MJÖRNBERG: Fredagsplocket – mustiga spaningar från Hockeyettan

Ett forwardsavhopp som sätter fingret på vikten av kommunikation, en stjärna som sadlar om till back, ett 17-årigt yrväder och kommande streckkamper står på menyn, bland annat.
Det har blivit dags för ett litet fredagsplock.

I veckan valde Hudiksvall och forwarden Oskar Klaar att riva kontraktet och i efterdyningarna till det har lokaltidningen rullat upp en historia om hur anfallaren kände sig bortglömd vilket kulminerade i att han vägrade kliva på bussen till en av klubbens Norrlandsturnéer i oktober. Där slogs den sista kilen i kistan så att säga.

Det är lätt att avfärda det som ett pikant myteri. Ett böl över utebliven speltid i ett hårdsatsande topplag. Men i själva verket sätter historien nog fingret på något helt annat. På hur viktigt det är med kommunikation.

I Hudiksvalls Tidning berättar Oskar Klaar om hur han under tre säsonger fått höra att han tar kliv och utvecklas, men ändå för det mesta funnit sig i rollen som extraspelare. Att han mått dåligt och hur en episod där hans namn var bortglömt på tavlan inför bortaturnén och ingen verkade bry sig något särskilt om det blev droppen som fick bägaren att rinna över. I samma tidning konstaterar sportchefen Lars “Lillis” Lövblom att det handlar om ett (stjärntätt) a-lag där det råder konkurrens om speltiden. Det går att fullt ut sympatisera med båda sidorna av storyn.

Rent krasst är det kanske inte så konstigt att Oskar Klaar för det mesta befunnit sig långt ner i Hudiksvalls hierarki. Där finns ju med Hockeyettan-mått mätt väldigt många bra spelare att ta sig förbi för att få spela. Men det är någonting som skaver i hur forwarden uppfattat sin situation.

- Vill du såra en hockeyspelare ska du vara tyst, sa experten Fredrik Söderström i senaste avsnittet av podden Rinkside när feedback diskuterades och det ligger förmodligen väldigt mycket i det.

Hur en spelare approachas påverkar så klart hur han mår. Att få höra något negativt kan säkert vara bättre än att inte höra något alls. ”Då började man ju fundera på hur behövd och uppskattad man är i laget egentligen” som Klaar säger till Hudiksvalls Tidning om episoden där hans namn saknades på tavlan och ingen tycktes bry sig nämnvärt över det när det påpekades.

Samtidig är det förvånande att Hudiksvall som ju gjort lite av en poäng av att vara en rättfram och tydlig förening lyckats haverera så när det gäller kommunikation. Hur kunde Klaar få uppfattningen att han skulle klättra i hierarkin i ett lag med så synnerligen tydligt rolltänk på bordet redan vid kontraktsskrivningen? Hur kunde det hända i ett lag med pedagogiske Filip Algeman vid rodret som med erfarenhet från skolans värld gärna pratar om vikten att få alla att känna sig sedda och med (bland annat när jag intervjuade honom till min podd i somras)?

Utan att ha hela bilden klar för sig, vilket i sig är helt omöjligt för någon annan än de människor som befunnit sig precis invid epicentrum i den här sorgliga historien, går det egentligen inte att ta ställning för den ene eller den andres parti.

Men det är ännu en påminnelse om hur viktigt det är med kommunikation där ute i hockeyklubbarna.

* * *