Dessutom:
- “Kan han skrälla sig in i JVM-truppen?”
- “Han är SHL:s bästa värvning”
- Därför hackar krislagen.
- “Kan han göra en Håkan Loob?”
- Veckans lag.
- Mycket mer!
Filip Westerlund mot David Printz. Stefan Warg mot Marcus Björk. Adam Brodecki mot...Marcus Björk. Nichlas Hardt mot Filip Karlsson, Fredrik Forsberg mot Linus Andersson.
De senaste säsongerna har vi faktiskt sett saker i svensk hockey som skulle kunna kallas för "trejder". Regelrätta trejder får inte genomföras i SHL, eftersom spelarna måste godkänna det själva. Däremot har vi sett att sportcheferna på senare tid tänkt till och varit lite mer snilrika för att kunna värva en spelare och samtidigt inte dra på sig några nya kostnader.
I dessa osäkra tider, där den svenska kronan är värd ungefär lika mycket som mitt navelludd och där spelarmarknaden är ungefär lika sexig som jag utan tröja, borde det vara synnerligen rimligt att just syssla med någon form av spelarbyte. Det kan vara svårare att addera ett kontrakt till en spelartrupp - men i vissa fall också att bli av med kontrakt. Därför borde det vara läge för flera SHL-klubbar att kika just på spelarbyten.
Här har jag klurat ut fem övergångar jag vill se. Jag har försökt tillgodose behov hos spelare och hos lag, och samtidigt försökt göra bytena så jämna som möjligt. {{ PAYWALL LIMIT }}
Jani Lajunen till Växjö - Glenn Gustafsson till Örebro
Det var Expressen som häromdagen avslöjade att Glenn Gustafsson bestämt sig för att flytta tillbaka till Örebro. Gustafsson fick ett rejält lyft när han lämnade just Örebro för Växjö, men har den här säsongen haft det tungt och bara levererat 2+2 på 17 matcher. Det kan jämföras med de 16+11 han gjorde förra säsongen. Han har också haft skadeproblem under säsongen.
Växjö går som tåget, trots att Glenn inte kommit upp i förväntad nivå. Därför tycker jag gott man kan släppa honom till ett allt mer skört Örebro - men inte utan att kräva något tillbaka. Kanske kan det vara läge att locka till sig en tidigare guldmakare i Växjö?
Jani Lajunen är inte lika bra som när han var en av Växjös stora guldhjältar, men jag ser absolut en roll för honom i laget. Jag ser en lucka på centersidan hos Lakers. Får de in Lajunen i laget kan de slänga ut Martin Lundberg eller Kalle Kossila på en kant.
Och Örebro får, i Glenn Gustafsson, in en mönsterbrytare som behövs redan nu.
Tom Hedberg till Oskarshamn - Myles Powell till Brynäs
Tom Hedberg är nog inte mer än åttoneback i Brynäs just nu. Han har stagnerat fullständigt efter att ha inlett förra säsongen väldigt starkt. I och med Brynäs värvning av Mikko Niemelä ser jag inte en självklar väg in i laget igen, för Hedbergs del. Jag tror dock fortfarande att det finns en SHL-back i honom, men att han inte kommer bli den där spelaren i Brynäs. Samtidigt ser jag alltjämt en backlucka i Oskarshamn, trots lånet av Rasmus Bengtsson. Och ja, det var ju trots allt i Oskarshamn som Hedberg fick något av ett genombrott en gång i tiden också. Han var utlånad dit från HV71 för fem säsonger sedan, då han alltjämt var junior, och imponerade sett till sin ålder och ringa erfarenhet av seniorhockey. I Oskarshamn skulle han nu också återförenas med coachen Mikael Holmqvist, som han ju hade i Brynäs.
Men vad skulle Brynäs behöva få tillbaka från Oskarshamn då? Ptja, jag tror det finns mer att få ut av Myles Powell än det han visat i Oskarshamn. Brynäs har bara en enda högerfattad forward (Greg Scott) och det är en anledning till varför jag tror Myles Powell skulle passa in där. Dessutom har Brynäs en närmast obefintlig forwardsbredd.
Det är kanske inte just en tredjecenter Brynäs behöver, egentligen, men sett till den tunna spelarmarknaden tror jag ändå Powell kan vara nyttig. Då skulle Brynäs kunna ha ett centerdjup med Larsson, Björninen, Powell, Ölund när alla är friska och krya (Greg Scott och Oula Palve får alltså spela ytterforwards i sådant fall).
En win-win.
Petrus Palmu till Malmö - Lukas Wernblom till Örebro
Petrus Palmu tid i Örebro kommer vara ett kort och sorgligt kapitel i den klubbens historia. Han har helt enkelt inte funkat. Och ja, nog finns det en del som talar för att han inte kommer få det att lyfta i någon annan svensk klubb heller. Samtidigt har vi ju sett spelare byta lag inom ligan och få ett rejält lyft i sin nya klubb. Så, varför kan inte något av ligans bottenlag chansa på att ta in Palmu till ett rabatterat pris?
