KARLSSON: Draften år 2001 - så hade den sett ut idag

I artikelserien "2000-talets drafter" väljer Måns Karlsson en ny förstarunda från alla drafter under 2000-talet. Idag har turen kommit till 2001. Men hur blir det om vi ser tillbaka på draften 2001? Hur mycket har hunnit hända på 20 år? Skulle verkligen ha gått nummer tre idag? Och blev den bäste målvakten från draften? 16 svenskar valdes i draften, men bara fem nådde NHL. De enda som ens slog sig in som ordinarie i ligan var , som inte riktigt nådde ända fram till topp-30 i min lista, och en back som definitivt gjorde det. Mer om honom senare. Sjöström var för övrigt den svensk som valdes först: Som spelare nummer elva. gick som 18:e spelare och var en av blott tre som valdes i förstarundan som aldrig spelade någon NHL-match. Men hur hade draften sett ut idag? Låt oss ta reda på det! Jens Karlsson i Boråströjan. Bildbyrån 30. till Los Angeles (valdes som nummer 57 av St. Louis) Jay McClement hade ingen speciellt framgångsrik NHL-karriär, men den var lång. Han spelade faktiskt 906 matcher i ligan och med det är han topp-10 från det här draftåret. Det blev 90 mål och totalt 244 poäng för breddforwarden, som spelade för St. Louis, Colorado, Toronto och Carolina i NHL. 29. till Chicago (valdes som nummer 227 av Colorado) Marek Svatos blev ett av draftens stora fynd. Från att ha valts i sjunderundan 2001 gjorde han jättesuccé som NHL-rookie 2005. Han sköt 32 mål och gjorde 50 poäng på bara 61 matcher. Han slutade femma i Calder Trophy-omröstningen eller - håll i er nu - Alex Ovetjkin, Sidney Crosby, Dion Phaneuf och Henrik Lundqvist. Det blev också hans bästa NHL-säsong. Slovaken höll sig visserligen kvar i NHL i fyra säsonger till, med okej resultat, men gjorde bara 344 matcher i ligan. Poängsnittet blev dock godkända 0,5 poäng per match. Marek Svatos hittades död efter en drogöverdos år 2016. Han blev 34 år. 28. till New Jersey (valdes som nummer 21 av Pittsburgh) Även idag, 20 år senare, landar Colby Armstrong in på ungefär den plats han faktiskt valdes på. Armstrong, som avslutade spelarkarriären i Växjö 2014, hade en respektabel karriär. Men precis som i fallet Marek Svatos var det rookiesäsongen som stack ut, för Sidney Crosbys bäste vän. Armstrong gjorde 40 poäng på 47 matcher som rookie. Han nådde bara 40 poäng en gång till, men då på 82 matcher, under sin åttaåriga NHL-karriär. Bildbyrån 27. till Philadelphia (valdes som nummer 134 av Toronto) Kyle Wellwood blev ett minst sagt lyckat sjätterundeval av Toronto. Han spelade för klubben till 2008 och gjorde närmare 200 matcher för Maple Leafs. Med okej resultat. Wellwood öste in poäng i AHL men blev aldrig någon stjärna i NHL. I Toronto gjorde han 45 poäng som bäst under en säsong. Poängrekordet sattes i stället i Winnipeg där han under sin näst sista NHL-säsong gjorde 47 poäng på 77 matcher. Totalt gjorde kanadensaren 235 poäng på 489 matcher i ligan. 26. till Dallas (valdes som nummer 264 av Anaheim) P-A Parenteau är en av de där spelarna som kan tacka en grym kedjekompis för att de fick en så bra karriär. Parenteau spelade under en tid i samma kedja med John Tavares och hade en säsong med 53 poäng, och en säsong med 67 (!) poäng intill superstjärnan. I övrigt var han som bäst en 40-poängsspelare. För att vara en spelare som gick i nionderundan (!) får man emellertid säga att han fick en finfin karriär, med 114 mål och totalt 296 poäng på 491 NHL-matcher. 