KARLSSON: Draften år 2012 - så hade den sett ut idag

NHL-draften 2012 går inte direkt till historien som den vassaste. Visst, det finns väldigt många gedigna NHL-spelare idag som valdes i draften då - men oj, vad många lag som gjorde bort sig med sina toppval. Som de flesta känner till var det som gick etta. Han ses som ett av de sämsta förstavalen, kanske till och med det allra sämsta, i historien. Tvåa gick , som visserligen är en bra NHL-back. Trea tingades som visserligen hade några riktigt fina säsonger, men som haft en brant utförsbacke de senaste åren. Och fyra gick - som bara spelade 37 NHL-matcher och idag för en ganska anonym tillvaro i Tyskland. Överlag är det väldigt få superstjärnor i dagens NHL som draftades 2012. Det var, såhär i efterhand, framför allt en stark målvaktsdraft. Det finns också några backar som nog kan anses hålla världsklass - men på forwardssidan är stjärnorna få. All respekt till Filip Forsberg - men faktumet att han är den ganska klart största forwardsstjärnan säger inte lite. Fanns det några floppar då? Ja, utöver de redan nämnda lär vi framför allt nämna Svensk-amerikanen tingades som spelare 27 - men gjorde bara tre matcher i NHL. Det är minst av alla spelare i förstarundan. Så trots att det var en så svag draft har väldigt många spelare ändå etablerat sig i ligan. 23 svenska spelare valdes. Tio av dem har spelat i NHL, men det är väl egentligen bara sju som kan ses som etablerade. Bara tre tar dock plats på min lista här. {{ PAYWALL LIMIT }} FOTNOT: valdes i draften 2012. Han draftades dock redan 2010 också, och finns med på min ranking då. Därför finns han inte med i den här förstarundan. 30. till Los Angeles (valdes som nummer 93 av Edmonton) En av många sjukt svårvärderade spelare. Erik Gustafsson är en av de spelare från draften som haft den enskilt bästa säsongen, då han gjorde hela 60 poäng säsongen 18/19. Den nivån har han dock inte varit nära vare sig före eller efter, och de senaste åren har han flyttat runt mellan klubbarna. Edmonton draftade svensken, men sajnade honom aldrig, och därför kunde han skriva på för Chicago som free agent. Snittar 0,48 poäng per match - vilket faktiskt är ett av draftens bästa poängsnitt. Vann VM-guld 2018. Mika Zibanejad och Erik Gustafsson under VM 2018. Bildbyrån 29. till New Jersey (valdes som nummer 66 av Nashville) Superstjärna på college, som 2015 var finalist i "Hobey Baker Award"-omröstningen - och sen vann utmärkelsen 2016. Han utsågs alltså till collegehockeyns bästa spelare. Vägrade skriva på för det Nashville om draftade honom och blev i stället en galet eftertraktad free agent som jagades av i stort sett alla NHL-klubbar. Vesey valdes New York Rangers, där han aldrig blev den stjärna de hade hoppats på. Har nu hoppat runt en del mellan olika klubbar och spelade senaste säsongen för just New Jersey. 28. till New York Rangers (valdes som nummer 156 av Toronto) Har aldrig gjort någon hemlighet av sina sympatier för Toronto Maple Leafs - så vi kan anta att det var mäktigt för Ontariosonen att få spela för klubben under några år. Hamnade sen i Ottawa i Cody Ceci-trejden (en annan spelare som draftades 2012) och i Senators har han varit en nyckelspelare under sina två år. Gjorde den gångna säsongen 39 poäng på 64 matcher i Senators. 27. till Phoenix (valdes som nummer 23 av Florida) Har de senaste åren varit ganska utskälld, och i Sverige är han väl mest känd för att ha skadat Elias Pettersson under dennes rookiesäsong. Trejdades i Patric Hörnqvist-affären till Pittsburgh inför den här säsongen - och de flesta skrattade ut Pittsburghs dåvarande GM Jim Rutherford för det. Och ja, även nu får vi säga att Florida vann trejden, men faktum är att Matheson faktiskt gjort det helt okej i Pittsburgh Är inte så bra som hans kontrakt (värt 4,875 miljoner dollar per säsong) ger sken av - men inte heller så dålig som den breda massan vill anklaga honom för att vara. Det var här Henrik Samuelsson egentligen valdes. 