Malmö är laget i störst behov av förstärkningar just nu, enligt mig. De har minst att förlora på att göra förändringar inom laget. Vi har ju faktiskt sett Malmö vara aktiva på spelarmarknaden under säsongen de senaste åren, så varför inte passa på att chansa på att ta in Palmu nu när värdet på honom är som lägst?
Problemet är att hitta spelare i Malmö som är intressanta för någon annan. Det kryllar inte direkt av Malmöspelare som är attraktiva på spelarmarknaden. Jag tror att Lukas Wernblom är en av få. Han är trots allt ung, men har redan rejält med erfarenhet av spel på seniornivå. Han har också öst in poäng i HockeyAllsvenskan. I Malmö inledde han lovande, med fyra poäng på nio matcher efter sin tuffa skada, men har sedan dess gått sju matcher utan poäng. I helgen stod han utanför laget.
Örebro är i behov av forwards (därav mitt förslag med Glenn Gustafsson) och eftersom Petrus Palmu knappt får andas Örebroluften ser jag det här som en möjlig win-win.
David Quenneville till Leksand - Tobias Ekberg till Oskarshamn
David Quenneville gjorde ju succé ifjol men har nu varit petad i sju raka matcher. Dessutom kritiserade han ju coachen Martin Filander ganska kraftigt. Jag undrar om det verkligen finns en väg tillbaka in i laget för Quenneville. I synnerhet nu, när Oskarshamn börjat vinna.
Nog vore det kul att se honom i Leksand, med brorsan John? Jag hade faktiskt några trejdförslag som innefattade John Quenneville också, men fick inte till det fullt ut. Därför får han i det här tanke-experimentet stanna i Leksand, och får där spela med brorsan. Jag ser också att David Quenneville faktiskt skulle kunna fylla en funktion i dala-laget. Det ska dock sägas att jag gärna ville få in honom i Linköping där Jeff Jakobs ju finns på bänken, men jag hittade ingen bra motpart i den affären.
Men Oskarshamn måste ju få en back tillbaka också. Där väljer jag Tobias Ekberg, helt enkelt för att han inte får spela speciellt mycket i Leksand. Det blir kort och gott två bänkade backar som går mot varandra. Jag tror också Tobias Ekberg, med sin rutin och sitt stabila tvåvägsspel, är precis den typ av back Oskarshamn behöver. Jag håller ju Tobias Ekberg högre än Rasmus Bengtsson, om jag ska jämföra de båda med varandra. Och då vill jag ändå vara tydlig med att Bengtsson är perfekt för IKO.
Oskarshamn får en stabil back som kommer göra ett bra jobb. Leksand får en back med ett jättehögt tak - men som också kan floppa rejält. Är det en chansning värd att göra?
Johan Sundström till HV71 - Mikkel Bødker till Frölunda
Tänk att vi är halvvägs in i säsongen, och att Johan Sundström fortfarande inte har kontrakt med någon annan klubb än Frölunda. Situationen blir allt mer ovärdig. Nu måste något hända. Med tanke på hur desperata klubbarna är efter att förstärka sitt lag är jag förvånad att Sundström ännu inte sajnats någonstans.
Jag ser dock en lucka i HV71:s centersida. Jag tycker att Johan Sundström skulle kunna gå in som tredjecenter och ta Jonathan Davidssons position där, även om Davidsson funkat bra med Måns Lindbäck och Herman Hansson. Det hade varit spännande.
I motsatt riktning går Mikkel Bödker, som ju var i Frölunda som junior. Inte för att Frölunda egentligen behöver en åldrande spelare med en lång bakgrund i NHL, utan för att de kanske känner att de vill ha något i utbyte för att släppa Sundström till en konkurrent. Då känner jag att Bödker är den som HV71 kan avvara, som ändå skulle gå in på tolv forwards i Frölunda. Bödker skulle absolut kunna spela i en botten sex-roll i Roger Rönnbergs lag, utan att göra bort sig.
Är det här en trolig affär? Nej, inte speciellt. Men det vore en rolig sådan.
VECKANS LAG
Målvakt: Alexander Hellnemo
Backar:Emil Andrae - Philip Holm (2)
Forwards: Jiri Smejkal - Kalle Kossila - Max Friberg
14 LAG - 14 TANKAR
Brynäs: För ett par veckor sedan hyllades Brynäs unisont. Sen har de förlorat fem raka matcher och ligger på kvalplats. Men vad är det som gått så snett, då? Det mesta. Ser vi till de senaste fem matcherna har Brynäs både gjort minst och släppt in flest mål (några av dem i tom kasse - men det spelar ingen roll). Men faktum är att spelet inte är genomuselt. De skapar sina chanser och skjuter fortsatt mycket skott totalt, och i skottsektorn. Däremot är skottprocenten bisarrt dålig. Den ligger på fem procent.