25. till Montréal (valdes som nummer 17 av Toronto) Carlo Colaiacovo fick kanske inte den karriären Toronto hoppades på när de draftade honom tidigt. Men han hade ändå en gedigen tid i NHL. Problemet var bara att han aldrig fick det att lossna i Maple Leafs. I stället hade han sina bästa år i St. Louis. Då var han en pålitlig tvåvägsback som låg runt 30 poäng tre säsonger i rad. Det blev "bara" 470 NHL-matcher, utspridda över 13 säsonger. Tio backar från draften gjorde fler. 24. till Florida (valdes som nummer nio av Chicago) Finske Tuomo Ruutu var en stor profil hemma i Finland innan han tog flytet över Atlanten. Han var ordinarie i SM-liiga tre säsonger och dominerade dessutom stort i JVM. NHL-karriären blev bra, även om han aldrig riktigt blev den där stjärnan Chicago hoppades på. Ruutu nådde 44 poäng som rookie, och den noteringen slog han bara vid två ytterligare tillfällen under de övriga elva säsonger han gjorde i NHL. Tuomo Ruutu var framför allt framstående i Carolina, där han vid två tillfällen nådde över 50 poäng. Tomi Kallio sänker Tuomu Ruutu. Bildbyrån 23. till Ottawa (valdes som nummer 175 av San Jose) Hade det inte varit för återkommande skadeproblem hade Ryane Clowe varit högre upp på listan. Ser vi till poängsnitt ligger han bra till i den här draften, med sina 0,63 poäng per match. Tyvärr blev karriären kraftigt förkortad. Clowe gjorde sina sista matcher redan år 2014, då han var 32 år. Hjärnskakningarna var till sist det som tvingade honom att sluta. Han blev sedan coach för Newfoundland Growlers i ECHL - men tvingades avgå på grund av fortsatta hjärnskakningsbekymmer. Som spelare var Clowe en tuffing, som heller inte backade när det vankades slagsmål. Han hade dock en riktigt hög högstanivå som spelare, med en säsong över 60 poäng och två över 50 när han väl var skadefri. 22. till Buffalo (valdes som nummer 193 av Ottawa) Brooks Laich kunde ha blivit ett dunferfynd för Ottawa. Men tyvärr för deras del gjorde han bara en match där. I stället spelade Laich nästan hela sin NHL-karriär för Washington. I Washingtons dress gjorde Laich ungefär 740 matcher och var en bärande del av det lag som ständigt briljerade i grundserien men floppade i slutspelet. Efter ett par tunga år trejdades han emellertid från ligans då bästa lag till det då sämsta, Toronto, och där fejdade karriären ut väldigt snabbt. 332 poäng på 773 matcher blev det i NHL. Han avslutade karriären med en kort och misslyckad sejour i Los Angeles säsongen 17/18. 21. till Pittsburgh (valdes som nummer 40 av New York Rangers) Fjodor Tiutin var utan tvekan av draftens bästa backar. De 872 matcher han gjorde i NHL trumfas faktiskt bara av en annan back från den här draftkullen. Ryssen var aldrig någon världsspelare, men var nyttig i Rangers och framför allt i Columbus. Tiutin spelade för Rangers 2003 till 2008, för Blue Jackets 2008 till 2016, och avslutade sen med ett år i Colorado. Tyvärr fick han faktiskt bara spela ett enda slutspel efter det att han lämnat New York Rangers. Sedan han avslutade sin spelarkarriär har ryssen faktiskt jobbat en del för Columbus, som scout. 20. till San Jose (valdes som nummer 16 av Vancouver) Här har vi en spelare vars karriär ganska bra speglade den position han valdes på i draften. R.J. Umberger valdes emellertid av Vancouver och där spelade han inte en enda match. Han trejdades i stället till New York Rangers i utbyte mot Martin Rucinsky, och hamnade sedermera i Philadelphia där han blev en uppskattad profil under sina fyra år i klubben. Umberger hamnade sedan i Columbus där han var en av lagets stjärnor, Under sina fyra första säsonger i klubben slutade han aldrig sämre än fyra i den interna poängligan. Umberger återvände efter sex år i Blue Jackets till Philadelphia och avslutade karriären med två år där. Det blev 392 poäng i NHL, vilket överträffas av tolv andra spelare från draften. R.J. Umberger. 