26. till Vancouver (valdes som nummer 55 av San Jose) En underskattad forward som var en del av den enorma Erik Karlsson-trejden under hösten 2018. Han hade då precis gjort sin klart bästa NHL-säsong, med 17 mål och 40 poäng som facit, och den noteringen lyckades han slå under debutsäsongen i Sharks då det blev 48 poäng. Det gav en fjärdeplats i den interna poängligan. Är faktiskt precis topp-tio draftens poängliga med sina 226 gjorda NHL-poäng. 25. till St. Louis (valdes som nummer 83 av Pittsburgh) Det finns som sagt gott om svårvärderade spelare i den här draften. Här har vi ytterligare ett sådant exempel. Matt Murray lyckades med den närmast omöjliga bedriften att som rookie vinna två (!) Stanley Cup-titlar. Som förstemålvakt, dessutom. Det spel han visade upp under slutspelen 2016 och 2017 var häpnadsväckande på alla sätt och vis. Det spel han visat upp sedan dess är väl, på sitt sätt, också häpnadsväckande. Stundtals har han faktiskt varit direkt dålig. Fick av Ottawa ett galet fyraårskontrakt värt 6,25 miljoner dollar. Det har han, såklart, inte lyckats leva upp till utan han har i stället varit nere i AHL och spelat. Känslan just nu är att Murrays karriärskurva blir svår att vända. Samtidigt har han ju sina två Stanley Cup-titlar, så det är svårt att inte ha honom med. 24. till Boston (valdes som nummer 151 av Los Angeles) Hårdskjutande back som är en i raden av alla spelare som hade sitt bästa år i karriären under Vegas Golden Knights debutsäsong i ligan. Han pangade då in tio mål och gjorde över 40 poäng från sin backplats. Nu spelar han i Buffalo och där är han inte i närheten av att hålla den offensiva klassen. Är dock en helt okej NHL-back som borde kunna få ut ännu mer, just med tanke på det stenhårda slagskott han faktiskt har. 23. till Florida (valdes som nummer tre av Montréal) Jättetalang som alltså valdes topp-3 i draften efter att ha varit dominant för Sarnia Sting i OHL. Redan som junior fick han spela VM för USA och sköt två mål på fyra matcher. Utvecklades bra och såg ut att bli en riktigt fin spelare för Montréal - men 2018 valde de att byta bort honom mot...Max Domi! Sedan dess har det gått raskt utför för den tidigare supertalangen. Sedan säsongen 18/19 har han spelat för Arizona, Pittsburgh, Minnesota, Ottawa och Toronto. Dessutom har han tillhört, men inte spelat för, Carolina. Efter att tidigare ha varit en stabil 50-poängsspelare är Alex Galchenyuk nu i bästa fall en breddforward. Det är alltså sjukt svårt att värdera den 26-årige forwarden i relation till andra spelare som valdes i draften. Faktum är nämligen att han gjort tredje flest matcher av alla (643), skjutit tredje flest mål (146) och gjort femte flest poäng (354). De senaste årens ständiga fiaskon och klubbyten gör dock att han rasar rejält. 22. till Pittsburgh (valdes som nummer 28 av New York Rangers) Brady Skjei väljs i samma trakter idag som han gjorde för nio år sedan. En duktig NHL-back som med tiden växte ut till en viktig pjäs i det New York Rangers som draftade honom. I Carolinas magnifika backuppsättning har det dock inte getts samma möjlighet att glänsa. Han kostade faktiskt ett förstarundeval när Carolina bytte till sig honom i februari 2020. En skicklig tvåvägsback som, för sin storlek, är oväntat rörlig och bra på rören. Brady Skjei i duell med Alex Killorn. Foto: Bildbyrån 21. till Calgary (valdes som nummer 110 av Detroit) En av NHL:s absolut snabbaste spelare - och faktiskt en av få spelare från den här draften som gjort 30 mål under en NHL-säsong. Athanasiou noterade 30+24 säsongen 2018/2019. De höjderna har han inte nått sedan dess. Faktum är att Athanasiou till och med har hunnit dunderfloppa i Edmonton sedan dess. Hans tidigare GM i Detroit, Ken Holland, bytte nämligen till sig forwarden vid deadline 2020. Nu skulle Connor McDavid äntligen få en spelare som kunde spela i hans fart, hette det. Men Athanasiou gjorde bara två poäng på 13 matcher (nio i grundserien, fyra i slutspelet). Edmonton hade sedan inte råd att lämna ett kvalificerande bud på RFA-forwarden, som helt sonika lämnade klubben. Edmonton betalade två andrarundeval för snabbskrinnaren. Nu spelar han i Los Angeles, där han fått fart på karriären igen även om han haft stora skadeproblem de senaste två säsongerna. 