MJÖRNBERG: Storheterna kan andas ut – ödesmatchen får ”mindre” betydelse

Det har stundtals sett ut som det varit på väg mot episka fiaskon, men efter blytunga bonuspoäng ikväll talar det allra mesta för att både Karlskrona och Troja-Ljungby undanröjt de största riskerna att missa slutspel helt och hållet. Samtidigt straffades Tranås återigen för sin trubbiga offensiv.

Det är två lag som har lidit, som bitvis har varit pressade och som (även om resorna sett diametralt olika ut) under perioder haft väldigt svårt att få spelet att stämma. Men efter varsin blytung bonuspoäng på onsdagskvällen kan Troja-Ljungby och Karlskrona andas ut. I alla fall hjälpligt. Den värsta risken för dunderfiasko borde vara avvärjd.

Efter att Troja besegrat HC Dalen med 4-3 och Karlskrona gjort 3-2 på Tranås i Stiga Arena, båda matcherna efter förlängning, kommer mötet de två haussade giganterna emellan i slutomgången högst troligt inte handla om att gå till slutspel eller inte, utan snarare om det ska bli play-in eller direktkvalificering till åttondelarna.

Play-in är förvisso under all värdighet för både Troja-Ljungby och Karlskrona, det kommer finnas en hel del press i slutomgången ändå, men det är i alla fall inte så illa som det hade kunnat vara.

Men jag vill egentligen börja med Tranås. Ett Tranås som efter 2-3-förlusten mot Karlskrona nu ligger riktigt skrynkligt till i tabellen. Till och med så skrynkligt att tränaren Phil Horsky chockade hela Stiga Arena med att rycka keepern en gång till efter att ha lyckats forcera in en kvittering i spel sex mot fyra.

Även jag hann tänka ”vad gör karln”, ett Karlskrona-mål (det var inte långt borta) i den tomma kassen och det hade varit noll poäng och ännu sämre utgångsläge. Men jag kan ändå uppskatta viljan att vinna och gamblingen att coacha så aggressivt. För nu måste Tranås åka till Gotland och besegra Visby/Roma i den sista omgången samtidigt som en hel drös med andra resultat går lagets väg om det ska bli något slutspel. Tre poäng hade kunnat göra stor skillnad.

Nu ser det svårt ut, men det hade inte behövt vara så. Förlusten mot Karlskrona var lagets fjärde raka. Samtliga har kommit med uddamålet. Samtidigt har man inte mäktat med fler än två mål eller färre i de fem senaste matcherna.

Mönstret gick igen mot Karlskrona. Ser man matchen som helhet hade nog ingen protesterat om Tranås tagit samtliga tre poäng. Man drev spelet och fick gästerna att visa tydliga svagheter i egen zon, men hade inte spetsen för att ta tillvara på möjligheterna. Det är en utebliven leverans framåt som fäller laget.

Mantrat har varit detsamma sedan säsongsstart. Man har gjort försök att spetsa laget med målskytte, men dunderdansken Søren Dietz-Larsen blev bara halvlyckad, Markus Ruuskanen har bara varit en skugga av sitt fjolårsjag och när Kalvyn Watson skickades till duschen efter en bentackling i den andra perioden tappade laget sitt sista forwards-ess.

Boxplay var återigen föredömligt och man redde ut fem minuter galant, men paradoxalt nog var det kanske där matchen förlorades. Avige Watson hade kunnat varit den som gjorde skillnad under ordinarie tid.

Större mirakel har hänt än att Tranås ska lyckas ta sig till slutspel, men inför avslutningen ser det ärligt talat inte särskilt ljust ut.

Desto roligare då för Karlskrona som mer eller mindre säkrade sitt slutspelsdeltagande när Lukas Sjöblom skickade in den avgörande pucken i förlängningen. Den värsta flopprisken är avvärjd, men det är ändå med en viss bitterljuv eftersmak.