19. till Boston (valdes som nummer 176 av New York Rangers) Marek Zidlicky är en sådan spelare man kanske inte ska ta med alls egentligen. Han draftades inte förrän som 24-åring, vilket inte ens är möjligt idag, och gjorde karriär både i Tjeckien och Finland innan han åkte över. När han väl åkte över till NHL blev det spel i Nashville - och oj, vad bra han var. Tjecken gjorde 53 poäng som rookie och hade ytterligare fem säsonger över 40 poäng. Trots att han drog igång NHL-karriären väldigt sent, hann han göra 836 matcher. På dessa gjorde Zidlicky en halv poäng per match och nådde 417 poäng. Ingen back från draften gjorde fler. 18. till Los Angeles (valdes som nummer fyra av Florida) Stephen Weiss var en supertalang som dominerade i OHL. Han hade dock svårt att omsätta sin juniorstjärnestatus till att bli det även på NHL-nivå. Det tog framför allt ganska lång tid innan han slog igenom. Det var först som 25-åring poletten trillade ned ordentligt. Därifrån och framåt hade han fyra grymt vassa år, med poängskörder på 61, 60, 49 och 57. Han vann den interna poängligan tre av åren, och slutade tvåa det fjärde. Sen gick det snabbt utför. Efter en skadefylld säsong där han bara spelade 17 matcher valde Detroit att sajna upp den hett eftertaktade free agent-centern på ett femårskontrakt värt 4,9 miljoner dollar. Det blev dock bara två säsonger i Red Wings, där han dessutom tvingades till ett kort gästspel i Grand Rapids i AHL, innan Ken Holland köpte ut Weiss från kontraktet. – När vi tittade på vår grupp av forwards så är de flesta unga. De behöver få spela och vi tycker att de är redo att spela. Sedan har det varken blivit som vi eller Stephen hoppats på när vi skrev kontrakt med honom, sade Holland då. Efter att ha köpts ut slutade Stephen Weiss med hockey. Som 32-åring. På den här platsen valdes alltså egentligen. Han gjorde noll matcher. 17. till Toronto (valdes som nummer 151 av Vancouver) Av de 808 matcher han gjorde i NHL spelade Kevin Bieksa omkring 600 av dem för det lag som draftade honom. Under sina bästa år var Kevin Bieksa en riktigt bra tvåvägsback. Han var en mardröm att möta och var förmodligen en av de mest hatade spelarna av motståndarna med sina ständiga tjuvnyp. Han var en sorts "superpest" bland backarna. Vid tre tillfällen gjorde Bieksa, som idag är TV-expert för Sportsnet, över 40 poäng. Kevin Bieksa Icon Sportswire. 16. till Vancouver (valdes som nummer 172 av Philadelphia) Dennis Seidenberg var något av en "late-bloomer". Han draftades som 20-åring, och gick dessutom i sjätterundan. När han väl åkte över till NHL slog han sig däremot in i Philadelphia direkt. Efter spel i Philadelphia, Phoenix och Carolina kom till sist tysken till Boston och det var väl där han verkligen fick ett erkännande som något av en toppback. Vi minns honom främst för den där otroliga finalserien mot Vancouver, där Seidenberg plockade bort bröderna Sedin på ett effektivt sätt och blev en av de stora hjältarna. Seidenberg gjorde 859 matcher i NHL. Bara elva spelare från draften kom upp i fler. 15. till Carolina (valdes som nummer 192 av Dallas) Jussi Jokinen är en av få från draften som fortfarande spelar. Han huserar för närvarande i Kärpät i den finska ligan. NHL-karriären tog slut år 2018, efter 13 säsonger i ligan. Den finske evighetsmaskinen gjorde 951 matcher i NHL, sjätte flest från