Foto: [Skärmdump swehockeyapp]
Med andra ord. Det kommer inte bli någon spänning att tala om den här grundserien. Det är bara att konstatera och acceptera.
I det som blir en trött lunk behövs kickarna ännu mer och en sanslös kick var just vad Troja och Halmstad bjöd på igår kväll.
Troja har fått ett publikt uppsving den här säsongen (well, rent krasst startade det väl kanske rent av i slutet av den föregående) och har ett gediget stöd från ”Trojaläktaren” hemma i sin arena. Ovanpå det hade Halmstad skrapat ihop några busslaster (fotbolls?)supportrar som bidrog med sin del och såg till att inramningen var av hög klass för att vara i Hockeyettan.
Det startade där. Men framförallt var det spelet på isen som värmde en luttrad själ i fredagskvällen.
Skönspel vore väl synd att kalla det. Men det var kamp. Oerhört intensiv och stenhård kamp. Jag skulle nog ändå vilja kalla det ganska ren hockey även om det var tufft därute. Lagen bjöd inte på en centimeter is i onödan och agerade rejält i alla situationer. När två jämna lag spelar med sådan intensitet blir det underhållande.
En spelare som Mikael Roslund, som plockats tillbaka till moderklubben kanske främst för sin offensiva spets, for fram som en bulldozer och Halmstads vida omtalade stomme av hårt arbetande spelare tycktes beredda att offra precis hur många blåmärken som helst. Målvakterna Felix Tengvall och Jesper Eliasson spelade stort och någonstans fanns det väl också något poetiskt över att det var den föredetta Troja-spelaren William Gustavsson som fick skjuta det matchavgörande målet för Halmstad.
Kort och gott, det var en hockeymatch att njuta av och något som byggde förväntan inför det slutspel som ska avgöra Hockeyettan till våren. Nu är det hela upplagt som så att två söderlag inte kommer kunna mötas i en final, men Troja och Halmstad känns som två lag som skulle kunna utgöra ett fenomenalt slutspelspar. Vilken matchserie det skulle kunna bli! Men det får väl bli i semifinalen...
Den här hösten, där det fullt naturligt pratas mest om att det blir avslaget för att serierna är för ojämna och bottenlagen i och med att ingen åker ur inte har något att spela för, känns det också viktigt att lyfta fram de gånger det verkligen spelas riktigt bra hockey mellan två riktigt bra lag.
Så tack Troja! - Tack Halmstad!
* * *
Har ni några helgtimmar att fördriva innan eftermiddagens nedsläpp kan jag också passa på att tipsa om att vi släppte ett nytt podcast-avsnitt (#330 Topplagens dystra rubriker) igår.
Där snackar jag och maestro-Skoglund om Hockeyettans största Thåström-fan, inte DEN Kalle Hult, tränardirektivet i ”Slaget om Runn”, vad det betyder om det blir stopp för arenaplanerna i Visby, hur Brödernas rekonstruktion påverkar hockeyn, truppförändringar i Väsby, långtidskada, klausuler och skulder i Västervik, hajpmatchen som blir svår att sälja in, stjärnan som brutit kontraktet, vem som ska passa dunderdansken i Tranås, Bodens status, Oskar Lundkvists mäktiga statistik, att Hanviken har bättre målvaktsspel än Djurgården och en hel del annat.
Ni hittar podden i poddapparna eller här.
