- Därför gjorde Örebro rätt.
- Så bra kommer Magnus Pääjärvi vara.
- Timrå så gott som kvalklart.
- Lika viktiga som bröderna Abbott.
- Veckans lag.
- Mycket mer!{{ PAYWALL LIMIT }}
I morgon, tisdag, tar Johan Garpenlöv ut sin första trupp i det som är hans sista säsong i landslagets tjänst. Det är Karjala Tournament som står för dörren och även om man inte direkt går igång fullt ut på dessa landslagsturneringar finns det i alla fall ett något annat sug kring dem i år jämfört med ifjol då det var smått bisarrt att landslagsturneringarna ens spelades.
Dessutom är det ju både OS och VM den här säsongen. Ingen utespelare från Europa kommer tas ut i OS-truppen (den som har en chans är väl målvakten Lars Johansson) men i VM lär det finnas en del platser öppna för spelare från SHL.
Men vilka SHL-spelare har störst chans att plockas ut i “Garpens” landslagstrupp i morgon? Jag tror mig ha en viss aning…
MÅLVAKTER:
Aktuella:Jhonas Enroth, Gustaf Lindvall
Skrällen: Christoffer Rifalk
Om truppen tagits ut för ett par veckor sedan tror jag Daniel Marmenlind hade kunnat vara årets “Niklas Rubin”, det vill säga en målvakt som inleder säsongen bra och därför tar sig in i landslagets pipeline trots att han kanske egentligen inte är bra nog.
Men som läget är nu är det dessa tre herrar som nog ligger närmast till hands. Gustaf Lindvall har aldrig gjort någon landskamp men nu är det nog dags att åtminstone ta ut honom i truppen och ge honom en match i Tre Kronor-dressen. Han är även den här säsongen en av SHL:s allra bästa målvakter.
Jag tror också det är ganska enkelt att ta ut Jhonas Enroth, som trots allt funnits med Tre Kronor i de allra största turneringarna tidigare. Han har inlett säsongen fenomenalt och lär säkert ha spelat sig in i Johan Garpenlövs tankeverksamhet. Han skulle kunna ses som en möjlig VM-målvakt.
Christoffer Rifalk har också inlett säsongen lysande och har gjort sig förtjänt av landslagsspel. Jag ser dock honom som en skräll då jag tror att Lindvall och Enroth går före, plus att jag undrar om Rögle verkligen är så sugna på att släppa honom nu när Calle Clang eventuellt dras med en skada. Man kanske kan hitta på någon snygg ursäkt för att slippa släppa Rifalk…
Faktum är dock att det finns åtminstone två målvakter i KHL som går före dessa, om man ska gå på ren kvalité. Lars Johansson är Europas bästa målvakt, och Magnus Hellberg visar fin form med en hållen nolla i helgen. Jag kan också tänka mig att Adam Reideborn är högaktuell att tas ut, eftersom han var Sveriges överlägset bästa spelare i VM.
BACKAR
Högaktuella:
Jonathan Pudas, Christian Folin
Aktuella:
Skrällen:
Här finns det fler spelare som lär vara aktuella, konkurrensen om backplatserna är stenhård både i Europa och i SHL, men jag väljer att fokusera lite närmare på de här fem namnen som jag gärna skulle se i Tre Kronor-truppen.
Jonathan Pudas spelade VM och tog en ledande roll i det (förvisso misslyckade) laget. Han har inlett säsongen riktigt bra och ser vi till hans offensiva egenskaper är det inte sådär jättemånga svenska backar i Europa som är bättre.
