
MJÖRNBERG: Fredagslådan – nyttig diskussion för döva öron?
Det är bra att några Stockholmsklubbar för upp diskussionen om svensk hockeys mående på agendan igen, men kommer det verkligen leda till något konkret? Detta, ”lilla Tingsryd” som blivit ”lilla Troja”, några fräcka värvningar och en hel del annat avhandlas i fredagslådan…
Det var en frisk fläkt i veckan när Djurgården tillsammans med AIK, Almtuna, SDE och Stockholms, Upplands och Gotlands Ishockeyförbund lät meddela att de lämnat in ett antal motioner inför Svenska ishockeyförbundets årsmöte i juni. Med avsikten att göra svensk hockey mer välmående än den rullator-rullande syrgas-spillra det är under högstaligan idag.
Fram kom förslag om att skruva på antalet lag i högstaligorna, fundera över lönetak och framförallt ett tydligt ställningstagande att rörligheten mellan ligorna måste bli större (ur Hockeyettan-perspektivet underströks tydligt att minst två lag måste ha chansen att avancera varje säsong). Det blåste nytt syre i en diskussion som är ständigt bubblande under ytan hos alla som inte har tydliga intressen i SHL-organisationerna.
Välkommet så klart, men vad kommer det leda till mer än att frågan återigen debatteras i några dagar?
Well, förutom en väldans massa ryggdunk till Djurgården, förmodligen inte särskilt mycket alls.
Stockholmsklubben som för några veckor sedan avancerade från Hockeyallsvenskan har fått rejält med hurrarop för att de torgför den här typen av åsikter trots att de nyligen vunnit en SHL-status och lätt skulle kunna sälla sig till den protektionistiska skaran i toppen av hockeyhierarkin. Med all rätt, det är modigt och viktigt att en stor, stark klubb av Djurgårdens karaktär går ut och höjer rösten i frågan. Men det är samtidigt att plocka lågt hängande frukt med tanke på att man förmodligen aldrig kommer påverkas av konsekvenserna de föreslagna förändringarna skulle kunna innebära för SHL-klubbar (om man nu med tiden skulle komma att byta fot i frågan med tanke på sin SHL-status).
För jag har svårt att se något annat än att motionerna kommer mötas med annan respons än ”tack för visat intresse, men det här lägger vi i soptunnan”.
Klubbarna och förbunden sätter fingret exakt på den problematik som finns och som de allra flesta i vårt avlånga land säkert kan hålla med om. Men makten ligger någon helt annanstans än hos de som skulle behöva förändra eller för den delen hos alla oss som tittar på och ser åt vilket sorgligt håll det barkar.
Det finns väldigt många klubbar och förbund som skulle ha kunnat skriva under de där motionerna. Men deras namn finns inte där. Det skulle behövas ett gemensamt upprop, en folkstorm med bedövande majoritet för att få något att hända, men i grund och botten handlar det inte om vad som är bra för svensk hockey. Det handlar om politik.
Klubbarna och ligorna under SHL blöder, men det är distrikten som i många fall styrs av mäktiga SHL-klubbar som har stor makt på årsmötet. SHL-klubbar som trivs förträffligt bra med att merparten av alla pengar stannar i toppen av pyramiden. De vill knappast se en förändring av den typen som föreslås i motionerna och som en betydligt större del av alla klubbar i landet skulle må bättre av.
Jag applåderar att frågan sätts på agendan och att klubbarna kliver fram och gör ett ställningstagande, men har samtidigt väldigt liten tilltro till att de kommer tas under övervägande och leda till en förbättring av hockeyn och dess upplägg. Jag blir bedrövad över att jag inte kan tro annat än att det hela kommer att viftas bort.
Svensk hockey under SHL självdör, men det är ingen i styrande position som är det minsta intresserad av att göra något åt det.
* * *
Det har varit en illa dold hemlighet under våren att det blir hemvändaren Karl Helmersson som tar över på tränarbänken i Mariestad, men nu är det slutligen också bekräftat officiellt. Jag tror det kan vara precis vad klubben behöver. En tränare som kan stabilisera lagets ibland lite vacklande defensiv och som har varit ute och byggt på sig rejält med erfarenhet i Hockeyallsvenskan sedan han lämnade föreningen efter säsongen 17/18.
Samtidigt var klubben i dagarna ute och presenterade ett policydokument med målsättningar och utvecklingsplaner. En väldig massa snömos på papper precis som sådana där interna planer ofta är, men en intressant notering är att man vill vara ett topplag som går till en Hockeyettan-final inom den kommande treårsperioden.
En lite defensiv målsättning kan kanske tyckas för ett lag som alltid vill tillhöra toppen, men samtidigt är det ett tecken på en sund självbild. Man ska inte snacka för snackandets skull, utan det man säger måste ha bäring och det har blivit en ordentlig utmaning att ta sig genom den södra serien och det långa slutspelet för att nå finalen.
