MJÖRNBERG: Fem oerhört minnesvärda matcher

Under veckan som gick kablade allas vår chefredaktör Uffe Bodin i två delar (del 1 här och del 2 här) ut en sammanställning över de mest minnesvärda matcher han upplevt på plats.

Jag har givetvis blivit inspirerad av Uffes walk down memory lane och tänkte ge mig på exakt samma sak om än i aningen mer modest skala. Jag har förstås inte en massa medaljmatcher och NHL-fetischism att förkovra mig i, men den där idén funkar minst lika bra att applicera på Hockeyettan och framförallt kvalen uppåt.

Det har blivit en del matcher på plats och vissa har varit mer minnesvärda än andra. De som satt sig hårdast i minnet är för det mesta inte de mest underhållande eller de mest välspelade. Vissa av dem var direkt avgörande, men inte alla. Ibland är det helt andra faktorer som gjort att de blivit påtagliga minnen.

Men nå väl, här är en topp fem över matcher i ettan jag alltjämt har tydliga på näthinnan.

5. Skövde-Troja/Ljungby 1-2 efter straffar
Sista omgången i kvalserien till Hockeyallsvenskan Södra 2004-04-10
Billingehov, Skövde
Jag tror att jag har skrivit om det här förut, det vore snarast konstigt om jag inte har gjort det, men det tål att upprepas. I kvalseriens sjunde omgång lyckades Skövde straffbesegra Örebro hemma i Billingehov och i omgången därpå vann Troja/Ljungby med 4-2 i närkingarnas betongbunker vackert titulerad Vinterstadion.

Det var resultat som ledde fram till en slutomgång där både Skövde och Troja/Ljungby hade tre poäng att gå på gentemot Örebro som hade Kumla hemma (seger 2-0). En poäng räckte således för att fixa en allsvensk biljett när de möttes i sista omgången av kvalserien.

I efterhand gastades det från Örebro-håll om läggmatch och det är möjligt att det var så. Det var hur som helst en oerhört försiktig hockeymatch mellan två lag som ville väldigt lite, för att inte säga inget. Efter att de lyckats peta dit varsin puck i mittperioden blev det ett ställningskrig där lagen vid ställningen 1-1 knappast gjorde särskilt mycket mer än att transportera pucken till röd och dumpa. De skickade pucken fram och tillbaka som vore det en pingis-match.

I sista perioden stod klackarna och sjöng ”välkomna till allsvenskan” mot varandra på ett synnerligen gemytligt sätt och det som etsat sig fast allra hårdast i mitt minne är att stackaren som hanterade rökmaskinen, inhyrd för ändamålet att fira avancemanget, uppenbarligen inte riktigt fattat upplägget och brassade på som en tokig när förlängning skulle övergå i straffläggning. Det blev en lång paus i väntan på (det helt meningslösa, båda lagen var ju säkra med en pinne var) avgörandet.

Det var en väldigt märklig eftermiddag med två vinnare.