draften. Som så många andra finska spelare var han framför allt framträdande i Carolina, där han som mest gjorde 30 mål och 65 poäng under en säsong. Jokinen hade också en 57-poängssäsong i Pittsburgh och en 60-poängssäsong i Florida. De 563 poäng han gjorde i NHL är faktiskt nionde flest av alla finska spelare någonsin. , som Carolina valde i stället för sin blivande stjärna Jussi Jokinen, gjorde inte en enda NHL-match. Efter ett par AHL-säsonger drog han hem till Ryssland och spelade mestadels i andra- och tredjeligan i hemlandet. 14. till Calgary (valdes som nummer 32 av Buffalo) De senaste åren har Buffalo draftat...halvdant, kan vi väl säga. Men Derek Roy lär de vara ruggigt nöjda med att de plockade i andrarundan. För oj, vad bra han var i Sabres. Under några magnifika säsonger i slutet av 00-talet var Derek Roy en riktig storstjärna i NHL. Åren 2006 till 2010 vann han Buffalos interna poängliga tre gånger, och säsongen 07/08 slutade han på 18:e plats i hela NHL:s poängliga efter att ha sprängt 80-poängsvallen. Roy tappade ganska snabbt i kvalité efter att han lämnat Buffalo. Han försvann från NHL redan som 32-åring och hade en fin karriär i Europa i stället. Bland annat hade han en okej säsong i Linköping 2017/2018. Nu tillhör Roy EHC München, men skador gör att han knappast kommer kunna spela något mer. 13. till Edmonton För 20 år sedan valdes Ales Hemsky som nummer 13 av Edmonton. När jag nu ser tillbaka på draften placerar jag också kommer exakt på den platsen. Hemsky hade en jämbördig karriär med Derek Roy. Han gjorde över 70 poäng två gånger, nosade på 80 poäng, och hade ett nästan lika högt poängsnitt som Roy. Hemsky höll dock i sin nivå något längre än kanadensaren, och därför placerar jag honom före. Edmonton gjorde ett finfint val här. Den tjeckiske forwarden blev faktiskt Oilers trogen till 2014, då han trejdades till Ottawa. Det blev också spel i Dallas och Montréal innan karriären tog slut efter 572 poäng på 845 matcher. Bara sju spelare från draften gjorde fler poäng. 12. till Nashville (valdes som nummer 49 av Los Angeles) Mike Cammalleri känns som en ganska bortglömd före detta stjärna. Den här killen hade faktiskt två 80-poängssäsonger och slutade strax utanför topp-tio i NHL:s poängliga 2008/2009. Redan under hans andra säsong i NHL gjorde han faktiskt 34 mål och 80 poäng! Cammalleris normala nivå var dock en bra bit under de där 80-poängssäsongerna. Han var generellt en spelare som låg mellan 40 och 50 poäng. Där var han å andra sidan stabil. Så sent som säsongen 15/16 fick han dock en andra andning av karriären och gjorde 38 poäng på 42 matcher i New Jersey. De 642 poäng Cammalleri gjorde var femte flest från draften. Med sina 294 mål är han trea. 11. till Phoenix (valdes som nummer 71 av Montréal) På den här platsen valdes egentligen . Tomas Plekanec är en av fem spelare från draften som nådde 1000 matcher. Han gjorde 1001. Alla utom 17 kom för den klubb som draftade honom. "Tyvärr" gjorde han ett kortare gästspel i ärkefienden Toronto 2018. Han återvände dock till Montréal och avslutade NHL-karriären med tre matcher där. Plekanec hade inte samma toppnivå som många av de andra spelarna jag skrivit om. Tjecken var dock extremt stabil, lojal och nyttig under så många år. Han slog sig in i NHL 2005 och sen var han ordinarie varje säsong fram till 2018. Han var aldrig en poäng per match-spelare, men hade i alla fall en 70-poängssäsong. Det är dock inte det som gör att jag håller honom högre än Roy och Hemsky, utan för att han höll i så pass länge som han ändå gjorde. Och var så nyttig åt båda håll. Tomas Plekanec. Bildbyrån 10. till New York Rangers (valdes som nummer 106 av San Jose) Den hårdskjutande tysken Christian Ehrhoff hade en märklig karriär. Under sina bästa år i karriären var han en av NHL:s mest fruktade offensiva backar, men under sluttampen av NHL-karriären sågs han snarare som ett skämt. Ehrhoff hade ett bra fenomenala säsonger och nådde säsongen 10/11 50 poäng, vilket gav honom två saker: * En framskjuten placering i backarnas poängliga, * Ett fullständigt vanvettigt tioårskontrakt (!) hos Buffalo Sabres. Om allt hade fortlöpt som planerat hade Ehrhoff alltså just nu varit inne på sitt sista år med Sabres. I stället gjorde han sin sista NHL-match. Och det var definitivt inte hos Buffalo. Han gjorde bara tre säsonger i Sabres innan han köptes ut. Backen fortsatte sedan karriären i Pittsburgh, Chicago och Los Angeles och hann till och med göra några matcher i AHL (!) innan karriären avslutades med spel i Köln. Men i sina bästa stunder var Ehrhoff en fenomenal back. Han gjorde 340 poäng på 789 NHL-matcher. Starka papper för en back. 9. till Chicago (valdes som nummer 161 av Dallas) Tänk att en kille som valdes i femterundan 2001 fortfarande gör anspråk på att vara förstemålvakt i NHL, 20 år senare. Man kan säga vad man vill om Mike Smiths tvivelaktiga nivå de senaste åren - ingen kan ta ifrån honom den karriär han har haft. Mike Smith har varit förstemålvakt, eller på gränsen till att vara det, i tio NHL-säsonger. Som allra bäst var han i Phoenix tröja. Framför allt säsongen 11/12 då Smith slutade fyra i Vezina Trophy-omröstningen. Han åldrades också väldigt bra och höll en hög nivå till 2018, då åldern/verkligheten till slut kom ikapp honom och han rasade i kvalité. Men en målvakt som håller som förstemålvakt i ett decennium är inte enkelt. Därför har jag Mike Smith så här pass högt. 8. till Columbus (valdes som nummer 221 av Washington) Johnny Oduya måste vara ett av tidernas bästa sjunderundaval. Tyvärr fick ju Washington, som valde honom då, ingen användning för honom. Oduya draftades som 20-åring och åkte inte över till NHL förrän han var 25. Väl i Nordamerika gick han från buse till att bli en av NHL:s allra bästa och mest uppskattade defensiva backar. Oduya var bra i både New Jersey och Atlanta/Winnipeg, men det är tiden i Chicago vi främst förknippar stockholmaren med. Han vann två Stanley Cup och var inte minst framstående i det lag som vann cupen år 2015. Backen lämnade Chicago för spel i Dallas innan han återvände för en kort sejour i Blackhawks. Karriären avslutades sen med spel i Ottawa och Philadelphia. Det blev 850 matcher i NHL. Tre andra backar gjorde fler. Johnny Oduya vann Stanley Cup. 7. till Chicago (valdes som nummer tolv av Nashville) Dan Hamhuis höll i länge och väl. Det var faktiskt så sent som i augusti han meddelade att karriären var över. En karriär som var extremt lång och förmodligen väldigt underskattad också. Hur understryker man bäst vilket rykte Dan Hamhuis hade i NHL? Jag skulle säga att det kokas ned till en sak: Han tog plats i det kanadensiska OS-laget 2014. Hamhuis var extremt uppskattad i "Hockey Canada" och vann två VM-guld samt ett OS-guld. Han var en av få renodlat defensiva backar som ens gjorde anspråk på att få spela i landslaget. Hamhuis tillhörde Nashville till 2010 och återvände till klubben 2018. Hans främsta klubbframgång kom dock i Vancouver, som han var med och tog till final 2011. Med sina 1148 matcher är han den som, i skrivande stund, gjort flest matcher från den här NHL-draftkullen. Det finns dock en spelare som är hack i häl. Mer om honom senare... 6. till Minnesota Vad bra jag mår när jag får sätta Mikko Koivu som nummer sex. Varför? Det var nämligen exakt den platsen han valdes på för 20 år sedan. Då valdes han av Minnesota, som han sedan blev trogen fram till den här säsongen då parterna valde att gå skilda vägar efter 15 säsonger och 1028 NHL-matcher. Koivu har gjort överlägset flest matcher och poäng i Minnesota och var lagkapten 2009 till 2020. Under sina bästa år var han också riktigt vass offensivt, med drygt 70 poäng som bästanotering. Men det är framför allt längden på karriären som gör att jag håller Koivu så högt. Han har gjort fjärde flest matcher i NHL från den här draften, och också fjärde flest poäng med 711. Hade han inte, så plötsligt, avslutat sin karriär häromdagen hade han gått upp topp-tre i båda kategorierna inom kort. I den finska poängligan är han topp-fem genom tiderna. Mikko Koivu. Foto: Jerome Miron/USA Today Sports 5. till Anaheim (valdes som nummer 73 av Chicago) Jag funderade länge på om jag skulle ta med Craig Anderson. Varför? För att han valdes även i draften 1999. Eftersom jag inte kommer gå igenom just den draften valde jag att ändå låta honom väljas här i stället. Craig Anderson är en av bara ett fåtal spelare från 2001-draften som fortfarande spelar i NHL. Så sent som i söndags kväll debuterade han för Washington, dit han värvades som ersättare för Henrik Lundqvist. Anderson kom till Capitals efter ett decennium i Ottawa. Ett decennium där han i sina bästa stunder tillhörde den absoluta målvaktseliten. Två gånger om har han haft NHL:s bästa räddningsprocent. 2012/2013, då han hade 94,1 i räddningsprocent, slutade han fyra i Vezina Trophy-omröstningen. Han hade mycket väl kunnat vinna Vezina Trophy den säsongen, om det inte vore för att en skada sabbade stora delar av året. Så bra var Craig Anderson när han var som bäst. Craig Anderson. Foto: Kirby Lee-USA TODAY Sports 4. till Florida (valdes som nummer 55 av Buffalo) Ännu ett kanonval av Buffalo, som de verkligen fick nytta av. Jason Pominville spelade för Sabres fram till 2013 och återvände sedan för en avslutande säsong 2018, efter fem år i Minnesota. Precis som tidigare omskrivne Derek Roy hade Pominville en 80-poängssäsong. Han hade emellertid flera riktigt starka säsonger, med fem ytterligare där han nådde 60 eller 70 poäng. Pominville var lagkapten för Buffalo under tre år och är i alla fall en av de spelare jag förknippar allra mest med Sabres. Pominville är den spelaren jag skrev om, som Mikko Koivu jagade i poängligan. Pominville hade bara drygt 20 poäng till godo på sin tidigare lagkompis i Minnesota. Jason Pominville (nummer 29) hyllas för att ha nått 1000 NHL-matcher. Bildbyrån 3. till Tampa Bay (valdes som nummer 95 av Philadelphia) Frågan är om inte Patrick Sharp blev den här draftens allra största fynd. Precis som för Johnny Oduya kom dock framgångarna inte i den klubben som draftade honom, utan i Chicago. Sharp gjorde ett 60-tal framträdanden i Flyers innan han byttes bort till Chicago. Blackhawks gav upp ett tredjerundeval och Matt Ellison för att få sin nye forward. Ellison hade en grym karriär i KHL, men gjorde inget större väsen av sig i NHL. Det gjorde dock Patrick Sharp. Han hade fyra 30-målssäsonger, och under storhetsåren 2007 till 2014 var han faktiskt en av NHL:s mest fruktade målskyttar. Framför allt klev han fram i slutspelen. När Chicago vann titeln 2010 slutade han trea i skytteligan och snittade en poäng per match. När de vann 2013 vann han skytteligan. 