Det finns få saker som engagerar lika mycket som när en NHL-draft diskuteras eller analyseras i efterhand. Valdes rätt spelare som nummer ett? Vem blev det stora fyndet som valdes senare i draften? Och framför allt: Vem blev den stora "busten" som visade sig draftas på tok för tidigt?
Med start idag kommer jag gå igenom samtliga drafter från 2000-talet, och välja en ny förstarunda. Hur många som valdes i förstarundan då, hade gjort det även idag när vi fått se hela spelarnas NHL-karriärer? Hur blev facit, så att säga? Var det verkligen rätt att drafta Lars Jonsson som sjua och Brent Krahn som nia?
Låt oss ta reda på det!
30. Antti Miettinen till St. Louis (Valdes som spelare 224 till Dallas)
Ett av de stora fynden i draften blev Antti Miettinen. Han hade en fin karriär och gjorde nio säsonger i NHL. Det blev 234 poäng på 530 matcher för finländaren, som spelade för Dallas i fyra säsonger innan karriären fortsatte i Minnesota och sedermera Winnipeg.
Miettinen gjorde faktiskt 19:e flest poäng av alla spelare som gick i draften. Inte illa för en sjunderunda.
Noterbart är att den blivande SHL-skyttekungen Jeff Taffe egentligen draftades som spelare nummer 30.
29. Niclas Wallin till Detroit (Valdes som spelare 97 till Carolina)
Den första svensken som tar sig in är Niclas Wallin. Wallin hade en fin karriär hemma i Sverige redan innan han åkte över, med fyra år i Brynäs och ett SM-guld som facit.
Wallin är kanske lite "fusk" att ha med över huvud taget - då han draftades som 25-åring efter att ha gått orörd från en mängd drafter tidigare. Men man kan inte säga något annat än att Carolina fick bra valuta för sitt val. Wallin spelade för klubben från 2000 till 2010 och var en bärande del i det lag som vann Stanley Cup 2006. Det blev 614 NHL-matcher och närmare 100 slutspelsmatcher för bodensonen.
En annan svensk back gick egentligen som 29:a till Detroit. Men mer om honom senare...
Niclas Wallin.Bildbyrån
28. Raffi Torres till Philadelphia (Valdes som spelare 5 till New York Islanders)
Raffi Torres var under många år en av NHL:s mest kontroversiella spelare. Han var på många sätt en galning, en av NHL:s sista riktiga "grinders". Han är inte direkt den traditionella spelaren som väljs som nummer fem, om man säger så.
Men förutom de där galenskaperna Torres bjöd på, däribland ett rent överfall på Jakob Silfverberg, hade Torres faktiskt en helt okej "skill" också. På 635 matcher i NHL gjorde han 137 mål och 260 poäng. Som bäst gjorde Torres, som spelade i NHL till 2014, drygt 40 poäng under en säsong.
27. Matthew Lombardi till Boston (Valdes som spelare 215 till Edmonton)
Ett annat fynd...eller? Nej, faktum är att Edmonton inte hade någon användning av Matthew Lombardi när allt kom omkring. Han draftades nämligen igen som 20-åring, då av Calgary, där han senare spelade under fem säsonger.
Men Matthew Lombardi draftades ursprungligen år 2000, och kom sen att ha en ganska fin NHL-karriär. Han låg och dansade kring 0,5 poäng per match genom hela karriären och gjorde till sist 262 poäng på 536 matcher. Han gjorde 17:e flest poäng i 2000-talets draftkull.
Lombardi spelade i NHL fram till 2013, då han flyttade till Schweiz och avslutade karriären med tre år i Genève-Servette.
På plats 27 valdes egentligen Martin Samuelsson.
26. Andreas Lilja till Washington (Valdes som spelare 54 till Los Angeles)
Mycket är jämförbart mellan Andreas Lilja och Niclas Wallin. De var båda 25 år när de draftades, de var båda defensiva backklippor av rang, och de var båda en del av Stanley Cup-vinnande lag.
