsongen svagare än väntat, var i skriande behov av alla tre poängen, men i ärlighetens namn vet jag inte om något av dem var värda dem.
Att Troja-Ljungby kunde skjuta 2-1 i förlängning och i alla fall kapa åt sig två pinnar var i slutändan ganska rimligt. Man var det lag som lyckades åstadkomma mest vettigt spel under matchens gång, men saknar påfallande mycket power i de avgörande lägena. Nu spelade Hugo Fagerblom förvisso återigen riktigt bra i Borås-kassen, men Trojas forwards är påfallande tama i avslutningslägena.
Det ser lite krampaktigt och frustrerat ut. Som om Troja själva inte riktigt förstår varför de inte kommer loss offensivt.
Borås å sin sida är inte bra. Två raka segrar mot svaga Mörrum och Tyringe var inga värdemätare och när ett bättre lag stod på andra sidan rödlinjen avslöjades tydlig att laget inte alls är var de vill vara.
Det går för långsamt. Borås har tappat tempot i spelet och samtidigt blivit omständliga. Gång på gång saknade backarna alternativ i uppspelsfasen och körde fast, i värsta fall blev de berövade på pucken. Att medspelarna åker och gömmer sig brukar sällan vara ett bra tecken.
Och var är fysiken? En av uppsidorna med årets lag skulle ju vara att de kan spela hårt och fysiskt på sina motståndare och på så sätt både trötta ut dem och starta situationer, men av det syns inte mycket. Som att man blivit brända av avstängningarna på nyckelspelare i inledningen av säsongen och därför inte vågar gå riktigt för det.
Det finns en hel del att fundera över.
* * *
Månadsvis
- Tillgång till allt material på Hockeysverige.se
- Ingen bindningstid
- Förnyas automatiskt
- Avbryt när som helst!
Årsvis
- Tillgång till allt material på Hockeysverige.se
- Förnyas automatiskt
- Avbryt när som helst!
Vänligen logga in för att genomföra ditt köp av Plus.