Christian Folin var brutalt viktig för Växjö i slutspelet, men överlag sågs han som en ganska ensidig back som inte skulle ha pucken mer än nödvändigt. Men under säsongsinledningen i Frölunda har han varit närmast dominant över stora delar av isen. Folin har visat att han är mer än en tacklingsmaskin som kan blocka skott och rensa ut pucken ur egen zon. Med det sagt måste jag ändå kategorisera honom som en defensiv back och i det skrået är han klart bäst i SHL. Jag ser väldigt gärna honom i Tre Kronor och tänker att han är en spelare som Garpenlöv skulle kunna ha med som en stom-spelare hela vägen fram till VM. Det vore också läckert att se honom göra landslagsdebut vid 30 års ålder efter att ha spelat nästan 250 matcher i NHL.
Om vi går ned till kategorin “aktuella" spelare är det två namn som också håller hög europeisk klass. Erik Gustafsson har i vanlig ordning tillhört SHL:s bästa backar och det vore extremt kul att äntligen få se honom i landslaget igen. Om bara hans sociala situation går att lösa borde han vara högaktuell för en Tre Kronor-comeback.
Det kanske allra mest spännande namnet av alla är dock Joakim Ryan. Ryan har, likt Christian Folin, gjort karriär i Nordamerika utan att vara speciellt känd i Sverige. Jag tycker han blandat och gett en del i Malmötröjan men han har egenskaper som borde göra honom högintressant för Johan Garpenlöv - kanske till och med som en potentiell VM-back. Han har ett internationellt snitt som inte så många andra backar har i Europa. Ryan har gjort några juniorlandskamper för Sverige, trots att han i stora drag är uppväxt i USA, men har aldrig spelat för Tre Kronor.
Till sist då: Skrällen Calle Själin. Det vore perfekt att ta ut honom som en sjunde, åttondeback och ge honom några ströminuter i ett par av matcherna och se hur han klarar sig när nivån går upp några snäpp jämfört med SHL. Den resa han gjort och det genombrott han fått gör att jag tycker han förtjänar en landslagsplats.
Joakim Ryan.
FORWARDS
Högaktuella:
Aktuella:
Joakim Nygård, Anton Bengtsson, Linus Johansson, Jacob de la Rose, Anton Rödin
Skrällen:
Även här finns det såklart ett helt gäng till spelare som gör anspråk på en plats. Jag skulle inte bli förvånad om spelare som Leon Bristedt eller Emil Sylvegård tas ut. Det är två spelare som ofta ligger bra till när det är dags för landslagssamling.
I den bästa av världar hade även namn som Oscar Möller, Joakim Lindström, Richard Gynge, Robert Rosén och Linus Omarkvarit aktuella men Möller tas aldrig ut oavsett hur bra han är, Gynge och Rosén anses nog vara för gamla och icke-aktuella för VM för att tas med, medan Lindström och Omark slutat i landslaget. Därför tror jag inte på någon av de veteranerna.
Jag hoppas dock en annan veteran kommer med, nämligen Carl Söderberg. Jag skrev tidigare under hösten att jag hoppas Garpenlöv ringde honom det första han gjorde och sa “Du är min lagkapten, det är dig vi ska bygga kring inför VM”. Att Söderberg blir någon sorts Jörgen Jönsson/Magnus Johansson/Staffan Kronwall/Joel Lundqvist och tas ut som den riktiga ledaren som ska få ihop gruppen både under hösten och i ett VM. Söderberg är fortfarande så pass bra att han borde vara given i en VM-trupp om han själv vill. Risken är väl dock att han vid 36 års ålder med World Cup-spel, VM-guld och nästan 600 NHL-matcher på meritlistan är…lagom intresserad att hänga med på Karjala Tournament i november.
Max Friberg är också en spelare som alltid är given i mina landslagstrupper. Han var klart godkänd i VM i våras och borde ha spelat bra nog den här hösten för att behålla sin landslagsplats. Han är en tränardröm och en förbundskaptensdröm. Kasta in honom i vilken roll som helst och han svarar med att göra ett kanonjobb.
Jag har som ni ser ett helt gäng spelare i kategorin aktuella. Här skulle jag säga att kanske hälften av dem lär komma med i morgon. Anton Bengtsson borde vara gjuten. Han kan bli en perfekt radarpartner till just Max Friberg i en fjärdekedja. Han fick göra några landskamper redan förra säsongen men nu vill jag se honom med från start, som en potentiell VM-spelare.
