HAMRIN: Betyg på Juniorkronornas spelare - och så bra kan de bli

Så skriver Jimmy Hamrin om JVM. Här ger han betyg på samtliga spelare i Juniorkronorna - och förutspår dessutom vad han tror de kommer bli framöver. "Ser en framtid som förstamålvakt i NHL, där han kommer aspirera på individuella utmärkelser" “En blick i hans framtid är dock mer oviss än hos de övriga backstjärnorna” "NHL-potentialen lever ännu" “Jag tycker inte han gjorde Sveriges spel bättre när han var på banan” "Hade förvånansvärt svårt att nyttja sina händer på den här nivån" Två får högsta betyg - sju (!) får underkänt. {{ PAYWALL LIMIT }} Det var värmande att se spelarna och Tomas Monténs glädje efter segern i bronsmatchen. Men om vi ska vi vara ärliga (vilket vi tyckare gärna vill vara) så var detta åter en turnering där Sverige inte får ut max av sitt lag. Visst, resultatet brons är absolut godkänt sett till spelarmaterialet men Sverige behövde ”bara” besegra tre mindre nationer plus Tjeckien för att lyckas med bedriften. Sverige är spelmässigt klart sämre än både USA och Finland när man möts och mästarna Kanada behövde Sverige aldrig ens mäta sig med. Och Ryssland fick inte delta. För min skull behöver Sverige inte komma till JVM som favoriter varje år. Hur än bra utbildning vi har så skulle vara en matematisk sensation om vi utifrån antalet utövare skulle lyckas med den bedriften. Det jag därmed saknat under Montén-åren är svenska lag där spelarna slår personbästa och hittar (omöjliga) vägar att vinna viktiga matcher. När tänker på ett lag som lyckats med det tänker jag främst på Sveriges JVM-lag 2008 som bestod av ett gäng spelare där många knappt ens blev bra spelare på SHL-nivå som seniorer. Men i JVM slog 2008-laget Kanada (med bl a , , , och ) i gruppspelet och pressade dem till förlängning i finalen. Det gav oförglömliga stunder i TV-soffan. Jag minns att vi jublade så att min brors soffa gick sönder när Sverige fick in 2-2 kvitteringen med 38 sekunder kvar i finalen. Målskytt assisterad av . Känn på de namnen i jämförelse med Kanadas spets. Jag tänker inte längre att JVM är ett facit på hur bra svensk utbildning är. Det är ett facit som vi i min mening hittar i NHL och vad svenska spelare utför där i jämförelse med andra länder. JVM är ett kvitto på vad en grupp spelare och dess ledare kan uträtta tillsammans i en kort turnering. Jag hoppas varje gång få se ett svenskt lag utföra det man gjorde med Pär Mårts som förbundskapten där 2008. På senare år är det Finland som lyckas skapa sådana ögonblick med bra struktur, ledarskap och spelare som kliver fram i avgörande lägen. Hur de i årets final kommer tillbaka från 0-2 trots 100 utvisningar och bara är en millimeter från guld är precis det jag önskar få känna av ett svenskt JVM-lag. Trots detta, törs jag lova att fler 02:or i Sverige bli bra NHL-spelare än i Finland. Nu lämnar Tomas Montén. En bra person på många sätt men där vi, med både otur och oskicklighet, under alla år önskat lite mer när turneringen varit över. Den som nu kommer in, Magnus Hävelid, har åtminstone på U18-VM nivå lyckats med det jag önskar. Hur USA med de lag de mönstrat inte vunnit U18-VM 2019 eller 2022 är trolleri av Hävelid och de lag han haft med sig i de turneringarna. Gemensamt för båda dessa svenska guld är att lagets spelare presterat på toppen av sin förmåga och lyckats vinna avgörande matcher med både tur och skicklighet. Kan han ta den förmågan till nästa juniornivå så har vi snart någon ädel medalj vi inte förväntar oss. Resten av denna text lämnar jag till spelaromdömen där jag också lägger till vad jag tror om spelarnas framtid. Betygsskalan går i 1-5 röda Hockeysverige-symboler. Målvakter - På det stora hela går det inte att ge annat än det högsta betyget. Det är väl ett mål eller två från en perfekt insats rakt igenom. Tre insläppta på tre slutspelsmatcher förtjänar en högre valör än brons. En av världens absolut största målvaktstalanger och jag ser en framtid som förstamålvakt i NHL där han kommer aspirera på individuella utmärkelser. Det är såklart långt dit och många år av detaljslipande kvar. Min bedömning bygger jag främst på att han har ett spelsinne och fokus på absolut toppnivå och att han alltid kommer att ha med sig det. Det som saknas i