Lilja valdes av Los Angeles efter att ha varit en bra elitserieback i Malmö. I Kings blev det drygt två säsonger innan karriären fortsatte i Florida och senare i Detroit. Där gjorde backen fem framgångsrika säsonger innan han senare flyttade runt till några andra NHL-klubbar och sedermera avslutade karriären med allsvenskt spel i Rögle.
Det blev 580 NHL-matcher.
Andreas Lilja och Joakim Fagervall tränar Malmö ihop.Bildbyrån
25. Steve Ott till Dallas
Den här är ganska sjukt. Steve Ott valdes nämligen exakt som spelare 25 till Dallas - och jag hade placerat honom på samma ställe om draften gjorts idag. I Steve Ott fick Dallas en spelare som gjorde 14 år i NHL, och som med sina 848 matcher i NHL gjorde 15:e flest av gänget från draften.
Steve Ott var inte direkt någon skönlirare, men faktum är att han under slutet av 00-talet var en riktigt pålitlig poängplockare för Dallas. Eller vad sägs om 46 poäng på 64 matcher säsongen 08/09? Med det slutade han fyra i Dallas interna poängliga Säsongen därpå gjorde han 36 poäng på 73 matcher.
Med sina 1555 utvisningsminuter är Ott en av draftkullens mest utvisade spelare, han är faktiskt tvåa där, men det fanns även en riktigt skaplig hockeyspelare gömd under den tuffa ytan. 2019 var han med i ledarstaben som coachade St. Louis Blues till Stanley Cup-titeln.
24. Dominic Moore till Toronto (valdes som spelare 95 av New York Rangers)
Dominic Moore kommer med tack vare "lång och trogen tjänst". Han var bara tre matcher ifrån att komma upp i 900 NHL-matcher för Rangers, Pittsburgh, Minnesota, Toronto, Buffalo, Montréal, Florida, San Jose, Boston och Tampa Bay. Bara Mike Sillinger har spelat för fler NHL-klubbar.
Dominic Moore var en ständig breddspelare som aldrig var någon stjärna, men som ändå höll ut i 13 NHL-säsonger.
Dominic Moore gratulerar Carl Hagelin efter ett mål.Bildbyrån
23. Paul Gaustad till Vancouver (Valdes som spelare 220 till Boston)
Ännu ett jättefynd. Buffalo fick minst sagt användning för sitt sjunderundeval. Gaustad tillhörde organisationen i ett decennium och var ordinarie i laget 2005 till 2012, då han trejdades till Nashville där han gjorde drygt fem säsonger.
Paul Gaustad hade aldrig samma högstanivå som Antti Miettinen eller Matthew Lombardi, men faktumet att han höll ut längre och dessutom spelade så länge för klubben som draftade honom, gör att han ändå når högre upp på min ranking.
Gaustad gjorde som bäst 36 poäng i NHL. Hans 727 matcher är dock 18:e flest av alla från draften.
22. Tomas Kopecky till Vancouver (valdes som nummer 38 av Detroit)
Tomas Kopecky var en del av ett då mycket starkt slovakiskt hockeylandslag. Han var också en mycket stark spelare på juniornivå - och vräkte in poäng för Detroits farmarlag Grand Rapids. Genombrottet i NHL kom dock inte, i alla fall inte i Detroit. Han fick dock med sig en Stanley Cup-titel i "kavaj" därifrån.
I stället var det i Chicago Kopecky slog igenom på allvar. Även där var han med och vann Stanley Cup, och säsongen 10/11 gjorde han 42 poäng vilket var personligt poängrekord.
Det blev 174 poäng på 578 matcher i NHL.
21. Anton Voltjenkov till Ottawa
Här har vi ännu en spelare som hamnar på exakt samma draftposition idag!