Anton Rödin borde vara aktuell sett till hur dominant han varit under säsongsinledningen, men jag tror inte han kommer med. Han har tidigare inte varit så bra internationell som han “borde” vara och det ligger honom nog i fatet.
FBK-spelarna då? Ja, Joakim Nygård har varit ganska ojämn men har överlag gjort en bra säsong lite i det tysta. Han har egenskaper som gör att jag vill se honom i landslaget. Linus Johansson är en perfekt spelare att ha i en tredje/fjärdekedja och i boxplay. Han har också varit med i landslaget en hel del tidigare, och gjort det bra. Han har också inlett SHL-säsongen bra.
Till sist har vi då Jacob de la Rose. I likhet med Carl Söderberg har han tidigare varit med i betydligt större sammanhang och vunnit VM-guld. Jag kan tänka mig att han är en Max Friberg-filur, som ligger bra till för en plats i VM-truppen om han gör en någorlunda bra säsong. de la Rose har på intet sätt dominerat i SHL men hans spelstil, hans rutin och hans ledaregenskaper gör säkert honom mycket intressant för Johan Garpenlövs del.
Jacob de la Rose. Foto: Bildbyrån.
Som skräll plockar jag ut Kim Rosdahl. Det borde kanske inte vara någon skräll sett till hur oerhört bra han var i Oskarshamn förra säsongen och att han varit ännu bättre den här säsongen - men det är ändå en liten skräll sett till var hans karriär var för bara några år sedan. Att Kim Rosdahl skulle bli en potentiell landslagsman såg nog ingen komma när han var i Malmö. Eller för den delen när han var i MoDo och sen gick till IK Oskarshamn. Men det skulle vara kul att se honom i Karjala Tournament.
Som sagt, det finns en hel del andra spelare som också lär vara aktuella. Men bland de namn jag tagit fram här får vi en härlig mix mellan yngre spelare på väg uppåt (som Själin och Rosdahl) och äldre spelare som skulle vara perfekt att bygga på inför VM (Folin, Söderberg, de la Rose).
Vi får se hur många av de här som tas ut i morgon - och hur många som ratas till förmån för svenskar som går starkt i Schweiz och Ryssland.
VECKANS LAG
Målvakt:Matt Tomkins, Frölunda (2)
Backar: Jonathan Pudas, Skellefteå (2) - Samuel Jonsson, Rögle
Forwards: Jan Mursak, Frölunda -Carl Söderberg, Malmö (2) - Rodrigo Abols, Örebro
Foto: Bildbyrån.
14 lag - 14 tankar
Brynäs: Brynäs kommer från en fin vecka och lyckades spela sig ur sitt krisläge. Mycket av det kan härledas till Oscar Eklind, som fick chansen i förstakedjan och verkligen tog den. Hans tyngd och “oömhet” har gjort att han fått något av en kometkarriär i SHL, från en fjärdekedja upp till en välförtjänt roll i förstaenheten både fem mot fem och i powerplay.
Där ser Brynäs ut att ha gjort ett fynd.
Djurgården: När jag senast skrev min vecko-kolumn hade faktiskt inte Barry Smith lämnat ännu. Det dröjde några timmar efter publicering, sen lämnade Smith. Det ämnet har dock avhandlats en hel del redan.
Jag väljer därför att fokusera på Johan Garpenlöv även här. Jag skrev en text förra veckan där jag lobbade för att han borde kliva in som sportchef i Djurgården nästa säsong. Och baserat på vad han sa när han var med på länk i C More i helgen verkar han minst sagt sugen på att kliva in i Djurgården i någon roll. Det är sällan man ser en person så tydligt öppna för ett annat jobb.
