KÅGSTRÖM: Tio NHL-svenskar som kan få sitt tröjnummer pensionerat

• “Kommer inte att dröja lång tid”
• “Innehar alla möjliga rekord”
• Superstjärnan kan hyllas – i sin tidigare klubb

{{ PAYWALL LIMIT }}

I helgen blir Patrick Marleau den femte spelare den här säsongen att få sitt tröjnummer pensionerat, då han gör Marián Hossa (#81 i Chicago Blackhawks), Ryan Miller (#30 i Buffalo Sabres), Dustin Brown (#23 i Los Angeles Kings) och Chris Neil (#25 i Ottawa Senators) sällskap i den exklusiva skaran av spelare.

I nuläget finns det nio svenska spelare som har sina tröjnummer pensionerade i NHL i form av Daniel Alfredsson (#11 i Ottawa Senators), Peter Forsberg (#21 i Colorado Avalanche), Nicklas Lidström (#5 i Detroit Red Wings), Henrik Lundqvist (#30 i New York Rangers), Markus Näslund (#19 i Vancouver Canucks), Börje Salming (#21 i Toronto Maple Leafs), Henrik Sedin (#33 i Vancouver Canucks), Daniel Sedin (#22 i Vancouver Canucks) och Mats Sundin (#13 i Toronto Maple Leafs).

I framtiden kan dessa legendarer få sällskap av ännu aktiva svenska NHL-spelare. I helgens “NHL med Rasmus Kågström” tänkte jag därför ta en närmare titt på tio svenska kandidater för framtida tröjpensioneringar i NHL. För att kvalificera sig som uttagningsbar till listan behöver spelaren ha spelat över 500 matcher i NHL fram till dags datum, vilket innebär att spelare som William Nylander, Elias Pettersson och Rasmus Dahlin inte återfinns på listan.

I mina ögon finns det några spelare som jag ser som givna att få sitt nummer pensionerat av sin NHL-klubb och ytterligare några som beroende på diverse omständigheter kan komma att få den stora äran. Därför har jag valt att dela in spelarna i tre kategorier, “Givna”, “Kanske” och “Små chanser”, för att separera på spelarna.

Vi börjar med de spelare jag anser ha en given plats i respektive NHL-klubbs arenatak i framtiden.

Givna

Nicklas Bäckström (#19 i Washington)

Det kommer inte att dröja lång tid efter att väljer att lägga skridskorna på hyllan som “Bäckis” får sitt tröjnummer 19 pensionerat av Washington Capitals. Valbosonen har hunnit göra 1 075 NHL-matcher för klubben och passerade förra säsongen 1 000 gjorda poäng för Capitals vilket bara han och en viss Aleksandr Ovetjkin lyckats med i klubbens historia. 

Att “Bäckis” var en ledande spelare när Capitals vann klubbens första Stanley Cup-titel (2018) skadar inte heller hans chanser att få sitt tröjnummer i taket av Capital One Arena den dagen det är dags att lägga skridskorna på hyllan.

Victor Hedman (#77 i Tampa Bay)

Ända sedan draftades av Tampa Bay Lightning som andra spelare totalt i 2009 års NHL-draft har förväntningarna varit skyhöga på Ö-vikssonen. Dessa förväntningar har han inte bara levt upp till, under sin karriär i Lightning har han även överträffat dessa förväntningar. 

I Tampa Bay har Victor Hedman blivit en av världens absolut bästa backar, något som hans Norris Trophy-utmärkelse 2018 skvallrar om. Med Hedman på blålinjen har Tampa Bay tillsammans med Nikita Kutjerov, Steven Stamkos, Brayden Point och Andrej Vasilevskij byggt upp en dynasti som (hittills) vunnit två Stanley Cup-titlar. Alla dessa spelare lär en vacker dag ha sina tröjnummer i taket i Amalie Arena.

Gabriel Landeskog (#92 i Colorado)

När i september 2012 utnämndes till lagkapten i Colorado Avalanche var han den då yngste NHL-kaptenen genom tiderna. Sedan dess har Landeskog fört Denver-klubben genom en av klubbens dystraste perioder genom tiderna (ökenvandringen 2013-2017) innan han tillsammans med spelare som Nathan MacKinnon, Cale Makar och Mikko Rantanen varit byggstenarna i det Avalanche som på senare år blivit en maktfaktor i NHL. 

Förra sommaren nådde Landeskog peaken av alla hockeyspelares drömmar, då han som lagkapten ledde sitt Colorado till klubbens tredje Stanley Cup-titel genom tiderna. Vid 30 års ålder har Landeskog spelat 738 matcher för Avalanche och är klubbens näst längst tjänstgörande kapten bakom Joe Sakic (13 säsonger).

Kanske

Filip Forsberg (#9 i Nashville)

Spoiler: Av de spelare som återfinns i “kanske”-kategorin är den spelare som jag var närmast att putta upp till den givna kategorin. Även om Forsberg blev draftad av Washington Capitals sommaren 2012 har masen spenderat hela sin NHL-karriär i Nashville Predators.