Ryssen Anton Voltjenkov var utan tvekan en av draftens bästa backar. Faktum är att bara sju andra försvarsspelare gjorde fler matcher än Voltjenkovs 696. Bara elva andra ryska backar har förresten gjort fler matcher i NHL-historien.
Det känns som att det var en evighet sedan Voltjenkov spelade i NHL, men faktum är att han höll ut ända till 2015 då han gjorde 46 matcher för Nashville Predators. Merparten av NHL-karriären tillbringades i Ottawa, som draftade honom. Där var han 2002 till 2010 innan han följde upp med några framgångsrika år i New Jersey. Han var exempelvis en del av det lag som gick till Stanley Cup-final 2012.
20. Rostislav Klesla till Los Angeles (valdes som nummer fyra av Columbus)
Rostislav Klesla hade en gedigen NHL-karriär. Men jag tror att Columbus, om de hade fått chansen, hade valt någon helt annan spelare som nummer fyra i draften den här gången. Klesla är ett av många, med facit i hand, märkliga val från draften.
Tjecken blev Columbus trogen till 2012, så på det sättet var han ett lyckat draftval. Det är faktiskt bara sju spelare som gjort fler matcher för Blue Jackets. De fick i alla fall en habil NHL-spelare.
Men defensiva backar blir sällan bra draftval, i alla fall inte så här tidigt. För det var ju en i huvudsak defensiv back han blev i Columbus, efter att ha varit en pålitlig poänggörare på juniornivå.
Klesla är en av få från draften som fortfarande håller igång med ishockeyn. Han är registrerad för spel hos Samson Ceske Budevojice i den tjeckiska fjärdeligan.
Rostislav Klesla sänker Logan Couture.Bildbyrån
19. Nick Schultz till Philadelphia (valdes som spelare 33 av Minnesota)
Nick Schultz är en av blott sju spelare från draften 2000 som kom upp i 1000 NHL-matcher. Det blev 1066 för den tuffe backen. Hans poängsnitt var desto mindre smickrande: 0,13 poäng per match. Då förstår ni vilken typ av spelare vi har att göra med.
I den här fiktiva draften hade han hamnat i Philadelphia. Kul, eftersom det var där han också avslutade sin karriär med spel 2014 till 2017. Närmare 200 av de där 1066 NHL-matcherna kom i Flyers.
Nick Schultz blev ett lyckat draftval för Minnesota. Han spelade i klubben 2001 till 2012, då han trejdades till Edmonton.
18. Jarret Stoll till Pittsburgh (valdes som nummer 46 av Calgary)
Jarret Stoll är ytterligare en av de spelare som draftades två gånger. Han tingades av Edmonton i andrarundan två år senare också. Och där fick han verkligen ut max av sin kapacitet.
Jarrett Stoll gjorde som bäst 68 poäng i NHL. Under en urstark säsong i Oilers, 2005/2006, slutade han trea i den interna poängligan efter Ales Hemsky och Shawn Horcoff. Normalt låg Stoll emellertid på omkring 40 poäng.
Stoll är tolva i antalet spelade NHL-matcher i det här gänget (872) och klämmer sig faktiskt in topp-tio i poängligan med 388 poäng. I skytteligan är han så bra som åtta med 144 mål.
17. Rick DiPietro till Edmonton (valdes som nummer 1 av New York Islanders)
Här har vi den så kallade elefanten i rummet. Rick DiPietro ses som ett av historiens sämsta förstaval. Med all rätt, kanske. Men faktum är att han, när han väl var skadefri, faktiskt såg ut att gå mot en lovande NHL-karriär. Inte så bra att den förtjänade ett förstaval (det kommer några andra målvakter som lyckades något bättre...) men han har fått sitt rykte befläckat av tre saker:
1) Karriären blev så kort.
2) 15-årskontraktet med New York Islanders.
3) Att han köptes ut, men ändå har betalt av Islanders till 2029!!!