Samtidigt är det, men tanke på motionerna omskrivna ovan, ingen hemlighet att sportchefen Carl Johansson är rejält (REJÄLT!) kritisk till det stuprör som finns mellan divisionerna idag och där ett enda lag får möjligheten att avancera. Så att sikta på ett finaldeltagande inom tre år är ändå att gå i takt med tiden för Mariestad.
* * *
När Alvesta tog klivet upp i Hockeyettan för några år sedan var man ett Tingsryd i miniatyr. Då hette spelarna saker som Måns Hermansson, Linus Olsson, Adam Åkesson och Filip Owesson. Gamla Tingsryd-lirare som på karriärens upplopp var med och drev den lilla klubben framåt.
Sedan avancemanget till ettan har det istället skiftat till att vara Troja-Ljungby som är ”samarbetsklubben”. August Hummer och Valter Johansson var utlånade till Alvesta redan under säsongen som gick och efter att Tingsryd och Troja bytt plats i seriesystemet förs så vitt jag förstår i alla fall diskussioner om ifall Alvesta och Troja skulle kunna närma sig varandra mer.
I mina ögon vore det en bra grej. Alvesta befinner sig på en position i hierarkin där de näppeligen kommer kunna bygga någon form av toppaspirant på egen hand med de resurser som finns att tillgå. Man skulle kunna få ihop ett betydligt mer slagkraftigt lag om Troja visar sig villiga att låna ut spelare som hamnar på kant och inte riktigt platsar i den allsvenska truppen.
Men det går att spinna den där Alvesta-Tingsryd-Troja-kopplingen ännu lite längre. När Alvesta gick upp i Hockeyettan var ju de nämnda spelarna inte inlånade från Tingsryd utan hamnade i division 2-klubben bland annat av anledningen att det inte fanns någon plats för dem i den större klubben. Nu är vi där igen, fast med Troja istället.
Rasmus ”Lill-Trucken” Åkerblad valde spel med Alvesta redan ifjol då det stod klart att han inte skulle få plats i Trojas backuppställning och nu återförenas han med en annan av Trojas rejects. Petter Sjöcrona lämnade Småland för Nyköping inför fjolårssäsongen men väljer nu en återkomst och blir ett av Alvestas spännande nyförvärv.
Så vi kan väl krasst slå fast att Alvesta på några säsonger gått från att vara ”lilla Tingsryd” till att bli ”lilla Troja”.
* * *
Brödernas/Väsby tvingas dra i den ekonomiska handbromsen och skala ner sin satsning, då hamnar Jacob Samuelsson i Hanviken och jag kan inte tycka annat än att det är en briljant värvning.
Den spännande anfallaren som kom fram som lovande i Huddinge blommade ju ut under säsongen i Väsby och är nu att betrakta som en spetsforward i Hockeyettan. En speedig spelare som i alla fall på papperet kommer passa utomordentligt in i den flyhänta hockey som Hanviken vill spela.
Och det är ju precis så där klubben ska jobba. Med att plocka in spetsspelare som fortfarande har ungdomen för sig och har en hunger och ett driv som kan vara med och pusha laget framåt. Det har ju ryktats om att spetsar från Brödernas i rådande situation kan välja Hanviken istället och det är på sina sätt naturligt, men innebär att söderortsklubben måste vara väldigt selektiv.
Jag tror ärligt talat inte man är särskilt intresserade av beprövade veteraner som Henrik Rommel, Carl Wassenius eller Calle Åsell hur bra dessa än må vara. Det är mer spelare av typen Jacob Samuelsson som kan komma i fråga och då är det spännande att spekulera kring namn som Jeremias Lindewall eller Filip Barklund. De skulle verkligen kunna göra ett rejält avtryck i Tyresö.
* * *
Ganska kul värvning av Tranås förresten när de plockar in finländaren Niklas Puistola från Tappara i Liiga. Nu behöver ju stamtavlan förstås inte säga allt om hur en spelare kommer lyckas, men pappa Pasi Puistola var ju en del av HV71s framgångsrika guldmaskin för 15-20 år sedan och brorsan Patrik Puistola gjorde väl knappast bort sig i SHL med Örebro i vintras.
Förväntningarna på den finske backen blir med andra ord skyhöga.
* * *
Det har ju varit en hel del snack om att många klubbar hänger på repen och kanske inte kommer ställa upp i den ”nya Hockeyettan” till hösten och visst finns det fortfarande frågetecken för klubbar som IK Pantern, Wings och så vidare, men i veckan kom ändå några riktigt positiva besked.
Nykomlingen KB65 meddelade att en enhällig styrelse beslutat att de ska tacka ja till platsen och göra ett försök att etablera sig i ligan och att döma av kommunikationen som kommer från Järfälla verkar det som att även Stockholmsklubben bestämt sig för att det blir spel.
Sköna besked. Ju färre avhopp desto bättre så klart.
* * *
Trevlig helg!
Loading ..
Den här artikeln handlar om: