De tilltänkta topplagen i Hockeyettan har i många fall visat exakt varför de är favoriter i öppningen av säsongen. Samtidigt har ett koppel av lag hamnat i riktigt jobbig uppförsbacke.
Inför säsongsstarten var det några specifika lag som pekades ut som storfavoriter och så här långt kan inte sägas något annat än att de lever upp till förväntningarna. Det är några lag som presterar på en högre nivå än resten och visade klass ånyo under helgen.
Karlskrona toppar Hockeyettan södra, Brödernas/Väsby toppar Hockeyettan östra och Hudiksvall ligger förvisso inte bättre än fyra i Hockeyettan norra, men har då flertalet färre spelade matcher än lagen högre upp i tabellen.
Hudiksvall visade på nytt topplagsaura i fredags när Strömsbro besegrades med tydliga 6-2. Gästerna fick in en 1-1-puck tidigt i andra perioden, fick lite luft under vingarna och pressade hungrigt på för mer. Hudik i gungning skulle man kunna tänka sig, men icke. Laget la bara i en växel till och så poff, bang, smack så hade de hängt några snabba kassar och stängt igen matchen. De bara bestämde sig för att nu får det vara slutlekt och så var det så. Strömsbro hade inget att säga till om.
Hudiksvall har en nivå som bara (möjligtvis) Boden kan mäta sig med i Hockeyettan norra för tillfället och tycks dessutom ha mentaliteten till att stämpla in varje dag.
Samma sak med Karlskrona. Det har blivit fyra segrar på fem matcher och detta efter fyra starka insatser. Att de har sett lite olika ut, från det tålmodiga malandet hemma mot Borås i premiären, via propaganda-hockeyn mot Halmstad fram till det kollektiva arbetet mot Troja-Ljungby i helgen, är bara att notera som positivt. Karlskrona har bra grunder och kan jobba utifrån dessa.
4-1-segern mot Troja-Ljungby i lördags var en förhållandevis jämn match där hemmalaget spelade kreativt och hade bud på en hel del. Men Viktor Kokman är tryggheten själv i kassen och KHK spelade imponerande uppoffrande i defensiven för att vara ett gäng storstjärnor. Det är så man kommer vinna matcher när det spetsar till sig i vår och alla matcher är mot tufft motstånd. Att man sedan är effektiva när lägena väl uppenbaras gör knappast saken sämre. Det är inget snack, Karlskrona är på riktigt i år.
Det kan sägas även om Brödernas/Väsby som efter fem omgångar har fem raka segrar och full pott poängmässigt.
Söndagens seger över Visby/Roma (4-1) var långt ifrån någon topprestation. Hamburgarbröderna blixtrade bitvis till och hade tunga anfall mot ett Visby som fladdrade runt och spelade odistinkt division ett-hockey. Man ser vad som finns där, även om det inte plockas fram till fullo. Men det räckte med god marginal för Väsby den här gången.
Överlag sammanfattar det känslan av Brödernas/Väsby ganska väl under säsongsupptakten. De presterar långt ifrån sin maxnivå, men har ändå tydlig kontroll över sina matcher och sina motståndare. Inte så att man ”bara” gör det som krävs, utan snarare som en best som sakta men säkert håller på att värma upp och bara har visat delar av sitt kunnande. Det är väldigt förtroendeingivande inför framtiden.
Så well, jag skulle nog vilja påstå att de tre favoriterna redan har givit svar på många funderingar. De kommer vara väldigt bra den här säsongen.
* * *
Desktop ad in article Mobile ad in article
Uppförsbacke kan se ut på lite olika sätt.
Som för ett skadedrabbat Huddinge som till söndagens match valde att damma av sin gamle kapten Martin Eklund som egentligen lade av efter säsongen 19/20 och inte har spelat på nivån sedan han gjorde en brandkårsutryckning under fjorton matcher 21/22. Och dessutom lånade in Hampus Berg från division 2.
Efter fyra raka förluster skulle den dystra trenden vändas hemma mot Nyköping, men Huddinge klev ut och gjorde åtta katastrofminuter och så var den söndagen över. Nyköping hade 4-0 innan första powerbreaket utan att behöva förta sig särskilt mycket (allt som allt ska dock inget tas från gästerna som gjorde en solid bortamatch och vann med tydliga 6-1) och Huddinges spel haltar betänkligt. Man säljer sig oerhört billigt, gör naiva juniormisstag och får det offensivt egentligen bara att fungera i powerplay.
Det ser riktigt illa ut och efter fem raka nederlag har det gått så långt att onsdagens möte borta med supernederlagstippade Segeltorp framstår som en skräckmatch.
Uppförsbacke kan också se ut som för Borås. Laget spelar inte alls lika illa som Huddinge, men har efter ännu en förlust (den här söndagen borta mot KRIF med 1-2) hamnat i ett riktigt jobbigt läge i söderserien.
Det har i takt med förlusterna smugit sig in en osäkerhet i lagets spel. Det vore synd att säga att Borås gjorde en svag insats i Blekinge, laget drev bitvis spelet på ett bra sätt, men det är något som saknas när det ska till att avgöras i de vassa situationerna. Boråsarna är inte tillräckligt distinkta och har inte den där killerinstinkten som ett lag med självförtroende har. Nu mötte man förstås ett defensivt skickligt KRIF och en inspirerad målvakt i Emil Cederlund, men den där tveksamheten gör att man nu befinner sig i ett prekärt läge sju poäng från Allettan-plats.
Synd att KRIF inte orkade försvara de centrala delarna av banan på ett vettigt sätt matchen ut, annars hade Emil Cederlund fått hålla sin andra raka nolla på hemmaplan. Den hade han varit värd, men nu tvingades han se Albin Storm (en av få riktigt potenta i Borås för tillfället) hänga dit reduceringspucken med tre sekunder kvar.
Uppförsbacke kan förstås också se ut som för Clemensnäs som tycks vara klappkassa på bortaplan (fyra raka nederlag), Surahammar vars enda poäng kommit mot de två nykomlingarna Mjölby och Falu IF eller Wings som trots att man spelmässigt är ganska bra med i många matcher har fyra raka förluster.
Det är många lag som har en del att fundera över även efter den gångna helgen.