DiPietro hade fyra säsonger som totalt given förstemålvakt i Islanders innan skadorna kom. Säsongen 07/08 spelade han 63 matcher. Säsongen 08/09 fem. Därefter blev det åtta, 26, åtta och tre de kommande säsongerna. Sen var NHL-karriären över. Efter att ha gjort ett försök i Carolinas organisation, utan framgång, avslutade han karriären som 32-åring 2014.
Det blev 318 NHL-matcher, med 90,2 i räddningsprocent, knappt 2,9 insläppta mål per match och 16 nollor. En inte helt genomusel karriär. Men omständigheterna runt densamma gör att DiPietro alltid kommer ses som mer eller mindre ett skämt hos hockeypubliken.
Rick DiPietro.Bildbyrån / Imago
16. Alexander Frolov till Montréal (valdes som nummer 20 av Los Angeles)
Alexander Frolov är en av de många ryssar som fått en floppstämpel på den. I Frolovs fall har den främst kommit på grund av hans extremt snabba och märkliga förfall. Men kanske har vi glömt bort hur bra han faktiskt var?
Under sina sju säsonger i Los Angeles gjorde han på 536 matcher 381 poäng. Han var vid ett par tillfällen uppe och nosade på en poäng per match. Vid två tillfällen sköt han över 30 mål.
Det som hände var att Frolov efter sju säsonger i Kings lämnade för spel i New York Rangers. Där gjorde han 16 poäng på 43 matcher under en skadefylld säsong, och sen var NHL-karriären över. Ryssen flyttade hem till KHL där han förde en ganska anonym tillvaro innan han säsongen 18/19 avslutade karriären med spel i Sydkorea.
15. Deryk Engelland till Buffalo (valdes som spelare 194 av New Jersey)
Fun fact: Spelaren som egentligen valdes som nummer 15 var Artiom Kriukov Han var den enda i förstarundan som aldrig spelade någon NHL-match. Han slog aldrig ens igenom hemma i Ryssland, utan låg på omkring 0,2 poäng per match under sina år i den gamla ryska högstaligan samt i KHL.
Deryk Engelland hade varit ett bättre val. Han höll faktiskt ut längst av alla. Så sent som i december meddelade backen att hans NHL-karriär var över. En karriär som på många sätt var osannolik.
Dels draftades han i sjunderundan. Dels slog han sig inte in i NHL förrän han var 28 år. Dels fick han, som boende i Las Vegas sedan många år tillbaka, avsluta karriären med spel i Vegas Golden Knights. Han fick aldrig ett "C" på bröstet, men det var Engelland som fungerade som lagkapten under Vegas debutår i NHL när man tog sig hela vägen till Stanley Cup-final.
Han kom upp i 671 NHL-matcher.
Deryk Engelland.
14. Brad Boyes till Colorado (valdes som nummer 24 av Toronto)
Brad Boyes känns också som en lite "bortglömd" spelare. Boyes var en JVM-stjärna som också öste in poäng i AHL. Trots det slog han sig in i NHL ganska sent, som 23-åring, men oj vad han satte avtryck direkt. Under rookiesäsongen gjorde Boyes 69 poäng. Han följde upp det med 46, 65 och 72. Och fick verkligen en flygande start på NHL-karriären. Resterande del av åren i NHL låg Boyes ofta runt 40-poängsstrecket.
Bara fem spelare från draften gjorde fler mål än Boyes 211, och lika många spelare gjorde fler poäng än Brad Boyes 505. Tyvärr för Torontos del gjorde han bara 24 av de poängen i deras lag. De trejdade nämligen bort Boyes innan han ens hade gjort NHL-debut, och cirkeln slöts inte förrän säsongen 15/16 då han faktiskt avslutade karriären i laget som draftade honom.
13. Lubomir Visnovsky till Montreal (valdes som nummer 118 av Los Angeles)
Ser vi enbart till kvalitéer skulle Lubomir Visnovsky vara topp-tio. Anledningen till att han faller ned något i min ranking är att han var 24 år vid drafttillfället. Med dagens reglemente hade han inte ens kunnat draftas så sent i karriären.