2015 gjorde han "bara" fem mål, men var en av Blackhawks bästa poänggörare. Tyvärr hade Patrick Sharp ett par skador som gjorde att hans målskörd totalt "bara" nådde upp i 287 i NHL. Hans förmåga att alltid kliva fram när det behövdes, och hans långa peak, gör dock att jag petar upp honom ända upp på tredjeplats. Patrick Sharp. 2. till Ottawa Jason Spezza valdes som nummer två för 20 år sedan, och jag hade gjort samma val idag med facit i hand. Han har bara ett tiotal matcher upp till Dan Hamhuis, som står på 1148 och har gjort flest i ligan av spelarna från 2001-draften. Jason Spezza var i sin peak en av världen bästa centrar, 2005/2006 gjorde han 90 poäng på 68 matcher, 2006/2007 87 på 67 och 2007/2008 92 på 76. Ser vi till poängsnitt var bara Joe Thornton och Sidney Crosby bättre i hela NHL under de tre åren. Han var bättre än båda sina kedjekamrater Daniel Alfredsson och Dany Heatley. Spezza blev Ottawa trogen till 2015. Då lämnade han klubben, som lagkapten, för spel i Dallas. Där hade han två riktigt starka säsonger, och två svaga år när åldern till sist kom ikapp även Jason Spezza. Ifjol flyttade han till Ottawas rival Toronto, där det väl inte blev någon succé under debutsäsongen, men 2021 ser han återigen vass ut. Så sent som för någon vecka sedan gjorde han till och med hattrick! Den idag 37-årige veteranen har gjort näst flest mål (345) och är klar etta från 2001-kullen sett till poäng (948). Håller han sig kvar i ligan en säsong till kan han nå 1000 poäng. Spelar Spezza tolv NHL-matcher till blir han den från den här draften som gjort flest matcher i ligan. Jason Spezza (höger) stod för ett hattrick förra veckan. Foto: John E. Sokolowski-USA TODAY Sports 1. till Atlanta Etta 2001, etta 2021. Även om Ilja Kovaltjuks NHL-rykte kanske raserats något måste jag ha honom som etta. Räknar vi från när den ryske supersnajpern kom in i ligan 2001 är han faktiskt sexa i antalet gjorda mål med sina 443, trots att han valde att lämna Nordamerika för spel i Ryssland under fem säsonger. Han hade varit klar tvåa om han inte hade gjort den flytten. Ilja Kovaltjuk vann NHL:s skytteliga 2004 och är en av blott fyra spelare under 2000-talet som skjutit 50 mål två gånger eller fler. De övriga är Alex Ovetjkin, Dany Heatley och Steven Stamkos. "Kovy" gjorde det 2005/2006 och 2007/2008 i Atlantatröjan. Totalt skrapade han ihop två 50-målssäsonger och ytterligare fyra med över 40 mål. Tyvärr kommer mycket av Kovaltjuks eftermäle handla om hur han skrev på ett 15-årskontrakt med New Jersey 2010, för att sedan bryta det efter tre år. Hur han valde att tillbringa fem av sina hockeyår i Ryssland. Hur han sen kom tillbaka och floppade i Los Angeles, fick ett litet lyft i Montréal och sedan floppade även i Washington under slutspelsbubblan. Ilja Kovaltjuk är den klart bästa spelaren från draften, men relationen till honom kommer alltid vara lite tudelad med tanke på hur han behandlade New Jersey Devils och lämnade NHL när han fortfarande var inne i sin absoluta peak. Men i alla statistiska kolumner är han topp-tio bland ryska spelare i NHL-historien. Det ska vi inte glömma bort. Ilja Kovaltjuk avslutade NHL-karriären i Washington. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

KARLSSON: Draften år 2001 - så hade den sett ut idag

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Nära sista spetsen: "Vi har inget dåligt kapital"

NHL:s svenska All Star-lag - 1990 till 1999

Klar för AIK: "Jag kommer hit för att vinna"

Färjestad gör klart med OS-forward

HA-profilen klar för tredjeligan