grunden är i kvickheten men han kommer alltid hitta sätt att kompensera det med positionering. Jesper Wallstedt. Foto : Bildbyrån. - Svårt att sätta betyg på två matcher där motståndet är Österrike och Tyskland. Han släpper ett billigt mål mot Tyskland men gör också bra räddningar. Han är en lovande målvakt som utvecklats bra. Han kommer ifrån att ha varit en överaggressiv och atletisk målvakt till få hjälp med sin struktur varpå han växt ut till ett spännande löfte som jag absolut kan se nå NHL som en backup eller ”1b” som de kallas om allt faller på plats. Han har rörligheten och kvickheten som behövs. Backar - Utan honom hade Sverige inte vunnit kvartsfinalen är jag rädd. Hans ledarskap, tävlingsnärvaro och avvägningar höll högsta klass när andra krampade. Jag håller med honom själv om att han hade några mindre lyckade spel mot Finland men det handlade också om att han var villig att ta tag i saker. Hans smartness, puckskicklighet och tävlingsnärvaro kan föra honom till NHL i framtiden, men jag tror dock att hans bristande storlek och faktiskt också skridskoåkning kommer göra det för svårt för honom att försvara på NHL-nivå, vilket han behöver klara av för att vara kvar där över tid. I JVM kunde han försvara bra med fysisk styrka och bra avvägningar men det är mot juniorer i en turnering där han är sistaårsjunior. I NHL är det en helt annan tyngd och fart som han ska förvara emot. Blir han inte en NHL-back kan vi räkna med en toppback på Europa-nivå i många år med ett C på bröstet. - Simon är definitivt en blivande NHL-back. Han har rörlighet, räckvidd och puck skills som han med tiden kommer kunna lista ut hur han ska använda effektivt. Han är trots att han gör en del misstag inte en lättstressad back, jag tänker att det handlar mer om att han väljer att spela svårt och testa sig fram. Det som blir tydligt i en sådan här turnering är när han inte är i fysisk toppform så behöver han vara mer enkel och beslutsam med pucken, särskilt på liten rink. Han spelade svårt och det satte honom i en rad problem och han kom aldrig riktigt i gång heller. Jag tycker att det är märkligt att han inte var användes mer i power play, där hade han kunnat få i gång sin tajming och jag tycker det finns skicklighet som gick till spillo av att ha honom utanför. Jag tänker att han är en spelare som skulle gynnas av att spela i AHL innan kliver in i NHL, just för tajmingen på liten rink. Jag tycker att han med generella mått gör en bra turnering även om han inte levde upp till förväntningarna utifrån vad han kan. - Helge var även han en back som hade svårt med tajmingen. Om det beror på att han har en stor kropp som inte trivs i augustihockeyn eller inte låter jag vara osagt. Han fick speltid i power play och hade vid några viktiga lägen (5 min PP i kvarten och 5 mot 3 i semin) för dålig puckhantering. Både mottagningar och passningar lämnade att önska. När Helge är som bäst så driver han spelet bra bakifrån men nu klickade det för sällan och han både led av och var en del av Sveriges dåliga uppspel i perioder. På sikt ser jag dock en NHL-back i Helge men inte i en power play-roll. Han är mer en fjärde till sjätte back med bra förstapass och bra försvarsspel. När han lär sig hitta sitt spel, bli mer bekväm och jämn i sina insatser kan vi nog räkna med honom i LA Kings backuppsättning. - Det var stor skillnad att se Wallinder i Rögle förra säsongen. Den support han fick av spelsystem och spelare runt sig i Rögle fick honom att växa mycket som spelare. Här fungerade det svenska spelet dåligt och William blev alldeles för sällan en del av det svenska anfallsspelet på det där följsamma sättet han gillar att spela med. Han har längden, farten och klubbtekniken men han måste fortsatt lära sig spela efter situationen och vara mer beslutsam defensivt. Ett mindre smickrande ögonblick var när han blev fintad upp på läktaren av en finsk forward i semifinalen tack vare svag avståndsbedömning. Han gör också en del bra saker i turneringen och var i generella termer godkänd. En blick i hans framtid är dock mer oviss än hos de övriga backstjärnorna. Han kommer nog få chansen i NHL men jag tror Detroit behöver se honom som ett längre projekt och där jämnheten i båda ändar av spelet behöver bli bättre. Han