Visnovsky är en av de bästa slovakiska backarna i NHL:s historia. Under 14 säsonger gjorde han imponerande 495 poäng på 883 matcher. Ingen av de 97 backarna som draftades år 2000 gjorde fler poäng än så. Säsongen 2010/2011 gjorde han, som 34-åring 68 poäng och vann backarnas poängliga i NHL.
Den nivån var han emellertid aldrig nära vare sig före eller efter den säsongen.
12. John-Michael Liles till Anaheim valdes som nummer 159 av Colorado)
John-Michael Liles hade några riktigt bra säsonger i Colorado. Två gånger om gjorde han över 40 poäng från sin backposition (en gång stannade han dessutom på 39) och 2004 spelade han World Cup med USA - trots att han bara hade gjort en säsong i NHL.
Tyvärr var Liles "peak" ganska kort. Efter att han lämnade Colorado för spel i Toronto 2011 gick karriären stadigt utför. Han höll i alla fall i och blev kvar i NHL till 2017, då karriären avslutades efter en tung säsong med Boston.
Bara två backar från draften gjorde fler poäng än Liles 370.
John-Michael Liles.Bildbyrån
11. Paul Martin till Chicago (valdes som nummer 62 av New Jersey)
Paul Martin blev ett väldigt lyckat draftval för New Jersey. Han spelade för klubben till 2010, då karriären fortsatte i Pittsburgh och senare San Jose. Det blev 870 matcher i NHL för den defensivt skicklige backen.
Man har nog glömt bort hur bra Paul Martin faktiskt var under sina bästa år i karriären. Redan efter sin rookiesäsong i NHL slog han sig in i USA:s World Cup-lag, precis som John-Michael Liles alltså, och sen höll han en jämn och fin nivå i närmare ett decennium. Han fick nämligen också plats i USA:s OS-lag så sent som 2014.
Han upplevde några långa slutspel med Devils, Penguins och Sharks. Men närmare en Stanley Cup-titel än 2016, då han gick till final med de sistnämnda, kom Martin aldrig.
10. Antoine Vermette till Chicago (valdes som nummer 55 av Ottawa)
Ett andrarundeval som Ottawa sannerligen fick stor nytta av. Antoine Vermette gjorde fem säsonger i Senators och var en del av det lag som gick till Stanley Cup-final 2007. Som bäst gjorde han 53 poäng under en säsong i Senators.
Poängrekordet sattes emellertid i Columbus. Säsongen 09/10 gjorde Vermette 65 poäng och var bara två poäng bakom superstjärnan Rick Nash i den interna poängligan.
Antoine Vermette höll i länge och väl. Först 2018 lämnade han NHL och valde att avsluta karriären. En karriär som sträckte sig över 14 säsonger och 1046 matcher. Han är femte bäst i antal spelade matcher, antal mål (228) och antal poäng (515). Stanley Cup-mästare med Chicago 2015.
Antoine Vermette.Bildbyrån
9. Ron Hainsey till Calgary (valdes som nummer 13 av Montréal)
Brent Kahn, som valdes som nummer nio, gjorde en match i NHL. Ron Hainsey gjorde 1132.
Ron Hainsey landar in på ungefär samma plats idag, som för 21 år sedan. Han draftades av Montréal, men där fick backen det aldrig riktigt att lyfta. I stället var det i Columbus karriären fick riktig fart.
Hainsey hann också med spel i Atlanta/Winnipeg, Carolina, Pittsburgh, Toronto och Ottawa under en extremt lång karriär. Ja, det är bara att konstatera: Det är längden på karriären som gör att jag har honom topp-tio. Hainsey spelade NHL-hockey så sent som förra säsongen och gjorde alltså 1132 matcher i NHL. Det är tredje flest av alla från draften. Ingen back trumfar honom.
2017 trejdades han från Carolina till Pittsburgh, och fick vara med och vinna Stanley Cup på karriärens höst.
8. Brooks Orpik till Tampa Bay (valdes som nummer 18 av Pittsburgh)
Orpik var en renodlat defensiv back som faktiskt åldrades riktigt bra. Mycket bättre än många andra med hans spelstil. Det är därför han kommer så högt på min draftranking. Brooks Oprik hade en viktig defensiv roll när Pittsburgh vann Stanley Cup 2009 och det var samma sak när Washington vann 2018. Det var de enda två lagen han representerade i NHL. Däremot tillhörde han också Colorado en kort sväng. Orpik trejdades nämligen dit av Washington. Orpik köpte närmast omedelbart ut av Avalanche, för att kunna plockas tillbaka av Washington igen. Huvudstadslaget gjorde trejden enbart av löneskäl.
Pittsburgh fick hur som helst verkligen nytta av sitt förstarundeval från år 2000. Orpik vann som sagt en Stanley Cup med laget, och tillhörde organisationen ända till 2014.
Utöver framgångarna med sina klubblag tog backen också ett OS-silver i Vancouver 2010. Han spelade också i Sotji fyra år senare.
Brooks Orpik (höger), här tillsammans med Aleksandr Ovetjkin och Nicklas Bäckström.Foto: Geoff Burke-USA TODAY Sports
7. Scott Hartnell till Boston (valdes som nummer sex av Nashville)
Scott Hartnell var en av draftens mest uppsnackade spelare då, och är det även nu när vi ser tillbaka på den två decennier senare. Hartnell blev aldrig någon storstjärna i NHL men hade två säsonger med över 60 poäng, och framför allt åldrades han med värdighet.
Powerforwarden spelade i NHL ända fram till 2017/2018 då han slöt cirkeln genom att återvända till det Nashville som draftade honom och som han spelade för till 2007. Det är dock de sju åren i Philadelphia vi främst minns från Scott Hartnells långa NHL-karriär. Totalt gjorde han 1246 matcher i NHL. Bara en spelare från 2000 års NHL-draft gjorde fler framträdanden i ligan.
Som spelare nummer sju gick egentligen Lars Jonsson - som gjorde åtta matcher i NHL.
6. Ilja Bryzgalov till Nashville (valdes som spelare 44 av Anaheim)
Sin tids mest omdiskuterade spelare. Är Ilja Bryzgalov en idiot eller ett geni? Var han en världsmålvakt eller ett skämt? Var han ens en ishockeyspelare, eller någon sorts konstinstallation? Jag tror ingen riktigt vet.
Bryzgalov är, precis som Rick DiPietro, en målvakt det är väldigt enkelt att håna och kasta skit på. Han var på många sätt en clown. Han kollapsade fullständigt i slutspel efter slutspel. Dessutom blev hans NHL-karriär kortare än den borde ha blivit, på grund av skador.
Men vi får inte glömma hur otroligt bra han faktiskt var. 2010 slutade han tvåa i Vezina Trophy-omröstningen och femma i Hart Trophy-omröstningen. Han hade sedan ännu en kanonsäsong med Phoenix och slutade sexa i Vezina Trophy-racet. Sen kom övergången till Philadelphia och ja...där gick det inte som planerat.
Han skrev på ett nioårskontrakt med Flyers men köptes ut redan efter två. Karriären fortsatte sedan i Edmonton och Minnesota innan han avslutade med åtta matcher i det Anaheim som draftade honom en gång i tiden - och som han var med och vann Stanley Cup hos 2007.
Mr. Universe hade en underskattad karriär.
Ilja Bryzgalov.Foto: Icon Sportswire
5. Justin Williams till New York Islanders (valdes som spelare 28 av Philadelphia)
Ja, var ska man börja? "Mr Game 7" har, till skillnad från Ilja Bryzgalov, fått ett rykte om att vara som bäst när det gäller. Vilken otrolig slutspelsspelare Justin Williams var!