28-åringen har hunnit samla på sig en bit över 600 matcher i Predators-tröjan och ligger redan på en tredjeplats i klubbens totala poängliga genom alla tider (511 poäng) och är klubbens meste målskytt genom alla tider med sina 239 fullträffar. 

Forsberg omgärdades av flyttrykten under i stort sett hela säsongen, men blev i slutändan kvar i Nashville med ett kontrakt över säsongen 2029/30. Blir 28-åringen kvar i Tennessee under hela kontraktstiden är det, i mina ögon, inget snack om att han kommer att få göra Pekka Rinne (och även Roman Josi vad det lider) sällskap i Bridgestone Arenas tak.

Oliver Ekman Larsson (#23 i Arizona)

Jag tror att vi alla kan enas om att Oliver Ekman Larsson aldrig kommer uppnå den status som krävs i Vancouver för att likt Markus Näslund och tvillingarna Sedin få sitt tröjnummer pensionerat. I Arizona finns det desto bättre chanser att svensken blir förevigad.

Under fyra säsonger var “OEL” assisterande lagkapten i Coyotes och under sina tre sista säsonger i klubben (2018-2021) var han klubbens kapten och arvtagare till klubblegendaren Shane Doan. Givet Coyotes inte allt för dekorativa historia, med all respekt, så ökar även chanserna att nå den status som krävs för att få sitt tröjnummer pensionerat i… Mullett Arena? 

“OEL” innehar alla möjliga backrekord i Coyotes med flest spelade matcher (769), flest mål (128), flest assist (260) och flest poäng (388), så med det i beaktning så torde Ekman Larsson ändå ha relativt goda chanser att få 23:an pensionerad, väl? 

Små chanser

Erik Karlsson (#65 i Ottawa)

Sett till den stjärnstatus som Erik Karlsson haft under sin NHL-karriär så borde han i det närmaste vara given att få sitt tröjnummer pensionerat, men då han bytt klubb (från Ottawa till San Jose) och nått större personliga framgångar i San Jose, han lär vinna Norris Trophy den här säsongen, så gör det hela situationen mer komplex.

Är det i någon klubb han ska få sitt tröjnummer pensionerat så är det i Ottawa, då han gjort över 600 matcher i den klubben. Samtidigt: Är det verkligen tillräckligt för att få sitt nummer pensionerat? Jag tvivlar. I Sharks har han vidare “bara” gjort 270 matcher, vilket så klart på tok för lite oavsett hur bra han varit den här säsongen. Skulle Karlsson bli kvar i Sharks under den resterande delen av karriären och fortsätta att vara en av ligans bästa backar så finns väl chansen att han åker upp i taket i San Jose, men chansen är försvinnande liten. 

Nu ryktas han även bort från Sharks inför nästa veckas trade deadline, vilket så klart inte stärker hans chanser att cementera sig själv som en legend á la Patrick Marleau och Joe Thornton i San Jose.

Mika Zibanejad (#93 i New York Rangers)

Hade haft sina bästa och mest framgångsrika år av karriären i någon annan klubb än New York Rangers så hade han varit betydligt närmare en “given”-status än vad han är i dag. Med alla den historia som New York Rangers vilar på så krävs det mer eller mindre att du ska vara på Henrik Lundqvist-nivå för att i dag kunna slå dig in som en av klubbens största genom alla tider.

Nu är Zibanejad fortfarande relativt ung (visst är vi som är födda 1993 fortfarande relativt unga, va? Va!?!) och om han bibehåller sin stjärnstatus i Rangers i, säg, fem-sex år till så är det väl inte heeelt omöjligt att Zibanejad ändå kan vara med i diskussionen. Spelar han i Rangers under den resterande delen av sitt kontrakt (sommaren 2030) kan han hinna samla på sig ytterligare 500 matcher i Rangers-tröjan om han håller sig någorlunda skadefri. Poängproduktionen kommer säkerligen att börja dala om några år, men kan han hålla uppe det snitt han producerat under sin tid i Rangers under den resterande delen av kontraktstiden så skulle han landa på någonstans kring 900 poäng i Rangers-tröjan. En riktigt fin notering i sådana fall, men inte tillräckligt bra.

Det hela blir väldigt spekulativt, jag vet, och givet den långa och stolta historia som Rangers har så ser jag att det ska bli väl svårt för honom att nå den status som behövs för att få sitt tröjnummer förevigat i Madison Square Garden – men man ska väl aldrig säga aldrig?

Alexander Edler (#23 i Vancouver)

Situationen kring Alexander Edler i Vancouver är rätt intressant. Svensken är den back som gjort flest matcher (925), flest mål (99), flest assist (309) och flest poäng (408) av samtliga backar som spelat i Canucks genom tiderna, samtidigt som det sällan var några som helst kontroverser kring jämten.

Trots alla dessa rekord så känns Edler långt ifrån given att få sitt tröjnummer pensionerat i Vancouver.

Han var aldrig riktigt på samma nivå, varken spel- eller statusmässigt, som spelare som Sedinarna, Markus Näslund, Stan Smyl eller Trevor Linden som sedan tidigare har sina tröjnummer pensionerade av klubben. Lägg därtill att Canucks har ett annat slags system för att hedra spelare som gjort storartade prestationer för klubben, men inte riktigt pensionera tröjnummer-värdigt, i form av en ”Ring of Honour” med spelare i form av Mattias Öhlund, Alexandre Burrows och Kirk McLean, för att nämna några. 

Jag skulle nog placera in Edler i samma kategori som ovan nämnda namn, snarare än i kategorin med Sedinarna, Näslund, Linden och Smyl.

Mattias Ekholm (#14 i Nashville)

har spenderat hela sin NHL-karriär i Nashville och har bara Roman Josi och Shea Weber före sig på listan över backar som spelat fler matcher för klubben. För att Ekholm ska vara aktuell för en tröjhissning i Nashville krävs emellertid att han blir klubben trogen resten av sin karriär, då han ännu inte riktigt nått de höjder som brukar krävas för att nå den typen av status.

Ekholm har tidigare säsonger omgärdats av flyttrykten och den här säsongen är inget annorlunda, då han så sent som tidigare i veckan nämndes i trejdsamtal kring Toronto Maple Leafs. Skulle han flytta från Nashville i det här skedet är chansen väldigt liten, om inte obefintlig, att han ska få tröjan i taket, men spelar han ut resten av sitt kontrakt (och karriär) i Predators så har han åtminstone chansen, även om jag tror att den ändå är liten.

Jonas Brodin (#25 i Minnesota)

är synnerligen en outsider till att få sitt tröjnummer pensionerat. Den 29-årige värmlänningen har spenderat hela sin NHL-karriär i Minnesota och har ett relativt lagvänligt kontrakt (sex miljoner dollar i lönetaksträff) med klubben som sträcker sig till 2028. 

Inom kort kommer Brodin att passera Nick Schultz på listan över flest spelade matcher bland backar i Wilds historia och kommer då bara ha lagkaptenen Jared Spurgeon framför sig på den listan. Till skillnad från både Oliver Ekman Larsson och Alexander Edler ligger Brodin emellertid inte i toppen av någon av poängkolumnerna för backar i sin klubb, vilket ändå tenderar till att vara ganska viktigt i sådana här sammanhang. 

Brodin har definivit spelat till sig en status som en klubbikon i Minnesota Wild och , men det kommer att krävas något utöver det vanliga för att han en dag ska få den ultimata hyllningen med ett pensionerat tröjnummer i Xcel Energy Center. För det krävs nog ett mer offensivt och “flashigt” intryck, om jag får gissa. Om inte en spelare som Marián Gáborík fått sitt tröjnummer pensionerat (ännu, kanske ska tilläggas) så är nog inte chansen speciellt stor att Brodin skulle få det heller.

Veckans NHL-lag

Fotnot: Gäller perioden 18 februari – 25 februari

Målvakt:

Frederik Andersen, Carolina Hurricanes (1)

Två matcher, två segrar, två insläppta mål - och en passningspoäng på det. Frederik Andersen har visat framfötterna för Carolina under den här veckan och blir därmed den tredje Carolina-målvakten den här säsongen att ta plats i Veckans NHL-lag. Rätt anmärkningsvärt, ändå.

Backar:

Roman Josi, Nashville Predators (3)

Den schweiziske stjärnan hade en dominant vecka från sin plats på Predators blålinje. snittade över 25 minuter per match för “Preds” i de fyra matcher laget spelade och 32-åringen öste in sju poäng (2+5) på dessa matcher.

Charlie McAvoy, Boston Bruins (2)

För att ha haft en så bra säsong som har haft så är det kanske märkligt att han bara tagit plats i Veckans NHL-lag vid ett tillfälle tidigare, men det är tuff konkurrens om platserna. Denna vecka var det emellertid ingen tvekan, då den amerikanske stjärnbacken öste in sju poäng på tre matcher för sitt Bruins.

Forwards:

Connor McDavid, Edmonton Oilers (7)

fortsätter att göra Connor McDavid-saker och denna vecka levererade han åtta poäng (4+4) på tre matcher när han utökade sin poängskörd till 109 poäng den här säsongen. 

Dawson Mercer, New Jersey Devils (1)

Den 21-årige forwarden är ostoppbar för tillfället. Den här veckan förlängde han sin målsvit till fem raka matcher via sex mål på fyra matcher. Totalt noterades för åtta poäng på fyra matcher den här veckan – starka papper!

Elias Pettersson, Vancouver Canucks (3)

Elias Pettersson är den svenske forward som tagit plats i Veckans NHL-lag flest gånger denna säsong. Den här veckan tar han plats i laget efter en dominant vecka, där han öst in tre mål och totalt nio poäng på tre matcher för sitt Vancouver. Totalt har Pettersson nu noterats för 75 poäng på 56 matcher den här säsongen.

Veckans svensk

Fotnot: Gäller perioden 18 februari – 25 februari

Elias Pettersson, Vancouver Canucks

Se motiveringen ovan.