är även lite mjuk i spelet och behöver bli mer enkel och beslutsam för att kunna vara stabil och effektiv i olika roller. - Det finns mycket att gilla med Leo Lööf. Han är en rejäl spelare med bra händer och som tävlar bra. Han är lurig efter offensiva blå och kan flytta pucken bra. Han gör en okej turnering men även han led av och var del av Sveriges brister i spelet. Han har inte NHL-verktyg, särskilt tänker jag att hans skridskoåkning blir svår att använda i försvarande syfte på NHL-nivå där han lutar mycket mot innerskär i många situationer. Han borde dock absolut kunna ha en stark SHL-karriär i framtiden. - Användes som defensiv back och inget fel på arbetsviljan men tyvärr räcker inte hans skridskoåkning och räckvidd till för att stänga spelet på högsta nivå, vilket blev smärtsamt tydligt på Finlands mål i semifinalen. Han har egentligen inte så mycket som sticker ut i spelet men heller inga stora svagheter. Han kan absolut växa in till att bli en SHL-back i ett tredje backpar över tid. Lööf, Forsfjäll och Wallinder. Foto: Bildbyrån. - Fick en smäll mot Kanada i träningsmatchen innan och hade svårt att komma in i turneringen därefter. Han spelade fyra matcher och kom bara upp i tvåsiffrigt med istid i en av matcherna. Olsson kommer ha en viktig defensiv roll i den kommande JVM-turneringen och det är som tuff och hårt tävlande back som han har sin framtid som spelare. Ska han nå NHL så är det i ett tredje backpar, mest troligt blir han en bra defensiv SHL-back som tävlar och hjälper sitt lag att vara framgångsrikt. Har förmåga att hantera pucken tillräckligt bra också. - Kom in som reserv när andra högerfattade backar lämnat återbud. Jansson är en skridskostark back som gillar att sätta fart pucken. Jag tycker att han bitvis gjorde det helt okej i den här turneringen i en liten roll. Jag känner samtidigt att han inte var redo för uppdraget. Blev också bortplockad efter att ha agerat ”vändkors” i Lettlands ingång och sedermera bakom mål när de kvitterade i kvarten. Jansson har verktyg på sikt men har mycket polering kvar att göra för att uppnå sin fulla potential. Jag är inte säker att han är given i JVM i december, trots att han var med här. Får han ordning på sina avvägningar och sitt försvarsspel så är verktygen tillräckligt bra för att han ska kunna nå SHL i framtiden. Forwards - Ser man till spelet över hela banan så tycker jag att Niederbach gör en bra turnering. Jag, liksom säkert han själv, hade hoppats mer offensiv delaktighet men hans arbetsinsats och smartness i spelet gjorde honom värdefull på andra sätt. Han saknar fart att kunna driva ett offensivt spel men är bra på att hitta ytor att båda åka in i och att hitta andra med. Jag tror vi kan se en bra utveckling i Rögle och jag kan också se att det finns potential för en tredjekedjeroll i NHL på sikt. Om han inte når hela vägen till NHL kommer han vara en produktiv och smart SHL-spelare med jämnstark produktion över tid, en Robert Rosén-typ. - Efter en medioker säsong i OHL, åtminstone om mäter med förväntningarna på ett förstaval i draften, så gör han en okej turnering här. Han är vad han är. Han bidrar med mycket zoningångar, är stark på pucken och söker sig till målchanser. Tyvärr fungerade spelet för laget inte alltid optimalt och då blir Olausson ofta en spelare som åker mycket på egen hand och har svårt att luckra upp spelet med klubbteknik och passningsspel. Han jobbar dock hårt åt båda håll. Jag ser fortfarande potential att bli en tredjekedjespelare i NHL med tiden men jag tycker också utvecklingen planat ut lite efter draftåret. - Jag hade faktiskt skrivit ner en ”tvåa” i betyg först men efter det fantastiska numret han gör vid första målet mot Tjeckien i bronsmatchen så måste betyget upp. Det är väldigt mycket skicklighet och hög fart i hela den sekvensen. Det som får mig att hålla nere Lysells betyg på turneringen är att han trots sitt mönsterbrytande ofta misslyckas involvera sina lagkamrater och bibehålla längre anfall. Det blev alldeles för ofta mest att han gjorde någon individuell grej och sedan dog anfallet. Han saknar en dynamik i sitt offensiva spel och jag skulle vilja se honom använda sin fart och teknik till att öppna ytor för andra och kontrollera spelet. Han avslutade vasst i WHL och hade bland annat 17 assist på 12 slutspelsmatcher så NHL-potentialen lever ännu. Som en offensiv spelartyp som han är så krävs det dock väldigt mycket mer dynamik i spelet än vad han visar upp. Fabian Lysell. Foto: Bildbyrån. - För Isak fick målet i bronsmatchen bli det som tippade över betyget från 2 till 3. Isak är en av de tekniskt bästa skridskoåkarna i hela turneringen men det kommer fram alldeles för lite i hans spel. Han har också tekniska vapen med pucken att kunna kontrollera tempo och manipulera motståndare men han försvinner alldeles för mycket och visar för sällan sina vapen. Ska han nå NHL och bli en produktiv spelare där behöver han tävla mer, vara mer involverad och också vara mer modig i spelet. Att spela mer på insidan, helt enkelt. Verktygen att nå NHL finns där och det var det Buffalo valde honom som 13:e spelare i draften 2021 för. Fem poäng och två slutspelsmål är dock bra produktion i slutändan men jag önskar se mer ”take charge”-mentalitet i turneringen i december då det är hans egen årskull han mäter sig emot. - Åke var en av Sveriges mer jämna och stabila spelare. Han stoppade näsan i blöt och spelade tufft framför mål och efter sargerna. Han bidrog med både energi och offensiv. Här har SHL-klubbarna en blivande guldklimp att sajna. Inte en guldklimp i den bemärkelsen att han kommer upp och producerar poäng och leder förstakedjan utan snarare en spelare som kommer bidra med bra karaktär och jämna insatser. Han kommer vara användbar i många spelformer och kommer kunna spela i detta SHL-lag över många år och vara en populär spelare. Åke är rejäl, tuff, hårt jobbande och har bra händer till det. Han kan vara stark framför mål och efter sargerna och spelet kommer inte dö vid hans klubba, snarare kan han bidra till att bibehålla tryck. Med NHL-ögon så är han på sin höjd en fjärdkedjespelare. - Började turneringen starkt men framför allt så avtog hans offensiva spel under turneringen. Torgersson är en smart forecheckare och det var han hela turneringen. Han använder sin längd och kraft att skära av passningsmöjligheter och krympa ytor för motståndarnas backar. Hans arbetsinsats var stark genomgående. Offensivt, d v s med pucken på sitt blad är han en begränsad spelare och jag tror inte han når NHL på att enbart hålla NHL-klass utan puck. Han behöver också bli en mer produktiv spelare offensivt men jag tror också att han passar bättre på den mindre rinken med sin räckvidd. - Jag tycker inte att Ljungman är en speldrivande center. Han är vass när han får ytor i slottet men i övrigt finns mycket att önska i hans spel. Jag tycker inte han gjorde Sveriges spel bättre när han var på banan. Jag tycker inte han imponerade vare sig i SHL, Hockeyallsvenskan eller J20 förra säsongen och jag tror inte han kommer lyfta i Rögle utan risken är att Hockeyallsvenskan mer kommer vara hans nivå i framtiden om han inte förmår att bredda sitt spel och bidra på fler sätt. I den här turneringen är det jobb han gjorde med ytor i slottet tillräckligt bra för att bli godkänd. Hans volleymål mot Tyskland var väldigt vackert dessutom. - Liam kom in som reserv och var inte riktigt redo för den här nivån rent fysiskt. Han behöver bli starkare och snabbare för att spela ut sitt register. Han hamnade i en del knepiga situationer och utsatt för tuffa tacklingar. Jag tycker ändå vi fick se några av hans finesser i spelet och att han när han visade det så blev det inte belönat med mer istid. Det jag gillar är hans förmåga att koppla ihop spelet i sin kedja. Här borde man ha hittat en roll för honom i de svenska uppspelen och för att behålla tryck. Snabba puckkontakter och smarta lösningar på små ytor. Hade några bra chanser han borde ha satt, särskilt mot Finland. Förhoppningsvis kan den här erfarenheten hjälpa honom att se mer självklar ut i nästa JVM där han kommer vara given i någon av toppkedjorna. Jag ser honom fortsatt som ett relativt säkert kort att nå NHL då han också kan bidra mycket i en andra- eller tredjekedja. - ”Snabbskrinnaren” var både Chris Härenstam och Niklas Holmgren pigga på att påpeka om Magnusson. Personligen tänker jag att hans bristande teknik i skridskoåkningen är det som kommer vara mest hindrande för hur långt han når. Han lever mycket på explosiva ben men skridskoskären är i själva verket ineffektiva. Han bidrog i turneringen med gedigna arbetsinsatser, bra i penalty kill, tävlar bra och skapade också lite målchanser. I framtiden ser jag honom som en spelare som antingen är riktigt bra i Hockeyallsvenskan eller som spelar i en mindre roll i SHL men oavsett är omtyckt för sitt hårda jobb för laget. - Jag tycker inte Stjernborg fick i gång sin motor i den här turneringen. Han hade bitvis svårt med det höga tempot som ett JVM spelas i. Han hade också en begränsad roll men var alldeles för lite involverad i spelet. Han var som bäst mot Österrike då jag tycker han var farlig och borde ha gjort något eller några mål men hade knappt pucken i ett farligt läge mot vare sig USA, Finland eller Tjeckien. Stjernborg är en explosiv spelare (men med bristande skridskoteknik) med bra instinkter och som har en bra motor att vilja ta tag i spelet. Han kan på så sätt delvis kompensera sin ineffektiva skridskoteknik med det. Han är också stark på pucken och jag ser en bra SHL-spelare i honom över tid. - Två draftval bakom Lekkerimäki valdes jämnåriga Joakim Kemell. Kemell med en helt annan fysik och mer seniorerfarenhet klev in och gjorde 12 poäng i den här turneringen. Lekkerimäki hade förvånansvärt svårt att nyttja sina händer på den här nivån. Han hade lyckades inte öppna ytor med vare sig sin skridskoåkning eller sina händer. Han kom i få skottlägen (med sina mått mätt) och kunde inte använda sina styrkor. Han slog några bra passningar när han hade mycket yta och fick några enkla PP-assist men han skapade knappt alls av egen kraft. Han sniffade inte upp så mycket ytor heller och här var väl också Sveriges dåliga offensiv över lag ej till hjälp alls. Jag tycker inte att Lekkerimäki var redo att lyfta ett lags offensiv på den här nivån. En höst i en bra roll i Hockeyallsvenskan tror jag dock kan visa upp en helt annan Lekkerimäki i vinterns JVM. Hans NHL-potential är i en offensiv roll och jag tror han kommer nå dit men att det kanske stannar vid en power play-specialist snarare än en stjärnforward. Han lever ännu för mycket på sina händer som han dessutom tappar lite känsla i när han behöver gå upp i tempo. Liam Öhgren och Jonathan Lekkeirmäki. Foto: Bildbyrån. - Ett snyggt skott i skäret när han sätter förlösande 3-1 i bronsmatchen. Det var dock bara hans fjärde skott på mål i turneringen och han var alldeles för mycket en icke-faktor i Sveriges spel under turneringen. Han gör väl ett okej arbete utan puck men ska man ha en roll längre ner i hierarkin behöver man också kunna avlasta med att skapa offensivt tryck. Han är dock en spelare utvecklats senare och kan fortfarande förbättra mycket, särskilt fysiskt. Han kommer kunna ta bra kliv i Rögle och växa från en lovande till en bra SHL-spelare redan denna eller nästa säsong. Med sin modesta fysik är min bedömning att hans offensiv behöver vara det som sticker ut om han ska nå NHL. - Till detta betyg ska verkligen ”fick begränsad speltid” läggas till som för honom en ursäktande del. Alberts speltid och roll i den här turneringen var något som överraskade mig genomgående. Jag anser att han från start borde ha spelats in i en av de offensiva kedjorna. Han har mönsterbrytande förmågor, ett vasst skott och är genombrottsstark när han får lite yta. Jag tycker han visade både i Hockeyallsvenskan och i de få matcherna i det inställda JVM:et. Med det sagt, så visade han inte tillräckligt när han väl fick chansen heller. Vi fick se glimtar av det när han fick spela mer mot Tjeckien i tredje perioden. Jag ser en ganska ljus framtid för Albert dock. Han kommer producera bra med poäng i Hockeyallsvenskan redan i vinter, göra ett bra JVM (nästa alltså) och sedan spela i SHL eller AHL året efter. Jag tycker han har potential att nå NHL i en tredjekedjeroll på sikt men kommer åtminstone bli en vass spelare på SHL-nivå. TV: Experternas betyg: Så har Monténs karriär som förbundskapten varit

HAMRIN: Betyg på Juniorkronornas spelare - och så bra kan de bli

Månadsvis

Årsvis

Senaste Nytt

Avslöjar skadan som stoppade Karlsson

Klart: Han tar över Vegas efter Tortorella

Kritiserar svenska stjärnorna: "Det finns för lite tacksamhet"

Därför trejdades svenskarna

Skrällen: Han tar över Toronto