Williams, som spelade i Luleå under lockouten 2004/2005, vann under sin karriär tre Stanley Cup-titlar. Han gjorde det med Carolina 2006 och med Los Angeles Kings 2012 och 2014. Det är framför allt det han uträttade 2014 vi minns Justin Williams för, nu när hans karriär är över. Under slutspelet lirade han sitt livs bästa hockey, gjorde 25 poäng på 26 matcher, och vann Conn Smythe Trophy som slutspelets MVP. Inte illa för en spelare som i grundserien hade 76 poäng som bäst, och som bara nådde 60 poäng två gånger under karriären.
Justin Williams blev älskad var han än spelade. Men frågan är om det ändå inte är i Carolina han är som störst. Det var där genombrottet i NHL kom, och det var också där han avslutade karriären. I ett ungdomligt Hurricanes var han lagpappan, som uppmuntrade till de uppmärksammade segerfirandena och som faktiskt var nära att göra dem till en allvarlig Stanley Cup-utmanare.
Williams är en av få från draften som spelade ända in på 2020-talet. Karriären avslutades efter säsongen 19/20, efter 797 poäng (näst flest från draften) och 1246 matcher (flest av alla). Dessutom han vi lägga till 162 slutspelsmatcher på det.
Justin Williams
4. Niklas Kronwall till Columbus (valdes som spelare 29 av Detroit)
Niklas Kronwall. Vilken magisk karriär han hade. Han är utan tvekan en av svensk ishockeys mest framgångsrika och respekterade backar. Han tog den "långa vägen" och etablerade sig som toppback både i Elitserien och AHL innan han slog sig ini Detroit. Det var först som 25-åring han på allvar tog plats i Red Wings. Sen behöll han den platsen resten av karriären.
Skador gjorde att Niklas Kronwall dalade ganska snabbt i kvalité när han väl dalade. Men innan det svenska backundret slog till var han, vid sidan av Nicklas Lidström, Sveriges bästa back. 2006 vann han både OS och VM med Tre Kronor, och han spelade också OS 2010 samt 2014. I Sotji var han till och med lagkapten sedan Henrik Zetterberg kastat in handduken.
Kronwall vann en Stanley Cup-titel 2008 och gjorde över 50 poäng säsongen därpå. Det är ett extremt starkt facit för en back som inte ens spelade i första powerplayuppställningen - och som inte ens klassades som en "offensiv back".
Skadeproblem gjorde att Kronwall "bara" kom upp i 953 matcher i NHL. Men ingen kan säga något annat än att han verkligen fick ut max av vad som fanns i kroppen, under de 953 matcher.
Niklas Kronwall.Foto: Raj Mehta-USA TODAY Sports
3. Dany Heatley till Minnesota (valdes som nummer två av Atlanta)
Dany Heatley. Hans karriär skulle man nästan kunna skriva en högskoleuppsats om. Det är nästan svårt att ta in vilka enorma avtryck han satte under inledningen av NHL-karriären. Under sina tre år i Atlanta gjorde han 67, 89 och 25 (den sistnämnda noteringen på bara 31 matcher på grund av den där ökända bilolyckan där lagkompisen Dan Snyder miste livet) och efter lockouten hade han två raka 50-målssäsonger i Ottawa. Två säsonger där han dessutom gjorde över 100 poäng.
Tillsammans med Jason Spezza och Daniel Alfredsson bildade han en av NHL:s mest fruktade trios och det var så när att den kedjan kunde leda Ottawa till Stanley Cup. Men så blev det som bekant inte.
Heatley gjorde fyra otroligt starka säsonger i Ottawa innan han hamnade i San Jose där han också levererade bra under sina två säsonger. Det var i samband med flytten till Minnesota det började gå utför. Och sen gick det riktigt, riktigt snabbt utför. Som 30-åring gjorde han 64 poäng. Som 32-åring gjorde Dany Heatley 28. Året därpå var han en AHL-spelare. Sen hamnade han i den tyska ligan. Sen var karriären över.