På det positiva kontot är det uppenbart att det har hänt något sedan tränarbytet. Karlskrona har fått tillbaka en hunger och den där farten som man snackade så mycket om inför säsongen har återinfunnit sig i spelet. Man ställer om blixtsnabbt och kunde skapa farliga chanser via spelvändningar så fort Tranås var minsta lilla oförsiktiga med pucken.

Framförallt är det kedjan med Liam Engström, Lukas Sjöblom och Axel Björnkvist som imponerar och att det var de som låg bakom samtliga tre mål för sitt lag är ingen slump. Det är den trion som driver det mesta av det bästa i offensiven och klubben är bara att gratulera som redan lyckats förlänga kontrakten med Engström och Sjöblom.

Däremot finns det tydliga följdeffekter av det tidigare spelet man spelat i försvarsspelet. När Tranås fick snurr i KHK-zonen var det rörigt. Man har alldeles för skickliga och namnkunniga pjäser i laget för att det ska se så förvirrat ut innanför den egna blålinjen och att Karlskrona så tydligt låter Tranås vara ett spelförande lag i en så viktig match är inget toppbetyg. Rent krasst, fräna forwards och en härlig fart till trots, Karlskrona måste komma en bra bit längre med sitt spel för att ha något att hämta i ett slutspel.

Ett slutspel som man nu med största sannolikhet kommer ta sig till. Precis som Troja-Ljungby. Jag såg bara brottstycken av lagets vändning hemma mot HC Dalen den här kvällen, men att laget över huvud taget lyckades vända ett underläge i ett minst sagt utsatt läge när publiken hemma i Ljungby Arena började vädra sitt missnöje är starkt.

Och låt mig säga så här, jag är inte särskilt förvånad att det var en hemvävde kille i form av Lucas Käkelä som ordnade den viktiga kvitteringspucken…

Allting är fortfarande ovisst. Troja ska spela sin hängmatch mot Borås och Halmstad har en bortamatch mot Västervik att klara av innan det är dags för slutomgång. Det kan bli väldigt många om budet på ganska liknande poäng i slutändan. Men den där slutomgången mellan Karlskrona och Troja borde inte bli så ångestladdad som den hade potential att vara.

* * *

Vid sidan om dramatiken i den södra Allettan såg jag Sollentuna dra sin sista Allettan-suck den här kvällen. För efter 1-3 hemma mot Forshaga kommer det bli väldigt tufft för överraskningslaget att nå play-in. Speciellt som Piteå vände och förlängningsvann med 3-2 borta mot Sundsvall.

Nu är det fyra poäng upp med två omgångar kvar att spela och seriens sista helg ska laget kuska upp till Norrland för möten med just Piteå och Boden. På papperet framstår det som övermäktigt för ett lag som förlorat fyra raka matcher.

Sollentuna har inte haft kraften och skickligheten för att kunna konkurrera över det maratonlopp som är Allettan och på slutet har man dessutom haft brutalt svårt med målskyttet. Så även ikväll mot Forshaga där det var en provkarta av fipplande och sumpande av målchanser. Att det bara ramlat in två puckar på de fyra senaste matcherna säger det mesta. Soppan är slut.

Men Sollentuna ska applåderas för den säsong de genomfört. Att de över huvud taget tog sig till en Alletta var en sensation och man har spelmässigt inte varit ett strykgäng även om det i slutändan inte tycks räcka hela vägen fram. Framförallt har man skaffat sig väldigt bra erfarenheter som kommer vara nyttiga att bygga vidare på om man väljer att satsa vidare kring merparten av samma trupp kommande säsong.

* * *

I den södra vårserien blev Mörrum play-in-klara den här aftonen (tänk om det skulle bli ett play-in mot Karlskrona!), men det var mest en spik som bara skulle slås i kistan. Laget har varit på väg i den riktningen länge.

Desto mer spännande då med Grästorps 3-2-seger över Alvesta. Den gjorde att skaraborgarna passerade smålänningarna i tabellen och nu har två poäng att gå på inför slutomgången.

Där ska Grästorp ner till Mörrum medan Alvesta tar emot avsågade Mjölby. Vi kan nog inte påstå att det är avgjort än…