20. till Philadelphia (valdes som nummer 95 av Columbus) En powerforward som också har vissa offensiva styrkor. Trejdades efter ett hemskt och skadefyllt år från Columbus till Montréal (i utbyte mot Max Domi) och har stundtals imponerat i Canadiens. Framför allt i inledningen av förra säsongen vräkte han in mål. Ett riktigt sandpapper som faktiskt sköt 27 mål för Columbus under en säsong. Har blandat och gett sedan trejden till Montréal. 19. till Tampa Bay(valdes som nummer 74 av Dallas) Dallas fick bra värde i sitt tredjerundeval 2012. Finske Esa Lindell spelar fortfarande för klubben och har de senaste åren varit en nyckelback. Gjorde inte minst ett storstilat slutspel när Stars gick hela vägen till Stanley Cup-final i höstas. Sverigedödaren Lindell (han gjorde mål i JVM-finalen 2014) är sajnad på ett kontrakt till 2025, värt 5,8 miljoner dollar, vilket säger en del om hur högt Dallas Stars aktar den skicklige tvåvägsbacken. 18. till Chicago (valdes som nummer 62 av Columbus) Är det något Philadelphia faktiskt draftat med ganska gott resultat de senaste åren är det just målvakter. Så det var nog tur att inte Linus Ullmark hamnade där. Korpisalo fick sitt genombrott för tre säsonger sedan, då Columbus valde att satsa på honom som förstemålvakt efter att man tappat Sergej Bobrovskij. Den finske målvakten gjorde jättesuccé, innan han skadade sig. Elvis Merzlikins kom då in och var ännu bättre. Har haft en tung säsong, precis som hela Columbus, men min känsla är att det här är en målvakt som absolut kan studsa tillbaka och bli en bra förstemålvakt i NHL. 17. till San Jose (valdes som nummer två av Columbus) Den kanske mest anonyma drafttvåan under det senaste decenniet. Ryan Murray har alltid varit en bra back men känslan är att han gått ganska obemärkt förbi. På juniornivå var Murray en ganska offensivt skicklig back, men i NHL har han blivit en mer eller mindre renodlat defensiv försvarare. Om jag på något sätt ska beskriva hur mycket Murray tappat i värde genom åren räcker det att jag skriver att han trejdades från Columbus till New Jersey - för en femterunda. Nu i Colorado. 16. till Washington (valdes som nummer 163 av Buffalo) I det Buffalo som i plockade Linus Ullmark i sjätterundan jobbade han sig uppåt år för år - och till slut blev den tidigare Honken Trophy-vinnaren lagets givna förstemålvakt. Snacka om att Buffalo gjorde ett superfynd när de plockade Lugnviks-produkten som 163:a 2012. Då hade 16 (!) andra målvakter redan tingats. Är på intet sätt någon stjärna, men har de senaste tre åren faktiskt imponerat. Rent statistiskt är han faktiskt inte speciellt långt ifrån Sveriges två stjärnmålvakter Jacob Markström och Robin Lehner. Kommer nu från sin första säsong i Boston där han successivt spelade upp sig. Foto: Bildbyrån 15. till Ottawa (valdes som nummer 78 av Philadelphia) En av många svårplacerade spelare. Vad är egentligen Shayne Gostisbehere? Faktum är att han haft en säsong som få utespelare i den här draften ens varit i närheten av (65 poäng 2017/2018), men att han också varit petad en del och sattes upp på waivers av Philadelphia innan han hamnade i Arizona. Har en spetsegenskap i sin mjuka och lena puckbehandling på offensiv blå, men är samtidigt en säkerhetsrisk i egen zon. Är så bra som sjua i den här draftens poängliga, trots att han är back och har spelat ganska få matcher (463). 