“Djurgården är naturligtvis klubben i mitt hjärta så kan Djurgården börja spela lite bättre och spela i SHL nästa säsong skulle det kunna vara ett alternativ, absolut", sade han.
Jag tror att det redan förts diskussioner bakom kulisserna mellan “Garpen” och DIF. Sen får vi väl se om det är som tränare eller sportchef, eller något helt annat…
Örebro: Djurgården sparkade igår Matt Lorito och tog in Stefan Warg från Örebro. Warg har fallit allt längre ned i hierarkin och gör säkert större nytta i Djurgården än i ÖHK. Med det sagt är det sensationellt att en klubb gör sig av med sin lagkapten - under säsong. En kille som dessutom är från staden. Jag vet inte om jag kan komma på att det hänt tidigare, ens.
Med det sagt tycker jag ändå, om vi ska titta på det sportsliga, att Örebro gör rätt. Man har andra backar som är mer mångsidiga och just nu är bättre. Sen kan säkert Warg bidra utanför isen, han var trots allt lagkapten, men som spelare är han högst möjlig att ersätta.
Kolla bara in skillnaden på hans spel den här säsongen jämfört med förra. Vi får se om han kan hitta tillbaka till förra säsongens nivå nu, för då kommer han bli väldigt nyttig för den i övrigt ganska orutinerade backsidan Djurgården har.
Foto: Betterthanamonkey.com.
Frölunda/Färjestad: Helgens snackis var Pontus Widerströms tackling på Simon Edvinsson, och presskonferensen som följde mellan Roger Rönnberg och Johan Pennerborn. Jag tycker den presskonferensen var minst sagt…intressant.
Båda tränarna har rätt i sak. Roger har rätt i att han säger att det enligt regelboken är ett matchstraff, men också att Simon Edvinsson måste skydda sig bättre. Johan Pennerborn har rätt i att det inte borde vara ett matchstraff rent logiskt. Det som däremot jag tyckte var OTROLIGT kul var att Roger Rönnberg sade:
“Men du, senast jag kollade var du hockeytränare och inte domare”.
Det argumentet hoppas jag varenda motståndartränare använder mot Roger Rönnberg framöver, om han någon gång skulle klaga på ett domslut…
Leksand: Leksand har förlängt sina kontrakt med Björn Hellkvist, Thomas Johansson och Petter Carnbro. Förutom att det gav upphov till lågt hängande frukt-skämt som “Då skriver väl Hellkvist på för något annat lag snart då, höhö” var såklart det mest anmärkningsvärda att Leksand lyckades locka kvar de tre nyckelfigurerna trots att det garanterat funnits starkt intresse från andra SHL-klubbar.
Det säger en del om den status Leksand jobbat upp. Nu är det en klubb man vill vara i. Nu är det en klubb som etablerat sig i SHL och faktiskt är på väg att etablera sig som ett topplag. Och med Hellkvist, Johansson och Carnbro kvar i klubben törs jag lova att man bara är i inledningen av sin tid som topplag. Jag vill påstå att Hellkvists och Tjommes intåg i Leksand varit precis lika betydelsefullt som bröderna Abbotts intåg i Rögle.
Linköping: Just när det kändes som att LHC hade hittat sitt spel, att Klas Östman verkligen fått ordning på allt och man kunde börja blicka uppåt i tabellen så bjöd man på två riktiga plattmatcher mot lagen som låg närmast runt dem i tabellen. Först var man otroligt bleka mot Brynäs och sen var man nästan lika ofarliga mot Malmö.
Det finns ett annat lugn i Cluben i år än vid motsvarande läge ifjol (fast man tagit någon poäng färre) men man såg tydligt i de här två matcherna att det alltjämt saknas en del för att man ska kunna känna sig helt säkra på att undvika en bottenstrid.
Jag har under dagen haft ett långt samtal med general manager Niklas Persson. Håll utkik på sajten för att se resultatet av det samtalet!