Och ser man den forwardsuppställning Brynäs ställer upp med utan Anton Rödin och Johan Larsson är det inte speciellt konstigt att det ser ut så. Det finns fyra till fem forward i Brynäs lag som ligger på gränsen till SHL-klass. och ska de spela i SHL ska de spela långt ned i laget. Nu spelar en sådan som William Strömgren en nyckelroll när Brynäs jagar mål. Inget ont om William Strömgren som spelat sig uppåt i hierarkin - men det säger de ändå en del. Det syns också i deras powerplayspel, att spelare som inte “håller måttet” tvingas spela där.
Det är helt sjukt att tre av de fyra bästa i Brynäs poängliga är backar. Och då ska vi dessutom komma ihåg att David Sklenicka dessutom tappat poängproduktionen helt och hållet.
Forwardssidan är helt enkelt för dålig. Det är där problemet ligger, snarare än hos den nyförlängde tränaren Mikko Manner.
Frölunda: Jag såg Frölunda på plats i helgen, och jag vet inte om jag sett en kedja vara så fullständigt överlägsna som trion bestående av Max Friberg, Joel Lundqvist och Patrik Carlsson var då. De checkade fast Brynäs gång på gång på gång, och gjorde också tre mål i matchen. Det kunde faktiskt ha blivit fler.
Ser vi spelarnas corsi i den matchen låg den på 23-6 (Lundqvist), 23-7 (Carlsson) och 20-7 (Friberg). Allra bäst i den matchen hade dock backen Christian Folin, som hade 34-11. Men det var framför allt veterankedjan som hade total lekstuga.
Färjestad: Ni som läst mina alster de senaste åren vet ju att han alltid varit oerhört svag för Max Lindroth. Därför blev jag besviken när jag såg att han körde fast i Linköping förra säsongen - men mycket glad när Färjestad plockade upp honom. Där har han imponerat - och nu är jakten på hans signatur i full gång. Jag tror att han är en drömspelare för många sportchefer i serien. En svensk back, i den åldern, vars tåg till NHL sannolikt gått för något år sedan. Jag tror han kommer bli kvar i SHL framöver också.
Vad skulle jag göra om jag var Lindroth? Jag skulle stanna i Färjestad. Där tar de väl hand om sina spelare och där kommer han få chansen att utvecklas ytterligare. Jag hoppas och tror att parterna kommer överens om ett nytt avtal.
HV71: Med Niklas Hjalmarsson i laget: Tre trepoängare på fem matcher.
Utan Niklas Hjalmarsson i laget: Tre trepoängare på 18 matcher.
Jag behöver inte skriva mer än så.
Leksand: Jag tror de flesta är överens om att Leksand har spelarmaterial för att prestera bättre hockey än de gör just nu. Samtidigt ligger deras poängsnitt inte speciellt långt ifrån det man hade ifjol. Då låg de på 1,44. Nu har de 1,39. Även då fanns det ju fog för kritik och för att hävda att de underpresterade, ska dock sägas. Sedan dess har ju Max Véronneau försvunnit, Marek Hrivík har inte spelat så mycket - men Mantas Armalis har å andra sidan varit grymt i kassen. Det kanske går jämnt ut?
I år är ju powerplayet den stora grejen. Leksand är alltså ungefär jämsides med förra säsongens poängskörd trots att powerplayspelet gått ned från 24 till elva procent. Får de bara någorlunda ordning på det kommer Leksand ändå sluta topp-sex, när allt kommer omkring.
Linköping: Leo Carlsson och Marco Kasper höjs till skyarna. Men pratar vi tillräckligt om Filip Bystedt? Han är en av Linköpings bästa offensiva spelare och ligger bara någon poäng bakom jämnåriga Carlsson och Kasper i poängligan. Och de sju poäng han gjort i powerplay är bara en poäng ifrån de åtta som krävs för att vara topp-tio bland forwards i ligan.
Jag räknar kallt med att Bystedt får en nyckelroll i det JVM som snart drar igång.
Luleå: Tomi Sallinen och Mario Kempe har kommit in i det krisande Luleå, men har inte lyckats vända lagets negativa trend. Hur har de presterat då? Kollar vi på siffrorna har Sallinen haft en positiv inverkan, med 22-20 i corsi. Kempe har å sin sida en negativ, med 8-12. Han har ju, dock, bara spelat en match.