14. till Buffalo (valdes som nummer 86 av St. Louis) Ytterligare en hårdskjutande back som verkligen borde få ut mer i offensiven än vad han får. Har vid två tillfällen nått tvåsiffrigt i antal mål, men nog borde Parayko kunna vara ett ännu större offensivt hot? Den senaste säsongen blev det bara 35 poäng på 80 matcher. Spåddes för ett par år sedan kunna bli St. Louis nye förstaback på sikt, men så har det absolut inte blivit. Skrev nyligen ett monsterkontrakt till år 2030. Var en bärande pjäs i det St. Louis som 2019 vann Stanley Cup. 13. till Dallas (valdes som nummer 30 av Los Angeles) Har tre 40-poängssäsonger och två 20-målssäsonger. Vann Stanley Cup 2012, som rookie, då han fick ett stort genombrott i slutspelet och gjorde tolv poäng på 24 matcher. Bildade då den klassiska "that's 70's line" med Jeff Carter och Tyler Toffoli. Är så bra som åtta i draftens poängliga och är dessutom en av åtta spelare från den här årgången som gjort över 100 mål i NHL. Det säger litegrann om Pearsons kvalitéer - men är kanske framför allt ett bevis för hur tunn den här draften visat sig vara. 12. till Buffalo (valdes som nummer 60 av New Jersey) Har varit New Jersey trogen sedan han tingades av klubben 2012. Har de senaste fem åren varit en av lagets absoluta toppbackar. Är ingen stjärna på något sätt, men helt klart en bra NHL-back med förtjänster både i offensiven och defensiven. Drar ett tungt lass och ligger ofta mellan 22 och 25 minuters istid. För några år sedan var Severson till och med ganska hajpad, och Devils hoppades nog att han skulle bli en riktig stjärnback. Tog ett offensivt kliv den senaste säsongen då han var nära att nå 50 år. 11. till Washington (valdes som nummer 16 av Washington) NHL:s kanske mest avskydda spelare. Tom Wilson har delat ut fler fula tacklingar än någon annan spelare i NHL de senaste fem åren. Har åkt på avstängning efter avstängning, och var vid ett tillfälle borta 20 (!) matcher efter att ha sänkt Oskar Sundqvist i en försäsongsmatch. Wilsons ovårdade spelstil gör att det är svårt att tycka om honom. Så är det bara. Samtidigt är han en allt annat än oduglig spelare. Han matchas i stort sett alltid i Washingtons förstakedja och gör ett helt okej jobb där. Kommer från karriärens bästa säsong med 24 mål och 52 poäng. Hamnar här i Washington igen. 10. till Tampa Bay (valdes som nummer sju av Minnesota) Också en supertalang, som även om han kanske inte blivit så bra som han spåddes bli rankas högt även här. Men återigen: Det kanske snarare är ett bevis för att det var en ganska svag draft. I sina bästa stunder är Matt Dumba en världsback som både han göra en hel del poäng framåt, men även vara stark i sin fysiska närvaro. I sina sämsta stunder är Matt Dumba en direkt dålig spelare i egen zon. Har en gång gjort 50 poäng, och var 2018/2019 på väg mot karriärens klart bästa säsong då han gick sönder efter 32 matcher. Då hade han gjort 22 poäng och hela tolv mål. Den nivån har han inte nått upp till igen efter skadan. 9. till Minnesota (valdes som nummer nio av Winnipeg) 2012 valdes Dumba sjua och Trouba nia. 2021 sätter jag Dumba tia och Trouba nia. Jacob Trouba var under sex år en mycket pålitlig back i Winnipeg, och under sitt sista år i klubben gjorde han 50 poäng. Samtidigt var han tydlig med att han ville bort från klubben. 2019 fick amerikanen sin vilja igenom då han fick flytta hem till USA och spela med New York Rangers. Där har han verkligen blandat och gett. Med det sagt är Jacob Trouba ändå en bra NHL-back som nog borde ha några bra år kvar i kroppen. Vi får åtminstone hoppas det för New York Rangers skull, eftersom de ger honom hutlösa åtta miljoner dollar per säsong till 2026... 