- “Knappast en statistikrad värdig en världsmålvakt”
- “Har varit hela NHL:s sämsta målvakt”
- “I mina ögon är han den största besvikelsen i NHL”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Jacob Markström, m, Calgary Flames
Vid den här tidpunkten förra säsongen var en av huvudkandidaterna till Vezina Trophy och i november 2021 benämnde jag den svenske burväktaren som en av världens bästa målvakter. Markström slutade tvåa i Vezina Trophy-omröstningen, priset som delas ut till NHL:s bästa målvakt och i ett Calgary Flames som hade en imponerande off season var förväntningarna höga på både Flames och Markström den här säsongen.
Varken Flames eller Markström har dock kunnat leva upp till förväntningarna. Flames sladdar just nu utanför slutspelet i det västra wild card-racet, medan Jacob Markström inte varit i närheten av samma målvakt som förra säsongen. Dessa saker går så klart hand i hand.
I ett svagt Flames påverkas Markström så klart negativt, men går man från en räddningsprocent från 92,2 procent som förra säsongen till årets betydligt mer beskedliga notering på 89,3 procent så kommer det även att synas i tabellställningarna,
40 målvakter har spelat 20 eller fler matcher i NHL den här säsongen och bland dessa målvakter ligger Markström på en 32:a plats när det kommer till räddningsprocent och en 17:e plats när det kommer till insläppta mål per match. Knappast en statistikrad värdig en världsmålvakt.
Jack Campbell, m, Edmonton Oilers
Jack Campbell hämtades in till Edmonton Oilers för att vara lösningen på det målvaktsproblem som Oilers haft under Connor McDavid-eran med Mike Smith, Mikko Koskinen och Cam Talbot. Om möjligt har Campbell varit än sämre än sina föregångare mellan Oilers stolpar.
På ett femårskontrakt värt fem miljoner dollar per säsong har Campbell levererat närmast chockerande dåliga siffror mellan stolparna. På de 25 matcher han spelat under säsongen står “Soup”, som han kallas, noterad för ett snitt på 3,34 insläppta mål per match och en räddningsprocent på bedrövliga 88,7 procent. Trots detta har han vunnit 15 av sina 25 matcher, vilket indikerar rätt tydligt att Oilers har en offensiv som kan väga upp för ett närmast uselt målvaktsspel.
31-åringen har tappat förstaspaden till rookiemålvakten Stuart Skinner och det där 250-miljonerskontraktet som Oilers sajnade med Campbell i somras ser bara sämre ut för varje dag som går.
Elvis Merzlikins, m, Columbus Blue Jackets
Denna säsong har Elvis Merzlikins bara varit skuggan av sitt forna jag. Den lettiske burväktaren kom in som en frisk fläkt under sin rookiesäsong, där han slutade på en femteplats i Calder Trophy-omröstningen som bästa nykomling i ligan. Därefter har Merzlikins tagit stadiga klev bakåt innan han den här säsongen nått avgrunden.
Merzlikins har bara vunnit fem av 21 matcher för sitt Blue Jackets och det går argumentera för att han varit hela NHL:s sämsta målvakt med sin statistikrad på 4,42 insläpta mål per match och räddningsprocenten på katastrofala 87,0 procent.
Spelet framför Merzlikins har inte direkt gjort honom någon tjänst och som lag har Columbus varit en av säsongens stora besvikelser, men liksom i fallet med Flames och Jacob Markström går detta så klart hand i hand. Letten har haft några jobbiga år bakom sig med vännen Matiss Kivlenieks tragiska bortgång sommaren 2021, men Merzlikins har varit tydlig med att han inte kan skylla säsongens fiasko på vännens död.
– Jag är säker på att saker och ting inte kommer att se ut så här för alltid. Jag tror att det kommer att bli en förändring. Jag vet inte nrä, men det kommer att bli en förändring, sade Merzlikins till The Athletic vid jul.
Blue Jackets har inget annat val än att försöka spela Merzlikins ur den djupa svackan, då man i somras visade att det är honom man vill satsa på mellan stolparna framöver genom att slänga fram ett femårskontrakt värt närmare 280 miljoner kronor. Den investeringen ser i skrivande stund inte allt för smickrande ut för general managern Jarmo Kekäläinen.
Thatcher Demko, m, Vancouver Canucks
Ja, vi klämmer in ytterligare en målvakt på den här listan.
I ett Canucks som varit en besvikelse över det stora hela så har amerikanens insatser mellan stolparna varit det som stuckit ut allra mest åt det negativa hållet. Visst, nu har Thatcher Demko inte spelat sedan början av december på grund av en underkroppsskada, men hans insatser fram tills dess var så pass svaga att han kvalificerar för denna lista.
Från säsongspremiären fram till sin skada hade han fem matcher där han noterades för en räddningsprocent på 90 procent eller bättre och endast en match där han släppte in ett mål eller färre. Demko har bara vunnit tre av sina 15 matcher den här säsongen och snittar närmare fyra insläppta mål per match för Canucks. Det är i mångt och mycket spelarnas ansvar att Bruce Boudreau fick sparken häromveckan och Demkos insatser tidigt under säsongen hjälpte så klart inte.
John Klingberg, b, Anaheim Ducks
Nej, flytten till Anaheim har inte blivit en lyckad sådan för John Klingberg.
Efter att inte lyckats landa ett långt och fett kontrakt någon annanstans i somras så valde Klingberg att skriva på ett ettårigt kontrakt med Ducks för att på så vis kunna höja sitt värde ytterligare framåt trade deadline och sommarens free agent-marknad.
Den svenske backens spel har snarare gjort motsatsen den här säsongen. Nu spelar förvisso Klingberg i ett sämre lag än tidigare, men poängproduktionen har varit långt ifrån imponerande (17 poäng på 42 matcher), samtidigt som han varit en säkerhetsrisk i egen zon under stora delar av säsongen.
Klingbergs trejdvärde har devalverats rätt kraftigt under säsongen och jag har svårt att se honom kunna förhandla till sig en högre lönetaksträff på sitt nästa kontrakt än vad han har på sitt nuvarande kontrakt (sju miljoner dollar), men det finns säkerligen alltjämt klubbar som skulle vilja ha in högerfattad, offensivt skicklig back. Bara för att Klingberg haft en dålig säsong betyder det inte att han blivit en dålig hockeyspelare.
Matt Dumba, b, Minnesota Wild
Besvikelsen kring Matt Dumba är snarare något som ackumulerats över några säsonger än enbart denna säsong, men han tar ändå plats på denna lista då säsongens insatser ändå nått någon slags botten.
Den 28-årige backen såg en gång i tiden ut att bli en riktigt produktiv NHL-back (50 poäng säsongen 2017/18), men har de senaste säsongerna stangerat och går just nu mot sin poängmässigt sämsta säsong i NHL-karriären sett till poängsnitt.
En backs insatser ska så klart inte bedömas enbart på poängproduktionen, en spelare på den positionen har andra arbetsuppgifter än bara det, men med tanke på att han ändå är en spelare som på något vänster förväntas producera poäng så är hans nuvarande produktion på blott tolv poäng på 46 matcher en besvikelse. För första gången på sju år så ställdes Dumba utanför Wilds laguppställning som en “healthy scratch” i en match mot Carolina Hurricanes och 28-åringen är själv på det klara med att den här säsongen är hans sista i Minnesota-tröjan.
Jonathan Huberdeau, fw, Calgary Flames
är i mina ögon den största besvikelsen i NHL den här säsongen.
Förra säsongen öste den 29-årige franskkanadensaren in 115 poäng på 80 matcher med Florida Panthers och slutade på en delad andraplats i NHL:s poängliga tillsammans med Johnny Gaudreau. I somras blev det sedermera Huberdeau som trejdades till Calgary Flames för att ersätta just Columbus-flyktande Gaudreau – men det har minst sagt blivit pannkaka av det hela för både Flames och Huberdeau.
Från att förra säsongen varit en legitim kandidat till Hart Trophy har Huberdeau den här säsongen bara producerat tio mål och totalt 33 poäng på 47 matcher i Flames-tröjan. Den noteringen landar honom på en 127:e plats i NHL:s totala poängliga den här säsongen, bakom spelare som Brandon Hagel, Dominik Kubalík och Pavel Zacha, för att nämna några namn.
Den här säsongen spelar Huberdeau på sitt sista år på kontraktet med en lönetaksträff på 5,9 miljoner dollar, men från och med nästa säsong kliver han in på det åttaårskontrakt värt drygt 865 miljoner kronor. Han kliver därmed in på topp tio-listan över de dyraste kontrakten i ligan – då måste han också börja producera efter lönekuveret.
Phil Kessel, fw, Vegas Golden Knights
Efter tre år i glömskans Arizona Coyotes tänkte jag, något naivt, kanske, att det äntligen skulle börja bli lite liv kring Phil Kessel i samband med sommarens flytt till Vegas Golden Knights. Det har dock blivit allt annat än drag kring “Phil The Thrill” den här säsongen.
Kessel har bara mäktat med 21 poäng (9+12) på 51 matcher i Vegas den här säsongen och fallit in i någon slags anonymitet i Kelly McCrimmons lagbygge. Det är inte den Phil Kessel jag blev svag för under åren i Toronto och Pittsburgh, direkt.
Golden Knights kan i alla fall trösta sig med att Kessel spelar på ett billigt kontrakt (1,5 miljoner dollar) och givet den lönen så är produktionen inte såååå dålig, men han har fortfarande Sonny Milano, Frédérick Gaudreau och Taylor Raddysh, spelare i samma löneklass, som producerat bättre än honom.
Kessel bidrar alltjämt med en viktig rutin i Vegas och kan säkerligen vara en x-faktor i ett Stanley Cup-slutspel, men jag hade ändå förväntat mig mer av honom i ett namnstarkare Golden Knights-lag.
Alexis Lafrenière, fw, New York Rangers
Det verkar inte riktigt vilja lossna för förstavalet från 2020 års NHL-draft. var det mest omtalade förstavalet på många år när han valdes av Rangers i den försenade draften hösten 2020 och det var nog många som förväntade sig att han skulle kliva in i ligan och göra avtryck direkt.
Det har han ännu inte lyckats med.
Visst, förra säsongen gjorde han ändå 19 mål i grundserien och tog steg i rätt riktning, men denna säsong har han inte tagit det där steget ytterligare. Han går förvisso mot sin poängbästa säsong i sin unga NHL-karriär (taktar mot tio mål och 37 poäng på 81 matcher), men för att vara ett upphaussat förstaval och vara inne på sin tredje säsong i ligan är det ändå mycket mindre än vad man förväntar sig i en liga där offensiven blomstrar.
Lafrenière har fått sina chanser av Rangers-tränaren Gerard Gallant den här säsongen. 21-åringen har höjt sin genomsnittliga istid den här säsongen till strax över 15 minuter per match, vilket är över en minut mer än vad han hade under sina två inledande säsonger i ligan. Medan en sådan som Tim Stützle, som draftades samma höst som Lafrenière, snittar över en poäng per match i Ottawa har Lafrenière alltjämt förtvivlat svårt att konsekvent leverera poäng.
Han har fått sina chanser i bra omgivning och har om stundom sett rätt vass ut, men inkonsekvensen i hans spel är fortfarande vad som sätter stopp för hans genombrott. Vid årsskiftet gick det så pass långt att Gerard Gallant valde att peta 21-åringen ur laguppställningen helt och hållet.
Två och en halv säsong in i sin NHL-karriär känns den upphajpade supertalangen alltjämt lite… Identitetslös?
Andrew Copp, fw, Detroit Red Wings
Inför sommaren var Andrew Copp ett rätt upphaussat free agent-namn. Visst, en bit bakom spelare som , Nazem Kadri och , men ändå relativt uppsnackad. Detta efter att han varit “trade bait” i samband med deadlinen och skeppats iväg till New York Rangers, där han levererade 18 poäng på 16 grundseriematcher och därefter producerade 14 poäng på 20 matcer när Rangers avancerade till konferensfinal i öst.
Detroit Red Wings vann dragkampen om Michigan-födde Copps signatur i somras, då Steve Yzerman fick centern att skriva på ett femårskontrakt med en lönetaksträff på 5,625 miljoner dollar per säsong.
Den här säsongen har Copp haft svårt att leva upp till de nya, högt ställda förväntningarna som tillkommit med hans prislapp. 28-åringen ligger bara sexa i den interna poängligna efter att ha gjort fem mål och totalt 26 poäng på 48 matcher för Red Wings, vilket ändå är en bit från den förväntade produktionen då han trots allt är lagets näst bäst betalde spelare bakom lagkaptenen Dylan Larkin.
Nu har förvisso Copp andra, viktiga uppgifter i Red Wings då han spelar både box play och matchas ofta mot motståndarens bästa spelare. Kanske är det för tidigt att sabla ned honom totalt, men i ett Detroit-lag som ändå ska börja stiga i graderna efter några år i avgrunden har Copp inte uppgraderat centerpositionen på det sätt som Yzerman förmodligen hade hoppats på i somras.
Veckans NHL-lag
Fotnot: Gäller perioden 21 januari – 4 februari
Målvakt:
Antti Raanta, Carolina Hurrcanes (1)
Den finske veteranen vann samtliga tre matcher han spelade för sitt Carolina Hurricanes och släppte under dessa matcher bara in fyra mål. Antti Raanta har kanske inte imponerat jättemycket den här säsongen, men de senaste veckornas spel har varit många steg i rätt riktning.
Backar:
Dougie Hamilton, New Jersey Devils (1)
New Jersey-stjärnan var den poängstarkaste backen under den här perioden med totalt åtta poäng (3+5) på fyra matcher med Devils. Totalt har Dougie Hamilton samlat på sig 46 poäng (13+33) på 49 matcher den här säsongen.
Roman Josi, Nashville Predators (2)
Förutom sina fem passningspoäng på tre matcher loggade även en plus nio-notering i plus/minus-statistiken under den här perioden och var en stor anledning till att Nashville ta sex av sex poäng i matcherna mot Los Angeles, Winnipeg och New Jersey.
Forwards:
Sebastian Aho, Carolina Hurricanes (1)
Den finske storstjärnan levererade nio mål och noll assist under den här perioden. Nio mål på sex matcher är så klart respekt och det blir något estetiskt mer tilltalande också när han inte gör några assist. De nio målen räckte också för att ska vara poängbäst under denna period.
Zach Hyman, Edmonton Oilers (1)
30-åringen har redan hunnit slå fjolårets poängnotering på 54 poäng efter att han under den här perioden öst in åtta poäng (3+5) på bara tre matcher. är inne på en sju matcher lång poängsvit just nu, där han producerat 16 poäng. Totalt har forwarden producerat 60 poäng på 49 matcher den här säsongen.
Jack Hughes, New Jersey Devils (1)
21-åringen är en liten personlig favorit hos mig. Redan förra säsongen såg jag 100-poängspotential i honom och den här säsongen har han goda möjligheter att nå den mäktiga platån. Totalt har Hughes noterats för 64 poäng på 49 matcher den här säsongen, varav åtta av dessa kommit på hans fyra senaste matcher.
Veckans svensk
Fotnot: Gäller perioden 21 januari – 4 februari
William Nylander, Toronto Maple Leafs
Toronto-stjärnan var den poängbäste svensken under den här perioden med sina fyra mål och totalt åtta poäng på sex matcher. Under den här perioden lyckades också nå 400 poäng i NHL och har totalt under säsongen samlat på sig 59 poäng (28+31) på 52 matcher, vilket gör att han ligger tvåa i den svenska poängligan i NHL denna säsong. Bara Erik Karlsson (66 poäng) har gjort fler poäng än Nylander.