Heatley hade inte en lika lång karriär som många andra på listan. Men hans topp var kanske bäst av alla spelare från draften. Under 2000-talet är han en av blott tre spelare som haft två eller fler 50-målssäsonger. De övriga är Alex Ovechkin och Steven Stamkos.
Dany Heatley.Bildbyrån
2. Marián Gáborík till Atlanta (valdes som nummer tre av Minnesota)
Marian Gaborik hade inte samma högstanivå som Dany Heatley. Men hade det inte varit för hans väldigt problematiska skador är det inte omöjligt att han hade kunnat nå Heatleys nivå.
Gaborik spelade sällan en hel säsong. Men räknar vi poäng per match hade han fem säsonger där han snittade över en poäng. Detta trots att han under inledningen av karriären i stort sett var helt ensam stjärna i Minnesota. Vi kan ta säsongen 07/08 som exempel. Han gjorde då över 40 mål - och vann den interna poängligan med 20 poäng. Även efter övergången till New York Rangers höll den snabbskrinnande slovaken en grym nivå och hade ytterligare två 40-målssäsonger.
Skadorna gjorde att Gaborik kändes "slut" redan vid 32 års ålder. Då trejdades han vid deadline till Los Angeles Kings - och fick en rejäl nytändning. I grundserien gjorde han 16 poäng på 19 matcher, och i slutspelet 14 mål och totalt 22 poäng på 26 matcher under Los Angeles väg till Stanley Cup-titeln 2014. Han hade sedan ett par hyfsade säsonger till i Kings, innan skadorna till sist avslutade karriären en gång för alla.
Marian Gaborik har fortfarande kontrakt i NHL, just nu tillhör det Tampa Bay, men han har inte spelat sedan 2018.
Det blev 17 säsonger i NHL. På dessa gjorde han 1035 matcher, 407 mål och 815 poäng. Från draften är han bäst både om vi ser till målen och poängen. Detta trots hans skador - och trots att han spelade i ett svagt Minnesota under flera av åren.
Marian Gaborik under finalen 2014.Bildbyrån
1. Henrik Lundqvist till New York Islanders (valdes som nummer 215 av New York Rangers)
Vad tror ni, hade New York Islanders helst sett att de valt Rick DiPietro eller Henrik Lundqvist om de fått göra om draften idag?
Henrik Lundqvist behöver ingen närmare presentation, såklart. Han är sin generations bäste målvakt. Han vann Vezina Trophy 2013, var Rangers förstemålvakt från 2005 till 2019 och gjorde år efter år att ett ganska mediokert Rangers ändå kunde drömma om slutspelsframgångar.
2014 tog "the King" Rangers till Stanley Cup-final. Året därpå gick de till konferensfinal. Det var nästan bara tack vare Lundqvists extremt höga nivå. Inte minst när Rangers riskerade att åka ur. Då presterade han helt kopiösa siffror. 2012 till 2017 spelade han 20 elimineringsmatcher - och vann 15. Han släppte in 1,74 mål per match. Han hade en elvamatchersperiod under de åren då han vann tio av elva elimineringsmatcher och släppte in sanslösa 1,05 mål i snitt per match.
Henrik Lundqvist klev alltid fram när det behövdes som mest.
Han är ett av historiens största draftfynd. 22 (!) målvakter valdes före honom. Hade draften gjorts om idag hade Lundqvist emellertid varit en given etta. Få målvakter har genom historien åldrats så bra som han, och hållit en så hög nivå under så många år. Han har sjätte flest vinster i NHL-historien. Om inte hjärtproblemen hade satt stopp för hans spel den här säsongen, och om han hade kunnat spela något år till utöver det här, hade han till och med kunnat vara topp-tre genom alla tider. För tyvärr är ju känslan att vi sett det sista av målvaktslegendaren.
Henrik Lundqvist.Foto: USA Today Sports