8. till Pittsburgh (valdes som nummer sex av Anaheim) Det var något av en överraskning att Hampus Lindholm gick så högt som sexa för nio år sedan. Filip Forsberg var på förhand den mest uppsnackade svensken, men Lindholm var den blågula talang som valdes först. Fick ett gigantiskt genombrott i Rögle inför draften, vilket gjorde att han steg på draftrankingarna i raketfart. Vid tillfället hade bara Victor Hedman, Adam Larsson och Björn Johansson valts tidigare av svenska backar. Lindholm har kanske inte blivit den där offensiva kraften som Anaheim hade hoppats på, men han har likväl blivit en riktigt, riktigt bra NHL-back. En tvåvägsback av hög klass, helt enkelt. Skrev nyligen på ett åttaårskontrakt med Boston. Hampus Lindholm. Foto: Bildbyrån. 7. till Minnesota (valdes som nummer 17 av San Jose) Blev i princip stjärna över en natt när han gjorde succé som rookie - och bland annat gjorde fyra mål på New York Rangers (tre av dem på Henrik Lundqvist - och det fjärde ett klassiskt konstmål på Martin Biron). Då blev tjecken den blott andra tonåringen någonsin att göra fyra mål i en och samma NHL-match. Hertl har sedan dess utvecklats till att bli en mycket bra powerforward och säsongen 18/19 fick han ett "andra genombrott" då han sköt 35 mål och gjorde 74 poäng på 77 matcher. Riktigt den offensiva produktionen har han inte haft de efterföljande säsongerna, även om han kommer från en 30-målssäsong. Är draftens näst bäste målgörare (181 mål) och näst bäste poänggörare (387 poäng). 6. till Anaheim (valdes som nummer 18 av Chicago) Ännu en Sverigedödare. Teräväinen var en av isens giganter i den där JVM-finalen 2014. Han gjorde för övrigt 15 poäng på sju matcher under turneringen och vann med det poängligan. Teräväinen fick ett jättegenombrott när Chicago vann Stanley Cup 2015. I den första finalmatchen mot Tampa Bay gjorde han 1+1 och blev då den näst yngsta spelaren någonsin att göra fler än en poäng i en finalmatch. Bara Jaromír Jágr hade lyckats med bedriften och varit yngre. Teräväinen stod och stampade i några år, och det var egentligen först säsongen 17/18 han gick ifrån att vara en bra NHL-spelare till att bli en riktigt bra NHL-spelare. Den nivån har han dock lyckats hålla sedan dess, trots skadeproblem. Fick det aldrig att lossna i det Chicago som draftade honom, men tillsammans med landsmannen Sebastian Aho har han varit den som gjort Carolina till en småkul underdog till en verklig Stanley Cup-utmanare. Ett spelgeni som är fyra i draftens poängliga med sina 369 poäng på 524 NHL-matcher. Teuvo Teräväinen. Bildbyrån 5. till Toronto (valdes som nummer 120 av Carolina) Ännu en Carolinaspelare! Jaccob Slavin gick från att vara en doldis, som inte gjorde något större väsen av sig, till att ses som en av världens allra bästa defensiva backar. Han blev ett "hipsternamn" att kasta in i Norris Trophy-hatten och var framför allt en stor favorit för de som djupdyker i den avancerade statistiken. Nu nämns väl inte Slavin i den diskussionen just den här säsongen, men skulle det finnas en kategori med ett pris som går till den bästa defensivt inriktade backen hade Carolinaspelaren åtminstone funnits med i diskussionen. Och dessutom är han ju inte speciellt oäven framåt heller. Han gjorde över 40 poäng den gångna säsongen. Ett riktigt jättefynd av Carolina, som plockade upp den här killen i fjärderundan. 4. till New York Islanders (valdes som nummer fem av Toronto) En världsback - åtminstone offensivt. Efter att ha gjort över 70 poäng säsongen 18/19 slutade han femma i Norris Trophy-omröstningen efter Mark Giordano, Victor Hedman, Brent Burns och John Carlson. Rielly är draftens stora assistkung och är faktiskt trea i poängligan trots att han är back. Han är också den som gjort näst flest matcher med sina 654. Gjorde 68 poäng den gångna säsongen. 