Vad kan vi utläsa av det då? Inte ett smack, förstås. Men vad tror jag om framtiden, då? Att ingen av dem ska ses som några frälsare här och nu - men nog är det här bra värvningar på sikt. Jag tror nämligen fortfarande att Luleå skulle kunna gå en bit i ett slutspel om de får igång typ Kempe inom kort.
Malmö: Malmö har rasat i tabellen och ligger sist. Genast snackas det såklart om att Tomas Kollar ska få sparken - och det är förstås rimligt att den diskussionen finns runt ett jumbolag. Men vi kan också konstatera att Malmö ligger där de ska. De har ligans sämsta trupp (och den mest oprövade coachen) och något annat än en kvalplats skulle förvåna mig.
Tror jag att Tomas Kollar skulle kunna vända trenden? Nej. Tror jag att någon annan tränare skulle kunna göra det? Ingen som finns på marknaden, nej. Skulle exempelvis Peter Andersson funnits ledig skulle jag förstå om de gjorde coachbytet (som de ju tänkte göra redan i våras), men när han valde att kliva på jobbet i Lausanne försvann den “enkla” lösningen för Malmö. Då tycker jag gott de kan köra på med Kollar. Det är inte hos tränaren problemet ligger.
Oskarshamn: Den senaste spelaren i SHL som vann både poäng- och skytteliga var Per-Åge Skrøder, 2008/2009. Det är med andra ord inget som hör till vanligheterna. Antti Suomela kan faktiskt lyckats med den bedriften den här säsongen, eftersom han leder båda de två statistiska kolumnerna.
Det som är ännu sjukare är dock att Suomela dessutom leder assistligan. Det är liksom sånt som Håkan Loob gjorde på sin tid. Något som borde vara helt omöjligt idag.
Kan Suomela lyckas?
Rögle: Christoffer Rifalks mycket tuffa säsong fortsätter. Han har ju tidigare varit stabil runt 91 till 92 i räddningprocent, men ligger nu på 87,5. Det beror delvis på att Rögles försvarsspel varit sämre, förstås, men även Rifalk har svajat mer.
Faktum är att han blivit överglänst av Calle Clang i alla statistiska kolumner utom en: segrar. Där är Rifalk något vassare än Clang. Men frågan är om inte Chris Abbott ska gå mer på Clang framöver?
Skellefteå: Apropå målvakter…wow, vilken vecka Alexander Hellnemo hade. Två matcher, två segrar, 1,44 insläppta mål per match och en räddningsprocent på drygt 95. Skellefteå bara fortsätter plocka upp spelare från juniorlaget på löpande band - och alla gör succé.
Kan den här veckan göra att han kommer med i JVM-truppen?. Bakom Carl Lindbom finns det ingen riktigt given målvakt, men jag utgår från att Ian Blomquist lägger beslag på andraspaden. Marcus Brännman och Hugo Hävelid har tidigare varit med, men någon av Brännman och Blomquist tycker jag man kan skippa då de är födda 2003. Jag ser hellre att de plockar ut en 04:a, och då borde det stå mellan Hävelid och Hellnemo nu. Hävelid har tidigare varit 04:ans förstemålvakt, men Hellnemo har klart bättre statistik den här säsongen. Kan han skrälla sig in i truppen, eller går de med Hävelid som de säkert ser som den troliga ettan nästa år? Noter att jag räknar bort 05:an Melker Thelin som lär få vänta till nästa år.
Timrå: Timrå bara fortsätter gå som tåget och har alltså släppt in minst mål av alla lag i SHL, efter nästan halva säsongen. Fullständigt osannolikt!
Läs gärna kollega Robin Olaussons fina intervju med succémålvakten Jacob Johansson.
Växjö: , Anton Lander, Lars Johansson, Philip Holm, Lukas Bengtsson i all ära…Jag undrar om inte Kalle Kossila ändå är den absolut bästa värnvingen till SHL den här säsongen. Oj, vad bra han har varit. Trots att han fick sin försäsong förstörd av en skada, trots att han kom in en bra bit in i säsongen, trots att han inte spelat i Sverige tidigare har han gjort braksuccé.
7+3 på sju matcher. Vad ska man säga? Wow. Henrik Evertsson har gjort det igen.
Örebro: Man förstår att marknaden är tunn när Örebro tvingas värva en spelare som ett allsvenskt lag aktivt ville bli av med. Det är lätt att vara lite hånfull och “höhö"-ig åt Örebros värvning av Rihards Marenis - men jag tror inte det är så dumt agerat av dem. Jag menar, man hade inte sett det som galet om en SHL-klubb värvat honom inför säsongen efter den succé han gjorde i Vita Hästen. Tajmingen är absolut en aning udda, men Marenis är inte en oduglig hockeyspelare. Han är fortfarande bättre än de flesta av de juniorer som Örebro spelat med de senaste veckorna.
En “low risk - okey reward”-värvning för Örebro.
