- Ifjol fick jag ta över ett lag som kanske inte hade sommartränat lika bra”
- ”Det är svårare för topplagen”
- ”Ju fler som kräktes ju gladare var tränaren”
- ”Är någon som ligger alldeles för långt ifrån då får man sätta sig i gymet istället för att gå på is”
- ”Va fan, är det busschauffören som kliver in?”
- ”Man hade spelat lite padel och haft det rätt soft”
{{ PAYWALL LIMIT }}
Tränarklyschorna låter likadant varje år - ”vi är bättre tränade än någonsin”. Ändå verkar det där med sommarträning vara något spelare mer än gärna smiter undan eller försöker fuska lite med. För fans och journalistskrået finns det väl knappast något mer osexigt att fokusera på än försäsongsträning, men ändå finns det någon form av mytomspunnet skimmer när det kommer på tal.
Så det är förstås dags att ta tag i ämnet på allvar och låta panelen belysa det hela nu när just sommaren står för dörren. Vad betyder egentligen en gedigen försäsongsträning för en framgångsrik säsong, hur viktigt är det att ha truppen samlad och vad händer om man inte har det?
I veckans Hockey(h)ettan-panel möter vi tre tränare och en sportchef som just nu har fullt fokus på just det där med försäsongsträning. Jonas Lindström i Sundsvall vars lag spelar en väldigt intensiv form av hockey, Jens Brändström i Mjölby vars lag ska växa ur en division två och in i en division ett-kostym, Jens Gustafsson vars Troja-Ljungby har siktet inställt på Hockeyallsvenskan och Oscar Josefsson, HC Dalens sportchef som har ynnesten att nästan alltid ha merparten av truppen samlad.
Vad betyder sommarträningen för en framgångsrik säsong?
Jonas Lindström, tränare, Sundsvall
– Jättemycket, du lägger ju grunden för att vara förberedd när du ska gå på is och du ska hålla dig skadefri och fräsch, så det betyder givetvis väldigt, väldigt mycket. Vi måste orka med att spela på det sättet vi vill spela, det är mycket röra på fötterna och det är mycket kroppskontakt, så det är klart att du måste ha puls.
Jens Brändström, tränare, Mjölby
– Att den görs tror jag betyder otroligt mycket, jag menar det säger sig självt att ska du orka spela stora minuter behöver du vara i fysisk form. Sen finns det väl olika åsikter om hur mycket som faktiskt är nödvändigt. En del tränar kanske för hårt, men att träna rejält och träna ordentligt och framförallt effektivt är väl någonting som vi har jobbat utefter. Därför har vi velat ha spelartruppen klar ganska tidigt så att vi kan få med alla och köra tillsammans, för vi tror att det ger bra effekt. Ifjol fick jag ta över ett lag som kanske inte hade sommartränat lika bra som vi har gjort nu och jag tror att det kommer göra skillnad för flera spelare. Vissa är alltid i bra form, men jag tror att fler kommer vara i bra form nu.
Jens Gustafsson, tränare och sportchef, Troja-Ljungby
– Det är klart att det är jätteviktigt med sommarträning, men sen har ju svensk hockey gått väldigt mycket åt det här lite nordamerikanska stuket att man har åttamånaderskontrakt och flyr bygden. De drar hem till sina hemorter och många har egna PTs och de är på is på hemmaplan, så jag tycker väl att spelare idag tar större ansvar för sin sommarträning än vad man kanske gjorde när jag var ung. Samtidigt tror jag det är ganska viktigt för gruppdynamiken ju mer du kan vara tillsammans, den här svenska modellen med lagtänket. Där har vi kört mer gemensamt med dem som är kvar i år än vad vi har gjort mina tidigare år. Halva laget är på plats i Ljungby fortfarande.
Oscar Josefsson, sportchef, HC Dalen
– Den betyder det mesta skulle jag säga. I vårt fall är det att bygga gruppen, i de övrigas fall är det verkligen att bygga en grund för hur man presterar när det drar ihop sig. Att hålla sig skadefri är ytterst viktigt, så det är otroligt viktigt givetvis. Det är klart att någonstans är alla grundtränade och man kan gå på ångorna i början och spela på inspiration, men när det drar ihop sig sen så måste man ha med sig en grund att stå på.
Hur viktigt är det att ha truppen samlad och i största möjliga mån bedriva sommarträning ihop? Hur rimligt är det i Hockeyettan?
Jonas Lindström, tränare, Sundsvall
– Både och. Förutsättningarna är som de är så det är klart att det blir ju många som kör själva, men vi har ändå en 10-13 man som är och kör tillsammans. Inte varje dag utan de har lite eget ansvar och så där. Det är ingen nackdel att ha stora delar av laget tillsammans i alla fall. I en perfekt värld skulle du vilja träna förmiddagsträning med dem och kanske till och med eftermiddagsträning ett par dagar i veckan. Så det är klart att med bättre förutsättningar hade man kunnat bedriva det på ett lite annorlunda sätt.
Jens Brändström, tränare, Mjölby
– Jag tycker att det är bra. Vi har lagt det på en nivå där vi kör 50% gemensamt och 50% efter program, om man bor i Linköping eller Mjölby med omnejd, så att man får möjligheten att inte behöva sitta och åka varje dag. Men jag tycker att ha de här träffarna under sommaren, att ha truppen samlad, lära känna varandra, få träffa varandra och känna den glädjen som vi har i truppen, det är nästan lika viktigt som själva träningen i sig. Det är jäkligt svårt, vi har en ynnest som har så pass många lokala och egna produkter och spelare klara tidigt så vi har haft möjligheten att ha det gemensamt. Tittar vi på den sommarträning vi hade med Köping ifjol, som egentligen var ett helt nybygge innan det gick som det gick med det, var det WhatsApp-kontakt, ”här ska ni göra tester och skicka, här är programmen”, det är inte optimalt. Det är klart att det är skillnad på de två uppläggen. Jag tycker att det är en fördel att kunna samla gruppen och göra de här aktiviteterna tillsammans. Det är första gången jag riktigt har kunnat göra det med ett seniorlag i Sverige och det känns hur bra som helst.
Jens Gustafsson, tränare och sportchef, Troja-Ljungby
– Det tror jag är viktigt, ju mer du kan vara tillsammans och knyta band till varandra. Även om sommarträning har utvecklats och blivit mer specialiserad tror jag på det här som man sa förr, att det är på sommarträningen man bygger karaktär i gruppen. Att man får svettas och köra den tunga perioden ihop, det är klart att det bygger band till varandra. Ut och partaja lite under sommaren tillsammans också, det tror jag är oerhört viktigt. Du skapar band till varandra på något sätt. Jag tror att det är väldigt olika från klubb till klubb, men för topplagen tror jag att det i viss mån är svårare för vi värvar ju kanske mer från hela landet medan det är lättare för mindre klubbar. Det är sällan Stockholmslagen värvar någon från Ljungby, men det är desto fler från Stockholm som kanske spelar i Västervik eller Karlskrona eller Ljungby eller Kristianstad, så jag det är svårare för topplagen på det viset, att man inte har trupperna på plats.
Oscar Josefsson, sportchef, HC Dalen
– Det är jätteviktigt och där har vi få förunnat skulle jag tro i division ett som har runt 20 man på plats. Dels blir alla bekväma, man kommer in i gruppen och man vågar ta för sig på ett bättre sätt redan i augusti, så jag tror att man skyndar på processen med ett par procent i alla fall. Den kan vara lång för unga spelare när man samlas i augusti annars. Jag tror att många har det så att spelarna flyttar in i augusti och flyttar hem i mars, april. Det är otroligt orimligt att ha det som oss egentligen, det går ju inte. Men att vi har Jönköping, jag tror det är därför egentligen. Man bor kvar, man vill flytta hit tidigare för att det är en trevlig stad, många andra Hockeyettan-klubbar kanske inte kan stoltsera med det riktigt, utan man är där för att spela hockey och sen åker man därifrån. Så det är egentligen inte görbart i och med att de inte har avtal. Jag tror att många kör säkert lite innebandy de som är där, sju-åtta-tio stycken, men jag kan inte tänka mig att man har ett så organiserat upplägg.
Hur mycket ledigt/eget ansvar får er trupp och när återsamlas ni?
Jonas Lindström, tränare, Sundsvall
– Vi tränar veckan innan midsommar och något pass veckan efter gemensamt och sen är det semester till den andra augusti. Då träffas vi och kör lite fystester och så går vi på is femte augusti.
Jens Brändström, tränare, Mjölby
– Vi har kört en åtta veckors push med planerade sex pass i veckan varav tre är gemensamma. Vi har lagt det tunga artilleriet gemensamt tre dagar i veckan. Nu kommer de få ett program som vi har planerat sedan innan som de kommer köra på egen hand tills vi samlas i början på augusti.
Jens Gustafsson, tränare och sportchef, Troja-Ljungby
– Vi körde gemensamt veckan innan midsommar och sen återsamlas vi femte augusti. Specifikt för oss i Troja är att vi har gjort ett avtal med High Performance Center i Växjö, Agne Bergvall, den gamle friidrottsförbundskaptenen som körde med Carolina Klüft och dom. De jobbar med rätt mycket idrottsklubbar så vi jobbar ihop med dem som sköter all vår fys och det är högteknologiskt. De har något chipp på armen med något pulsband och så har de nån app i telefonen så jag kan sitta hemma vid datorn och kolla vad de har gjort under dagen. Så de är övervakade. Det blir som att ha en PT i telefonen ungefär. Det är ganska avancerat mot hur det var förr. Ut och spring milen och ju fler som kräktes ju gladare var tränaren, så är det ju inte idag. Vi har ganska bra koll på dem även under egenträningsperioden.
Oscar Josefsson, sportchef, HC Dalen
– De tränar till och med 27e juni och sen samlas vi igen i början på augusti, så de har fem veckor egenträning. Det övervakas som så att Daniel Josefsson (tränare /förf.anm) har en app där de går in och registrerar varenda lyft de gör. Han skickar till mig att den här jäveln har inte registrerat idag honom måste vi jaga (skratt) så det är uppföljning på det viset. Sen är vi inte omänskliga, är det någon som jobbar eller har jobbaktivitet och inte kan träna den dagen då tränar man inte, men annars är det full uppföljning som gäller och även för dem som inte är här är det helt klockrent.
Vad är din erfarenhet av spelare som bedriver träningen på egen hand och ansluter sent? Vilka risker innebär det?
Jonas Lindström, tränare, Sundsvall
– Jag tycker ändå att vi har hittat karaktärer de senaste åren så jag har inte haft det problemet att någon har kommit hit och varit för dåligt tränad, men som sagt vi har ju fystester när vi träffas och ser vi att det är någon som ligger alldeles för långt ifrån då får man sätta sig i gymet istället för att gå på is helt enkelt, så det gäller att komma hit förberedd. Det är klart att under spelarkarriären har man spelat med några som kanske inte har kommit så bra tränade, men där jag har spelat har det inte varit den kravbilden som vi ställer i alla fall.
Jens Brändström, tränare, Mjölby
– Det är väldigt varierande. Jag skulle säga att de flesta sköter det bra och kommer i en representabel form, men jag har också stött på spelare som har kommit i en rund form. Det är lite grann vad du själv har för driv och mentalitet kring träning. En del tänker att det är roligt att vara på is och köra, det övriga skiter jag i. Risken finns alltid att du får en eller ett par, tre pjäser som kanske inte sköter det alls. Sen tror jag också på att driva varandra i grupp och den pushande och peppande mentaliteten gör att du tar några procent till hela tiden än att du går själv på gymmet eller att du är själv ute i spåret. Det är klart att det är en viss skillnad. Har du någon som tittar på dig så vill du visa dig lite mer.
Jens Gustafsson, tränare och sportchef, Troja-Ljungby
– Hittills har det varit positivt, de har blivit bättre idag. Oftast i vårat fall är det de här som är utifrån, spetsspelarna eller vad man ska säga, men det är ingen som har kommit och man reagerar ”va fan är det busschauffören som kliver in”? Det är inte någon som har kommit så någon sommar när vi har återsamlats eller att jag själv har känt att han ser otränad ut, utan de sköter det där. När jag var i Österrike var det lite mer så att nordamerikanerna käkar upp sig och bygger på sig lite fettreserver, men de är å andra sidan vana vid att ha sjuka försäsonger på tre, fyra veckor så där var det nog mer så. Där kom en del spelare bra pluffsiga, men de har en helt annan disciplin, de sätter sig på cykeln och kör skiten ur sig och så har de gått ner de där kilona på fyra, fem veckor och spelar sig i form. Så där är det väl lite annorlunda.
Oscar Josefsson, sportchef, HC Dalen
– Vi har inte råkat ut för det, men jag själv har ju spelat många år i Hockeyettan och många värvas ju in med ganska dåliga referenser är väl min tanke. Man gör inte grundjobbet i att scouta personer. Min erfarenhet då var att många kom ganska otränade i augusti och inte hade kört alls. Man hade spelat lite padel och haft det rätt soft. Man kan göra det bra i ettan ändå, men någonstans behövs lite till. Det är vilket jobb du gör i rekryteringen som avgör om det finns en risk eller inte. Sen är det svårt, du kan ställa krav till en viss gräns, men de har ju faktiskt inte avtal så det är upp till sportcheferna att hitta rätt personer. Jag tror att det är ytterst viktigt att köra på hela säsonger, en erfarenhet jag har av andra klubbar är att man taktar av när man går på is och då tappar det också lite av det du har byggt upp. Jag menar där ska du ju fortsätta. Inte i samma mängd givetvis, men där ska du bibehålla det och trimma in det efter vilken del av säsongen det är. Risken att slita ut sig är stor om du går från en ganska soft sommar till att träna stenhårt och spela träningsmatcher, det är svårt att hämta igen.