3. till Montréal (valdes som nummer elva av Washington) Ett kanonval av Washington. Filip Forsberg dalade av någon anledning oväntat långt i draften, och Capitals kände nog att de verkligen fick en "bjudning" av de övriga lagen när Forsberg fanns tillgänglig så pass sent som han gjorde. Sen...sen valde Capitals att trejda bort den unge svensken mot flopparna Martin Erat och Michael Kapla. Det ses som en av de sämsta trejderna i NHL de senaste åren. Forsberg har som bekant blivit en storstjärna i Nashville i stället. Från den här draften är svensken överlägsen etta både vad gäller mål (220) och poäng (469). Han är etta med 39 mål och 82 poängs marginal ned till Tomas Hertl. Så ja, Washington gjorde verkligen ett fynd när de plockade Filip Forsberg som elva. Tyvärr för deras del utnyttjade de inte sitt fynd på något vettigt sätt över huvud taget. Återkommande skador har gjort att Forsberg aldrig blivit någon spelare som slagits i den absoluta skytteligatoppen men kommer nu från en säsong med 42 mål och 84 poäng på bara 69 matcher. Snuvades som rookie på en Caldernominering trots att han gjorde 63 poäng. Aaron Ekblad, Mark Stone och Johnny Gaudreau gick före. Filip Forsberg firar ett mål mot klubben som draftade honom. Bildbyrån 2. till Columbus (valdes som nummer 130 av Winnipeg) På de två högsta platserna hittar vi två Vezina Trophy-vinnare. Ja, det går att argumentera för att det till och med är världens två bästa målvakter de senaste åren som gjorde upp om förstaplatsen på den här rankingen. Connor Hellebuyck fick nöja sig med andraplatsen. Sett till att han inte valdes förrän i femterundan för tio år sedan tror jag dock han kan leva med det. Winnipeg gjorde ett dunderfynd när de tog amerikanen - men det dröjde nog till 2015 innan de förstod precis hur bra Hellebuyck var. Då fick den relativt okände målvakten nämligen chansen att spela VM med USA. Han hade förvisso gjort en storartad säsong i AHL, men den breda massan hade knappast koll på 21-åringen. Men Hellebuyck var fullständigt lysande. Han vann sju av åtta matcher och hade en räddningsprocent på närmare 95. Han tog USA till bronset och togs ut i All Star-laget. Säsongen därpå slog sig Hellebuyck in i NHL, och från och med 2016 har han varit Winnipegs givna förstamålvakt. Säsongen 17/18 vann han flest matcher av alla målvakter (44) och slutade tvåa i Vezina Trophy-omröstningen. Två säsonger senare fick han sin revansch då han vann trofén och alltså utsågs till NHL:s allra bästa målvakt. Kommer nu från en något sämre säsong i ett svajigt Winnipeg. Connor Hellebuyck. Foto: James Carey Lauder-USA TODAY Sports 1. till Edmonton (valdes som nummer 19 av Tampa Bay) Världens bästa målvakt de senaste åren, men det var ändå ganska tajt mellan Vasilevskij och Hellebuyck. Både 2018 och 2020 har Hellebuyck slutat före Tampastjärnan i Vezina Trophy-omröstningen men ryssen vann 2019 och vann som bekant Conn Smyhe Trophy förra säsongen. Har även i år stundtals varit bländande i slutspelet och kan vara på väg mot sin tredje Stanley Cup-titel. Att en målvakt går i förstarundan är inte helt vanligt, och det är sällan värt det. Oftast blir målvakterna ingenting. Eller så dröjer de tills de är 27-28 år ändå och sedan länge borta från klubben de tingades av (som fallet är med exempelvis Jack Campbell). Men i fallet Andrej Vasilevskij var det värt det, alla dagar i veckan. Tampa matchade försiktigt in sin guldklimp så fort han åkte över Atlanten, och fasade sakta men säkert ut Ben Bishop som de då hade som förstaval. När tiden var mogen gick de all in på Vasilevskij och det har ju blivit succé. Det är sällan värt att betala dyra pengar för en målvakt, har vi lärt oss genom åren. Tampa Bay betalar 9,5 miljoner dollar för Vasilveskij fram till 2028. Frågan är dock om inte det kontraktet är undantaget som bekräftar regeln, som de så fint heter. Andrej Vasilevskij. Foto: Kim Klement-USA TODAY Sports

KARLSSON: Draften år 2012 - så hade den sett ut idag

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan