Börjar gubbarna sjunga på sista versen?

Många av de riktigt profilstarka spelarna i Hockeyettan börjar komma upp i en ansenlig ålder där de ser slutet på karriären. Några kanske kommer följa i Joel Lundqvists spår och pensionera sig.
Börjar gubbarna sjunga på sista versen?

Nyhetsrapporteringen den senaste veckan har handlat väldigt mycket om Joel Lundqvist. SHL-veteranen som efter en lång och trogen tjänst hos moderklubben Frölunda tillslut valde att langa upp utrustningen på hyllan, 41 år gammal.

Hans karriär i högstaligan är något av en saga värd att applådera. Sänker man blicken finns faktiskt några, kanske inte liknande, men ändå smått jämförbara historier i Hockeyettan. Det finns ett gäng ärrade veteraner (jo, man får kallas för det långt innan man nåt en så pass ädel ålder som 41 så som hockeyn ser ut idag) av dignitet även i tredjeligan.

Veteraner vars tid börjar bli räknad och som kanske inte har så värst många säsonger kvar. Om ens någon.

Det är dags att fundera lite över långkörarna och åldermännen i Hockeyettan och deras framtid. Börjar gubbarna rent av sjunga på sista versen?

För Niklas Johansson var det helt uppenbart så. 37-åringen som spelat i Hockeyettan för Piteå, Hudiksvall, Tingsryd och Karlskrona nådde ingen överenskommelse med KHK om ett nytt kontrakt inför den gångna säsongen, men ville inte helt och hållet stänga dörren till hockeyn. Han höll igång med veteranhockey och när Karlskrona under våren drabbades av en mängd skador kom chansen. Johansson gjorde comeback, men satt mest på bänken och kom bara till spel ombytt i fyra matcher innan han valde att retirera för att satsa på den civila karriären. Där är det bara att lyfta på hatten för en fin karriär.