Luleå: I veckan blev Sami Lepistö till sist klar för Luleå efter veckor av spekulationer. Enligt Staffan Kronwall, som spelat med veteranen, kommer han hålla toppklass i SHL. Vi får väl se!
Lepistö kommer spela i tröja nummer 18, Thomas Berglunds gamla nummer, och jag lyckades apropå det snubbla över den här intervjun med “Bulan”. Det är stor underhållning i all sin enkelhet.
Malmö: Malmö fortsätter lassa på med enormt meriterade värvningar. Efter namn som Lance Bouma, Joakim Ryan och Carl Söderberg inför säsongen har nu Fredrik Händemark och Magnus Pääjärvi också anslutit. Helt plötsligt har Malmö ett riktigt bra lag som definitivt ska klättra i tabellen för att det ska vara godkänt.
Vad tror vi om Magnus Pääjärvi då? Meriterna säger sig själv. Man håller sig inte kvar i NHL så länge som han gjorde om man är dålig. Han har också varit helt okej i KHL. Med det sagt är jag tveksam till om Magnus Pääjärvi fortfarande är skicklig nog för att vara en produktiv stjärnspelare i SHL.
Ska jag vara helt ärlig tror jag risken finns att han inte blir så mycket mer än en “middle six”-spelare i SHL. Men gissningsvis har han betalt för betydligt mer än så…
Oskarshamn: Kommer ni ihåg bröderna Zohorna, som inledde säsongen så fruktansvärt bra och såg ut som toppspelare i SHL?
De senaste fem matcherna har de - tillsammans - gjort 0+1. De senaste tio matcherna har de - tillsammans - gjort 1+3. Det håller absolut inte. Tjeckerna måste lyfta sig, och det snart.
Rögle: I lördags spanade jag in Rögles match mot Djurgården och jag fastnade i den första perioden för hur otroligt enkelt de vann nästan alla andrapuckar, alla sargdueller och hur det kändes som att man var så mycket större och starkare än motståndet. Det är inte första gången jag får den känslan när jag ser Rögle.
Jag drog då parallellen till Los Angeles Kings och deras lag under storhetstiden som tog dem till två Stanley Cup-titlar på tre år. De har grymt bra målvaktsspel, grymt bra och strukturerad defensiv - och framför allt känns de så mycket tyngre än motståndet. Man är säkert inte det - men det känns så. En lagmaskin som det måste vara hopplöst jobbigt att möta.
Skellefteå: Robert Ohlsson skyddar sina spelare till vilket pris som helst. Det var nästan komiskt hur han i efter matchen-intervjun samt under presskonferensen efter matchen mot Brynäs var så otroligt självkritiskt. Vilka frågor han än fick mot sig var det han som “inte förberedde laget bra nog”. Han som gjorde fel och fick ta på sig hela skulden, och så vidare.
Hedervärt, efter en så blek insats som Skellefteå gjorde i åtminstone 40 minuter lördags.
Foto: Bildbyrån.
Timrå: Timrå var helt överlägsna i matchen mot Örebro och hade tillställningen under full kontroll. Resultatet? Ännu en förlust.
Om Timrå inte ens vinner den typen av matcher, när man själv är bra och motståndaren direkt dålig, börjar man ju undra om de kommer vinna någon match mer den här säsongen.
Faktum är dock att TIK om man ska nåde 62 poäng som brukar krävas för säkrat kontrakt ska hålla mittenlagspoängtemo resten av säsongen.
Det kommer inte hända.
Växjö: Nämen, är det inte…? Jodå, det är Andrew Calof som vaknat till liv igen! Efter att ha gjort 1+1 på de inledande sju matcherna slog han till med 1+2 på tre matcher och gjorde poäng tre matcher i rad innan han lämnade isen poänglös i helgen.
Nu har ju Tobias Rieder kommit in och gjort det bra - men det är ändå ytterst viktigt att även Andrew Calof fortsätter producera som han nu börjat göra igen. Det är närmast direkt nödvändigt för Växjös del.
